{"id":134594,"date":"2020-05-26T14:11:39","date_gmt":"2020-05-26T12:11:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134594"},"modified":"2020-05-26T22:51:50","modified_gmt":"2020-05-26T20:51:50","slug":"avskalade-standards-fint-fangade-time-after-time-av-boson-jardemark-bergstrom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134594","title":{"rendered":"Avskalade standards fint f\u00e5ngade &#8211; Time After Time av Boson\/ Jardemark\/ Bergstr\u00f6m"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-1 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/93570427_1090141261361342_6926347467378130944_n.jpg\" alt=\"\" data-id=\"134595\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/93570427_1090141261361342_6926347467378130944_n.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=134595\" class=\"wp-image-134595\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/93570427_1090141261361342_6926347467378130944_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/93570427_1090141261361342_6926347467378130944_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/93570427_1090141261361342_6926347467378130944_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">foto Magnus Bergstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Boson Jardemark Bergstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Time After Time <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Moonstream studio i Stenkullen setember 2019<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mixning\/ mastring: Magnus Bergstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Bearflag Records<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">32:21<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Release: 26\/5 2020        \/ releasekonsert \u00e4ger rum i Derg\u00e5rdsteatern 26 maj i Lerum (streamas f\u00f6rst\u00e5s)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">G\u00f6teborgsbaserade trion bildades ifjol.  Ep:n i cd-format blir deras debut, fast live har jag redan haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra dem. Trumpetaren och s\u00e5ngaren Anders Boson uppt\u00e4ckte gemensamma referenser med gitarristen Rolf Jardemark, under ett jam p\u00e5 Nefertiti. N\u00e4r beslut hade tagits om samarbete kn\u00f6t man kontrabasisten Magnus Bergstr\u00f6m till sig.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Boson har ett par kritikerrosade album p\u00e5 meritlistan, ingick ett tag i soulpop-bandet Fibes, Oh Fibes. Av Jardemark \u00e4ger jag n\u00e5gra skivor och har sett honom spela ett otal g\u00e5nger sedan tidigt 90-tal.  Bland alla sammanhang han f\u00f6rekommit kan n\u00e4mnas Guitars Unbelievable, Gilbert Holmstr\u00f6m, Bohusl\u00e4n Big Band, Ronny Johansson samt Michael Ruff. Dessutom har en egen trio. Den tekniskt bevandrade Bergstr\u00f6m \u00e4r ocks\u00e5 verksam som fotograf.  F\u00f6r mig \u00e4r basisten k\u00e4nd fr\u00e5n medverkan hos exempelvis B\u00e4ck Brothers Jazz Tivoli, Simon Westman trio, Lighthouse samt Mikael God\u00e9e &#8211; Eve Bouvens Quartet. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Debuten best\u00e5r av sex standards associerade med artister som Nat King Cole, Diana Krall och Chet Baker. Vet inte om det \u00e4r en lapsus eller gjort med avsikt, men l\u00e5tarnas upphovsm\u00e4n finns inte angivna. Mina efterforskningar visar att titelmelodin och avslutande <em>I Fall In Love Too Easily <\/em> b\u00e5da skrivits av Styne\/Cahn till olika soundtrack i mitten p\u00e5 40-talet. Listan p\u00e5 uttolkare har blivit l\u00e5ng sedan dess. V\u00e4rt att notera: s\u00e5ngerna skrevs ursprungligen f\u00f6r Frank Sinatra. Vidare f\u00f6rekommer en bossa av Jobim fr\u00e5n tidigt 60-tal, ett  \u00f6rh\u00e4nge fr\u00e5n George &amp; Ira Gershwin, lika klassisk sak fr\u00e5n Rodgers\/ Hart i form av <em>My Romance <\/em>samt en mindre k\u00e4nd ballad  betitlad <em>Old Country.<\/em> Sist n\u00e4mnda l\u00e5t signerad Nat Adderley. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tar till mig prydligt framf\u00f6rda standards vars softa tong\u00e5ngar k\u00e4nns igen, fast s\u00e4ttningen m\u00e5ste anses vara f\u00f6rh\u00e5llandevis udda.  Soundet kan beskrivas som genomg\u00e5ende melankoliskt tassande.  I n\u00e5gra sekvenser omvandlat till ett piggt beat. Sammanh\u00e4ngande, sympatisk attityd \u00e4nda in i kaklet utan tillstymmelse till friktion. Lyssnaren tas ist\u00e4llet med in i  ett avslappnat, tyngdl\u00f6st tillst\u00e5nd. Harmonik och rytmik i ljuv f\u00f6rening f\u00f6rverkligar trions sm\u00e5sv\u00e4ngiga, lyriska ambitioner.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-2 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/65991028_10156720987399563_7721077869253754880_o.jpg\" alt=\"\" data-id=\"134611\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/65991028_10156720987399563_7721077869253754880_o.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=134611\" class=\"wp-image-134611\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/65991028_10156720987399563_7721077869253754880_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/65991028_10156720987399563_7721077869253754880_o-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/65991028_10156720987399563_7721077869253754880_o-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">fr\u00e5n trions facebooksida<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inte minst kombinationen trumpet och s\u00e5ng hos samma person, g\u00f6r kopplingen till Chet Baker (s\u00e5g  magisk konsert fyra \u00e5r f\u00f6re hans d\u00f6d)  ofr\u00e5nkomlig. I inledande <em>Time After Time <\/em>l\u00e5ter Anders Boson s\u00e5 sk\u00f6r vid n\u00e5got tillf\u00e4lle att viss skepsis smyger sig p\u00e5. Men man kan andas ut i god tid innan den imponerande  sluttonen. Hans milda frasering och tontr\u00e4ff sk\u00e4ms  inte alls f\u00f6r sig, i relation till \u00e5terh\u00e5llsamt ber\u00f6rande Baker. I Sverige har jag h\u00f6rt Karl Olandersson, Samuel Olsson, Jan Sigurd och i viss m\u00e5n Hayati Kafe praktisera denna l\u00e5gm\u00e4lda stil. I den konkurrensen st\u00e5r sig 46-\u00e5ringen mycket v\u00e4l.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Avseende betoning av teman knyts s\u00e5dana ihop galant av trion i sm\u00e5skaligt ensemblespel.  D\u00e4rtill broderas melodierna ut genom att  gitarr och basg\u00e5ngar varandra. <em>Old Country <\/em>inneh\u00e5ller en sofistikerad s\u00e5dan passage. Att <em>How Insensitive<\/em> (influerat av Chopin) bibringats r\u00e4tt air av brasilianskt gung, ska i f\u00f6rsta hand tillskrivas Magnus Bergstr\u00f6ms f\u00e4rdigheter. Han grejar \u00f6verhuvudtaget f\u00f6red\u00f6mligt att fylla i och styra upp. Med sin flinka teknik dekorerar den oftast hattf\u00f6rsedda Jardemark effektfullt. S\u00e4rskilt snygg ackordf\u00f6ljd \u00e1 la Kenny Burrell kommer fram i I Fall In Love Too Easily. P\u00e5 den streamade releasespelningen upplyser gitarristen att introt till <em>My Romance <\/em>kommer fr\u00e5n Barney Kessel.   Som gr\u00e4dde p\u00e5 moset f\u00e5r vi  sparsamma portioner, softa trumpettoner av skivbolagsdirekt\u00f6r Boson.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Avseende tematiska betoningar knyts s\u00e5dana ihop galant av trion i sm\u00e5skaligt ensemblespel.  D\u00e4rtill broderas melodierna ut genom att fyndiga solon fr\u00e5n  gitarr och basg\u00e5ngar avl\u00f6ser varandra. <em>Old Country <\/em>inneh\u00e5ller en s\u00e5dan sofistikerad  passage, finns fler. Att <em>How Insensitive<\/em> (influerat av Chopin) bibringats r\u00e4tt air av brasilianskt gung, ska i f\u00f6rsta hand tillskrivas Magnus Bergstr\u00f6ms f\u00e4rdigheter. Han fixar \u00f6verhuvudtaget f\u00f6red\u00f6mligt att fylla i och styra upp. Med sin flinka teknik dekorerar den oftast hattf\u00f6rsedda Jardemark effektfullt. S\u00e4rskilt snygg ackordf\u00f6ljd \u00e1 la Kenny Burrell kommer fram i <em>I Fall In Love Too Easily. <\/em>Och som gr\u00e4dde p\u00e5 moset f\u00e5r vi sparsamma portioner, softa  trumpettoner av skivbolagsdirekt\u00f6r Boson.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ep:n av Boson\/ Jardemark\/ Bergstr\u00f6m inramas av v\u00e4lbekanta, \u00f6msom timida, \u00f6msom extroverta  tong\u00e5ngar. Med tanke p\u00e5 onaturliga tillvaron vi f\u00f6r n\u00e4rvarande genomlider, n\u00e4rs f\u00f6rhoppningen om att delikat smeksamma <em>Time After Time <\/em>n\u00e5r ut till en stor skara skivk\u00f6pare. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Boson Jardemark Bergstr\u00f6m Time After Time 4 Inspelad i Moonstream studio i Stenkullen setember 2019 Mixning\/ mastring: Magnus Bergstr\u00f6m Bearflag Records 32:21 Release: 26\/5 2020 \/ releasekonsert \u00e4ger rum i Derg\u00e5rdsteatern 26 maj i Lerum (streamas f\u00f6rst\u00e5s) G\u00f6teborgsbaserade trion bildades ifjol. Ep:n i cd-format blir deras debut, fast live har jag redan haft f\u00f6rm\u00e5nen att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-134594","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134594","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=134594"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134594\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":134649,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134594\/revisions\/134649"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=134594"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=134594"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=134594"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}