{"id":136758,"date":"2020-10-09T03:20:11","date_gmt":"2020-10-09T01:20:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136758"},"modified":"2020-10-09T03:20:13","modified_gmt":"2020-10-09T01:20:13","slug":"angelagen-och-sorglig-monolog-om-obotlig-hjarnsjukdom-var-ar-min-man-av-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136758","title":{"rendered":"Angel\u00e4gen och sorglig monolog om obotlig hj\u00e4rnsjukdom – Var \u00e4r min man? av G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Ylva L\u00f6\u00f6f<\/p>\n\n\n\n

Regi: Carina M Johansson<\/p>\n\n\n\n

Med Marie Delleskog<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Karin Bloch-J\u00f6rgensen<\/p>\n\n\n\n

Spelas i Norges Hus i G\u00f6teborg (Stadsteatern st\u00e4ngd pga renovering)<\/p>\n\n\n\n

Lunchteater, fyra kv\u00e4llsf\u00f6rest\u00e4llningar till och med 29\/10 och d\u00e4refter troligen turn\u00e9<\/p>\n\n\n\n

Sett kv\u00e4llsf\u00f6rest\u00e4llningen 8\/10 2020<\/p>\n\n\n\n

I samarbete med Alzheimerfonden<\/p>\n\n\n\n

Att G\u00f6teborgs Stadsteater skulle utlokalisera innevarande s\u00e4song var best\u00e4mt sedan l\u00e4nge. Men i och med restriktioner kopplade till pandemin, har man tvingats att kraftigt decimera verksamheten. Lunchteatern vars f\u00f6rest\u00e5ndare numera heter Marie Delleskog, \u00e4r i normala fall s\u00e5 popul\u00e4r, att varje veckas program brukar bli uts\u00e5lt n\u00e4r biljetterna sl\u00e4pps. Nu i dessa underliga tider hade jag f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 plats f\u00f6rsta kv\u00e4llen Var \u00e4r min man? <\/em>framf\u00f6rdes. Monologen p\u00e5 n\u00e4rmare en timma, f\u00f6ljs kv\u00e4llstid av information fr\u00e5n inbjudna specialister. <\/p>\n\n\n\n

Chefs\u00e5klagaren Andreas diagnosticeras med hj\u00e4rnsjukdomen Alzheimer redan i 60-\u00e5rs \u00e5ldern. Hans n\u00e4rmast anh\u00f6riga, hustrun Bollan (Marie Delleskog) ber\u00e4ttar hur den omst\u00f6rtande kraschlandningen p\u00e5verkat hennes liv. Och vad konsekvenserna blivit f\u00f6r deras f\u00f6rh\u00e5llande, parets livsl\u00e5nga k\u00e4rlek. ”Blir fallet h\u00f6gre n\u00e4r en \u00f6verintelligent m\u00e4nniska f\u00f6rlorar f\u00f6rst\u00e5ndet?” Den funderingen ligger som en understr\u00f6m i manus. <\/p>\n\n\n\n

Upps\u00e4ttningen \u00e4r ett best\u00e4llningsverk till f\u00f6r att upplysa om en komplicerad problematik. Kanske f\u00f6r att l\u00f6sning f\u00f6r Alzheimerpatienters bel\u00e4genhet saknas, har dramatikern Ylva L\u00f6\u00f6f bem\u00f6dat sig om en skenbart tragikomisk vinkel. Eftersom denna sjukdom leder till hj\u00e4lpl\u00f6shet och i f\u00f6rl\u00e4ngningen d\u00f6den, \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5eligt att krydda med dr\u00e5pliga anekdoter. Egentligen \u00e4r ju budskapet i monologen enbart f\u00f6rf\u00e4rligt ledsamt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ylva L\u00f6\u00f6f har mer \u00e4n en dr\u00f6s filmroller och en handfull pj\u00e4ser p\u00e5 sitt cv. Hon har dessutom producerat \u00e5tskilliga faktaprogram f\u00f6r SVT, fr\u00e4mst med psykologisk inriktning. Vilken \u00e4r hennes ing\u00e5ng h\u00e4r? Gedigen research och\/eller erfarenheter i egenskap av n\u00e4ra anh\u00f6rig? Underrubriken lyder ”n\u00e4r det ot\u00e4nkbara h\u00e4nder”. Var \u00e4r min man? <\/em> blir varudeklarerad enligt f\u00f6ljande: ”En drabbande monolog om att vara n\u00e4ra anh\u00f6rig under en sv\u00e5r period i livet”. Vad jag s\u00e5g var upplysande, anm\u00e4rkningsv\u00e4rt, dr\u00e5pligt r\u00f6rande och sj\u00e4lvklart mycket sorgligt. Men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var jag inst\u00e4lld p\u00e5 att bli \u00e4n mer gripen. Kan till\u00e4gga att ingen i min n\u00e4ra omgivning \u00e4r drabbad av fatal minnesf\u00f6rlust. (Mamma har \u00e5tergett f\u00f6rlopp om demens hos v\u00e4ninnor och en faster till mig.)<\/p>\n\n\n\n

Efter att ha gjort entr\u00e9 upp p\u00e5 scen till toner av Earl Bostic(?) dansar Marie Delleskog med sin minnesber\u00f6vade makes jacka. M\u00f6jligen f\u00f6r att kringg\u00e5ende tankefigurer beh\u00f6vs f\u00f6r att n\u00e4rma sig sm\u00e4rtcentrum, inleder hennes rollfigur med att komiskt k\u00e5sera om sitt namn. Snart f\u00f6rs vi emellertid in i en v\u00e4rld som l\u00e4rt henne vikten av t\u00e5lamod, hennes s\u00e4msta gren. Att undvika tjat och hantera skuldk\u00e4nslor blir viktiga strategier. Vi f\u00e5r veta f\u00f6ljderna av kognitiv svikt, kollegors passivitet och barnbarnens besvikelse. Uppt\u00e4ckten, f\u00f6rloppet, och relationen skildras etappvis. En snutt Chopin spelas i h\u00f6gtalarna, liksom vad hon betecknar som deras l\u00e5t. Denna tryckare visar sig betyda lika mycket som det inramade br\u00f6llopsfotografiet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ang\u00e5ende scenografin m\u00e5ste jag erk\u00e4nna att jag inte riktigt begrep kartongernas och de staplade stolarnas funktion. Missade jag en passus i texten om annalkande flytt, eller att makens tillh\u00f6righeter stuvats undan? Delleskog anv\u00e4nder sig av ett r\u00e4ttframt, naturligt tilltal. Hon disponerar en engagerande rytm j\u00e4mte ett kroppsspr\u00e5k som understryker det sagda. Som drar in publiken i ber\u00e4ttarens trista tillvaro. En replik etsar sig fast framf\u00f6r andra. ”Alzheimer \u00e4r avt\u00e4ndande.”<\/em> N\u00e4r monologen citerar sker inget skifte i tonfall, vilket var lite synd. Inga blinkningar till publiken f\u00f6rekommer. Vad som f\u00f6rmedlas \u00e4r starkt nog att leva p\u00e5 egna premisser.<\/p>\n\n\n\n

obs I direkt anslutning till f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6ljde ett samtal p\u00e5 scen mellan tv\u00e5 kvinnor – en f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r Alzheimerfonden och Silke Kern som \u00e4r \u00f6verl\u00e4kare och forskargruppsledare vid Sahlgrenska. Man gick igenom medicinska orsaker, diagnosticering och forskningsl\u00e4ge. Att f\u00e5 reda p\u00e5 att i v\u00e4rlden drabbas n\u00e5gon var tredje sekund var skr\u00e4mmande. Likas\u00e5 hur kostnaderna skenar i Sverige. Finns tyv\u00e4rr inget botemedel, men sjukdomen kan behandlas i sin prekliniska fas, en fas som kan p\u00e5g\u00e5 i uppemot tjugo \u00e5r. Tyckte mig uppfatta att Alzheimer utg\u00f6r 70% av de fall d\u00e4r demens konstaterats. En f\u00f6r mig chockerande nyhet var att \u00e4ven medel\u00e5lders kan drabbas. Stress, \u00f6vervikt och r\u00f6kning n\u00e4mndes som riskfaktorer. (Eftersom tv-fotboll lockade l\u00e4mnade jag i f\u00f6rtid samtalet, vars avslutande del bestod av fr\u00e5gestund.) <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Ylva L\u00f6\u00f6f Regi: Carina M Johansson Med Marie Delleskog Ljud: Karin Bloch-J\u00f6rgensen Spelas i Norges Hus i G\u00f6teborg (Stadsteatern st\u00e4ngd pga renovering) Lunchteater, fyra kv\u00e4llsf\u00f6rest\u00e4llningar till och med 29\/10 och d\u00e4refter troligen turn\u00e9 Sett kv\u00e4llsf\u00f6rest\u00e4llningen 8\/10 2020 I samarbete med Alzheimerfonden Att G\u00f6teborgs Stadsteater skulle utlokalisera innevarande s\u00e4song var best\u00e4mt sedan l\u00e4nge. Men i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-136758","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136758","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=136758"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136758\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136769,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136758\/revisions\/136769"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=136758"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=136758"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=136758"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}