{"id":136379,"date":"2020-09-23T05:58:54","date_gmt":"2020-09-23T03:58:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136379"},"modified":"2020-10-06T14:02:17","modified_gmt":"2020-10-06T12:02:17","slug":"superkreativ-trombonist-leder-spetsad-dubbelkvartett-strings-attached-av-karin-hammar-fab-4","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136379","title":{"rendered":"Superkreativ trombonist leder spetsad dubbelkvartett – Strings Attached av Karin Hammar Fab 4"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Karin Hammar Fab 4<\/p>\n\n\n\n

Strings Attached<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 29-31\/1 2020 i Nilento Studio K\u00e5llered<\/p>\n\n\n\n

Mix och master: Lars Nilsson Nilento Studio<\/p>\n\n\n\n

Producent: Karin Hammar<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records<\/p>\n\n\n\n

50:23<\/p>\n\n\n\n

Release: 22\/9 2020<\/p>\n\n\n\n

Under uppv\u00e4xten i Boden bytte Karin Hammar i tio\u00e5rs\u00e5ldern fr\u00e5n att vara tamburmajor till trombon, influerad av storasyster Mimmi hemmastadd med samma instrument. Efter Kommunala Musikskolan, fortsatte studierna p\u00e5 folkh\u00f6gskola och Kungliga Musikh\u00f6gskolan. D\u00e4refter, i slutet p\u00e5 90-talet bildade systrarna Sliding Hammers, en grupp som turnerat vida i v\u00e4rlden. Minns att jag h\u00f6rde dem p\u00e5 Falkenbergs Jazzdagar f\u00f6r s\u00e5d\u00e4r femton-tjugo \u00e5r sedan. Och f\u00f6r cirka tio \u00e5r sedan bevistade jag konsert p\u00e5 Nef med Karin Hammars Quartet. K\u00f6pte d\u00e5 ett signerat ex av albumet Everyday Magic. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Redan d\u00e5 f\u00f6redrog 45-\u00e5ringen att sj\u00e4lv st\u00e5 f\u00f6r komponerandet. Samma f\u00f6rh\u00e5llande p\u00e5 nya albumet, det tredje med Fab 4. Egna projekt har inte varit tillr\u00e4ckligt. Samtidigt har Karin Hammar f\u00f6rekommit flitigt i andra grupper och storband samt i rollen som g\u00e4stsolist (bara sedan i somras har jag recenserat hennes medverkan p\u00e5 tre f\u00e4rska plattor). Kan till\u00e4ggas att frilansaren ofta synts i teve ing\u00e5ende i orkestrar som framf\u00f6r olika kul\u00f6rer av popul\u00e4rmusik. Kan nog anses vara den i Sverige i dylika sammanhang, vanligast f\u00f6rekommande kvinnliga (jazz)musikanten p\u00e5 bl\u00e5sinstrument. 2004 blev hon Alice Babs-stipendiat och f\u00f6r tre \u00e5r sedan fick hon Jazzkannan.<\/p>\n\n\n\n

Bandledaren omger sig numera i Fab 4 av Andreas Hourdakis p\u00e5 gitarr, kontrabasisten Niklas Fernqvist samt trumslagaren Fredrik Rundqvist. Tre delikata musiker jag tr\u00e4ffat och sett spela ett antal g\u00e5nger, fast mig veterligen inte tillsammans.( De tv\u00e5 sist n\u00e4mnda har i mina \u00f6ron hunnit etablerats som personliga favoriter.) Bandet turnerar regelbundet, har recenserats i \u00e4rev\u00f6rdiga Down Beat och f\u00e5tt en hit p\u00e5 Spotify. Hammar s\u00e4ger sig f\u00f6redra den \u00f6ppna klang som emanerar ur denna originella s\u00e4ttning. Stilar som blues och bossa ligger d\u00e5 n\u00e4ra till hands. <\/p>\n\n\n\n

Titeln Strings Attached <\/em>indikerar lite annorlunda intentioner. Komposit\u00f6ren utg\u00e5r fr\u00e5n sin f\u00f6rtjusning i soundtrack och klassisk musik. N\u00e5gon har f\u00e4llt omd\u00f6met att hon skrivit en jazzsymfoni i nio satser. F\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l har en str\u00e5kkvartett d\u00f6pt till Fab Strings anlitats f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka och utvidga ljudbilden. Kvartetten best\u00e5r av Hanna Helgegren (viola 1), Karin Liljenberg (violin 2), Jill Johansson (viola) samt Anna Wallgren (cello). Dessutom har en ber\u00f6mdhet fr\u00e5n Paris vid namn Olivier Ker Ourio rekryterats, en gigant Hammar delade scen med 2017. Han spelar kromatiskt munspel. Utifr\u00e5n dessa f\u00f6rn\u00e4mliga resurser m\u00e5lar tons\u00e4ttaren med breda kul\u00f6rer eller noga utvalda f\u00e4rger. P\u00e5 fyra stycken medverkar hela styrkan. Samtliga arrangemang signerade Hammar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Nikola Stankovic<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vackert, f\u00f6rt\u00e4tat samspel trombon – str\u00e5kar inleder. D\u00e4rp\u00e5 involveras Fab 4 i skeendet, varvid Dreaming in G <\/em>marineras i smeksamt sv\u00e4vande toner fr\u00e5n melankoliskt munspel. Cellost\u00e4mmans konversation med dragbasunen rymmer svindlande sk\u00f6nhet. Ett helt annat budskap tar vid genom raffinerat intro av kompet, utvecklas till maximalt sn\u00e4rtigt stycke. Det \u00e4r bara att \u00e5ka med. Avl\u00f6ses av ett pulserande mysgroove d\u00f6pt till Walking Through<\/em>, vars utmejslade ackord fr\u00e5n Andreas Hourdakis (har eget band) inneb\u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen han p\u00e5 allvar l\u00e5ter gitarren tala. Kombinationer av sv\u00e4ngningar och s\u00e4ttning fortskrider. Str\u00e5karna f\u00f6r en dallrande dialog med ”bossens” brassinstrument i titell\u00e5ten som f\u00e5tt till\u00e4gget II. H\u00e4r tangeras kammarmusikaliska dom\u00e4ner. <\/p>\n\n\n\n

Har blivit en brokig samling av st\u00e4mningar och olika tempi. Om jag inte hade vetat om tanken p\u00e5 symfoni, hade jag varit ben\u00e4gen att anklaga konstruktionen f\u00f6r osammanh\u00e4ngande. I m\u00e5nga sekvenser v\u00e4ldigt visuellt och musiken \u00e4r sp\u00e4nnande att f\u00f6lja. Att Karin Hammar p\u00e5verkats av sitt filmintresse m\u00e4rks, vilket \u00e4r av godo. Skiftande strukturer tar fram differentierade lager av k\u00e4nslospann. Det \u00e4r lika skickligt skrivet som v\u00e4l utf\u00f6rt. H\u00f6jer \u00f6gonbrynen flera g\u00e5ng vid fantasifulla, lyckade l\u00f6sningar. En g\u00e5ng rynkar jag p\u00e5 n\u00e4san. Intr\u00e4ffar efter ett malplacerat, frenetiskt gitarrsolo i duell med p\u00e5drivande trummor. K\u00e4ndes mest konstigt! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Hanna Helgegren,, Lars Nilsson och Karin Hammar fr\u00e5n mixningen I Nilento Studio<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Finns mycket att h\u00e4nf\u00f6ras av.: Bortsett fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda fulltr\u00e4ffar det behagliga temat i No Strings Attached, <\/em>akustiskt gitarrsolo, snygga inspel av lyh\u00f6rde Niklas Fernqvist, franske munspelsvirtuosen som med finess f\u00e4rgl\u00e4gger, dynamiske rytmgeniet bakom sitt trumset vars \u00f6vert\u00e4nkta r\u00f6relser jag ser framf\u00f6r mig och \u00f6verlag hur naturligt instrumentalisterna umg\u00e5s; med precis lagom mix av varma melodier och h\u00e4lsosamma utflykter. Fascineras alldeles s\u00e4rskilt av en spretig sak kallad Ribbon Variations. <\/em>Jublar \u00e5t hisnande skiftningar. Gitarr tar fram aptitliga licks, cymbaler attackeras, mannen som kallats Toots eftertr\u00e4dare bevisar varf\u00f6r, sinnrikt metodiskt trumsolo levereras och str\u00e5kkvartetten anf\u00f6r ett fyrverkeri av snabba rytmer som signalerar turkisk folkton. Verkligen dramatisk laddat stycke firar triumfer.<\/p>\n\n\n\n

Ska framh\u00e5llas att str\u00e5karna ofta vistas i fr\u00e4mre linjen. Har p\u00e5 sistone recenserat flera samarbeten mellan jazzscenen och str\u00e5kar, d\u00e4r de klassiskt skolade musikerna inte s\u00e4llan f\u00e5r utg\u00f6ra dekoration. P\u00e5 Strings Attached <\/em>frapperas man \u00f6ver deras aktiva roll. Komposit\u00f6rens bruk av variationsm\u00f6jligheter, ensemblespel och solistinsatser samverkar till ett starkt resultat. Karin Hammars verk har av en status som definitivt motsvarar 4+. Min ber\u00e4ttigade entusiasm ska ses mot bakgrund av att jag inte kan erinra mig n\u00e5got album med str\u00e5kar som hamnade p\u00e5 100 -b\u00e4sta listan \u00f6ver b\u00e4sta jazzskivor i Sverige, nyligen framr\u00f6stad i Lira (d\u00e4r b\u00e5de undertecknad och Hammar ingick i en panel tillsammans med redaktionen).<\/p>\n\n\n\n

Att Karin Hammar, vars fr\u00e4msta inspirationsk\u00e4llor heter J.J Johnson respektive Frank Rosolino, till fullo beh\u00e4rskar sitt instrument b\u00f6r ha framg\u00e5tt. Lyckligtvis finns mer \u00e4n teknisk full\u00e4ndning, ocks\u00e5 den betydelsefulla k\u00e4nslom\u00e4ssiga f\u00f6rm\u00e5gan. Det vore inte fel att n\u00e4mna henne i samma andetag som trombonkonstn\u00e4rerna Christian Lindberg, Nils Landgren (tillh\u00f6rt hennes l\u00e4rare) och Niclas Rydh. Och hennes musikaliska s\u00e4llskap p\u00e5 nya skivan \u00e4r h\u00f6gklassigt. Ska inte heller missa att harangera ljudkvaliteten, vilket alltid varit en framg\u00e5ngsfaktor f\u00f6r den omtalade studion Nilento.<\/p>\n\n\n\n

obs Releasekonserten \u00e4ger rum ikv\u00e4ll (23\/9) i Gr\u00fcnewaldsalen i Stockholms Konserthus. Kommer streamas!<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Karin Hammar Fab 4 Strings Attached 4 Inspelad 29-31\/1 2020 i Nilento Studio K\u00e5llered Mix och master: Lars Nilsson Nilento Studio Producent: Karin Hammar Prophone Records 50:23 Release: 22\/9 2020 Under uppv\u00e4xten i Boden bytte Karin Hammar i tio\u00e5rs\u00e5ldern fr\u00e5n att vara tamburmajor till trombon, influerad av storasyster Mimmi hemmastadd med samma instrument. Efter Kommunala […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-136379","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136379","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=136379"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136379\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136690,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136379\/revisions\/136690"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=136379"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=136379"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=136379"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}