{"id":133840,"date":"2020-04-22T15:00:21","date_gmt":"2020-04-22T13:00:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133840"},"modified":"2020-04-22T15:00:22","modified_gmt":"2020-04-22T13:00:22","slug":"en-filmskapares-resa-laste-film-pa-dagen-i-los-angeles-och-jobbade-pa-natterna-for-att-na-sina-drommar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133840","title":{"rendered":"En filmskapares resa: L\u00e4ste film p\u00e5 dagen i Los Angeles och jobbade p\u00e5 n\u00e4tterna f\u00f6r att n\u00e5 sina dr\u00f6mmar"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_133850\" aria-describedby=\"caption-attachment-133850\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-133850\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/aviary-image-1584031677656.jpeg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"366\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/aviary-image-1584031677656.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/aviary-image-1584031677656-300x169.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-133850\" class=\"wp-caption-text\">Bilder fr\u00e5n filmen &#8221;The Promenade&#8221; med regiss\u00f6ren Nico Falcone Georgiadis och kollegorna (kamera, produktion och sk\u00e5despelare mm) Anton B\u00e5rstr\u00f6m, John L\u00f6nngren, Maria Bilving, Marcus Bellatrecia, Costa Stefas, Ian Str\u00f6mberg, Joel, Bj\u00f6rn Kruse, Mats Olsson.<\/figcaption><\/figure>\n<p>Nico Falcone Georgiadis delar med sig sina erfarenheter med sitt filmskapande resa och motg\u00e5ngar genom livet.<\/p>\n<p>Sverige: Kortfilmsdebuten med &#8221;Whose reality 2.0?&#8221; som handlar en deprimerad svarttaxichauff\u00f6r och m\u00e4nniskors olika \u00f6den \u00e4. Filmen som gjordes tillsammans med hans kollegor Anton B\u00e5rstr\u00f6m och John L\u00f6nngren har f\u00e5tt ta emot flera priser utomlands. De jobbar nu med en ny film &#8221;The Promenade&#8221;<\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren och sk\u00e5despelaren Nico Falcone Georgiadis \u00e4r filmskapandet en passion och \u00e4r duktig p\u00e5 det han g\u00f6r bevisligen.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-133851\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/IMG_20200408_172037_320-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/IMG_20200408_172037_320-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/IMG_20200408_172037_320-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/IMG_20200408_172037_320.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Nico Falcone Georgiadis ger oss en objektiv och analytisk syn p\u00e5 v\u00e4rlden och alla de m\u00e4nniskor han m\u00f6ter genom livet. Denna breda erfarenhet varierar starkt och \u00e4r facit till alla hans historier i livet och n\u00e5got han g\u00e4rna delar med sig.<\/p>\n<p>SEDAN LITEN s\u00e5 har han vetat att han ville jobba med film b\u00e5de framf\u00f6r och bakom kameran, n\u00e5got som nu \u00e4r realitet men v\u00e4gen \u00e4r sv\u00e5r d\u00e5 mycket handlar om budget ocks\u00e5. Nico jobbar \u00e4ven p\u00e5 Rydeb\u00e4ck skolan d\u00e4r han b\u00e5de undervisar och har mentorskap till unga elever som beh\u00f6ver detta. Hj\u00e4lpa folk generellt \u00e4r n\u00e5got som sitter i generna ber\u00e4ttar han.<\/p>\n<p>-Jag har alltid facinerats av livet sj\u00e4lv och alla historier den bidrar med p\u00e5 gott och ont.<\/p>\n<p>Han var bara fem-sex \u00e5r gammal n\u00e4r han visste att han ville bli sk\u00e5despelare. Detta har f\u00f6ljt med mig hela livet 24\/7 och som jag aldrig kunnat sl\u00e4ppa. Kanske \u00e4rvt denna passion av min mor som spelade mycket teater och sj\u00f6ng osv dvs ska man f\u00f6rknippa det p\u00e5 gener och arv s\u00e5 var det nog hennes gener. Min far var mer av en av l\u00e4roman av geografi och matte.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-133852\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/img_1584031349408-300x295.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"295\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/img_1584031349408-300x295.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/img_1584031349408.jpg 490w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>NICO \u00c4R F\u00d6DD I TYSKLAND innan han kom till sina f\u00f6r\u00e4ldrars hemland i Grekland. Hans uppv\u00e4xt i bla Tensta och Rinkeby, Malm\u00f6 och p\u00e5 S\u00f6dergatan i Helsingborg.<\/p>\n<p>\u2013 Det fanns inga pengar i fickan och g\u00f6r det inte det s\u00e5 v\u00e4xer desperationen ochvv\u00e4gen att improvisera \u00e4r en stark drivkraft. Du kan inte ens tillgodose dig den enklaste sak som alla i skolan har, tex veckopeng p\u00e5 ett par tior eller en gammal cykel. D\u00e5 improviserar du f\u00f6r att inte bli trampad och \u00f6verk\u00f6rd av andra och p\u00e5 den v\u00e4gen och hela den milj\u00f6n jag v\u00e4xte upp i bestod av s\u00e5dana ungdomar, detta var v\u00e5r v\u00e4rld och verklighet, vi k\u00e4nde inget annat.<\/p>\n<p>Det var en normalitet att grannen var kanske skum, slog sina barn eller begick annat brott. I den v\u00e4rlden \u00e4r det abnorma normalt. Att h\u00f6ra att n\u00e5gon i kvarteret blivit skjuten eller att n\u00e5gon f\u00e5tt stryk eller inbrott i sin bil. Det var inget som f\u00f6rv\u00e5nade utan den v\u00e4rlden man v\u00e4xte upp blev den v\u00e4rlden man k\u00e4nde, det kunde ha grova konsekvenser om man inte var vaken eller gjorde &#8221;the right thing&#8221; i den tolkningen. Detta \u00e4r tyv\u00e4rr en verklighet \u00e4n idag f\u00f6r m\u00e5nga.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-133854\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/20200222_065640-300x201.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/20200222_065640-300x201.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/20200222_065640.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>UNDER DEN EGNA UPPV\u00c4XTEN har han sett m\u00e5nga det g\u00e5 helt under eller snett f\u00f6r. \u00c4ven om han inte sj\u00e4lv var guds b\u00e4sta barn pga omst\u00e4bdigheterna ville han inte g\u00f6ra vad som helst och var alltid djupsinnig i mitt agerande.<\/p>\n<p>\u2013 Det g\u00e4llde att ha ett stabilt och ljust m\u00e5l i denna v\u00e4rlden som har en ben\u00e4genhet att ta \u00f6ver ditt liv om man l\u00e5ter den D\u00e4remot hade jag v\u00e4nner som gjorde vad som helst f\u00f6r att de inte hade m\u00e5l i livet f\u00f6r att ta sig fram\u00e5t, ofta med f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser f\u00f6r eller senare. De ville ha pengar i fickan, kosta vad det kosta vill. Jag har v\u00e4nner som har suttit inne, blivit m\u00f6rdade, hamnat p\u00e5 psyket osv.<\/p>\n<p>Omgiven av m\u00e5nga miserabla \u00f6den. Jag fick ta mig fram helt sj\u00e4lv utan hj\u00e4lp eller st\u00f6d av f\u00f6r\u00e4ldrar. Varje mina jag trampade p\u00e5 fick jag ta som l\u00e4rdom. Det enda som kunde vara en f\u00f6rdel p\u00e5 denna v\u00e4g och milj\u00f6 var att ha ett m\u00e5l ett fokus. Jag ville vara &#8221;mitt b\u00e4sta jag&#8221; Hade du inte ett stabilt m\u00e5l i denna v\u00e4rlden var du k\u00f6rd, f\u00f6rv\u00e4nta inte att n\u00e5gon kommer f\u00e5nga dig p\u00e5 v\u00e4gen ner. Jag best\u00e4mde mig att f\u00f6lja min konstn\u00e4rliga \u00e5dra, n\u00e5got jag brinner f\u00f6r, allt annat gav bara sorg i min sj\u00e4l.<\/p>\n<p>UNDER TON\u00c5REN STOD Nico p\u00e5 scen p\u00e5 en privatteater som fanns p\u00e5 Carl Krooks gata i Helsingborg. Som 18-\u00e5ring \u00e5kte han till Los Angeles d\u00e4r han pluggade film, sk\u00e5despel och regi.<\/p>\n<p>\u2013 Jag antar att det l\u00e5ter kanske lite klyschigt men jag har balanserat p\u00e5 gr\u00e4nsen hela mitt liv. Jag \u00e4r uppv\u00e4xt under extrema f\u00f6rh\u00e5llanden med m\u00e5nga &#8221;korsningar utan skyltar&#8221;. Det var tuffa tider, jag hade ingen direkt support fr\u00e5n min familj eller n\u00e5gon annan. Brukade skoja att&#8230;<\/p>\n<p>-en vacker dag skall br\u00f6det vara f\u00e4rsk och med nutella p\u00e5 mackan. Mina v\u00e4nner drog in i den kriminella v\u00e4rlden medan jag k\u00e4nde att den bara kan leda till en sak till slut, jag hade f\u00f6rm\u00e5gan att se hur den slutar is\u00e5fall, inget jag ville. I min &#8221;livets bok&#8221; s\u00e5 skall den ha fler kapitlar.<\/p>\n<p>Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att f\u00f6lja min passion och f\u00f6r flytta och plugga i USA med knappt n\u00e5gra pengar p\u00e5 fickan.<\/p>\n<p>Jag jobbade bla nattskift i k\u00f6ket p\u00e5 en tex mex-restaurang f\u00f6r att betala av utbildningen och sov n\u00e5gra f\u00e5 timmar varje natt innan han gick tillbaka till skolan p\u00e5 morgonen d\u00e4rp\u00e5.<\/p>\n<p>EFTER UTBILDNINGEN \u00e5terv\u00e4nde jag till Sverige f\u00f6r att betala en advokat i Beverly Hills f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp med att f\u00e5 ett green card f\u00f6r att kunna arbeta i USA.<\/p>\n<p>\u2013 Jag blev lovad roller bara jag kunde f\u00e5 mitt arbetstillst\u00e5nd. Jag var en vanlig kille utan pengar. Relativt naiv f\u00f6r att bo i en s\u00e5n stor stad men jagade vidare.<\/p>\n<p>UNDER TIDEN JAG var i Sverige b\u00f6rjade jag h\u00e4nga med n\u00e5gra v\u00e4nner som hade en musikstudio i en k\u00e4llare. Musikdemos hamnade hos Mega records som hade Ace of Base och Leila K i sitt stall. Nu erbj\u00f6ds Nico och hans v\u00e4nner i gruppen Respect ett skivkontrakt.<\/p>\n<p>NICO HAMNADE i ett sv\u00e5rt dilemma. Skulle han \u00e5ka tillbaka till USA och satsa p\u00e5 en filmkarri\u00e4r eller p\u00e5 musiken i Sverige? Han best\u00e4mde sig f\u00f6r att stanna kvar. Sammanlagt sl\u00e4ppte Respect fyra skivor som sl\u00e4pptes i 19 l\u00e4nder innan gruppen la ner. Han fick andra \u00e5taganden i livet.<\/p>\n<p>\u2013 Men jag sl\u00e4ppte aldrig mitt filmintresse. I slut\u00e4ndan best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att skriva ett manus och g\u00f6ra en kortfilm som en &#8221;bucket list&#8221;. Jag gjorde filmen tillsammans med mina kollegor och v\u00e4nner Anton B\u00e5rstr\u00f6m och John L\u00f6nngren och det gick tydligen v\u00e4ldigt bra. Detta med minimal budget (no budget)<\/p>\n<p>FILMEN WHOSE REALITY 2.0? har bland annat vunnit B\u00e4sta internationella kortfilm p\u00e5 kortfilmsfestivalen Avalonia i Florida och \u201dBreakthrough Performance Award\u201d i New York p\u00e5 International Filmmaker Festival of New York under 2019. Filmen har han gjort med kollegorna Anton B\u00e5rstr\u00f6m och John L\u00f6nngren.<\/p>\n<p>TANKEN \u00c4R ATT det ska bli en l\u00e5ngfilm till slut men nu jobbar de p\u00e5 en ny film i Sverige &#8221;The Promenade&#8221; Nico jobbar p\u00e5 finansieringen. Under tiden r\u00e4knar han med att g\u00f6ra ett par kortfilmer till. Just nu filmar de The promenade\/Under samma himmel som utspelar sig p\u00e5 en gata i Helsingborg. Den handlar om fem \u00f6den som korsas p\u00e5 en promenadgata.<\/p>\n<p>\u2013 Trots att vi \u00e4r en blick fr\u00e5n varandra s\u00e5 \u00e4r vi s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra. Det \u00e4r mycket om det politiska klimatet. Det pratas om v\u00e5ldet, flyktingar, virus och de politiska r\u00f6sterna. Den landar i en realism med en liten thrillertouch som \u00e4r aktuell men g\u00e5r kors och tv\u00e4rs genom promenadgatan d\u00e4r m\u00e4nniskorna m\u00f6ter varandra slumpm\u00e4ssigt. Men kameran kommer snabbt vinkla \u00f6ver till n\u00e4sta dialog och person. Vem var han p\u00e5 b\u00e4nken? Vem var hon som gick f\u00f6rbi? I normala fall vet vi aldrig vilka de h\u00e4r m\u00e4nniskorna \u00e4r men i filmen kommer vi visa vilka de \u00e4r.<\/p>\n<p>NICO HAR ALLTID varit intresserad av livet, av m\u00e4nniskor och sv\u00e5ra situationer de r\u00e5kar ut f\u00f6r. Han beskriver m\u00e4nniskors val, inte s\u00e4llan handlar det om utsatta m\u00e4nniskor eller pl\u00f6tsligt pressade i en situation.<\/p>\n<p>\u2013 Jag vill inte g\u00f6ra n\u00e5got sl\u00e4ttstrucket. Jag vill g\u00f6ra n\u00e5got som \u00e4r minnesv\u00e4rt och har ett budskap mellan raderna osv. Jag vill l\u00e4mna till iakttagaren att ta sitt eget beslut. S\u00e5 h\u00e4r ser det ut, r\u00e4tt eller fel. D\u00f6m sj\u00e4lv d\u00e4refter. Jag l\u00e4mnar fr\u00e5gan \u00f6ppen. Jag vill bara visa kontrasternas rike i v\u00e5r v\u00e4rld fr\u00e5n sm\u00e5saker till st\u00f6rre ting.<\/p>\n<p>\u2013 Vad \u00e4r det som driver n\u00e5gon att g\u00f6ra n\u00e5got extremt? Vad finns det f\u00f6r historia bakom? Jag vill g\u00e4rna kunna spegla detta. Jag vill inte r\u00e4ttf\u00e4rdiga det utan visa facit, s\u00e5 h\u00e4r var det och s\u00e5 h\u00e4r blev det. Jag vill g\u00f6ra historier som ber\u00f6r, som v\u00e4cker tanke och kanske en t\u00e5r eller ett leende.<\/p>\n<p>\u2013 Jag kommer aldrig kunna sl\u00e4ppa filmen. Det \u00e4r mitt brinnande intresse. Du m\u00e5ste ha det h\u00e4r drivet f\u00f6r annars f\u00e5r du kanske in handduken efter varje motg\u00e5ng dvs n\u00e5got jag aldrig g\u00f6r, livet \u00e4r full av motg\u00e5ngar och en del obeskrivligt grymma.<\/p>\n<p>Har du tex en son eller dotter som det inte g\u00e5r bra f\u00f6r ger du inte upp. Det \u00e4r din son\/dotter f\u00f6r fan! Du tar sorgen och kampen och g\u00f6r allt f\u00f6r att l\u00f6sa problemet. Du har k\u00e4rleken till ditt barn \u00e4ven om det inte funkar mellan er. S\u00e5 k\u00e4nns det med all \u00e4kta passion.<\/p>\n<p>AKTUELLT:<\/p>\n<p>Nu \u00e4r Nico Falcone Georgiadis och hans filmcrew ig\u00e5ng med en ny kortfilm. Mitt under den p\u00e5g\u00e5ende corona-situationen.<\/p>\n<p>F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan var filmteamet ute p\u00e5 Gr\u00f6ningen i Helsingborg och spelade in scener p\u00e5 Strandpromenadens gata.<\/p>\n<p>Filmens arbetsnamn \u00e4r \u201dThe promenade\u201d och storyn kretsar kring olika m\u00e4nniskor som \u00e4r ute och promenerar och deras &#8221;privata&#8221; dialoger och \u00f6den<\/p>\n<p>HANDLING: &#8221;The Promenade&#8221;<\/p>\n<p>\u2013 N\u00e4r livet flyger f\u00f6rbi och stressar oss fram och tillbaka v\u00e4ljer m\u00e5nga att ta en promenad f\u00f6r att v\u00e4dra tankar och k\u00e4nslor, kanske sj\u00e4lva eller med n\u00e4ra och k\u00e4ra. I filmen g\u00f6r vi en djupdykning i just detta fenomen. Man kommer snabbt in hos m\u00e4nniskor inp\u00e5 livet.<\/p>\n<p>\u2013 Vi vill ju f\u00e5 fram kontrasterna mellan de h\u00e4r m\u00e4nniskorna. Visa den dramatik som kan finnas. Den blir \u00e4ven \u00f6veraskande med sina inslag tex med tv\u00e5 ungdomar som hittar ett vapen. Det blir lite socialrealistisk touch med drama- och thrillerk\u00e4nsla.<\/p>\n<p>Nico Falcone Georgiadis och hans kollegor Anton B\u00e5rstr\u00f6m och John L\u00f6nngren tror att filmen kan bli v\u00e4ldigt intressant och sp\u00e4nnande.<\/p>\n<p>\u2013 N\u00e4r man ser filmen skall man t\u00e4nka och fundera eventuellt i sin egen promenad n\u00e4sta g\u00e5ng vem som precis passerade? . Eller paret man nyss gick f\u00f6rbi mig?. Undra vilka de igentligen var? \ud83d\ude42<\/p>\n<p>Precis som den f\u00f6rra filmen har \u201dThe promenade\u201d (\u201dUnder samma himmel\u201d) n\u00e4stintill minimal budget. Att filmen kan bli verklighet beror p\u00e5 att samtliga inblandade st\u00e4ller upp ideellt. Filmteamet Nico Falcone Georgiadis har gjort manus och regisserar och kollegorna Anton B\u00e5rstr\u00f6m och John L\u00f6nngren kamera, men vi hj\u00e4lps \u00e5t med mycket. S\u00e5 \u00e4r det n\u00e4r man jobbar med minimal budget.<\/p>\n<p>\u2013 Det \u00e4r lite frustrerande att vi inte f\u00e5r n\u00e5t st\u00f6d fr\u00e5n Helsingborg. Vi jobbar p\u00e5 vidare \u00e4nd\u00e5 och inv\u00e4ntar bla svar fr\u00e5n visa ans\u00f6kningar tex kulturn\u00e4mndem men vi har en vana att f\u00e5 ett nej av v\u00e5r kommun dock.<\/p>\n<p>\u2013 Du vet hur det \u00e4r, man blir inte profet i sin egen stad.<\/p>\n<p>V\u00e5r svenska film &#8221;The promenade\u201d ber\u00e4knas f\u00e5 premi\u00e4r senare i \u00e5r och tanken \u00e4r d\u00e5 att den, precis som sin f\u00f6reg\u00e5ngare, ska ut p\u00e5 filmfestivaler runt om i v\u00e4rlden n\u00e4r den blir klar, f\u00e5r se hur den mottages i bla New York osv.<\/p>\n<p>Nico avslutar sin historia med att ge ett tips till filmskapare som k\u00e4mpar d\u00e4r ute,<\/p>\n<p>-livet kommer testa dig hela tiden och dina beslut och ih\u00e4rdighet kommer avg\u00f6ra hur denna utmaningen landar oavsett om det \u00e4r film eller relationer till annat. Konceptet \u00e4r att se f\u00f6rbi hinder och h\u00e5lla sig frisk b\u00e5de mentalt och fysiskt.<\/p>\n<p>Text: Nico Falcone Georgiadis<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Nico Falcone Georgiadis delar med sig sina erfarenheter med sitt filmskapande resa och motg\u00e5ngar genom livet. Sverige: Kortfilmsdebuten med &#8221;Whose reality 2.0?&#8221; som handlar en deprimerad svarttaxichauff\u00f6r och m\u00e4nniskors olika \u00f6den \u00e4. Filmen som gjordes tillsammans med hans kollegor Anton B\u00e5rstr\u00f6m och John L\u00f6nngren har f\u00e5tt ta emot flera priser utomlands. De jobbar nu med [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-133840","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133840","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133840"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133840\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133855,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133840\/revisions\/133855"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133840"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133840"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133840"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}