{"id":135118,"date":"2020-06-30T01:42:08","date_gmt":"2020-06-29T23:42:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=135118"},"modified":"2020-06-30T18:50:07","modified_gmt":"2020-06-30T16:50:07","slug":"motsatsen-till-slentrian-sticks-leslie-feat-fredrik-kronkvist","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=135118","title":{"rendered":"Motsatsen till slentrian &#8211; Sticks &amp; Leslie feat Fredrik Kronkvist"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-1 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/105185973_1407600679437141_5988088313894773714_n.jpg\" alt=\"\" data-id=\"135119\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/105185973_1407600679437141_5988088313894773714_n.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=135119\" class=\"wp-image-135119\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/105185973_1407600679437141_5988088313894773714_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/105185973_1407600679437141_5988088313894773714_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">foto fr\u00e5n Unity Facebooksida<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p>Var: Unity i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r: 27\/6 2020<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6redrar alla dagar i veckan tystnad framf\u00f6r urvattnade och rent av tjatiga tong\u00e5ngar. Musik jag alltf\u00f6r ofta tvingas genomlida n\u00e4r jag g\u00e5r p\u00e5 krogen eller vill lyssna p\u00e5 Sportradions referat av Allsvenskan.  De f\u00e5 st\u00e4llen som i dessa restriktionstider kan erbjuda ett andningsh\u00e5l,  \u00e4r guld v\u00e4rt mig som musik\u00e4lskare. I helgen kunde jag i anm\u00e4rkningsv\u00e4rd god akustik insupa uppsluppna st\u00e4mningen fr\u00e5n sprakande konsert \u00f6ver tre intensiva set. Lirade p\u00e5 jazzkrogen gjorde nyinr\u00e4ttade husbandet  Sticks &amp; Leslie feat Fredrik Kronkvist. Sk\u00e5ningen Kronkvist driver eget skivbolag, lovordas i amerikansk fackpress och har sl\u00e4ppt hela femton plattor i eget namn. Grammisnominerade altsaxofonistens senaste alster <i>Kronicles,  <\/i>\u00e4r ett sp\u00e4ckat, gl\u00f6dhett samarbete med ett par internationella storfr\u00e4sare.  S\u00e5 sent som i v\u00e5ras bes\u00f6kte han Unity och drog p\u00e5 till max i soulfylld orgeljazz,  en upplevelse jag delade med mig av p\u00e5 Facebook. F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan diggade jag p\u00e5 n\u00e4mnda livescen Sticks Sax &amp; Leslie. <\/p>\n\n\n\n<p>Trumstockarna (sticks) hanteras av en explosiv, relativt nyutexaminerad sm\u00e5l\u00e4nning bosatt i G\u00f6teborg vid namn Adam Ross. Har f\u00f6rmodligen sett honom in action ett tjugotal g\u00e5nger. Har aldrig varit n\u00e4ra att bli tr\u00e5kigt, tv\u00e4rtom.  Hans spelkamrat p\u00e5 orgel -soundet utvinns ur den roterande h\u00f6gtalare\/ f\u00f6rst\u00e4rkare som kallas leslie &#8211; heter Simon Jonsson;  till skillnad fr\u00e5n Ross en f\u00f6r mig ny bekantskap. B\u00e4gge 90-talisterna har studerat p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg och har tydligen d\u00f6pt sitt samarbete till Orgel och orena tankar.  Trummor och orgel \u00e4r ju en enormt dynamisk kombination vars fr\u00e4msta uttolkare jag sett. T\u00e4nker p\u00e5 Hansson &amp; Karlsson, br\u00f6derna Ljunggren samt Merit Hemmingsson och Ola Winkler (f.d. Hultgren).  Ynglingarna Ross och Jonsson trivdes som \u00e4delfiskar i vattnet av att p\u00e5 scen frotteras med den ett par decennier \u00e4ldre altsaxofonisten.  Ska s\u00e4gas att formidable Kronkvist har spelat en hel del tillsammans med Ross, framh\u00e5llit hans talang genom att p\u00e5 s\u00e4tt och vis ta honom under sina vingar. <\/p>\n\n\n\n<p>Kom till Unity d\u00e5 trion befann sig i slutet av \u00f6ppningsl\u00e5ten. Hittade plats intill baren. F\u00f6rtr\u00e4ffligt ljud \u00e4ven om jag nog missade n\u00e5gra presentationer. .Snappade upp att h\u00f6ghastighetsl\u00e5tar med Brother Jack McDuff och Horace Silver f\u00f6rekom, liksom p\u00e5 slutet en favorit som <em>Work Song <\/em>av Nat Adderley. Tippar att Kronkvist ocks\u00e5 inkluderade ett antal hardbop-original. Konserten genomf\u00f6rdes med frustande frenesi, spelgl\u00e4djen  sensationellt n\u00e4rvarande i varje ton. F\u00f6r musiker som g\u00e5tt miste om massor av gig, m\u00e4rktes hur befriande live-situationen fungerade. K\u00e4ndes som om den exklusiva publiken och ut\u00f6varna p\u00e5 scen, fl\u00f6g h\u00f6gt berusade av den  sv\u00e4ngiga livemusik som frambringades.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-2 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/50587078_2054619167907763_9023605647559622656_o.jpg\" alt=\"\" data-id=\"135123\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/50587078_2054619167907763_9023605647559622656_o.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=135123\" class=\"wp-image-135123\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/50587078_2054619167907763_9023605647559622656_o.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/50587078_2054619167907763_9023605647559622656_o-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">Hemliga g\u00e4sten Samuel Olsson &#8211; foto fr\u00e5n annat tillf\u00e4lle av Claes Tillander<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p>G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng bevisade den renommerade saxofonisten sin enast\u00e5ende kapacitet. Han verkade orka g\u00e5 loss i hur m\u00e5nga takter som helst utan att f\u00f6rtr\u00f6ttas eller g\u00e5 p\u00e5 tomg\u00e5ng. I mellanrummen broderades melodierna ut av beg\u00e5vade Simon Jonsson, som f\u00f6rh\u00f6ll sig allt mer sj\u00e4lvst\u00e4ndigt i solon ju l\u00e4ngre konserten p\u00e5gick. Bakom trumsetet kompletterade Adam Ross med smaskigt f\u00e4rgstarka kul\u00f6rer. Vore missvisande att p\u00e5st\u00e5 att han kompade,  ska snarare ses som delaktig i att styra skeendet, genom att ladda l\u00e5tarna med r\u00e4tt dos av energi och puls. \u00c5terkommer i \u00e4mnet! Trevligt nog hade husbandet feat Fredrik Kronkvist enrollerat en oannonserad g\u00e4st av h\u00f6gsta nationella standard. I om jag minns r\u00e4tt tre nummer h\u00f6rdes trumpetaren Samuel Olsson (recenserades f\u00f6r knappt en m\u00e5nad sedan p\u00e5 Kulturbloggen). Han inledde med blixtrande bebop som doftade Charlie Parker\/ Clifford Brown. <\/p>\n\n\n\n<p>Vill \u00e5nyo po\u00e4ngtera att konserten genomstr\u00f6mmades av hisnande spelgl\u00e4dje och p\u00e5 individniv\u00e5 oemotst\u00e5ndlig uttrycksf\u00f6rm\u00e5ga.. Noter i all \u00e4ra, en annan iakttagelse: musikerna var sansl\u00f6st synkade, helt enkelt f\u00f6rbluffande samtrimmade. \u00c4r \u00f6vertygad om att de skulle ha lyckats i New York (vilket ju betyder att d\u00e5 g\u00e5r man hem hos publiken \u00f6verallt),  om man levererat motsvarande prestation d\u00e4r. I s\u00e5 fall skulle Adam Ross ha f\u00e5tt sitt internationella genombrott.  Debutalbum \u00e4r klart, men inte sl\u00e4ppt \u00e4n. Denna konsert passade hans kynne perfekt. Han adderade precis de fills som funkade b\u00e4st, genom att befinna sig mitt i melodierna med sina rytmiska best\u00e5ndsdelar. Snacka om att vara i sitt r\u00e4tta element! <\/p>\n\n\n\n<p> Ps Jag som skrivit tio miniportr\u00e4tt p\u00e5 jazziga, svenska trumslagare, h\u00e4vdar att det i grova drag finns tv\u00e5 skolor  f\u00f6r framst\u00e5ende rytml\u00e4ggare.  Exemplifierar med tv\u00e5 legendarer jag ganska nyligen h\u00f6rt live. I ena v\u00e5gsk\u00e5len Peter Erskine (tr\u00e4ffade honom som hastigast p\u00e5 Nef) vars makal\u00f6sa cv numera inneb\u00e4r en avslappnad attityd,  inget beh\u00f6ver bevisas, f\u00f6redrar en underst\u00f6djande roll. I andra v\u00e5gsk\u00e5len Paul Robinson som s\u00e5gs med Eric Bibb p\u00e5 Storan i vintras. Robinson \u00e4r k\u00e4nd fr\u00e5n otaliga musikaler, soundtrack, Sniff\u00b4n the Tears, Trevor Horn-produktioner, Van Morrison och framf\u00f6r allt tjugo \u00e5r med Nina Simone. P\u00e5 Storan kunde man inte undg\u00e5 att m\u00e4rka hur han l\u00e5g i framkant, pr\u00e4glade soundet. I vilken \u00e4nde av skalan den beg\u00e5vade Adam Ross befinner sig, borde ha framg\u00e5tt med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet.  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Var: Unity i G\u00f6teborg N\u00e4r: 27\/6 2020 F\u00f6redrar alla dagar i veckan tystnad framf\u00f6r urvattnade och rent av tjatiga tong\u00e5ngar. Musik jag alltf\u00f6r ofta tvingas genomlida n\u00e4r jag g\u00e5r p\u00e5 krogen eller vill lyssna p\u00e5 Sportradions referat av Allsvenskan. De f\u00e5 st\u00e4llen som i dessa restriktionstider kan erbjuda ett andningsh\u00e5l, \u00e4r guld v\u00e4rt mig som [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-135118","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135118","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=135118"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135118\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":135133,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/135118\/revisions\/135133"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=135118"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=135118"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=135118"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}