{"id":134161,"date":"2020-05-07T17:46:11","date_gmt":"2020-05-07T15:46:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134161"},"modified":"2020-08-17T16:26:30","modified_gmt":"2020-08-17T14:26:30","slug":"filmrecension-it-must-be-heaven-traffsaker-allegori-over-palestina-ett-tudelat-land","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=134161","title":{"rendered":"Filmrecension: It Must be Heaven – Tr\u00e4ffs\u00e4ker allegori \u00f6ver Palestina, ett tudelat land"},"content":{"rendered":"
\"\"
Pressbild<\/figcaption><\/figure>\n

It must be heaven
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 8 maj
\nRegiss\u00f6r: Elia Suleiman<\/p>\n

Det \u00e4r skruvat och tr\u00e4ffs\u00e4kert ner p\u00e5 minsta atomniv\u00e5 i Roy Andersson-doftande It Must be Heaven, Elia Suleimans politiska allegori \u00f6ver Palestinas bl\u00f6dande s\u00e5r. Men \u00f6vertydlig symbolik f\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llningen att sjunka n\u00e5got i grad.<\/p>\n

Om sj\u00e4lviskhet. L\u00e4ngtan. F\u00f6rtryck och politisk kontroll. Om ringlande ormar som \u00f6dmjukt bugar sig inf\u00f6r m\u00e4nniskan. Bitska grannar som sl\u00e4nger gl\u00e5pord efter varandra. Om nonchalanta poliser och pansarvagnar som domderar fram p\u00e5 gatorna.<\/p>\n

Det \u00e4r Palestina. Ett splittrat land och palestinierna, ett utsatt folk. Elia Suleiman beskriver med lupp landets pl\u00e5gade sj\u00e4l. Med Roy Anderssonska tabl\u00e5-bilder ber\u00e4ttar han om polisstaten, om \u00f6vervakning och om konflikter och br\u00e5k som ligger och ruggar under ytskiktet.<\/p>\n

Det \u00e4r kargt och kvavt i den inst\u00e4ngda l\u00e4genheten d\u00e4r Elia har sitt utsiktstorn. Egoismen n\u00e5r toppniv\u00e5er n\u00e4r ungdomar kastar sig \u00f6ver f\u00f6rsta lediga parkb\u00e4nk mitt framf\u00f6r n\u00e4san p\u00e5 pension\u00e4ren. Den ensamme mannen Elia vandrar ensam runt p\u00e5 Palestinas torg och gator. Han inspekterar, ser poliser som leker med sina redskap och som f\u00f6rf\u00f6ljer kvinnor som vore det deras egen skugga.<\/p>\n

Som film \u00e4r It Must be Heaven ( Nominerad till b\u00e5de Grand Prix och Guldpalmen i Cannes) lika politisk som humoristisk, en smart och syrlig satir om ett tudelat Palestina vars s\u00e5rsk\u00e5rpor bl\u00f6der utan hejd. Det \u00e4r l\u00e4tt att tycka om regiss\u00f6rens slapstick och torra komik. Hans \u00e4rliga osminkade portr\u00e4tt \u00f6ver ett land ochd dess folk s\u00e4tter ord p\u00e5 det outtalade.<\/p>\n

Trots tunga \u00e4mnen \u00e4r det l\u00e4tt att ta in historien. Med Suleimans l\u00e4tta hand och briljanta inramning av h\u00e4ndelsef\u00f6lopp, hans situationskomik som r\u00f6r det tryckta l\u00e4get i landet, blir vi upplysta och v\u00e4l underh\u00e5llna. Rasismen finns alltid d\u00e4r. De hatade, ignorerade exotifierade paelestinerna \u00e4r en folkgrupp som en antingen skyr eller skrattar \u00e5t. Taxichauff\u00f6ren som skjutsar Elia till flygplatsen ringer n\u00e4rmast tv\u00e5ngsm\u00e4ssigt sin fru f\u00f6r att ber\u00e4tta om palestiniern som sitter i hans bil, exotiskt v\u00e4rre. Men det finns viss \u00f6vertydlighet, \u00f6veranv\u00e4nda schabloner som scenen d\u00e4r poliser jagar en \u00e4ngel, frihetens symbol. Och i bakgrunden h\u00f6r vi en brummande Nick Cave ljuda- ”I got no Future”.<\/p>\n

Jag fattar noll av den inbyggda okommenterande sexismen som s\u00e4kert anspelar p\u00e5 Palestinas kvinnosyn. H\u00e4r hade f\u00f6rklaringsmodeller beh\u00f6vts i pedagogiskt syfte. Men trots fad\u00e4ser h\u00e4r och d\u00e4r \u00e4r detta en bed\u00e5rande film om ett splittrat land och dess folk som p\u00e5 daglig basis f\u00f6rtrycks av sina grannar. Elia \u00e4r en b\u00e5de v\u00e5gad och skicklig regiss\u00f6r som f\u00f6rtj\u00e4nar all credd. N\u00e4r Palestinas motsvarighet till Roy Andersson \u00f6ppnar sin k\u00e4ft d\u00e5 b\u00f6r vi alla lyssna.<\/p>\n