{"id":134494,"date":"2020-05-20T18:36:33","date_gmt":"2020-05-20T16:36:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134494"},"modified":"2020-05-20T20:43:25","modified_gmt":"2020-05-20T18:43:25","slug":"erfaren-debutant-uppvisar-bredd-och-raffinemang-arrival-av-svante-soderqvist","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134494","title":{"rendered":"Erfaren debutant uppvisar bredd och raffinemang &#8211; Arrival av Svante S\u00f6derqvist"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-1 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"500\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/531271.jpg\" alt=\"\" data-id=\"134495\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/531271.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=134495\" class=\"wp-image-134495\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/531271.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/531271-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/531271-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">omslag Jonas Holmberg<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Svante S\u00f6derqvist<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Arrival<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i  maj och september 2019 KMH Studio i Stockholm<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mixning: P\u00e5l Svenre\/ Unit 7<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producerad av Svante S\u00f6derqvist, Adam Forkelid och Calle Rasmusson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Prophone Records\/ Naxos<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">59:32<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 20\/3 2020<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">D\u00e5 och d\u00e5 uppt\u00e4cker jag musiker &#8221;beh\u00e4ftade&#8221; med  extraordin\u00e4r kvalitet, \u00e4ven n\u00e4r de befinner sig i bakgrunden. Detta h\u00e4nde i fallet Svante S\u00f6derqvist f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.  Har h\u00f6rt honom med bland andra pianisten Mathias Algotsson och Stockholm Voices. Kan flika in att basisten dessutom samarbetat med bland andra Nils Landgren, Claes Janson, Magnus Lindgren och Rigmor Gustafsson. L\u00e4gg d\u00e4rtill anst\u00e4llning respektive engagemang i musikteaterupps\u00e4ttningar i J\u00e4mtland och vid Sergels Torg.  39-\u00e5ringen som genomg\u00e5tt masterutbildning i jazzimprovisation p\u00e5 KMH \u00e4r i botten cellist.  Efter femton \u00e5r i yrket tar han klivet fram och sl\u00e4pper f\u00f6rsta skivan med egna trion.  Kontrabasisten och cellisten st\u00e5r som ensam l\u00e5tskrivare, bortsett fr\u00e5n en  Stevie Wonder-komposition fr\u00e5n 1973. Trion han bildade f\u00f6r ett par \u00e5r sedan best\u00e5r av Adam Forkelid p\u00e5 piano j\u00e4mte trumslagaren Calle Rasmusson. Tv\u00e5 musiker med enormt omfattande produktion bakom sig, som ocks\u00e5 lirar tillsammans i Soundscape Orchestra (h\u00f6rt p\u00e5 YSJF). P\u00e5 tv\u00e5 l\u00e5tar adderas ekvilibristiskt violinspel av Adam Baldych fr\u00e5n Polen.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi f\u00e5r de vittomfamnande influenserna f\u00f6rklarade f\u00f6r oss i h\u00e4ftet som medf\u00f6ljer skivan.  Str\u00e5k av arabiska tong\u00e5ngar och  Armenien, svensk folkmusik, frejdig swing, br\u00f6llopss\u00e5ng, doft av blues, kammarmusik j\u00e4mte  inslag av gospel. Svante och hans medmusiker bem\u00e4strar s\u00e5ledes skiftande stilar, utan att f\u00f6r den skull g\u00f6ra avkall p\u00e5 melodisk och rytmisk pregnans. Tuggar i mig \u00e5tskilliga godbitar ur ett sparsmakat orkestrerat (f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00e5 instrument) sm\u00f6rg\u00e5sbord. Uppb\u00e5dar inte fullt ut samma m\u00e5tt av entusiasm inf\u00f6r samtliga titlar, vilket vore att beg\u00e4ra det fullst\u00e4ndigt orimliga. Dock, flertalet l\u00e5tar \u00e4ger anm\u00e4rkningsv\u00e4rd lyster och tyngd. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> \u00c4r mycket f\u00f6rtjust i S\u00f6derqvist mjukt rundade ton och  avv\u00e4gda hantering av sina instrument. Joakim Milder framh\u00e5ller i sina liner notes  S\u00f6derqvists sjungande bassound, vilket p\u00e5 <em>Arrival<\/em> sammanfaller med ordl\u00f6s s\u00e5ng fr\u00e5n den samme p\u00e5 \u00f6ver h\u00e4lften av albumets tio sp\u00e5r.  Ov\u00e4ntad utsmyckning som fungerar fint. Distinkt str\u00e5kf\u00f6ring p\u00e5 cello och mjuka basg\u00e5ngar ligger, logiskt nog,  l\u00e5ngt fram i mixen. \u00c4ven om trions ledare avh\u00e5ller sig fr\u00e5n utf\u00f6rliga solon \u00e1 la Mingus eller Avishai Cohen, pr\u00e4glar hans exceptionella beg\u00e5vning  introt till <em>Bofara Jazz<\/em>, n\u00e4mnda enda cover och <em>Vandringen.<\/em>   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Vore f\u00f6rst\u00e5s egendomligt i en pianotrio om inte Adam Forkelids  fingrar i \u00f6vrigt intar en dominant st\u00e4llning, varf\u00f6r lyssnarna f\u00e5r fr\u00f6jdas \u00e5t delikata ackordf\u00f6ljder p\u00e5 flygel. Tredje huvudkomponenten f\u00e5r absolut inte negligeras. Calle Rasmusson ansvarar superbt f\u00f6r finstilt rytmiska val\u00f6rer, s\u00e4rskilt medelst vispar. Vilken lycka att h\u00f6ra honom prioritera \u00f6msint handlag med finess, som en underbar motpol till bombastiskt ok\u00e4nsliga hantverkare. (Konstigt nog har jag ytterst s\u00e4llan h\u00f6rt herrarna live p\u00e5 V\u00e4stkusten.)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">        <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-gallery columns-1 is-cropped wp-block-gallery-2 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\"><ul class=\"blocks-gallery-grid\"><li class=\"blocks-gallery-item\"><figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"464\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/press3-socc88derqvisttrio-www-col.jpg\" alt=\"\" data-id=\"134503\" data-full-url=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/press3-socc88derqvisttrio-www-col.jpg\" data-link=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=134503\" class=\"wp-image-134503\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/press3-socc88derqvisttrio-www-col.jpg 464w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/press3-socc88derqvisttrio-www-col-214x300.jpg 214w\" sizes=\"auto, (max-width: 464px) 100vw, 464px\" \/><figcaption class=\"blocks-gallery-item__caption\">pressfoto Miki Anagrius<\/figcaption><\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Suggestiv, b\u00f6ljande fulltr\u00e4ff inleder. Musikernas intuitiva samspel frodas. Vid vissa sekvenser kan paralleller till och med sk\u00f6njas, till legendariska e.s.t och deras  magnetiska formel. Grundkonceptet p\u00e5 <em>Arrival &#8211; <\/em>optimistisk och rytmiskt accentuerad kammarjazz &#8211;  har inom sin ram tillf\u00f6rts andra genrer, f\u00f6r komposit\u00f6ren v\u00e4gvinnande inspirationsk\u00e4llor. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ett utm\u00e4rkt exempel p\u00e5 kreativa kontraster m\u00e4rks i \u00f6verg\u00e5ngen mellan virvlande sluttakterna i <em>Th<\/em><i>e Hill <\/i> och det rogivande anslaget i <i>Vandringen. <\/i>Helt pl\u00f6tsligt uppst\u00e5r musikalisk full\u00e4ndning,  tillst\u00e5ndet g\u00e5shud g\u00f6r sig g\u00e4llande . Adam Forkelid sveper oss med i ett makal\u00f6st l\u00e4ckert  solo i <i>The Hill.<\/i><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><i> <\/i>I vad som s\u00e4gs vara enda swing-baserade melodin, g\u00e5r jag ig\u00e5ng p\u00e5 aviga v\u00e4ndningar signerade pionj\u00e4ren Thelonious Monk ( harmonikens upphov enligt mina \u00f6ron). Ett vackert spelat stycke har h\u00e4mtat sin elegiska ton fr\u00e5n svensk natur i nedre Norrland<em>,  <\/em>hade p\u00e5 id\u00e9stadiet text av skalden Carl Snoilsky. Att vokalisten Maria Winter medverkar h\u00e4r g\u00e5r jag bet p\u00e5 att uppfatta.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Ist\u00e4llet f\u00f6r trumpet broderar Svante p\u00e5 kontrabas i en l\u00e5ngsamt rullande blues, genom att anv\u00e4nda str\u00e5ke \u00f6ver str\u00e4ngarna. Originellt grepp som f\u00f6ljs upp med nynnande, snarlikt Jojje Wadenius. I avslutande <em>He\u00b4s Misstra Know-It-All <\/em>\u00e4r trion samf\u00e4llt p\u00e5 t\u00e5rna, som om de lirade extranummer p\u00e5 ett bejublat gig. Forkelid \u00e4r \u00e5nyo formidabel. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e5gon g\u00e5ng kan jag sakna bl\u00e5sinstrument.  Samexistensen i s\u00e4ttningen \u00e4r \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rbluffande. Tillfredsst\u00e4lls av en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande brokig blandning  nyskrivna l\u00e5tar, sammanh\u00e5llna och destillerade ur ett framg\u00e5ngsrikt koncept. Instrumentalisternas f\u00e4rdigheter  imponerar i varje dynamiskt alster. Och vilken \u00f6verraskning att f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna Svante S\u00f6derqvists stora talang f\u00f6r komponerande.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">obs Albumet till\u00e4gnas Greta Thunberg och andra som k\u00e4mpar f\u00f6r jordens l\u00e5ngsiktiga \u00f6verlevnad. F\u00f6r konsultation och konstn\u00e4rlig inspiration tackas i f\u00f6rsta hand Oskar Sch\u00f6nning ( en man undertecknad tr\u00e4ffade nyligen p\u00e5 jazzklubb).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Svante S\u00f6derqvist Arrival 4 Inspelad i maj och september 2019 KMH Studio i Stockholm Mixning: P\u00e5l Svenre\/ Unit 7 Producerad av Svante S\u00f6derqvist, Adam Forkelid och Calle Rasmusson Prophone Records\/ Naxos 59:32 Releasedatum: 20\/3 2020 D\u00e5 och d\u00e5 uppt\u00e4cker jag musiker &#8221;beh\u00e4ftade&#8221; med extraordin\u00e4r kvalitet, \u00e4ven n\u00e4r de befinner sig i bakgrunden. Detta h\u00e4nde i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-134494","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134494","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=134494"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134494\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":134538,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/134494\/revisions\/134538"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=134494"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=134494"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=134494"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}