{"id":134886,"date":"2020-06-10T21:35:33","date_gmt":"2020-06-10T19:35:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134886"},"modified":"2020-06-10T21:38:28","modified_gmt":"2020-06-10T19:38:28","slug":"lycka-av-johan-kling","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134886","title":{"rendered":"Lycka av Johan Kling"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/www.nok.se\/imagevault\/publishedmedia\/k0n62a1xcdrzl64is6es\/Lycka_9789127161580.png\" alt=\"\"\/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><a href=\"https:\/\/www.nok.se\/titlar\/allmanlitteratur-skonlitteratur\/lycka\/\">Lycka<\/a><br>F\u00f6rfattare Johan Kling<br>Utgivningsdatum 2019.01.14<br>F\u00f6rlag Natur och Kultur<br>ISBN 9789127161580&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det \u00e4r egentligen inte s\u00e4rskilt mycket som h\u00e4nder i Johan Klings nya roman &#8221;Lycka&#8221;, men fr\u00e5gan \u00e4r i ifall det beh\u00f6ver h\u00e4nda mycket f\u00f6r att en bok ska f\u00e5 rankas som l\u00e4sv\u00e4rd. N\u00e4r det g\u00e4ller Johan Klings b\u00f6cker tar snarare st\u00e4mningen \u00f6ver &#8211; en egenartad sorts Johan Kling st\u00e4mning, n\u00e4r det \u00e5tminstone g\u00e4ller &#8221;M\u00e4nniskor utan betydelse&#8221; och &#8221;Lycka&#8221;. Den st\u00e4mning som skapas i &#8221;Lycka&#8221; f\u00e5r en att vilja anv\u00e4nda uttrycket &#8221;sev\u00e4rd&#8221; ist\u00e4llet f\u00f6r l\u00e4sv\u00e4rd. Visserligen \u00e4r &#8221;Lycka&#8221; en bok med ord och meningar i, men genom Johan Klings skildringar skapas det en k\u00e4nsla av att man inte l\u00e4ser en bok utan snarare tittar p\u00e5 ett konstverk. Textens syfte blir att skapa en sorts bild. Kvar efter att boken har utl\u00e4sts \u00e4r varken ord eller meningar utan bilder av Stockholm innerstads gator och parker i olika \u00e5rstider, barn som \u00e4ter glass om heta sommardagar, bubblorna i raml\u00f6saflaskorna Johan Klings karakt\u00e4rer best\u00e4ller i brist p\u00e5 pengar att k\u00f6pa n\u00e5gonting annat. Tillsammans med bilderna av Stockholm medf\u00f6ljer k\u00e4nslan av otillg\u00e4nglighet, melankoli, ensamhet och en sorts v\u00e4rme som finns d\u00e4r trots melankolin. Trots huvudkarakt\u00e4rens otillg\u00e4nglighet och st\u00e4ndiga grubblerier existerar v\u00e4rmen i hans varma k\u00e4nslor till sitt barn och den relation som skapas med barnet.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Om det \u00e4nd\u00e5 ska talas om en handling i &#8221;Lycka&#8221; st\u00e5r huvudkarakt\u00e4rens br\u00e4ckliga relation till sin dotter i centrum till de grubblerier som skapas i huvudet p\u00e5 honom. Det \u00e4r en p\u00e5taglig sorts br\u00e4cklig relation som skapats mellan den fr\u00e5nskilda huvudkarakt\u00e4ren och dottern som st\u00e4ndigt l\u00e4ngtar till att umg\u00e5s mer med sin mamma och sina j\u00e4mn\u00e5riga ist\u00e4llet f\u00f6r med pappan. Det finns ber\u00e4ttelser d\u00e4r barn vill umg\u00e5s med sina f\u00f6r\u00e4ldrar trots inget visat intresse fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarnas sida, &#8221;Lycka&#8221; \u00e4r raka motsatsen. Det \u00e4r  r\u00e4tt s\u00e5 hj\u00e4rtsk\u00e4rande att l\u00e4sa om hur huvudkarakt\u00e4rens st\u00e4ndiga helhj\u00e4rtade f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 dottern att ha \u00e5tminstone lite roligt i hans s\u00e4llskap resulterar i ett flertal misslyckanden och &#8221;jag vill inte&#8221; fr\u00e5n dotterns sida. V\u00e4rmen i boken ligger just i denna relation mellan en far och en dotter, i en f\u00f6rsiktig men stark k\u00e4rlek fr\u00e5n en far som annars framst\u00e5r som avst\u00e4ngd och o\u00e5tkomlig (s\u00e4rskilt n\u00e4r det g\u00e4ller romantiska relationer).<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I &#8221;Lycka&#8221; m\u00f6ts m\u00e5nga bilder, st\u00e4mningar och k\u00e4nslor i en stadig balans mellan en varm och kall, hoppl\u00f6s och hoppfull, melankolisk och lycklig tillvaro i en Stockholmsmilj\u00f6. \u00c5 ena sidan kan nog m\u00e5nga k\u00e4nna igen sig i de k\u00e4nslor och tankar huvudkarakt\u00e4ren behandlar i boken. \u00c5 andra sidan kan nog lika m\u00e5nga inte k\u00e4nna igen sig i de val huvudkarakt\u00e4ren g\u00f6r. &#8221;Lycka&#8221; kan l\u00e4tt ogillas av den som f\u00f6rv\u00e4ntar en h\u00e4ndelselik handling och trots att det kanske inte g\u00e5r att kalla &#8221;Lycka&#8221; f\u00f6r en bladv\u00e4ndare p\u00e5 det traditionella s\u00e4ttet (vilket boken inte heller f\u00f6rs\u00f6ker vara) finns det ett harmoniskt flyt i texten som f\u00e5r bladen att v\u00e4ndas fort \u00e4nd\u00e5.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>LyckaF\u00f6rfattare Johan KlingUtgivningsdatum 2019.01.14F\u00f6rlag Natur och KulturISBN 9789127161580&nbsp; Det \u00e4r egentligen inte s\u00e4rskilt mycket som h\u00e4nder i Johan Klings nya roman &#8221;Lycka&#8221;, men fr\u00e5gan \u00e4r i ifall det beh\u00f6ver h\u00e4nda mycket f\u00f6r att en bok ska f\u00e5 rankas som l\u00e4sv\u00e4rd. N\u00e4r det g\u00e4ller Johan Klings b\u00f6cker tar snarare st\u00e4mningen \u00f6ver &#8211; en egenartad sorts Johan [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":74,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,16],"tags":[788,14068,3384,12285],"class_list":["post-134886","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-recension","tag-bokrecension-2","tag-johan-kling","tag-lycka","tag-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134886","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/74"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=134886"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134886\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":134890,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134886\/revisions\/134890"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=134886"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=134886"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=134886"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}