{"id":133747,"date":"2020-04-18T20:05:46","date_gmt":"2020-04-18T18:05:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133747"},"modified":"2020-04-19T13:17:01","modified_gmt":"2020-04-19T11:17:01","slug":"gnistrande-egentillverkad-twang-askgudens-son-av-epidot","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133747","title":{"rendered":"Gnistrande egentillverkad &#8221;twang&#8221; &#8211; \u00c5skgudens son av Epidot"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"472\" height=\"472\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/84192112_3094622343892993_4443849451097817088_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133748\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/84192112_3094622343892993_4443849451097817088_n.jpg 472w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/84192112_3094622343892993_4443849451097817088_n-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/84192112_3094622343892993_4443849451097817088_n-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 472px) 100vw, 472px\" \/><figcaption>foto Kerstin Ehrnlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Epidot<\/p>\n\n\n\n<p>\u00c5skgudens son<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i Beard Sound Studio och Bunkern i G\u00f6teborg maj 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Mixning Thomas Andr\u00e9n<\/p>\n\n\n\n<p>Producerad av Epidot<\/p>\n\n\n\n<p>Imogena<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 24\/1 2020<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Epidot \u00e4r  en bl\u00e5gr\u00f6n mineral, rent av kristaller. Bandet fr\u00e5n G\u00f6teborg gjorde f\u00f6r ett par \u00e5r sedan <em>Vilse i Bremen, <\/em>vars uppf\u00f6ljare  d\u00f6pts efter roman av Aarto Paasilinna.  Trion \u00e4r formad kring Erik Ivarsson som skrivit samtliga kompositioner, var och en har f\u00e5tt  litter\u00e4rt anstrukna titlar. Inne i  den mystiska v\u00e4rld han skapar med sex- respektive tolvstr\u00e4ngad gitarr, lierar han sig med  Adam Lindblom p\u00e5 st\u00e5bas j\u00e4mte trumslagaren Johan Horner. P\u00e5 n\u00e5gra sp\u00e5r f\u00f6rekommer vibrafon spelad av Johan H\u00e5kansson , tillika albumets ljudtekniker. Ska p\u00e5pekas att jag inte tidigare h\u00f6rt trion. D\u00e4remot flera g\u00e5nger diggat Ivarsson live (Bluesbandet Black Cat Bone, tribut-konsert till Neil Young med mera) och i jazzsammanhang st\u00f6tt p\u00e5 p\u00e5litlige Adam Lindblom. Hade ingen  kunskap om Johan Horner tidigare, en musiker mest f\u00f6rknippad med den New Orleans-stil han ut\u00f6var i Second Line Jazzband. <\/p>\n\n\n\n<p>Illustrerar med ett uttalande av Nikke Str\u00f6m fr\u00e5n retrospektiva utst\u00e4llningen <em>Musiklivet i G\u00f6teborg <\/em>p\u00e5 Stadsmuseet. Den flitige basisten menade d\u00e4r intervjuad att tr\u00f6sklarna  i staden \u00e4r n\u00e4rmast obefintliga, ist\u00e4llet uppmuntras samarbeten \u00f6ver genrer. Hur definiera soundet hos Epidot? Jo, som surfpop m\u00f6ter psykedelia m\u00f6ter rockabilly. Ur denna korsbefruktning h\u00e4mtar man sin n\u00e4ring. Det skitiga och taggiga mixas med det ofiltrerade i h\u00e4ftigt skiftande intervaller. Infallen \u00e4r legio utan att sinnet f\u00f6r melodier tappas bort. Resulterar i h\u00f6genergiskt tidl\u00f6st groove, som kanske b\u00e4ttre ringas in genom att gitarrister och troliga bandinfluenser listas.  Tycker mig h\u00f6ra Gretsch-kungen Duane Eddy, soulsv\u00e4ngiga Steve Cropper, klangen av Chris Spedding, Rundg\u00e5ngens fr\u00e4mste utforskare Thurston Moore, genialiske Jeff Beck, The Ventures och fuzziga Cramps. Av  inhemska kollegor vill jag p\u00e5st\u00e5 att Bosse Winberg (Spotnicks), Jojje Wadenius och Kenny H\u00e5kansson ligger n\u00e4rmast.   <\/p>\n\n\n\n<p>Epidot l\u00e5ter aldrig baktunga, vilket beror mycket p\u00e5 en osvikligt uppbackande kontrabasist j\u00e4mte en fenomenal trumslagare. Johan Horner g\u00f6r sig g\u00e4llande omg\u00e5ende i inledande titelsp\u00e5ret. H\u00f6r klurigt sammansatta ackordf\u00f6ljder, sansl\u00f6sa eruptioner j\u00e4mte ett glimrande komp vars lyh\u00f6rdhet \u00e4r hisnande.  Djupt originellt och stimulerande att ta till sig! Vet inga andra p\u00e5 den h\u00e4r ypperliga niv\u00e5n att j\u00e4mf\u00f6ra med <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/86371075_3428312600517060_8180093239064264704_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133774\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/86371075_3428312600517060_8180093239064264704_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/86371075_3428312600517060_8180093239064264704_o-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Kerstin Ehrnlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Njuter av medryckande melodier som f\u00f6r oss l\u00e4ngs kuperad terr\u00e4ng. Musiken sluggar sig ibland fram i sn\u00e5rskog, ibland \u00f6ppnas den genom dr\u00f6mska passager. Deras explosiva beats och st\u00e4mningsm\u00e4ttade klanger f\u00f6rf\u00f6r. <em>P\u00e5 flykt undan det l\u00f6pande bandets monotona rytm <\/em>suger in lyssnaren i en oemotst\u00e5ndlig virvel. Och i <em>Den bortgl\u00f6mda staden vid horisontens rand <\/em>m\u00e4rks, medan hattf\u00f6rsedda komposit\u00f6ren graci\u00f6st plockar ackord, ett polyrytmiskt trumspel av h\u00f6gsta klass. \u00c5tskilliga hetsande tong\u00e5ngar kr\u00e4ver att kompet \u00e4r p\u00e5 t\u00e5rna, en utmaning de antar med ackuratess. <\/p>\n\n\n\n<p> Genomg\u00e5ende instrumentalmusik rik p\u00e5 kontraster och ljudeffekter, oavsett om trion g\u00e5r loss p\u00e5 full styrka eller laborerar mer \u00e5terh\u00e5llsamt. Vet inte hur mycket av teknik som anv\u00e4nds, men tippar p\u00e5 flitigt bruk av svajarm. Riffande p\u00e5 Gretsch-gitarr (live h\u00f6rs Erik Ivarsson vanligtvis p\u00e5 s\u00e5dana) kombineras med fuzz, vibrato och distortion.  Framg\u00e5ngsrikt odlas audiell kreativitet. H\u00f6r elastiska, sp\u00e4nnande kontraster. Det \u00e4r innovativt och snarast motsatsen till s\u00f6ml\u00f6st. <\/p>\n\n\n\n<p>I en lika kul som m\u00e4rklig l\u00e5t l\u00e5ter det som om inspelningen frekvent  switchas av och p\u00e5, ett nydanande koncept. H\u00e4r upprepas maniskt ett slags glissando-hook varvid Lindblom har tilldelats en huvudroll. I en annan f\u00f6rtrollande sekvens spelar han med str\u00e5ke, medan H\u00e5kanssons musicerande p\u00e5 vibrafon noteras.  F\u00f6rsta l\u00e5ten p\u00e5 vinylens B-sida heter <em>l\u00e4ngs r\u00e4lsen i vargtimmen <\/em>och ska framh\u00e5llas f\u00f6r sin hit-potential. Den k\u00e4nnetecknas av sk\u00f6nt distade riff, snirkliga v\u00e4ndningar samt raffinerat cymbalspel. <\/p>\n\n\n\n<p>Svindlande samspelta Epidot har \u00e5stadkommit en exceptionell skiva. Mannen som sj\u00e4lv lyfter fram musicerande med Parallell Activity, Elina Ryd samt Arvid Nero, bevisar att han \u00e4r kapabel att skriva s\u00e5v\u00e4l slagkraftiga som snillrika l\u00e5tar. Hans fingerf\u00e4rdiga coola gitarrspel hade jag redan koll p\u00e5, j\u00e4mte hans kompanjon p\u00e5 bas. Nu har jag ocks\u00e5 uppt\u00e4ckt doldisen Johan Horner, en str\u00e5lande grooverarbetare.  Epditot sticker ut i skivfloden!<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Epidot \u00c5skgudens son 4 Inspelad i Beard Sound Studio och Bunkern i G\u00f6teborg maj 2019 Mixning Thomas Andr\u00e9n Producerad av Epidot Imogena Releasedatum: 24\/1 2020 Epidot \u00e4r en bl\u00e5gr\u00f6n mineral, rent av kristaller. Bandet fr\u00e5n G\u00f6teborg gjorde f\u00f6r ett par \u00e5r sedan Vilse i Bremen, vars uppf\u00f6ljare d\u00f6pts efter roman av Aarto Paasilinna. Trion \u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-133747","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133747","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133747"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133747\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133786,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133747\/revisions\/133786"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133747"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133747"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133747"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}