{"id":136811,"date":"2020-10-12T04:49:32","date_gmt":"2020-10-12T02:49:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136811"},"modified":"2020-10-14T00:15:43","modified_gmt":"2020-10-13T22:15:43","slug":"det-omattligas-konst-fullandat-kultiverat-don-quijote-vi-into-the-knights","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136811","title":{"rendered":"Gr\u00e4nsl\u00f6s och f\u00f6rvr\u00e4ngd verklighetsuppfattning full\u00e4ndat exponerad – Don Quijote VI, Into The Knights"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse (repetitionsbild)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inspirerad av Cervantes roman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Erik Holmstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl och Sofie Andersson<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Pelle Grytt, Lena B Nilsson, Malin Morgan, Andrea Paddinton Edwards, Jonas Sj\u00f6qvist och Anna Lundstr\u00f6m (praktikant)<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 9\/10 2020<\/p>\n\n\n\n

Spelas 9\/10 – 10\/10 2020 p\u00e5 Stora scen, Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4rdshusv\u00e4rden lockar sina g\u00e4ster med Don Pedros dockteater. Den f\u00f6rvirrade Don Quijote blir s\u00e5 f\u00f6rh\u00e4xad av figurerna att han g\u00e5r b\u00e4rs\u00e4rk, genom att kasta sig in i handlingen, ta strid f\u00f6r det f\u00f6rment goda. Den maffiga episoden har blivit Erik Holmstr\u00f6ms favoritkapitel (tv\u00e5 kapitel i bok nr. tv\u00e5). F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande d\u00e5 han f\u00f6rest\u00e5r en dockteater. Av hans beg\u00e5vning p\u00e5 omr\u00e5det har jag sett Faustus, <\/em>vars upps\u00e4ttning jag hade stort utbyte av. Min enda inv\u00e4ndning: F\u00f6r utdraget, n\u00e5gra \u00e4lsklingar borde ha d\u00f6dats. Denna g\u00e5ng \u00e4r formatet p\u00e5 dryga timmen idealiskt. Tre av sk\u00e5despelarna som var med d\u00e5 och alstrade framg\u00e5ngen ing\u00e5r i ensemblen.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4r kutym att regiss\u00f6ren introducerar oss som sitter utspridda kring runda bord. Redog\u00f6rs f\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4ttningar. S\u00e4gs att redan vid f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket uppst\u00e5r skarpt l\u00e4ge (en v\u00e4rldspremi\u00e4r varje vecka), vilket frig\u00f6r energi. Villkor som s\u00e4gs vara b\u00e5de j\u00e4ttestressiga och inbjudande. I de uppsatta reglerna ing\u00e5r att ”ta bollen p\u00e5 uppstuds”. <\/p>\n\n\n\n

Hoppas verkligen att manus kommer publiceras eller att avsnitt VI spelades in. Kombinationen intelligent text och taggat spel resulterade i en sansl\u00f6s urladdning. Rimligen har ensemblen agerat bidragsgivare till de framv\u00e4llande ordmassorna. Det \u00e4r om\u00f6jligt att r\u00e4ttvist \u00e5terge munhuggningen, docerandet och andelen vansinnigt komiska inslag. Om jag n\u00e5gon g\u00e5ng tidigare i detta D.Q – maraton ansett att vissa inte haft fullt upp, var de desto mer sysselsatta nu. Helt otroligt att man visste var man hade varann hela tiden och hur mycket text ensemblen sm\u00e4llt i sig. Djupt imponerande styrkebesked av scenkonstut\u00f6vare, att uppleva vad de kan klara av, n\u00e4r de levererar p\u00e5 topp under tuffa omst\u00e4ndigheter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kostymavdelningen hade jobbat f\u00f6r h\u00f6gtryck, vilket uppskattades. Vid anblicken av Grytt och Sj\u00f6qvist beh\u00f6vdes ing\u00e5ende granskning f\u00f6r att direkt skilja dem \u00e5t. Den f\u00f6rst n\u00e4mnde presenterades som den vandrande riddaren av den sorgliga skepnaden, medan hans kollega tog ut sv\u00e4ngarna som v\u00e4rdshusv\u00e4rd. Utstyrd i r\u00f6d hatt, mustasch och utfyllda vadmalsbyxor(?) gav Paddington Edwards kontur \u00e5t testuggande Sancho Panza. Malin Morgan roade oss som M\u00e4ster Pedro, vars sanningss\u00e4gande assistent spelades av Lena B Nilsson. Alla inklusive f\u00f6rn\u00e4ma varelsen i gr\u00f6n kl\u00e4nning (Anna Lundstr\u00f6m) str\u00f6sslade med kvicka infall, excellerade i \u00f6msesidig tajming och for iv\u00e4g i halsbrytande monologer. Och de omst\u00e4ndliga Corona-h\u00e4lsningarna framkallade skrattsalvor.<\/p>\n\n\n\n

Of\u00f6rutsedd dramatik uppstod n\u00e4r h\u00f6ljet p\u00e5 ena dockteatern skulle lyftas av. L\u00f6stes efter n\u00e5gra f\u00f6rs\u00f6k. Ska man vara korrekt var det inte fr\u00e5gan om klassisk dock-\/ kasperteater, ist\u00e4llet kulisskivor och pappfigurer vilka man\u00f6vrerades med spakar likt hockeyspel. N\u00e5got som omtalades. Teknikens under s\u00e5g till att figurerna projicerades p\u00e5 storbildssk\u00e4rm. Den finessen hade tagits till remarkabel niv\u00e5. N\u00e4r manliga sk\u00e5despelarna gjorde sorti, avbildades de omg\u00e5ende p\u00e5 storbild som b\u00e5ngstyriga marionetter. Stor eloge till tekniska personalen f\u00f6r detta grepp.<\/p>\n\n\n\n

Mycket h\u00e4nder innan romanens kaotiska incident \u00e4ger rum. Marxistisk ideologi kletas ut i en smet av statliga Kulturutredningen fr\u00e5n 1974 och resonemang om sk\u00e5despelarens status. Vi bombarderas med fyndiga meta-associationer. M\u00e4ster Pedro \u00e4lskar att styra sina dockor, ”tycker sk\u00e5disar \u00e4r skitjobbiga”. Dessutom dryftas ekonomiska aspekter. Vad inneb\u00e4r det att vara subventionerad av fr\u00e4mst den fr\u00e5nvarande publiken? N\u00e4r kostnad f\u00f6r och eventuella vinster av kultur debatteras, spinner man energiskt p\u00e5 filosofiska fr\u00e5gest\u00e4llningar. Tack vare sk\u00e5despelarna faller inte konstruktionen. Det blir aldrig pr\u00e4ktigt eller trist. Har s\u00e4llan skrattat \u00e5t s\u00e5 m\u00e5nga bl\u00e4ndande oneliners, varav ett g\u00e4ng levereras av Lena B Nilsson.<\/p>\n\n\n\n

Har enormt roligt \u00e5t hur formuleringar utslungas och argument viner. Alldeles s\u00e4rskilt d\u00e5 slussar \u00f6ppnas f\u00f6r pladdrigt sn\u00f6mos \u00e1 la vithetsnorm, identitetspolitik, koloniala stereotyper, risktagande, interaktiv teater, m\u00e5luppfyllelse och diskurser om konstens funktion. Utan att vara anfr\u00e4tta av samma hycklande dogmatism som John i V\u00e5r tid \u00e4r nu, <\/em>p\u00e5minner somliga av monologerna i D.Q VI om hans endimensionella utl\u00e4ggningar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ensemblen problematiserar allt m\u00f6jligt, ang\u00e5ende kulturens bubbla kontra verkligheten utanf\u00f6r. F\u00f6lja en tradition eller f\u00f6rnya? Hur n\u00e5 h\u00e5rdvalutan ovan publik ? (som ges epitetet kulturella oskulder). Ska sk\u00e5despelaren samspela med omgivande maktf\u00f6rh\u00e5llanden? M\u00e5ste de som fyller i ans\u00f6kan om anslag l\u00e4ra sig samla po\u00e4ng hos de l\u00e4rde? L\u00e4t som om de beskrivit sitt projekt f\u00f6r n\u00e4mnden som sitter p\u00e5 pengarna. Somliga av kraven framst\u00e5r som lika bef\u00e4ngda som de aktioner Cervantes huvudperson g\u00f6r sig skyldig till. <\/p>\n\n\n\n

Into The Knights<\/em> var en klang- och jubelf\u00f6rest\u00e4llning! Spetsfundigheterna haglade, sk\u00e4mten stod som sp\u00f6n i backen och det gycklande draget hade hela tiden udden riktad mot samtiden. Ensemblen utf\u00f6rde en str\u00e5lande prestation. Kaxiga M\u00e4ster Pedro i Malin Morgans gestaltning inh\u00f6star appl\u00e5der efter saftig monolog. Crescendot av Jonas Sj\u00f6qvist i egenskap av Glenn Stordalen \u00e4r magnifikt, en exalterad uppr\u00e4kning av celebriteter som satt G\u00f6teborg p\u00e5 kartan. Att Erik Holmstr\u00f6ms spetsigt vakande hand organiserat sm\u00f6rg\u00e5sbordet av id\u00e9er inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. Han har r\u00e4tt i att han befann sig p\u00e5 mammas gata.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Inspirerad av Cervantes roman Regi: Erik Holmstr\u00f6m Scenografi och kostymdesign: Maja Kall Ljusdesign: Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl och Sofie Andersson Medverkande: Pelle Grytt, Lena B Nilsson, Malin Morgan, Andrea Paddinton Edwards, Jonas Sj\u00f6qvist och Anna Lundstr\u00f6m (praktikant) Urpremi\u00e4r 9\/10 2020 Spelas 9\/10 – 10\/10 2020 p\u00e5 Stora scen, Folkteatern i G\u00f6teborg V\u00e4rdshusv\u00e4rden lockar sina g\u00e4ster med Don […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-136811","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136811","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=136811"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136811\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136900,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136811\/revisions\/136900"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=136811"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=136811"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=136811"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}