{"id":133246,"date":"2020-03-13T04:36:06","date_gmt":"2020-03-13T02:36:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133246"},"modified":"2020-03-16T02:06:46","modified_gmt":"2020-03-16T00:06:46","slug":"textens-visdom-realiseras-av-taktilt-briljant-duo-tuesdays-with-morrie-av-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133246","title":{"rendered":"Textens visdom realiseras av taktilt briljant duo – Tuesdays With Morrie av GEST"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Jeffrey Hatcher och Mitch Albom (efter bok av Mitch Albom)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Gary Whitaker<\/p>\n\n\n\n

Scendesign: Ger Ole Monnikhof<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Fredrik Glahns<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ngare: Otilia Eek<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Antonio Tengroth och David Whitworth<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 6\/3 2020<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 4\/4 hos GEST (Gothenburg English Studio Theatre) vid Chapmans torg i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Den med mig j\u00e4mn\u00e5rige Mitch Albom verkar n\u00e5 framg\u00e5ng vad han \u00e4n f\u00f6retar sig. Likt en ren\u00e4ssansm\u00e4nniska finns p\u00e5 cv:et exempelvis firad sportjournalist med egen kolumn, flera b\u00e4sts\u00e4ljare, pj\u00e4ser och musikal. Har dessutom varit radiov\u00e4rd och tillsammans med f\u00f6rfattarkollegor bildat en grupp som ger konserter. Han \u00e4r duktig pianist, l\u00e5tskrivare och drivit flera v\u00e4lg\u00f6renhetsprojekt. Tuesdays With Morrie<\/em> fr\u00e5n 1997 uppm\u00e4rksammades av Oprah Winfrey, vars support renderade i s\u00e5v\u00e4l massvis av nya upplagor (s\u00e5lt 14 miljoner), som hyllad filmatisering med Jack Lemon i rollen som Morrie. Resultatet: Fyra Emmy och den tv-film som det \u00e5ret fick h\u00f6gst tittarsiffror. Fem \u00e5r senare sattes pj\u00e4sversionen upp off-Broadway. Albom uts\u00e5gs till enda g\u00e4st n\u00e4r Ted Koppel avslutade sitt v\u00e4rdskap f\u00f6r Nightline <\/em>i tevekanalen ABC. <\/p>\n\n\n\n

Vad jag dras in i p\u00e5 GEST:s blackbox \u00e4r ett kammarspel som p\u00e5g\u00e5r i n\u00e4rmare \u00e5ttio minuter. Ett givande och tagande fr\u00e5n tv\u00e5 rollfigurer, vars levnadsvillkor befinner sig i var sin motpol. I ena \u00e4nden en stressad journalist med d\u00e5ligt samvete, mitt i en karusell av uppdrag, gifterm\u00e5l och n\u00f6jen. I andra \u00e4nden en tidigare omtyckt professor i sociologi, som drabbad av ALS blivit tv-k\u00e4ndis och d\u00e4refter uppvaktad av m\u00e5nga brevledes, vilket leder till fler framtr\u00e4danden i ABC.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ber\u00f6rande och synnerligen t\u00e4nkv\u00e4rt utan att bli outh\u00e4rdligt m\u00f6rkt, n\u00e5got som troligen \u00e4r b\u00e5de pj\u00e4sens och regiss\u00f6rens f\u00f6rtj\u00e4nst. \u00c4ven n\u00e4r underlag saknas, forts\u00e4tter m\u00e4nniskor att sk\u00e4mta. Att galghumor \u00e4r ett oslagbart sm\u00f6rjmedel i relationer och l\u00e4kande kraft i sv\u00e5ra stunder, symboliseras suver\u00e4nt av m\u00e4nnen p\u00e5 scen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ser f\u00f6rest\u00e4llning nummer tv\u00e5 tillsammans med \u00f6verv\u00e4gande tjejer fr\u00e5n gymnasiet, kuri\u00f6st nog en regnig tisdagskv\u00e4ll. I f\u00f6rsta scenen v\u00e4nder sig Mitch (Antonio Tengroth) till oss, vilket anspelar p\u00e5 den f\u00f6rel\u00e4sning han gav p\u00e5 det universitet han examinerades ifr\u00e5n sexton \u00e5r tidigare. D\u00e5 ber\u00e4ttar skribenten om de omv\u00e4lvande fjorton m\u00f6ten han hann f\u00e5, p\u00e5 egen beg\u00e4ran, med sin lika k\u00e4ra som kloka l\u00e4rare. Dennes existens hade Albom blivit varse, efter att ha sett honom intervjuad i ovan n\u00e4mnda Nightline. <\/em>Dramatikerns alter ego f\u00e5r ett styng i hj\u00e4rtat, eftersom han st\u00e4ndigt p\u00e5 spr\u00e5ng, f\u00f6rsummat att bes\u00f6ka sin mentor fast han lovat. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ndam\u00e5lsenliga scenografin best\u00e5r av bokhyllor p\u00e5 sidorna, stolar med f\u00f6rvaringsbord och i ett senare skede en justerbar s\u00e4ng. Av rekvisita ska den antika bakelittelefonen med nummerskiva framh\u00e5llas. En komisk kontrast till snabbkommunicerande mobiler och inspelningsutrustningen som Mitch hanterar.<\/p>\n\n\n\n

Professorn som f\u00f6rbereder sig p\u00e5 en hj\u00e4lpl\u00f6s tillvaro och en pl\u00e5gsam f\u00e4rd mot d\u00f6den, st\u00e4ller sitt ”fan” mot v\u00e4ggen. Fr\u00e5gar om han har sinnesfrid, om det egentligen \u00e4r terapi han \u00e4r p\u00e5 jakt efter. Annars \u00e4r det den yngre av dem som st\u00e4ller djupa fr\u00e5gor och dokumenterar svaren. H\u00e4r har vi utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r de engagerande livets-mening- samtal om stort och sm\u00e5tt som \u00e4ger rum. Albom undviker lyckligtvis de fallgropar som Paulo Coelho och andra fr\u00e4lsare \u00e4gnar sig \u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Passionen f\u00f6r musik delas, vilket illustreras r\u00f6rande i ett par sekvenser. Morrie filosoferar om k\u00e4rlekens n\u00f6dv\u00e4ndighet och begreppet f\u00f6rl\u00e5telse och om att gr\u00e5ta \u00f6ver vad man \u00e5ngrat. Coachens insiktsfulla motto lyder: ”har du n\u00e5got sn\u00e4llt att s\u00e4ga till n\u00e5gon, s\u00e4g det direkt s\u00e5 att du inte gr\u00e4mer dig f\u00f6r att d\u00f6den kom emellan”. En lika viktig l\u00e4rdom best\u00e5r i att omfamna livet, inte l\u00e5ta sig bli besatt av de bakslag som h\u00f6r ungdomen till. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Man begriper att den sj\u00e4lvbiografiska pj\u00e4sen gjort intryck p\u00e5 regiss\u00f6ren (tillika mycket erfaren sk\u00e5despelare och konstn\u00e4rlig ledare), vars f\u00f6rsta l\u00e4sning dateras till n\u00e4r boken kom. Gary Whitaker har fink\u00e4nsligt svetsat fram den lyh\u00f6rdhet, som gradvis uppst\u00e5r i kontakten mellan rollfigurerna. Tv\u00e5 individer lika beroende av varandra. <\/p>\n\n\n\n

Antonio Tengroth har till\u00e4gnat sig gedigen utbildning i USA och medverkat i flera West End-musikaler (ocks\u00e5 verksam som regiss\u00f6r och dramapedagog). Han spelar exakt i linje med rollens utveckling. G\u00e5r fr\u00e5n forcerad och nyfiken men ouppm\u00e4rksam, till omsorgsfull och reflekterande. Alert publik k\u00e4nner igen honom fr\u00e5n V\u00e5r tid \u00e4r nu<\/em> samt musikalen En del av mitt hj\u00e4rta. <\/i>\u00d6verv\u00e4gande del av hans repliker riktas mot David Whitworth, en bj\u00e4sse meritm\u00e4ssigt. Hans mentala pondus och f\u00f6rm\u00e5ga att gestalta en alltmer br\u00e4cklig kropp, m\u00e5ste betecknas som fenomenal. Dysfunktionella muskler och d\u00e4rmed ofr\u00e5nkomligt v\u00e5rdbehov och andras v\u00e4lvilja, framst\u00e4ller Whitworth genialt. H\u00e4ndernas skakningar och det omkullv\u00e4lta glaset, en gripande sekvens som etsade sig fast p\u00e5 n\u00e4thinnan. Vilken nervkittlande dramaturgi! Oj, vilken vibrerande karisma fr\u00e5n en sk\u00e5despelare som syntes i l\u00e5ngk\u00f6raren Coronation Street <\/em>redan 1970.<\/p>\n\n\n\n

Som alltid en ynnest att bevittna full\u00e4ndat agerande. Den v\u00e4lskrivna ber\u00e4ttelsen f\u00e5r oss att f\u00f6rbanna den skoningsl\u00f6sa, or\u00e4ttvisa liemannen. Medger att jag inte lyckas uppfatta samtliga formuleringar (\u00e4nd\u00e5 tre terminer engelska p\u00e5 universitet). Trots ovanan vid snabbt avlossad engelska, uppst\u00e5r emellertid inga problem att f\u00f6lja resonemangen. Och f\u00f6r den publik som \u00f6nskar en f\u00e4ngslande, extensiv spr\u00e5klektion \u00e4r pj\u00e4sen rena guldgruvan. Och man teatern garanterat ber\u00f6rd!<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Jeffrey Hatcher och Mitch Albom (efter bok av Mitch Albom) Regi: Gary Whitaker Scendesign: Ger Ole Monnikhof Ljusdesign: Fredrik Glahns S\u00e5ngare: Otilia Eek I rollerna: Antonio Tengroth och David Whitworth Premi\u00e4r 6\/3 2020 Spelas till och med 4\/4 hos GEST (Gothenburg English Studio Theatre) vid Chapmans torg i G\u00f6teborg Den med mig j\u00e4mn\u00e5rige Mitch […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-133246","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133246","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133246"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133246\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133326,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133246\/revisions\/133326"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133246"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133246"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133246"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}