{"id":136691,"date":"2020-10-07T02:28:44","date_gmt":"2020-10-07T00:28:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136691"},"modified":"2020-10-13T20:26:05","modified_gmt":"2020-10-13T18:26:05","slug":"etablerar-sig-pa-oversta-nivan-med-nya-svenska-tolkningar-goteborg-jazz-orchestra-tomas-von-bromssen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136691","title":{"rendered":"Etablerar sig p\u00e5 \u00f6versta niv\u00e5n med nya svenska tolkningar – G\u00f6teborg Jazz Orchestra & Tomas von Br\u00f6mssen"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4 @Fotoscenen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

G\u00f6teborg Jazz Orchestra med Tomas von Br\u00f6mssen<\/p>\n\n\n\n

Svenska jazzhj\u00e4ltar – inspelning av P2<\/p>\n\n\n\n

Brewhouse i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

4\/10 2020<\/p>\n\n\n\n

\u00c4r n\u00e5gorlunda bevandrad inom genren. Har en del godbitar p\u00e5 skiva och haft f\u00f6rm\u00e5nen att se flera av de st\u00f6rsta sedan 70-talet. Tycker lika mycket om Count Basie-style som banbrytande elektrifierade strukturer fr\u00e5n Gil Evans Orchestra p\u00e5 80-talet. Sverige har haft det synnerligen v\u00e4l f\u00f6rsp\u00e4nt med f\u00f6rstklassiga storband. Somliga har turnerat v\u00e4rlden \u00f6ver och samarbetat med stj\u00e4rnor fr\u00e5n utlandet (s\u00e4rskilt USA). I V\u00e4stsverige har formidabla Bohusl\u00e4n Big Band sk\u00e4mt bort oss i \u00e5tskilliga decennier.<\/p>\n\n\n\n

Med inst\u00e4llningen att jazz ska vara kul har t\u00e4mligen nybildade G\u00f6teborg Jazz Orchestra, satts samman i liknande modernistiska anda. Talangfulla musiker delar utrymme med rutinerade ur en \u00e4ldre generation. I fjol skrev undertecknad en text som kombinerade recension med intervju. Intervjuade blev grundaren Johnny Olsson och konstn\u00e4rlige ledaren Johan Borgstr\u00f6m, v\u00e4lk\u00e4nda namn i dessa kretsar. Har live kunnat f\u00f6lja utvecklingen av GJO n\u00e4r de spelat p\u00e5 showrestaurang en g\u00e5ng i m\u00e5naden. F\u00f6ljde i \u00e5r upp med v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta lovord i specialtidskriften Orkesterjournalen. N\u00e5gra m\u00e5nader senare belades i praktiken nitton-manna bandet ( undantaget i manliga numer\u00e4ren heter Ella Wennerberg) med n\u00e4ringsf\u00f6rbud p\u00e5 grund av pandemin.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Johan Borgstr\u00f6m – foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4 <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00f6den \u00e4r uppfinningarnas moder heter det. Orkestern som \u00e4nnu inte sl\u00e4ppt n\u00e5gon skiva eller lirat ihop med solist k\u00e4nd f\u00f6r den breda allm\u00e4nheten, kom p\u00e5 en lysande id\u00e9. Att g\u00f6ra ett tv\u00e5timmarsprogram med svensk musik, med utspridd sittande publik p\u00e5 50 personer. Affischnamnet som agerade ciceron, s\u00e5ngare och instrumentalist var ingen mindre \u00e4n Tomas von Br\u00f6mssen. <\/p>\n\n\n\n

Konserten d\u00f6pt till Svenska jazzhj\u00e4ltar <\/em>b\u00e5de filmades och spelades in av P2. Snacka om att optimalt ta tillvara de resurser som stod till buds. Nu kan alla musik\u00e4lskare f\u00e5 ta del av den succ\u00e9 vi lyckliga p\u00e5 plats var med om. Akustiken var f\u00f6rst\u00e5s b\u00e4sta m\u00f6jliga. Kontrabasens volym superb, medan ackorden fr\u00e5n Tommy Kotters elpiano inte riktigt gick att urskilja n\u00e4r orkestern kr\u00e4made p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Tomas von Br\u00f6mssen – foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I marknadsf\u00f6ringen inf\u00f6r eventet fanns portr\u00e4tt p\u00e5 fyra komposit\u00f6rer, fyra musiker jag faktiskt sett spela: Bengt Hallberg, Georg Riedel, Erik Norstr\u00f6m och Lars Gullin. Sist n\u00e4mnde gigant str\u00f6ks till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r n\u00e5gra \u00f6verraskningar. Tonvikten l\u00e5g p\u00e5 tons\u00e4ttningar och arr av Hallberg och \u00e4ven Riedel (vars h\u00e4lsning till oss von Br\u00f6mssen f\u00f6rmedlade), tv\u00e5 storheter som g\u00e4rna musicerade tillsammans. Orkestern hade n\u00f6jet p\u00e5 Brewhouse att s\u00e4tta t\u00e4nderna i noter och arr av g\u00f6teborgaren (1932 – 2013) som f\u00f6rvaras p\u00e5 stadens Universitetsbibliotek. Alster signerade den f\u00f6rsynte, m\u00e4sterlige musikanten f\u00f6rekommer ett halvdussin g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Erik Weissglas – foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I den rymliga lokalen hade brasset och tr\u00e4bl\u00e5sarna separerats av Corona-sk\u00e4l. Vad jag kunde utr\u00f6na var GJO inte helt ordinarie. Tv\u00e5 vikarier som vid tidigare tillf\u00e4llen ersatt sk\u00e5dades, n\u00e4mligen G\u00f6ran Kroon bakom trumsetet och p\u00e5 keyboard Tommy Kotter. Tv\u00e5 toppmusiker som i flera decennier f\u00f6rgyllt st\u00f6rre och mindre s\u00e4ttningar (bland annat m\u00e5nga \u00e5r i BBB). \u00c5tskilliga i orkestern gl\u00e4nste i solon, vilket kommer framg\u00e5 av radioinspelningen. Samtliga p\u00e5 scen p\u00e5verkades n\u00e5got av att konserten f\u00f6revigades. Long\u00f6rer och missf\u00f6rst\u00e5nd uppstod, utan att det bekom publiken. Medvetenheten om att man rimligen kommer breaka (konstigt vore annars) nationellt k\u00e4ndes p\u00e5taglig. Somliga sekvenser togs om plus i ett appendix ett par l\u00e5tar i sin helhet. Beh\u00f6vdes f\u00f6r att redigeras ihop av radiomedarbetare.. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Brasset, Tommy Kotter (skymd) och von Br\u00f6mssen – foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tungviktaren Tomas von Br\u00f6mssen (lyckades tacka honom efter\u00e5t och lite grann presentera mig) passade galant f\u00f6r uppdraget att vara m\u00e5ngsidig mittpunkt. Meddelade att han hade en bakgrund i den andra huvudf\u00e5ran av jazz, det vill s\u00e4ga dixieland. Varvade impulsiva kommentarer med fakta och egna framtr\u00e4danden. Att han f\u00f6ref\u00f6ll en smula distr\u00e4 vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen, medf\u00f6rde att in\u00f6vade komiska knep r\u00e4ddade situationen. Agerandet \u00f6kade v\u00e5r sympati. Klarinetten fanns inte med, f\u00f6rv\u00e5nade d\u00e4remot genom att spela s\u00e4lgfl\u00f6jt s\u00e5 att jag associerade till sj\u00e4lvaste Ale M\u00f6ller. I fascinerande My Guide To The Big Band <\/em> (Bengt Hallberg) blev han v\u00e4gvisaren som enligt tons\u00e4ttarens direktiv f\u00f6rklarade vem\/ vilka som spelade vad.<\/p>\n\n\n\n

I en av aftonens definitiva h\u00f6jdare, pratsj\u00f6ng\/ reciterade sk\u00e5despelarveteranen Jag \u00e4r en liten pojk <\/em>(Pugh), vars latin- arr av V\u00e4ster\u00e5sb\u00f6rdige Johan Borgstr\u00f6m firade triumfer. Pughs gr\u00f6na v\u00e5gen-klassiker p\u00e5 Hollywood <\/em>k\u00f6pte jag n\u00e4r den sl\u00e4pptes f\u00f6r snart femtio \u00e5r sedan, l\u00e4rde mig texten. Fr\u00e4msta vokala insats levererade Tomas i tragiska Lindansaren<\/em> (<\/em>M. Wiehe), som gungade sk\u00f6nt p\u00e5 brunnsmusik-man\u00e9r i storskalig version av orkesterns kapellm\u00e4stare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Johan Borgstr\u00f6m, Friden Tolke, Pontus Pohl, Andreas Hall samt Andreas Thurfjell<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5t mig fastsl\u00e5 att det blev en gener\u00f6s, rent av fantastisk konsert. Innovativ repertoar f\u00f6rbeh\u00e5llen svensk musik, hisnande ensemblespel i v\u00e4rldsklass och \u00e5tskilliga inspirerade solon. Bl\u00e5ssektionernas f\u00f6rtr\u00e4ffliga unisona ”framst\u00f6tar” synkade med vad vi kan kalla f\u00f6r ackordscentralen -Erik Weissglas p\u00e5 gitarr j\u00e4mte n\u00e4mnde Tommy Kotter – och de trenne musikerna tronande p\u00e5 \u00f6vre raden; var mumma f\u00f6r \u00f6ronen. Och dessutom grejade orkestern att tj\u00e4nstg\u00f6ra som k\u00f6r. Kul! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Tommy Kotter – foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kanske berodde det p\u00e5 att GJO huserade i annan spati\u00f6s lokal \u00e4n vanligtvis, eller kanske p\u00e5 hur mikrofoner hade placerats. Syftar p\u00e5 att musikerna i rytmsektionen drog extra uppm\u00e4rksamhet till sig, vilket ska uttydas ber\u00f6m i stora lass. Kolossalt erfarna G\u00f6ran Kroon p\u00e5 trummor och Michael Andersson (spelar ofta p\u00e5 G\u00f6teborgs-operan) p\u00e5 slagverk l\u00e4t magnifika. Tv\u00e5 personliga favoriter demonstrerade spelgl\u00e4dje, med fabul\u00f6st driv och finstilta finesser. Duon adderade f\u00f6ljsamma, uppfriskande beats. Lika imponerande insats gjorde Olli Rantala p\u00e5 bas. Varenda ton klingade av substans. Har nog aldrig h\u00f6rt honom i mer f\u00f6rdelaktig skepnad (d\u00e5 mitt j\u00e4mf\u00f6relsematerial \u00e4r omfattande s\u00e4ger det mycket). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
G\u00f6ran Kroon, Olli Rantala och Erik Weissglas flankerar Tomas von Br\u00f6mssen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vill framh\u00e5lla ytterligare n\u00e5gra magiska inslag. T\u00e4nker exempelvis p\u00e5 altsaxofonisten Pontus Pohls Dompan-imitation och hans samspel med Weissglas i Fj\u00e4riln Vingad <\/em>(arr Bengt Hallberg), den bubblande stampa takten-melodin \u00d6cker\u00f6 <\/em>av Erik Norstr\u00f6m ( kuri\u00f6st nog musicerat i von Br\u00f6mssen-revy) som f\u00f6rmedlade ett amerikanskt idiom, det vidunderliga spektrum av Duke-vibbar som konstituerade Hallbergs n\u00e4mnda storbandsguide, exceptionellt vackert tema arrat av Axel M\u00e5rdsj\u00f6 i komposition signerad Erik Weissglas\/ Svante Henrysson, effektfullt sl\u00e4pande melodier x tv\u00e5 featuring Tommy Kotter, fina solon fr\u00e5n Borgstr\u00f6m och saxkollegor, underbart \u00f6siga Episodes Ducaux <\/em>(Hallberg), call and response – avsnittet mellan bl\u00e5sarna och rytmsektion i Tunisian Nights <\/em>(Norstr\u00f6m) samt den f\u00f6rbluffande skickligheten hos herrarna p\u00e5 trumpet\/ flygelhorn. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

V\u00e5r ciceron riktade blicken mot de konstiga tider vi genomlider. D\u00e4rf\u00f6r glad \u00f6ver att GJO med celeber g\u00e4st gjorde tillvaron l\u00e4ttare. P\u00e5fylld av musikalisk energi kan jag bara upprepa vilken f\u00f6rundransv\u00e4rd kvalitet G\u00f6teborg Jazz Orchestra uppr\u00e4tth\u00e5ller. Otroligt sv\u00e4ngiga, utforskande och st\u00e4mningsskapande!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mats Eklund, Robin Rydqvist, Johnny Olsson, Patrik Jansson och Jonathan Kronevik<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
tromboner: Ella Wennerberg, Anders Carlsson, Jakob Sollerman och Fredrik Wiklund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Michael Andersson – foto Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

obs samtliga bilder tagna av Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4 Fotoscenen <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

G\u00f6teborg Jazz Orchestra med Tomas von Br\u00f6mssen Svenska jazzhj\u00e4ltar – inspelning av P2 Brewhouse i G\u00f6teborg 4\/10 2020 \u00c4r n\u00e5gorlunda bevandrad inom genren. Har en del godbitar p\u00e5 skiva och haft f\u00f6rm\u00e5nen att se flera av de st\u00f6rsta sedan 70-talet. Tycker lika mycket om Count Basie-style som banbrytande elektrifierade strukturer fr\u00e5n Gil Evans Orchestra p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-136691","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136691","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=136691"}],"version-history":[{"count":43,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136691\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136898,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136691\/revisions\/136898"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=136691"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=136691"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=136691"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}