{"id":135888,"date":"2020-09-22T05:04:53","date_gmt":"2020-09-22T03:04:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=135888"},"modified":"2020-09-22T14:38:26","modified_gmt":"2020-09-22T12:38:26","slug":"glesbygdens-utmaningar-under-lupp-i-valskriven-spanningsroman-gransmark-av-aino-trosell","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=135888","title":{"rendered":"Glesbygdens ”utmaningar” under lupp i v\u00e4lskriven sp\u00e4nningsroman – Gr\u00e4nsmark av Aino Trosell"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gr\u00e4nsmark<\/p>\n\n\n\n

Aino Trosell<\/p>\n\n\n\n

Utgiven: 2020 – 09 – 21<\/p>\n\n\n\n

ISBN 978-91-7697-238-0<\/p>\n\n\n\n

Hoi f\u00f6rlag<\/p>\n\n\n\n

I M\u00f6lndal fanns in p\u00e5 80-talet en excentrisk mycket lojal lantbrevb\u00e4rare. \u00c5kes tur ber\u00e4knades ta cirka ett par timmar, men f\u00f6r honom blev det ett rej\u00e4lt arbetspass inkluderande kaffepauser, naturexkursioner samt diverse icke-postala uppdrag. I geng\u00e4ld bel\u00f6ningar i form av exempelvis inbjudningar till kalas. Historien om honom (som min sv\u00e5ger varit arbetskamrat med) ber\u00e4ttas i ord och bild av hans sista semestervikarie. Blev ett underh\u00e5llande f\u00f6redrag som f\u00f6regick ett \u00e5rsm\u00f6te i min Seko Post-klubb. <\/p>\n\n\n\n

Aino Trosells \u00e5terkommande hj\u00e4ltinna i en handfull kriminalromaner, vikarierar i Gr\u00e4nsmark <\/em>som just lantbrevb\u00e4rare, vilket omslaget hintar om fast f\u00e4rgen inte \u00e4r Post Nords. Siv Dahlin \u00e4r n\u00e5got rundlagd, under medell\u00e4ngd, s\u00e5d\u00e4r 55+ och ovanligt nyfiken. Hon har huvudet p\u00e5 skaft. I en slingrande ber\u00e4ttelse p\u00e5 ansenliga 450 sidor , bor den fr\u00e5nskilda plikttrogna kvinnan med s\u00f6mnproblem, i en centralort i Finnmarken. Efter att ha sorterat p\u00e5 vad som ben\u00e4mns terminal (mer korrekt uttryck: utdelningskontor\/ brevb\u00e4rarexpedition), delar hon ut f\u00f6rs\u00e4ndelser och fixar kundernas \u00e4renden l\u00e4ngs en slinga p\u00e5 tio mil sammanlagt. Underl\u00e4ttar ensamarbetet g\u00f6r musiklyssnande. M\u00e4rkligt nog uppskattar hon b\u00e5de Brahms och Vikingarna. All\u00e4tarens musikval listas i appendix. <\/p>\n\n\n\n

Siv Dahlin har en n\u00e4rmast magnetisk f\u00f6rm\u00e5ga att komma i n\u00e4rkontakt med oegentligheter, incidenter, brott och pl\u00f6tsliga d\u00f6dsfall, De tv\u00e5 poliserna p\u00e5 nedl\u00e4ggningshotade stationen kan inte annat \u00e4n roas av hennes onaturliga, f\u00f6ga trov\u00e4rdiga f\u00f6rm\u00e5ga. F\u00f6ruts\u00e4ttningar som utg\u00f6r formeln i vilken den frist\u00e5ende serien \u00e4r skriven (tror detta \u00e4r femte boken). Siv Dahlins arbetsdagar borde bli repetitivt enahanda, \u00e4ven om v\u00e4derleken v\u00e4xlar med \u00e5rstiderna. Kundm\u00f6ten inneb\u00e4r ist\u00e4llet motsatsen. Siv \u00e4r en livlina f\u00f6r kunderna, n\u00e5gon som kollar upp att saker st\u00e5r r\u00e4tt till. Efter en konversation erinrar hon sig vad hon upplevt: Uppt\u00e4ckten av stelfruset lik, postbilskapning, mumifierat lik och ytterligare historier och levnads\u00f6den l\u00e4ngs rutten. Spoilers av deckare \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett otyg, varf\u00f6r jag g\u00f6r klokast i att inte antyda mer. I sedvanlig stil blir uppl\u00f6sningen farligt kaotisk n\u00e4r olika tr\u00e5dar trasslar ihop sig..<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Annalisa foto AB – fr\u00e5n Aino Trosells hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I m\u00e5natligt indelade kapitel f\u00f6ljer vi Sivs dramatiska tillvaro, hennes elaborerade tankar och k\u00e4nsloliv. Man kan f\u00f6rmoda att de klarsynta resonemangen anknyter till f\u00f6rfattarens egna uppfattningar, exempelvis n\u00e4r den neds\u00e4ttande termen kulturberikare kommer p\u00e5 tal. <\/p>\n\n\n\n

Vi \u00e4r m\u00e5nga som i likhet med bokens hj\u00e4ltinna, haft yrken d\u00e4r upprepning utg\u00f6r en grundbult (i mitt fall 31 \u00e5r i nattlag p\u00e5 postterminal). Som kontrast finns Trosells spr\u00e5kliga estetik. Hon \u00e4r formidabel p\u00e5 att variera spr\u00e5kliga v\u00e4ndningar genom en uppsj\u00f6 formuleringar. Och replikerna fr\u00e5n lantbrevb\u00e4rarens kunder verkar p\u00e5 kornet, som om Trosell lagt \u00f6rat till marken, snappat upp f\u00f6rhoppningar och bekymmer, missn\u00f6je och v\u00e4lvilja, egoism och impulser. L\u00e4saren serveras ett lika mustigt som trov\u00e4rdigt persongalleri. Ett absolut geh\u00f6r f\u00f6r jargong och vardagliga samtal, utan att romanen \u00f6verlastas med facktermer och schablonbilder.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfattaren stryker inte medh\u00e5rs, vurmar inte f\u00f6r lyckliga slut. Hon har en f\u00e4bless f\u00f6r \u00f6verraskningar.. Omskakande grepp l\u00e4mpliga att praktisera i denna f\u00f6rgrenade ”whodunnit- krimi” . T\u00e4nk om vad som synes vara f\u00f6rbyts i sin motsats? Tre tunga \u00e4mnen dominerar. Synen p\u00e5 varg och konsekvenser av rovdjursbeteende, utlokaliserade flyktingars v\u00e4l och ve samt villkoren f\u00f6r ett fullgott liv i glest befolkade skogsl\u00e4n med kontinuerliga inskr\u00e4nkningar av service. Argument st\u00f6ts och bl\u00f6ts, vilket skapar merv\u00e4rde, en bonuseffekt ut\u00f6ver att f\u00e5 reda p\u00e5 g\u00e4rningsm\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

Ska ocks\u00e5 understrykas att romanen \u00e4r att betrakta som initierad arbetarlitteratur av idag. Trosell \u00e4r expert p\u00e5 att m\u00e5la upp st\u00e4mningar och skildra dramatik utifr\u00e5n sin huvudperson. L\u00e4saren kan inte sl\u00e4ppa uppm\u00e4rksamheten. I ett kapitel g\u00f6rs ett underligt avsteg, sker en flytt in i en n\u00f6dst\u00e4lld, pensionerad hemv\u00e5rdare vars tillvaro \u00e4gnas \u00e5t volont\u00e4rarbete. Vissa paralleller kan dras till \u00c5sa Larsson, en aktad kollega fr\u00e5n Norrland, \u00e4ven om Gr\u00e4nsmark <\/em>inte \u00e4r lika inriktad p\u00e5 det karga och \u00f6dsliga.<\/p>\n\n\n\n

ps R\u00e4knar jag r\u00e4tt uppg\u00e5r Malung-b\u00f6rdiga Trosells verksf\u00f6rteckning till imponerande tjugofem titlar. H\u00f6r och h\u00e4pna: jag har l\u00e4st alla utom tv\u00e5. Vi tr\u00e4ffades p\u00e5 \u00e5rligt fackligt bokseminarium f\u00f6r femton \u00e5r sedan. Sedan dess har vi i perioder h\u00e5llit ig\u00e5ng omfattande mailkorrespondens. Fann det kittlande att som bokombud och skribent, l\u00e4sa en k\u00e4nd och prisad f\u00f6rfattare som jag kunde f\u00e5 m\u00f6ta irl. Och n\u00e4r jag p\u00e5 lokal arrangerade 50-\u00e5rs kalas f\u00f6r\u00e4rades jag s\u00e5 gott som f\u00f6rfattarens samlade produktion. Vilken ynnest och vilken l\u00e4sgl\u00e4dje! Med min \u00f6verblick kan h\u00e4vdas att Gr\u00e4nsmark <\/em>st\u00e5r sig mycket v\u00e4l i konkurrensen, utan att rubba hennes toppnoteringar i andra, mer ber\u00f6rande genrer. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gr\u00e4nsmark Aino Trosell Utgiven: 2020 – 09 – 21 ISBN 978-91-7697-238-0 Hoi f\u00f6rlag I M\u00f6lndal fanns in p\u00e5 80-talet en excentrisk mycket lojal lantbrevb\u00e4rare. \u00c5kes tur ber\u00e4knades ta cirka ett par timmar, men f\u00f6r honom blev det ett rej\u00e4lt arbetspass inkluderande kaffepauser, naturexkursioner samt diverse icke-postala uppdrag. I geng\u00e4ld bel\u00f6ningar i form av exempelvis inbjudningar […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43],"tags":[],"class_list":{"0":"post-135888","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135888","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=135888"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135888\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136389,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135888\/revisions\/136389"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=135888"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=135888"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=135888"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}