{"id":133407,"date":"2020-03-22T04:38:16","date_gmt":"2020-03-22T02:38:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133407"},"modified":"2020-03-23T13:02:23","modified_gmt":"2020-03-23T11:02:23","slug":"smart-och-roande-med-omvant-perspektiv-ingeborgs-manifest-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133407","title":{"rendered":"Smart och roande med omv\u00e4nt perspektiv &#8211; Ingeborgs manifest p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"467\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/Fl.72pxAffischA4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133411\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/Fl.72pxAffischA4.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/Fl.72pxAffischA4-300x216.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av Petra Revenue och Gilda Stillb\u00e4ck (baserat p\u00e5 formuleringar av Ingmar Bergman)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Petra Revenue<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regiassistent: Lars Andersson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljus: Miranda B Wickstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musik: Bj\u00f6rn Knutsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Urpremi\u00e4r: 20\/3 2020<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 8\/4  Andr\u00e9egatan 13 i G\u00f6teborg <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad h\u00e4nder om  den imposante regiss\u00f6ren Ingmar Bergman agerar i kvinnlig skepnad, blir citerad genom i stort sett en hel monolog, fast med passande pronomen?  Fr\u00e5gest\u00e4llningen \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r samarbetet mellan Petra Revenue och Gilda Stillb\u00e4ck, vars fyndiga id\u00e9 kl\u00e4cktes p\u00e5 F\u00e5r\u00f6 under <em>Mixed Minds<\/em>  h\u00e4rom \u00e5ret.  En pilot i mindre format v\u00e4ckte bifall och man uppmanades  att f\u00e4rdigst\u00e4lla en scenproduktion.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> K\u00e4llmaterialet \u00e4r som bekant n\u00e4rmast o\u00f6versk\u00e5dligt. F\u00f6r egen del har jag absorberat Jane Magnussons utomlands prisade dokument\u00e4rfilm (5 avsnitt p\u00e5 SVT Play), filmade intervjuer av Gunnar Bergdahl och Marie Nyrer\u00f6d. Thomas Sj\u00f6bergs bok med unikt arkivmaterial, Alexander Ahndorils researchade roman <em>Regiss\u00f6ren<\/em> ( orsakade protester fr\u00e5n f\u00f6rlagan), j\u00e4mte Bergmans egna ber\u00e4ttande i <em>Laterna Magica <\/em>och <em>Bilder.<\/em> En allt annat \u00e4n smickrande bild av privatpersonen f\u00f6rmedlades av hans uppoffrande hush\u00e5llerska. Rimligen \u00e4r somligt ur detta ymniga axplock inbakat i manus. Har f\u00f6rst\u00e5tt att  duon dock fr\u00e4mst f\u00f6rlitat sig p\u00e5  Youtube-klipp.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"185\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/9789174613407_200x_ingmar-bergman-en-berattelse-om-karlek-sex-och-svek_pocket.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133435\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Utan att beh\u00f6va bli medspelare tas publiken i anspr\u00e5k av den vision\u00e4re regiss\u00f6ren, van vid att domptera sin omgivning. Gilda Stillb\u00e4ck h\u00e4mtar publiken, f\u00f6rmanar den. D\u00e4rp\u00e5 omvandlas vi till deltagare i en  kollationering. Monologen utvecklas till en lika medryckande som spektakul\u00e4r process,  \u00f6verg\u00e5r i febrigt f\u00f6rbryllande  anvisningar vid en filminspelning. P\u00e5 v\u00e4lbekant man\u00e9r ber\u00e4ttar den genif\u00f6rklarade regiss\u00f6ren parallellt om sina demoner.Vidare insikten om att hon orsakar lidande, redog\u00f6r f\u00f6r trassligt m\u00e5nga \u00e4ktenskap, sin kr\u00e5nglande mage, k\u00e4rlek,  of\u00f6rm\u00e5gan att h\u00e5lla reda p\u00e5 barnens f\u00f6delsedagar, sj\u00e4len och Guds existens. Budskap och synpunkter kommuniceras genom ideliga omriggningar j\u00e4mte flitigt skrivande\/ ritande med krita.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"401\" height=\"310\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/untitled.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-133428\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/untitled.png 401w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/untitled-300x232.png 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 401px) 100vw, 401px\" \/><figcaption>Gilda Stillb\u00e4ck &#8211; foto Per Englund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Vi skrattar \u00e5t f\u00e5f\u00e4nga och noterar det blodiga allvaret hos regigivande konstn\u00e4ren, funderar p\u00e5 om den uteslutande \u00e4r en manligt belastad egenskap. Det blivande grandiosa verket symboliseras finurligt av en kudde i xl-storlek. Till slut best\u00e4mmer sig  Ingeborg att komplettera sina verbala utl\u00e4ggningar, eller s\u00e5 kanske hon blir fysiskt utagerande som en slags terapi. En pressad ledare vars situation g\u00f6r att hon m\u00e5ste avreagera sig.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad som p\u00e5g\u00e5r under n\u00e4rmare en timme lockar till m\u00e5nga leenden, n\u00e5gra garv och  p\u00e5 pricken f\u00e5ngade insikter om gr\u00e4nsl\u00f6sa genier. Oavsett om man  varit redskap f\u00f6r n\u00e5gon i maktposition eller behandlat ett kollektiv som marionetter, framst\u00e5r k\u00f6nsbytet i <em>Ingeborgs manifest <\/em>som en fulltr\u00e4ff. Underligt att greppet inte genomf\u00f6rts tidigare.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"590\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/90429870_10156070905747609_4319600380846538752_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133451\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/90429870_10156070905747609_4319600380846538752_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/90429870_10156070905747609_4319600380846538752_o-300x272.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Beatrice Berggren<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> H\u00e4nf\u00f6rs av hur r\u00e4dslan f\u00f6r att tappa kontrollen skildras, i lysande scener dramaturgiskt laddade med frustrerad upphetsning. Stillb\u00e4ck \u00e4r briljant i rollen, en dompt\u00f6r vars gester kongenialt understryker varje replik. M\u00e5ste ha varit tacksamt stoff att \u00f6sa ur. Lustfyllt har kvinnorna bakom verket , med ben\u00e4get bist\u00e5nd  fr\u00e5n Lars Andersson  (en av Trixters nyckelpersoner), skapat ett stimulerande narrativ, signifikativa m\u00f6nster om urtypen av det manliga geniet.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"227\" height=\"282\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/89470278_2509012732682883_2347320217060769792_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133424\" \/><figcaption>foto Beatrice Berggren<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Dekoren g\u00e5r i svart &#8211; den &#8221;sanna&#8221; konstens f\u00e4rg &#8211; liksom sk\u00e5despelarens kl\u00e4der. Gilda Stillb\u00e4ck \u00e4r i botten dansare och koregraf, vars utarbetade kroppsspr\u00e5k jag kunnat besk\u00e5da i <em>Kikkiland <\/em>och i  samtidsdrama av Tony Kuschner p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Hon  vars yrkesm\u00e4ssiga hemvist numera \u00e4r Paris, har p\u00e5 senare \u00e5r utbildat sig inom sk\u00e5despeleri. Kan rent av vara f\u00f6rdelaktigt f\u00f6r Stillb\u00e4ck att hon inte har n\u00e5gon teatral r\u00f6st i sitt DNA. Ist\u00e4llet firar hon triumfer med det intimiserande tilltal hon och Revenue vinnlagt sig om.  F\u00f6rs\u00e5tligt sympatisk ton anv\u00e4nds f\u00f6r att lirka med mottagare, b\u00e5de ber\u00f6mda sk\u00e5despelare och den kompetenta ljusdesignern. Hur hon som icke-fiktiv adresseras och hur Ingeborg tacklar diverse st\u00f6rningsmoment, tillh\u00f6r tvekl\u00f6st upps\u00e4ttningens komiska h\u00f6jdpunkter.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"400\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/dsc00149.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133430\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/dsc00149.jpg 400w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/dsc00149-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/><figcaption>foto Beatrice Berggren<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi p\u00e5minns i <em>Ingeborgs Manifest <\/em>p\u00e5 ett dr\u00e5pligt, tillika sinnrikt s\u00e4tt om ett antagligen vanligen f\u00f6rekommande kreativt kaos, ett normaltillst\u00e5nd hos en osannolikt produktiv auteur, tillika teaterchef och dominant i svenskt kulturliv under \u00e5tskilliga decennier. Vi ser de enormt h\u00f6ga kraven, det reflekterande draget, omnipotensen som ger andra skulden f\u00f6r miss\u00f6den och tendenser till ursinne.   Med p\u00e5kopplad intensiv n\u00e4rvaro speglas Bergmans beteende och tankar, v\u00e5r fr\u00e4msta kulturexport som sa sig aldrig ha tr\u00e5kigt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Firma Revenue &amp; Stillb\u00e4ck har med bravur dissekerat  geniet, hens v\u00e5ndor och karisma. Den komponerade musiken f\u00e4rgs\u00e4tter idealiskt hum\u00f6rsv\u00e4ngningar.Gilda Stillb\u00e4ck balanserar skickligt , avh\u00e5ller sig med n\u00f6d och n\u00e4ppe fr\u00e5n att beg\u00e5 lustmord. Tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet har ungef\u00e4r samma rappa syrlighet som hos Petra Mede. Koreografen betonar med sin samlade yrkeserfarenhet, hur replikers effekt f\u00f6rst\u00e4rks genom h\u00e4nders r\u00f6relser och menande blickar. H\u00e4r \u00e4r hon absolut p\u00e5 mammas gata!    Experimentet att ge Ingmar Bergman kvinnlig kropp fungerar f\u00f6rtr\u00e4ffligt.  Efter trettio \u00e5r p\u00e5 Teater Trixter slutar konstn\u00e4rlige ledaren p\u00e5 grund av tidsbrist.. Hon slutar med flaggan i topp. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"400\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/88973406_558456941434109_6827260883937263616_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133432\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/88973406_558456941434109_6827260883937263616_n.jpg 400w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/88973406_558456941434109_6827260883937263616_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/><figcaption>foto fr\u00e5n Petra Revenues hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">obs Beundransv\u00e4rt att projektet kunnat genomf\u00f6ras under r\u00e5dande exceptionella omst\u00e4ndigheter, i en tid n\u00e4r n\u00e4stan alla sammankomster blivit inst\u00e4llda. \u00c4ven undertecknad i egenskap av recensent har haft problem att fokusera. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Petra Revenue och Gilda Stillb\u00e4ck (baserat p\u00e5 formuleringar av Ingmar Bergman) Regi: Petra Revenue Regiassistent: Lars Andersson Scenografi: Ger Olde Monnikhof Ljus: Miranda B Wickstr\u00f6m Musik: Bj\u00f6rn Knutsson Urpremi\u00e4r: 20\/3 2020 Spelas till och med 8\/4 Andr\u00e9egatan 13 i G\u00f6teborg Vad h\u00e4nder om den imposante regiss\u00f6ren Ingmar Bergman agerar i kvinnlig skepnad, blir citerad [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-133407","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133407","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133407"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133407\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133452,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133407\/revisions\/133452"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133407"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133407"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133407"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}