{"id":136251,"date":"2020-09-17T04:39:14","date_gmt":"2020-09-17T02:39:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136251"},"modified":"2020-09-18T01:01:43","modified_gmt":"2020-09-17T23:01:43","slug":"vardig-uppfoljare-inger-respekt-i-det-lilla-hander-det-mesta-av-amanda-ginsburg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136251","title":{"rendered":"V\u00e4rdig uppf\u00f6ljare inger respekt – I det lilla h\u00e4nder det mesta av Amanda Ginsburg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslag Amanda Jenderb\u00e4ck<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Amanda Ginsburg <\/p>\n\n\n\n

I det lilla h\u00e4nder det mesta<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i februari 2020 i Atlantis grammofonstudio<\/p>\n\n\n\n

Mixad av Mikael Herrstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Ladybird <\/p>\n\n\n\n

39:14<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 11\/9 2020<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rvisso ung har Amanda Ginsburg g\u00e5tt den sedvanliga l\u00e5nga v\u00e4gen: Musiklinje p\u00e5 S\u00f6dra Latin, folkh\u00f6gskola f\u00f6ljt av studier vid Kungliga Musikh\u00f6gskolan. P\u00e5 KMH sammanstr\u00e5lade hon och bildade den pianotrio, som senaste \u00e5ren varit en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r 30-\u00e5ringens genombrott. Efter en period i vokalgruppen IRIS b\u00f6rjade hon skriva eget material, fr\u00e4mst jazziga visor p\u00e5 svenska med omissk\u00e4nnligt eko fr\u00e5n ett skimrande 60-tal. ”And the rest is history” \u00e4r man ben\u00e4gen att utropa. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta full\u00e4ngadaren bel\u00f6nades med Grammis, vilket b\u00f6r ha inneburit en st\u00f6rre r\u00e4ckvidd \u00e4n n\u00e4r debutanten Ellen Andersson fick Gyllene Skivan 2016. B\u00e5de i \u00e5r och ifjol medverkade Ginsburg och trion i Alls\u00e5ng p\u00e5 Skansen. <\/em>Hon har nominerats till Jazzkatten, f\u00e5tt flera priser och stipendier. Av dem kan n\u00e4mnas Jazzpris av SKAP j\u00e4mte Olle Adolphson- och Stim-stipendiat. Av alla genomf\u00f6rda konserter hade jag n\u00f6jet att se tre av dem ifjol (Nef, Liseberg och Trollh\u00e4ttan). Efter spelningen p\u00e5 Nef skrev jag en ber\u00f6mmande text h\u00e4r i Kulturbloggen, som presenterade\/ recenserade stj\u00e4rnskottet och musikerna hon omger sig med.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tskrivaren menar att I det lilla h\u00e4nder det mesta <\/em>forts\u00e4tter i debutens anda, vars ber\u00e4ttelser utg\u00e5r fr\u00e5n vardagen. Hon finner o\u00e4ndlig inspiration genom att uppr\u00e4tth\u00e5lla detta perspektiv. Samtliga texter p\u00e5 nya albumet har hennes signatur, tv\u00e5 av l\u00e5tarna i par med Andy Fite medan systern Sofie S\u00f6rman varit behj\u00e4lplig med att ge text \u00e5t magnifika \u00f6rh\u00e4nget Dannys Dream<\/em> (Lars Gullin). I v\u00e5ras sl\u00e4pptes tv\u00e5 singlar – Det funkar varje g\u00e5ng <\/em>och \u00c5h nej (visa mitt i natten). <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Elvira Gl\u00e4nte<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att Ginsburg f\u00e5tt s\u00e5dan exceptionell rullning p\u00e5 karri\u00e4ren m\u00e5ste ocks\u00e5 tillskrivas m\u00e4nnen i hennes musikaliska n\u00e4rhet – st\u00f6r mig ideligen p\u00e5 tendensen att bortse fr\u00e5n detta faktum n\u00e4r framg\u00e5ngsrika artister bed\u00f6ms. Elegant spelande pianisten Filip Ekestubbe har jag uppskattat i skilda sammanhang live och p\u00e5 skiva. Han \u00e4r etablerad p\u00e5 svenska jazzscenen sedan cirka tio \u00e5r. Ludvig Eriksson p\u00e5 kontrabas j\u00e4mte trumslagaren Ludwig Gustavsson tillh\u00f6r kadern av unga, v\u00e4lutbildade doldisar. Enligt uppgift \u00e4gnar de sig g\u00e4rna vid sidan om \u00e5t projekt av pop-karakt\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Majoriteten melodier har skrivits, alternativt arrangerats, av pianisten Filip Ekestubbe. Hans breda kunnande och k\u00e4nsliga handlag garanterar ett fullmoget sound med uts\u00f6kt klang. God assistans levereras f\u00f6rst\u00e5s fr\u00e5n firma Ludvig & Ludwig. Utan deras lyh\u00f6rdhet och f\u00f6rm\u00e5ga vore pianotrion inte lika balanserad. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e5ter antingen v\u00e4ldigt avsp\u00e4nt med spr\u00f6da vibrationer p\u00e5 ett innerligt vis, eller s\u00e5 tillf\u00f6rs stark energi av heta instrumentalister, j\u00e4mte kl\u00f6s i en r\u00f6st fylld av lagom kaxig utstr\u00e5lning. Skiftande attityden blir till charmerande, kommunicerande k\u00e4rl. Finns en genomt\u00e4nkt variation av l\u00e5ngsamt, poetiska tong\u00e5ngar kontra snabbfotade takter d\u00e4r samtliga briljerar. Vad som skulle kunna vara en h\u00e4msko efter all positiv respons, har ist\u00e4llet utmynnat i en fruktbar process. Hittar minst lika mycket finesser p\u00e5 nya skivan, frapperande m\u00e5nga f\u00f6rtr\u00e4ffliga l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto fr\u00e5n TV4-framtr\u00e4dande mars 2020<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kvalit\u00e9n p\u00e5 texterna f\u00e5r anses en smula oj\u00e4mn. Texth\u00e4fte med foton medf\u00f6ljer, vilket underl\u00e4ttar f\u00f6r den vetgirige. Noterar extremt goda ansatser, originellt sammanv\u00e4vda formuleringar och fraser som ligger bra i munnen. J\u00e4mte namnen Andr\u00e9as tillh\u00f6r hon en av f\u00e5 som framf\u00f6r jazziga visor p\u00e5 svenska. \u00c4mnen som behandlas kan vara prokrastinering, sj\u00e4lvst\u00e4ndighet samt l\u00e4ngtan efter magiska \u00f6gonblick. Mina favoriter blev Ingen kommer undan <\/em>och F\u00f6r bra f\u00f6r att vara sant. <\/em> Aprop\u00e5 att vara sj\u00e4lvst\u00e4ndig har Ginsburg det d\u00e4r extra vokalt, sticker ut och suger in lyssnaren i hennes v\u00e4rld. Finns s\u00e5v\u00e4l sk\u00e4rpa som spr\u00f6dhet i den ljust modulerade r\u00f6sten. R\u00f6sten g\u00e5r inte att f\u00f6rv\u00e4xla med Monica Z, d\u00e4remot tonfallet i somliga av melodierna. Som mest uppfylld i h\u00f6rlurarna associerar jag till Zetterlunds legendariska samarbete med Bill Evans trio (Waltz For Debby).<\/em><\/p>\n\n\n\n

Genomg\u00e5ende eftert\u00e4nksamma str\u00e5k omvandlas flera g\u00e5nger till motsatsen. Albumets tre f\u00f6rst placerade l\u00e5tar illustrerar m\u00e5ngsidigheten. Vandrar fr\u00e5n en slags bluesig kammarmusik \u00f6ver \u00f6sig swing – d\u00e4r Fredrik Lindborg g\u00e4star p\u00e5 barytonsax – till sentimental jazzvisa \u00e1 la skimrande 60-tal. I lyckopillret F\u00f6r bra f\u00f6r att vara sant <\/em>kombineras genuin schlager med shuffle. En l\u00e5t som osar av spelgl\u00e4dje, Basie-v\u00e4ndningar och scat p\u00e5 toppen. <\/p>\n\n\n\n

Filip Ekestubbe har med sitt sj\u00e4lvklara anslag en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r hur angen\u00e4m musiken l\u00e5ter, hur sp\u00e4nnvidden dynamiskt h\u00e4nger samman. Finns fog f\u00f6r att beteckna hans bravader som genialiska. Gustavsson beter sig \u00f6msom diskret med vispar, \u00f6msom pockar kraftfullt p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet i fartfyllda sekvenser. Namnen Eriksson har en mer undanskymd, f\u00f6ljsam roll p\u00e5 sin akustiska bas, \u00e4ven om jag live h\u00f6rt honom i flera solon. P\u00e5 I lilla h\u00e4nder det mesta <\/em> befinner han sig i varje fall i f\u00f6rgrunden p\u00e5 Dannys dr\u00f6m. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r den vars h\u00e5g st\u00e5r till skrynkliga, skramliga uttryck finns inget att h\u00e4mta. D\u00e4remot naturligtvis ett knippe ballader av finaste snitt. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00e4nger mig \u00e5t Innan dagen kommer in <\/em>betraktar jag den som ett avskalat m\u00e4sterverk. Ytterst f\u00f6rsynt komp backar upp v\u00e4lfunna ackord fr\u00e5n Ekestubbe. Och Amanda Ginsburg sjunger b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin. Delikat l\u00e5ter ocks\u00e5 Ingen kommer undan <\/em>n\u00e4r s\u00e5ngen glider obesv\u00e4rat p\u00e5 vokaler och Karin Hammar f\u00f6rst\u00e4rker det melankoliska temat. \u00c4r f\u00f6rresten tredje g\u00e5ngen p\u00e5 kort tid jag recenserar trombonisten i egenskap av g\u00e4stsolist. Skivans final \u00e4r en m\u00e4rkv\u00e4rdig p\u00e4rla d\u00e4r varsamhet premieras. Bandets tolkning av Lars Gullins tidiga klassiker Dannys Dream<\/em> tillf\u00f6r n\u00e5got eget. Inte minst f\u00f6r att Amanda ihop med systern Sofie kn\u00e5pat ihop en ny svensk text (Petter Bergman skrev den f\u00f6rsta 1976 \u00e5t Nannie Porres), vilken de framf\u00f6r sinnrikt p\u00e5 duo. <\/p>\n\n\n\n

Med tanke p\u00e5 att det normalt sett \u00e4r f\u00f6renat med avsev\u00e4rda sv\u00e5righeter att beh\u00e5lla konstn\u00e4rliga gnistan efter kritikerrosad debut, har Amanda Ginsburg definitivt lyckats. Man kan till och med p\u00e5st\u00e5 att hon och bandet utvecklat sitt v\u00e4gvinnande koncept. Pandemin har saboterat i tiden n\u00e4rliggande planer p\u00e5 st\u00f6rre turn\u00e9. Hoppas de snart kan m\u00f6ta sin publik.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Amanda Ginsburg I det lilla h\u00e4nder det mesta 4 Inspelad i februari 2020 i Atlantis grammofonstudio Mixad av Mikael Herrstr\u00f6m Ladybird 39:14 Releasedatum: 11\/9 2020 F\u00f6rvisso ung har Amanda Ginsburg g\u00e5tt den sedvanliga l\u00e5nga v\u00e4gen: Musiklinje p\u00e5 S\u00f6dra Latin, folkh\u00f6gskola f\u00f6ljt av studier vid Kungliga Musikh\u00f6gskolan. P\u00e5 KMH sammanstr\u00e5lade hon och bildade den pianotrio, som […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-136251","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136251","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=136251"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136251\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136291,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136251\/revisions\/136291"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=136251"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=136251"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=136251"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}