{"id":134652,"date":"2020-05-27T06:57:12","date_gmt":"2020-05-27T04:57:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134652"},"modified":"2020-05-27T15:57:51","modified_gmt":"2020-05-27T13:57:51","slug":"proxima","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134652","title":{"rendered":"Filmrecenions: Proxima"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n


Proxima
Betyg 3
Svensk Biopremi\u00e4r 15 maj 2020
Regi Alice Winocour <\/p>\n\n\n\n

Om man skulle sammanfatta \u201dProxima\u201d med ett citat skulle nog det f\u00f6ljande citatet vara det allra mest passande: \u201dDen perfekta astronauten existerar inte. Liksom den perfekta mamman inte existerar\u201d. P\u00e5 samma vis existerar inte den perfekta m\u00e4nniskan, skulle kunna till\u00e4ggas. Detta sorts besv\u00e4r (att inte kunna lyckas bli perfekt) g\u00e4ller nog en hel del av oss, inte bara Sarah Loreau (Eva Green) som f\u00f6rs\u00f6ker att finna balans mellan sin roll som mor och sin roll som blivande astronaut i \u201dProxima\u201d \u2013 filmen genomsyras av detta dilemma som m\u00e5nga kvinnor idag kan bem\u00f6ta i sina arbetsliv, s\u00e4rskilt inom arbetsplatser d\u00e4r kvinnor \u00e4n inte \u00e4r en del av vardagen.
Det verkar som att en del av de som sett filmen verkar ha f\u00f6rv\u00e4ntat sig mer action eller till och med sci-fi med tanke p\u00e5 att filmens tema \u00e4r rymden, men trots att filmen kretsar kring rymdtemat \u00e4r det egentligen andra teman som tar betydligt mer plats \u2013 s\u00e5som att finna balans mellan moderskap och karri\u00e4r, kvinna p\u00e5 mansdominerad arbetsplats och stress som \u00e4r relaterad till rymdf\u00f6rberedelser. Det \u00e4r dessa tre r\u00f6da tr\u00e5dar som tydligg\u00f6r sig under filmens g\u00e5ng, och n\u00e4r det g\u00e4ller f\u00f6rmedlingen av dessa tre sv\u00e5righeter som Sarah Loreau f\u00e5r handskas med lyckas filmen suver\u00e4nt. Filmen \u00e4r egentligen inte s\u00e4rskilt dramatisk utan visar i realistiskt ljus p\u00e5 hur det \u00e4r att f\u00f6rbereda sig inf\u00f6r en rymdresa, hur det kan vara att f\u00e5 kalla f\u00f6tter innan man tar en l\u00e5ng resa (denna g\u00e5ng en resa som inneb\u00e4r att resen\u00e4ren kommer att l\u00e4mna jordklotet ett tag) och vilka sv\u00e5righeter en kvinna kan m\u00f6ta p\u00e5 en mansdominerad arbetsplats. S\u00e4rskilt \u00e4r processen av f\u00f6rberedelserna inf\u00f6r rymdresan v\u00e4ldigt detaljrik och framst\u00e5r som realistisk och v\u00e4l framlagd. Dock skulle allt det ovann\u00e4mnda egentligen kunna behandlas i en dokument\u00e4rfilm. Om \u201dProxima\u201d hade varit en dokument\u00e4rfilm skulle man kanske kunnat ha undvikit de uppenbara mamma-saknar-barn-klich\u00e9erna som filmen h\u00e4r och d\u00e4r lider av. Dessutom \u00e4r det ibland sv\u00e5rt att inte sucka \u00e5t Sarah Loreau som visserligen inte borde f\u00f6rv\u00e4ntas vara den perfekta astronauten men som under filmens g\u00e5ng inte verkar kunna undvika att st\u00e4ndigt gl\u00f6mma bort att ta sitt ansvar som n\u00e5gon som inom en snar framtid ska skjutas upp i rymden \u2013 allt detta r\u00e4ttf\u00e4rdigas I filmen med mamma-saknar-barn-klich\u00e9n.
Allt som allt (bortsett fr\u00e5n de oundvikliga suckarna denna film framkallar vid diverse tillf\u00e4llen) var det intressant att se den detaljrika processen som de inblandade m\u00e5ste genomg\u00e5 innan en resa till rymden. Det m\u00e5ste ocks\u00e5 till\u00e4ggas att sk\u00e5despelarna framf\u00f6rde sina diverse roller p\u00e5 ett autentiskt s\u00e4tt vilket ledde till att filmen k\u00e4ndes \u00e4nnu mer realistisk.<\/p>\n\n\n\n

\n