{"id":135155,"date":"2020-07-08T12:58:05","date_gmt":"2020-07-08T10:58:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=135155"},"modified":"2020-07-08T12:58:07","modified_gmt":"2020-07-08T10:58:07","slug":"den-forsta-kvinnan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=135155","title":{"rendered":"Den f\u00f6rsta kvinnan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den f\u00f6rsta kvinnan<\/a>
F\u00f6rfattare Lotta Lundberg
Utgivningsdatum 2019.03.18
F\u00f6rlag Natur och Kultur
ISBN 9789127161542<\/p>\n\n\n\n

Om Sara Lander skulle vara ett litter\u00e4rt verk skulle hon vara en novellsamling, en helt annan kvinna i helt olika milj\u00f6er i varje novell i samlingen. I Den f\u00f6rsta kvinnan <\/em>blir det ocks\u00e5 mer eller mindre just p\u00e5 det s\u00e4ttet – handlingen hoppar fr\u00e5n f\u00f6rsvarets tolkutbildning i Sverige till korrespondensjobb – f\u00f6rst f\u00f6r en svensk tidning, sedan f\u00f6r en rysk nyhetstj\u00e4nst – i Tyskland, fr\u00e5n psykiatrisk avdelning i Sverige till bar i Sankt Petersburg, fr\u00e5n den ena mannen till den andra mannen i Saras liv, och sedan f\u00e5r l\u00e4saren ta sig tillbaka till tolkutbildningen i Uppsala och de 350 glosorna i veckan igen. Sara m\u00e5 inte vara en helt annan kvinna i alla dessa noveller<\/em> av sitt liv men l\u00e4saren f\u00e5r trots det se Sara i ett n\u00e5gorlunda nytt ljus varje g\u00e5ng ett nytt kapitel b\u00f6rjar. Sara \u00e4r till en b\u00f6rjan en av de tv\u00e5 – egentligen tre, men den tredje har k\u00f6rts ut – kvinnorna p\u00e5 f\u00f6rsvarsmaktens tolkutbildning som blir utsatt f\u00f6r h\u00e5rt press p\u00e5 utbildningen. H\u00e4r \u00e4r Sara fortfarande n\u00e5gon som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rsvara sitt land, men ju mer man kommer in i boken, desto mer vacklar Sara mellan att bli sedd som landsf\u00f6rr\u00e4dare och kritiker. Samtidigt bjuder Saras resa inom de olika tidpunkterna i hennes liv p\u00e5 en intressev\u00e4ckande debatt om vad som ska kunna f\u00e5 s\u00e4gas och vad som inte ska kunna f\u00e5 s\u00e4gas, om vad som \u00e4r censur och vad som inte \u00e4r det. <\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rsta kvinnan <\/em>bjuder p\u00e5 m\u00e5nga skarpa kommenterar – vissa av dem en smula minde skarpa och n\u00e5gra av dem inte ett dugg skarpa – om den samtida politiken och samh\u00e4llet. M\u00e5nga kommenterar och skildringar om Tyskland, Ryssland och Sverige framst\u00e5r som naturliga och realistiska. Romanen bjuder \u00e4ven p\u00e5 en ganska ovanlig bild av Ryssland och det ryska samh\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

I centrum av romanen st\u00e5r (som sagt) skarpa, dj\u00e4rva, sarkastiska och alltid distanserade Sara. F\u00f6rst verkar det n\u00e4stan som att de andra karakt\u00e4rerna \u00e4r en aning platta men det \u00e4r nog snarare s\u00e5 att Sara kommer karakt\u00e4rerna s\u00e5 pass lite n\u00e4ra att de andra karakt\u00e4rerna framst\u00e5r mer som n\u00e5gon sorts fragment, som r\u00f6ster ur Saras f\u00f6rflutna, r\u00f6ster med olika politiska \u00e5sikter i ett politiskt spel om sanningen. Det i sig \u00e4r rent litter\u00e4rt skickligt gjort – Saras distansering (eller det kanske \u00e4r de andras distansering mot Sara, Saras kritik och uttalanden hamnar n\u00e4mligen flera g\u00e5nger i ett negativt str\u00e5lkastarljus) ger romanen en kylig ton. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r par g\u00f6r slut kan man ofta h\u00f6ra den ena partnern s\u00e4ga n\u00e5gonting i stil med ”det \u00e4r inte du, det \u00e4r jag”, n\u00e5gonting i den stilen k\u00e4nner jag f\u00f6r Den f\u00f6rsta kvinnan, <\/em>trots att det i romanen finns m\u00e5nga v\u00e4rdefulla tankar och ifr\u00e5gas\u00e4ttningar som skulle kunna bjuda till en intressant debatt \u00e4r det n\u00e5gonting med romanen som inte riktigt \u00e4r min kopp med te. Kanske \u00e4r det kommentarerna om anorektiker som ytliga tjejer som bantar f\u00f6r att bli omtyckta av killar (kanske var det en sorts sarkasm jag inte f\u00f6rstod) eller kanske var det den delen d\u00e4r Aleksej – en av Saras m\u00e4n – efter att ha kommit in i henne innan hon \u00e4n vaknat viskar ett \u00ab\u00a0I Sverige hade du kunnat anm\u00e4la mig f\u00f6r det h\u00e4r\u00a0\u00bb. Kanske var det n\u00e5gonting jag missuppfattade men vissa delar av romanen var rentav obehagliga. M\u00f6jligtvis var det meningen att de delarna skulle vara det – vad vet jag. Trots det var inte Den f\u00f6rsta kvinnan <\/em>min sorts kopp te. ”Det inte du, det \u00e4r jag”.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den f\u00f6rsta kvinnanF\u00f6rfattare Lotta LundbergUtgivningsdatum 2019.03.18F\u00f6rlag Natur och KulturISBN 9789127161542 Om Sara Lander skulle vara ett litter\u00e4rt verk skulle hon vara en novellsamling, en helt annan kvinna i helt olika milj\u00f6er i varje novell i samlingen. I Den f\u00f6rsta kvinnan blir det ocks\u00e5 mer eller mindre just p\u00e5 det s\u00e4ttet – handlingen hoppar fr\u00e5n f\u00f6rsvarets […]<\/p>\n","protected":false},"author":74,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,16,13624],"tags":[788,14071,12285],"class_list":{"0":"post-135155","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"tag-bokrecension-2","10":"tag-den-forsta-kvinnan","11":"tag-recension","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135155","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/74"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=135155"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135155\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":135161,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135155\/revisions\/135161"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=135155"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=135155"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=135155"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}