{"id":134693,"date":"2020-05-28T14:01:11","date_gmt":"2020-05-28T12:01:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134693"},"modified":"2020-05-28T15:59:08","modified_gmt":"2020-05-28T13:59:08","slug":"avancerad-och-distanserad-sang-pa-duo-reunion-av-anna-lundqvist-jonas-andre","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134693","title":{"rendered":"Avancerad och distanserad s\u00e5ng p\u00e5 duo &#8211; Reunion av Anna Lundqvist &amp; Jonas Andr\u00e9"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-1 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/534809.jpg\" alt=\"\" data-id=\"134694\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/534809.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=134694\" class=\"wp-image-134694\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">foto Miki Anagrius<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Anna Lundqvist &amp; Jonas Andr\u00e9<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Reunion<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">3<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Yardhouse Studio utanf\u00f6r Stockholm i december 2019<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mixad och producerad av Jonas Andr\u00e9 &amp; Anna Lundqvist<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Prophone<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">53:31<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Release: 8\/5 2020<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Anna Lundqvist \u00e4r uppv\u00e4xt i Dalsland i  musikerfamilj. Hon titulerar sig jazzvokalist, komposit\u00f6r och s\u00e5ngcoach.  Undervisar, f\u00f6rel\u00e4ser och har gett ut tv\u00e5 notb\u00f6cker.  Har i egenskap av publik synts frapperande ofta  p\u00e5 konserter i G\u00f6teborg, vilket tyder p\u00e5 musikalisk nyfikenhet.  Denna entusiast f\u00f6r ett levande musikliv delar sin tid mellan V\u00e4nersborg och Lissabon. P\u00e5 meritlistan  en handfull skivor med egna kvintetten, medverkan p\u00e5 album med Aglaia, Teresa Indebetou band och en produktion best\u00e5ende av tonsatta dikter fr\u00e5n \u00d6land. Kan p\u00e5peka att jag  h\u00f6rt Anna minst tre g\u00e5nger live.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 Skurup f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan tr\u00e4ffade hon pianisten Jonas Andr\u00e9, vilket resulterade i ett konstn\u00e4rligt samarbete. Nu best\u00e4mde de sig f\u00f6r att \u00e5ter sammanstr\u00e5la och utr\u00f6na om kemin fanns kvar, vilket den gjorde. Under deras l\u00e5nga uppeh\u00e5ll har m\u00e5ngsysslaren Jonas g\u00e5tt Musikh\u00f6gskolan i Malm\u00f6, jobbat som fotograf och art director samt som producent p\u00e5 Caprice. Han ligger bakom uppt\u00e4ckten av Edda Magnusson j\u00e4mte en uppm\u00e4rksammad skivserie under rubriken pianoimprovisationer. Att han inte tidigare gjort sig ett namn som instrumentalist \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nande, med tanke p\u00e5 hur full\u00f6digt han spelar  flygel och elpiano p\u00e5 <em>Reunion.<\/em> En skiva som lanseras med formuleringar som &#8221;moget samspel\/ osar av nordisk melankoli&#8221; och bitterljuvt ber\u00e4ttande.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Original fr\u00e5n duon blandas med en standard <em>(The Nearness Of You)<\/em>, Joni Mitchell, texter av Norma Winstone och l\u00e5tar av Jay-Jay Johanson och Andreas von Hofsten. Elva l\u00e5tar med delvis starkt skiftande karakt\u00e4r, men \u00e4nd\u00e5 st\u00f6pta i snarlik form. Samtliga framf\u00f6rs p\u00e5 engelska.  Att veteranen Norma Winstone har inkluderats gh\u00e5nger tv\u00e5, genom musik h\u00e4mtad fr\u00e5n 2010 komponerad av Armando Manzanero  och fr\u00e5n 1990 med stor ensemble under ledning av Kenny Wheeler \u00e4r definitivt ingen slump. B\u00e5de Winstone och Lundqvist \u00e4r n\u00e4mligen h\u00e4ngivna ut\u00f6vare av ordl\u00f6sa improvisationer.     <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-2 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"200\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/Anna_Lundqvist__Jonas_Andre_press_3-200x300-1.jpg\" alt=\"\" data-id=\"134708\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/Anna_Lundqvist__Jonas_Andre_press_3-200x300-1.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=134708\" class=\"wp-image-134708\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">pressfoto Miki Anagrius<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tycker mycket om inledande <em>Just Sometimes <\/em>Den f\u00f6r tankarna till ett soundtrack om f\u00f6rlorad k\u00e4rlek. ( filmmusik passande nog den r\u00f6da tr\u00e5den p\u00e5 Winstones senaste skiva)   I refr\u00e4ngen ett subtilt eko av Edit Piaf.  Nedskruvad f\u00f6rtvivlan  ytterst verkningsfullt framf\u00f6rd vokalt och via Andr\u00e9s precisa anslag p\u00e5 flygeln. D\u00e4rp\u00e5 ett typiskt prov p\u00e5 42-\u00e5ringens signum. <em>Vocatio<\/em>, enda l\u00e5t d\u00e4r Jonas Andr\u00e9 st\u00e5tar som ensam upphovsman. Den  \u00e4r impregnerad av en st\u00e4mma, vars upp- och nedstigningar kan liknas vid skal\u00f6vningar, fast framf\u00f6r allt f\u00f6ljer r\u00f6sten pianomelodin.  Ljuv musik uppst\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I <em>From Major To Minor<\/em> av l\u00e5tskrivaren och popartisten Jay-Jay Johanson, anas lager av undertryckta k\u00e4nslor. S\u00e5ngerskan praktiserar vad som rimligen b\u00f6r vara anstr\u00e4ngande teknik, tr\u00e4ffar obehindrat &#8221;avl\u00e4gset bel\u00e4gna&#8221; toner. N\u00e5got av en uppvisning! Komprimerade k\u00e4nslor likt en tryckkokare utm\u00e4rker  <em>Pearl <\/em>av Anders von Hofsten (kapellm\u00e4stare hos Simone Moreno), en l\u00e5t som i sin slutfas  sv\u00e4var iv\u00e4g undflyende. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Ang\u00e5ende f\u00f6rdelningen r\u00f6st &#8211; piano ska framh\u00e5llas att den kreative mannen i intervaller ges gott om utrymme att vara mer \u00e4n ackompanjemang. Hans insatser \u00e4r f\u00f6red\u00f6mligt balanserade och uttrycksfulla. Den  beh\u00e5llning Jonas Andr\u00e9 tillf\u00f6r kan inte \u00f6verv\u00e4rderas. Klangen och tajmingen \u00e4r superb och han  verkar r\u00f6ra sig obehindrat mellan genrer.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Anna Lundqvist kan absolut matcha de mest lyskraftiga av stj\u00e4rnor vad betr\u00e4ffar teknisk f\u00f6rm\u00e5ga. Inte minst utomlands har flera av kvintettens album rosats. Inser att  h\u00f6gkvalitativa f\u00e4rdigheter g\u00f6r henne attraktiv som pedagog. Dock,  utmanande vokala satsningar g\u00f6r mig kluven. Intellektet lyssnar och analyserar medan kroppen alltf\u00f6r s\u00e4llan reagerar.  \u00c4lskar att berusas av  kollegor som Rigmor Gustafsson, Isabella Lundgren, Ida Sand, Ebba Forsberg, Vivian Buczek och Lisa Nilsson (f\u00f6r att bara n\u00e4mna n\u00e5gra str\u00e5lande stj\u00e4rnor). F\u00f6rh\u00e5llandevis s\u00e4llan reagerar kroppen p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt h\u00e4r.  Bara ibland f\u00e4ster denna sublimt vertikala stil. I mina \u00f6ron har den mer  konstmusikaliskt p\u00e5br\u00e5 \u00e4n jazzidiom i sig.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Refr\u00e4nger undviks ofta, \u00f6verg\u00e5r till ordl\u00f6sa passager, ibland kan de j\u00e4mf\u00f6ras med scats\u00e5ng. Ett f\u00f6rfarande som kr\u00e4ver mycket av lyssnaren,  F\u00f6r att b\u00e4ttre h\u00e4nga med hade jag beh\u00f6vt ett fl\u00f6de att f\u00f6rh\u00e5lla mig till, fler utstakade linjer,  melodislingor. F\u00f6r mig blir det ist\u00e4llet som att toner fladdrar iv\u00e4g, bort fr\u00e5n  passionerade tillst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Lyckligtvis har tre angen\u00e4ma l\u00e5tar i rad placerats sist. <i>Moving In Me <\/i>\u00e4r ett original, format kring ett tema som hakar tag i mig. <em>Black Crow <\/em>l\u00e5ter som om Cassandra Wilson tolkar Joni Mitchell. Denna cover fr\u00e5n ikoniska <em>Hejira <\/em>(1976) utvecklas \u00e5nyo till en uppvisning fr\u00e5n Lundqvist och \u00e4r en av f\u00e5 tillf\u00e4llen d\u00e5 antydan till beat uppst\u00e5r. Likt \u00e5tskilliga sekvenser f\u00f6rmedlar r\u00f6sten efterhand ordl\u00f6s s\u00e5ng. Eminent ackompanjemang p\u00e5 elpiano!  I sista numret tas sv\u00e4ngarna ut maximalt. H\u00f6r en fantasifull version av Hoagy Carmichael-klassiker med mycket f\u00f6ljsamt pianospel.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Saknar som framg\u00e5tt utlovat beat j\u00e4mte i viss m\u00e5n den pulserande rytm som k\u00e4nnetecknar bebop, (trots en medvetenhet om att den europeiska kammarjazzen fr\u00e4mst inriktas p\u00e5 andra f\u00f6reteelser). Och den otroligt tons\u00e4kra r\u00f6sten  firar inte bara triumfer. S\u00e5ngen blir  stundom esoterisk. \u00c4r sannolikt att mer \u00e4ventyrliga, avantgarde-lystna mottagare fullt ut bejakar den svala komplexiteten och duons beundransv\u00e4rda integritet.   Min bed\u00f6mning landar p\u00e5 3+  eftersom jag njuter av flera h\u00f6gklassiga alster. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Anna Lundqvist &amp; Jonas Andr\u00e9 Reunion 3 Inspelad i Yardhouse Studio utanf\u00f6r Stockholm i december 2019 Mixad och producerad av Jonas Andr\u00e9 &amp; Anna Lundqvist Prophone 53:31 Release: 8\/5 2020 Anna Lundqvist \u00e4r uppv\u00e4xt i Dalsland i musikerfamilj. Hon titulerar sig jazzvokalist, komposit\u00f6r och s\u00e5ngcoach. Undervisar, f\u00f6rel\u00e4ser och har gett ut tv\u00e5 notb\u00f6cker. Har i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-134693","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134693","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=134693"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134693\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":134730,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134693\/revisions\/134730"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=134693"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=134693"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=134693"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}