{"id":133374,"date":"2020-03-19T23:46:39","date_gmt":"2020-03-19T21:46:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133374"},"modified":"2020-03-20T13:10:12","modified_gmt":"2020-03-20T11:10:12","slug":"tre-kvinnors-pockande-roster-omsluter-lyssnaren-upp-av-irmelin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133374","title":{"rendered":"Pockande r\u00f6ster omsluter lyssnaren &#8211; Upp av Irmelin"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/PWM30-Irmelin-Upp.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133375\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/PWM30-Irmelin-Upp.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/PWM30-Irmelin-Upp-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/PWM30-Irmelin-Upp-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Aron Mattsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Irmelin<\/p>\n\n\n\n<p>Upp<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad I Kingside Studio Gnesta och i Playing With Music i Stockholm<\/p>\n\n\n\n<p>Mix: Otto Wellton &amp; Petter Berndalen <\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Irmelin<\/p>\n\n\n\n<p>Playing With Music<\/p>\n\n\n\n<p>42:68<\/p>\n\n\n\n<p>Release: 14\/3 2020<\/p>\n\n\n\n<p>Vokaltrion  bildades 1999 av studenter p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan. Idag heter medlemmarna Eva Rune, Karin Ericsson Back och Maria Misgeld. P\u00e5 deras sj\u00e4tte album i ordningen finns femton s\u00e5nger, som  bortsett fr\u00e5n en psalm \u00e4r egentillverkade. Irmelin har turnerat i Europa, Asien och Nordamerika, framtr\u00e4tt i tv, radio och medverkat i teaterf\u00f6rest\u00e4llningar. Som bevis p\u00e5 hur de n\u00e5tt ut universellt kan n\u00e4mnas  pris i Taiwan. Trion har djupa r\u00f6tter i nordisk folkmusik, inte minst vallmusik. Man pendlar mellan dess karakt\u00e4ristiska vassa toner och lena fraser. <\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e5tarna  framf\u00f6rs oftast a cappella, men man har ocks\u00e5 p\u00e5 somliga sp\u00e5r spartansk instrumental inramning. Vi h\u00f6r piano, ocarinas (p\u00e5minner om lerg\u00f6k), kropps-percussion samt flaskbl\u00e5sning. \u00c4r du van vid beatbaserad musik kan du beh\u00f6va ta sats f\u00f6r att komma in i musiken. Vill p\u00e5st\u00e5 att det l\u00f6nar sig att kapa f\u00f6rt\u00f6jningarna, koncentrera sig och \u00e5ka med i deras b\u00e5t, vars farled beskrivs med r\u00e4tta som udda. <em>Upp <\/em>\u00e4r kanske ingen skiva som kommer g\u00e5 varm i cd-spelaren, d\u00e4remot  idealisk att ha med sig n\u00e4r man vandrar i naturen. Blir ocks\u00e5 nyfiken p\u00e5 hur Irmelin  organiserar sina konserter och huruvida st\u00e4mningen antar trolska proportioner.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r att delvis n\u00e4stan g\u00e5 i polemik mot vad som h\u00e4vdas ovan, lyfter jag p\u00e5 hatten f\u00f6r rytmiska &#8221;excesser&#8221; i s\u00e5nger som <em>Du \u00e4r din och jag \u00e4r min, <\/em>efterf\u00f6ljande <em>Fan i b\u00e5ten <\/em>samt <em>Hamam. <\/em>H\u00e4r sv\u00e4nger det sk\u00f6nt suggestivt. Associerar till de finska passionerade systrarna i Hedningarna minus bandets tunga instrumentering. Kvinnorna anv\u00e4nder sina exceptionella r\u00f6stresurser optimalt. Ofta har de hand om olika st\u00e4mmor, n\u00e5gon g\u00e5ng backas solos\u00e5ng upp av \u00f6vriga.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"487\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/7ZfydB40.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133387\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/7ZfydB40.jpg 487w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/7ZfydB40-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 487px) 100vw, 487px\" \/><figcaption>Pressbild Aron Mattsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Att skivan rymmer en stor dos vemod, \u00e4r ett faktum som n\u00e4ppeligen kan f\u00f6rv\u00e5na. Musikens upphovsdamer spinner, enligt egen utsago, en v\u00e4v av livets sp\u00e5r, vill spegla sin vardag och framtidens ovisshet genom en nyfikenhet p\u00e5 vokala uttryck. Existentiella, hoppingivande texter och feministisk approach korsas med visor formade i skillingtryck-tradition. <\/p>\n\n\n\n<p>Ett s\u00e4llsamt exempel p\u00e5 n\u00e4r r\u00f6sterna \u00f6msom tr\u00e4nger fram separata och \u00f6msom raffinerat fl\u00e4tas ihop, \u00e4r den passande nog lite bluesiga <em>Bl\u00e5. <\/em>Studsande tonerna i finalnumret f\u00f6rtj\u00e4nar ocks\u00e5 att s\u00e4rskilt framh\u00e5llas. Ger mig h\u00e4rliga Mari Boine-vibbar. Och det finns \u00f6verlag mycket finess \u00f6ver m\u00e5nga vokala arrangemang. <\/p>\n\n\n\n<p>\u00c4ven om Irmelin har obestridlig auktoritet och bem\u00e4strar totalt vad de sysslar med, ska i \u00e4rlighetens namn  skjutas in att tv\u00e5-tre l\u00e5tar saknar nerv och kontur. Medf\u00f6r vid n\u00e5gra s\u00e4llsynta tillf\u00e4llen att viss enformighet infinner sig. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r inte betyget sj\u00e4lvklart. Sammantaget tilltalas jag \u00e4nd\u00e5 av deras konsekventa attityd, lust att utforska och improvisera och av f\u00f6rm\u00e5gan att skriva eggande musik. Deras nunor p\u00e5 omslaget utstr\u00e5lar lika mycket stolthet  som indianh\u00f6vdingar eller shamaner, fast med feministiska f\u00f6rtecken f\u00f6rst\u00e5s. Den utstr\u00e5lningen har en musikalisk motsvarighet.      <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Irmelin Upp 4 Inspelad I Kingside Studio Gnesta och i Playing With Music i Stockholm Mix: Otto Wellton &amp; Petter Berndalen Producent: Irmelin Playing With Music 42:68 Release: 14\/3 2020 Vokaltrion bildades 1999 av studenter p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan. Idag heter medlemmarna Eva Rune, Karin Ericsson Back och Maria Misgeld. P\u00e5 deras sj\u00e4tte album i ordningen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-133374","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133374","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133374"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133374\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133400,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133374\/revisions\/133400"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133374"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133374"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133374"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}