{"id":133937,"date":"2020-04-27T14:30:01","date_gmt":"2020-04-27T12:30:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133937"},"modified":"2020-04-28T06:49:38","modified_gmt":"2020-04-28T04:49:38","slug":"filmrecension-vivarium-lorcan-gar-vilse-i-sin-egen-labyrint","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133937","title":{"rendered":"Filmrecension: Vivarium – Lorcan g\u00e5r vilse i sin egen labyrint"},"content":{"rendered":"
\"\"
Pressbild Imogen Poots och Jesse Eisenberg i scifi-dramat Vivarium<\/figcaption><\/figure>\n

Vivarium
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 maj
\nRegiss\u00f6r Lorcan Finnegan
\nSk\u00e5despelare Jesse Eisenberg och Imogen Poots<\/p>\n

Ett medel\u00e5lders par l\u00e4ngtar efter dr\u00f6ml\u00e4genheten, men ist\u00e4llet fastnar de i en limbo, en never-ending labyrint d\u00e4r alla hus ser likadana ut och d\u00e4r grannsamverkan lyser med sin fr\u00e5nvaro.<\/p>\n

Gemma (Imogen Poots) och Tom (Jesse Eisenberg) \u00e4r paret som suktar efter \u201cdet riktiga livet\u201d med barn, Volvo och vovve. Dr\u00f6mmen bli verklighet de f\u00e5r m\u00f6jlighet att se p\u00e5 en fin l\u00e4genhet ute i f\u00f6rorten. Men inget blir som paret t\u00e4nkt sig. I ett villaomr\u00e5de som ger kusliga Truman-show-vibbar placeras Tom och Gemma. M\u00e4klaren rusar igenom visningen f\u00f6r att snabbt l\u00e4mna paret till deras eget \u00f6de. Kvar \u00e4r de tv\u00e5 och ingen annan person s\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat kan n\u00e5. Och hur mycket paret \u00e4n k\u00e4mpar med att hitta ut ur labyrinten av likartade kvadratiska radhus s\u00e5 finner de ingen utv\u00e4g. Ist\u00e4llet \u00e5terv\u00e4nder de om och om igen som i en loop till samma hus nummer nio. De \u00e4r fast. Fast i orten. Vad g\u00f6ra nu?<\/p>\n

Vivarium \u00e4r ett mardr\u00f6mlikt drama om tristess och barnfamiljens rutinartade vardag med referenser till s\u00e5v\u00e4l Gary Ross St Pleasantville och Jim Carryes one-man show Truman Show. Men den purf\u00e4rska sekt-doftande samh\u00e4llssatiren om medel\u00e5ldersnoja \u00e4r inte av samma verksh\u00f6jd som ovann\u00e4mnd klassikerst\u00e4mplade verk. Det \u00e4r ett smart drag av irl\u00e4ndska Lorcan Finnegan att placera h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet i en avskalad milj\u00f6 d\u00e4r m\u00e4nniskorna blir utel\u00e4mnade till sitt eget \u00f6de d\u00e4r de tampas med sina egna pl\u00e5goandar. Sv\u00e5ra kval och olika f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till livet borrar djupa h\u00e5l i relationsbygget.<\/p>\n

Vivarium \u00e4r originell och of\u00f6ruts\u00e4gbar. Sk\u00e5disarna Jesse och Imogen g\u00f6r b\u00e5da goda insatser i att tolka sinnessjukdom och desperationen som uppst\u00e5r i en krissituation. Det jag saknar \u00e4r ett st\u00f6rre djup f\u00f6r regiss\u00f6ren att kunna diskutera m\u00e4nniskans natur och samh\u00e4llsstrukturens f\u00f6rg\u00f6rande mekanism. Det finns element av briljans h\u00e4r, smarta man\u00f6ver, moraliska dilemman och relationer som s\u00e4tts p\u00e5 prov. Men mycket har vi sett f\u00f6rut och d\u00e5 i elegantare kostym. Det \u00e4r en konst att placera sina huvudrollsinnehavare i pappkulisser och samtidigt lyckas f\u00e5nga publiken med stor dramatik. F\u00f6r att fylla karakt\u00e4rerna med blod kr\u00e4vs ett skarpt manus och en v\u00e4l genomt\u00e4nkt ide fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Pretentionerna \u00e4r goda, men n\u00e4r ih\u00e5ligheter mot sluttampen kvarst\u00e5r och feghet signaleras i hanterandet av dramatiska element k\u00e4nns bygget halvf\u00e4rdigt. Och karakt\u00e4rerna ekar av tomhet. Det finns inte nog med backstory f\u00f6r att g\u00f6ra karakt\u00e4rerna relaterbara. F\u00f6rst\u00e5 mig inte fel. Det h\u00e4r \u00e4r bra, bara inte p\u00e5 den niv\u00e5 jag \u00f6nskat se. Regiss\u00f6r Lorcan g\u00e5r sj\u00e4lv vilse i sin egen labyrint.<\/p>\n