{"id":133225,"date":"2020-03-11T06:12:23","date_gmt":"2020-03-11T04:12:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133225"},"modified":"2020-03-11T13:53:56","modified_gmt":"2020-03-11T11:53:56","slug":"glimrande-artisteri-i-ord-och-ton-lisa-kvinnan-som-ar-jag-pa-lorensbergsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133225","title":{"rendered":"Glimrande dansant artisteri i ord och ton  &#8211; Lisa, kvinnan som \u00e4r jag p\u00e5 Lorensbergsteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/f4so5zdv3rbuakblbzdw.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133226\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/f4so5zdv3rbuakblbzdw.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/f4so5zdv3rbuakblbzdw-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>pressfoto fr\u00e5n Rival &#8211; H\u00e5kan Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Lisa &#8211; kvinnan som \u00e4r jag<\/p>\n\n\n\n<p>5<\/p>\n\n\n\n<p>Id\u00e9 och manus: Lisa Nilsson<\/p>\n\n\n\n<p>Regi och koreografi: Anna St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n<p>Kostymdesign: Camilla Thulin<\/p>\n\n\n\n<p>ljusdesign: Johan Sund\u00e9n<\/p>\n\n\n\n<p>R\u00e5dig r\u00e5dgivare: Sisela Kyle<\/p>\n\n\n\n<p>Dansare, musiker och sidekick: Nikola Stankovic<\/p>\n\n\n\n<p>Musiker: P\u00e5l Svenre (kapellm\u00e4stare), Per Lindvall, Mattias Torell, Fredrik Jonsson och Bj\u00f6rn Ark\u00f6<\/p>\n\n\n\n<p>9\/3 2020<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 turn\u00e9 till Lorensbergsteatern i G\u00f6teborg 9-11\/3<\/p>\n\n\n\n<p>Tror det \u00e4r tredje g\u00e5ngen jag recenserar Lisa Nilsson. Showen d\u00e4r hon kombinera sina artistisks uttryck, har g\u00e5tt f\u00f6r uts\u00e5lda hus under fjol\u00e5ret i Stockholm.  Flerfaldigt Grammisbel\u00f6nade s\u00e5ngerskan har haft f\u00f6r avsikt att g\u00f6ra en grymt genomarbetad show, vars intention varit att skratta \u00e5t sig sj\u00e4lv tillsammans med publik. Vad hon skrivit ihop och satt samman har  kallats f\u00f6r l\u00e4ngtansf\u00f6rest\u00e4llning, vilket \u00e4ven syftar p\u00e5 publikens l\u00e4ngtan. Lisa och hennes manliga &#8221;marionetter&#8221; p\u00e5 scen,  h\u00e5ller ig\u00e5ng i drygt hundra minuter utan paus inf\u00f6r fullsatt salong.  Hade enbart det musikaliska bed\u00f6mts skulle jag hamnat aningen l\u00e4gre, d\u00e5 g\u00e5shud inte uppst\u00e5r i f\u00f6rv\u00e4ntad utstr\u00e4ckning.  Dock,  helheten t g\u00f6r mig efter\u00e5t helt tagen. F\u00f6rutom den sj\u00e4lvklara sk\u00f6ns\u00e5ngen:  bitska monologer,  vansinnigt roliga imitationer, skickliga steppdansnummer j\u00e4mte vassa humorn riktad mot sidekick och musiker. Verbala fyrverkeriet \u00e4r av s\u00e5dan dignitet att man \u00f6nskar tillg\u00e5ng till manus. Och handplockade orkestern \u00e4r lysande.<\/p>\n\n\n\n<p>Tre av de slitstarka, kvalificerade musikerna fanns med redan vid inspelningen av <em>Himlen runt h\u00f6rnet<\/em> och ocks\u00e5 p\u00e5 jubileumsturn\u00e9n jag skrev om h\u00e4rom \u00e5ret. Syftar p\u00e5 P\u00e5l Svenre p\u00e5 keyboards, ikonstatus- trumslagaren Per Lindvall samt gitarristen Mattias Torell. N\u00e5gra ungtuppar har tillkommit, vilket Lisa Nilsson inte f\u00f6rsummar att betona. Fredrik Jonsson p\u00e5 el- och akustisk bas slipper bli pikad. V\u00e4rre g\u00e5r det f\u00f6r  Stankovic som huvudrollsinnehavaren jobbade med i l\u00e5ngk\u00f6raren <em>Chicago <\/em>(s\u00e5gs av undertecknad) och nya jazztalangen Bj\u00f6rn Ark\u00f6 (tenor- och sopransax som bildat egen kvartett). De f\u00f6rh\u00e5llandevis unga m\u00e4nnen f\u00e5r veta att de minsann \u00e4r duvungar n\u00e4r Lisa j\u00e4mf\u00f6r. Bortsett fr\u00e5n Ark\u00f6 har jag h\u00f6rt musikerna otaliga g\u00e5nger i skilda sammanhang. Ett alltid g\u00e5ngbart sk\u00e4mt bland musikerkollegor, \u00e4r att framh\u00e5lla hur on\u00f6digt bra de \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p>Lisa har specialskrivit en slags kuplett om att bist\u00e5 andra med sin yrkeskunskap. Giftig humor p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5. D\u00e4rtill \u00f6ppnar och avslutar hon med showens titell\u00e5t (i tv\u00e5 avpassade delar om jag uppfattade r\u00e4tt). I \u00f6vrigt noteras ett antal givna hits, celebrerandet av Blacknuss g\u00e4rning, den Kristina Lugn-tons\u00e4ttning som framf\u00f6rdes i <em>Helt Lyriskt <\/em>(SVT), <em>You Make Me Feel Like A Natural Woman <\/em>plus tv\u00e5 od\u00f6dliga \u00f6rh\u00e4ngen f\u00f6rknippade med Barbara Streisand respektive Whitney Houston.  Tyv\u00e4rr ges inte plats \u00e5t n\u00e5gon standard eller influenserna fr\u00e5n Brasilien.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/e99uzavzgnzecod4ulhk.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133236\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/e99uzavzgnzecod4ulhk.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/e99uzavzgnzecod4ulhk-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto H\u00e5kan Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>\u00c5tskilliga kl\u00e4dbyten blir det.  Allt annat \u00e4n praktiska vardagskl\u00e4nningar av Camilla Thulin besk\u00e5das. Showen \u00e4r bland annat en uppg\u00f6relse med kvinnlig f\u00e5f\u00e4nga och f\u00e4gring. Flera befriande blinkningar till j\u00e4mn\u00e5riga damer i publiken f\u00f6rkunnas.<\/p>\n\n\n\n<p> <em>Kvinnan som \u00e4r jag <\/em>blickar med kaxighet och \u00e4nnu mer f\u00f6rundran tillbaka p\u00e5 karri\u00e4ren. Den musikaliska familjen Lisa v\u00e4xte upp i, f\u00f6r\u00e4ldrarnas skivsamling, dr\u00f6mmar i barndomen, dansutbildningen, konsekvensen av att bli uppt\u00e4ckt, sexismen i branschen, gl\u00e4djekalkylerandet i umg\u00e4nget med motsatta k\u00f6net,  drama-queen tendenser, ingrodd mansplaining (tacksamt \u00e4mne som lockar fram allra  st\u00f6rsta skrattsalvorna), v\u00e4rml\u00e4ndske makens naivitet (en musiker jag hejade p\u00e5 ifjol), anklagelsen om att vara PK, kontakts\u00f6kande p\u00e5 Tinder, matbilder p\u00e5 insta, h\u00e4lsohemsindustrin och new age.<\/p>\n\n\n\n<p> \u00c4mnen som bildar underlag f\u00f6r verbalt f\u00e4ktande i prator, vars hisnande slagf\u00e4rdighet visar p\u00e5 en beundransv\u00e4rd m\u00e5ngsidighet.  Aldrig n\u00e4ra att komma av sig, men n\u00e5gon g\u00e5ng tr\u00f6skas argument ett varv f\u00f6r mycket trots Anna St\u00e5hls regi.  En r\u00f6d tr\u00e5d \u00e4r r\u00e4dslan f\u00f6r att tappa ansiktet, r\u00e4dslan f\u00f6r att avsl\u00f6jas. <\/p>\n\n\n\n<p>49-\u00e5ringen har ett klockrent geh\u00f6r, \u00e4ven f\u00f6r dialekter j\u00e4mte omedvetet skroderande och d\u00e4rmed beklagliga individer. Genom sina m\u00e4sterliga imitationer skulle hon kunna ha en sidosyssla firad st\u00e5-uppare. F\u00f6rmodar att Sisela Kyle varit nyttigt bollplank. Tyckte mig h\u00f6ra att karakt\u00e4rer och tonfall h\u00e4mtats fr\u00e5n Ann Westin &#8211; n\u00e4mns i f\u00f6rest\u00e4llningen &#8211; rollfigurer i humorserien <i>Mia och Klara<\/i> och det s\u00e4tt varp\u00e5 komedienne Maria Lundqvist  talar i <em>Sally. <\/em> Inser att identitetss\u00f6kande Lisa har anammat humorn som \u00f6verlevnadsstrategi. Gnabbandet med manlig sidekick, tillika danspartner, och &#8221;maktl\u00f6s&#8221; saxofonist, inneb\u00e4r att de p\u00e5 l\u00e5tsas blir m\u00e5ltavla f\u00f6r uppd\u00e4mda aggressioner. Kul att hon v\u00e4ljer att  gestalta  den uppburna divan med oinskr\u00e4nkt integritet.      <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"333\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/lisa_1280x720px_191003.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133241\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/lisa_1280x720px_191003.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/lisa_1280x720px_191003-300x154.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p>Vokalkonsten demonstreras ypperligt, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, inte minst p\u00e5 duo med piano, gitarr eller dragspel. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande kan  kvinnorna i publiken refr\u00e4ngen p\u00e5 <em>Himlen runt h\u00f6rnet.<\/em> Underbart musicerande Bj\u00f6rn Ark\u00f6 har flest solon. Fredrik stiger fram p\u00e5 elbas n\u00e4r det vankas soulfunk. Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen river prestationer ner  ih\u00e5llande appl\u00e5der.  Intr\u00e4ffade efter balladen <em>S\u00e4g det igen, <\/em> steppdansuppvisningen samt tangostuket i Kristina Lugn-dikten. Rungande bifall som \u00e4nd\u00e5 \u00f6vertr\u00e4ffades efter ett sm\u00e4ktande soundtrack signerat  Whitney Houston. St\u00e5ende ovationer renderade i  annorlunda extranummer. Lisa Nilsson framf\u00f6rde acapella  en s\u00e5ng av Evert Taube, som hyllning till en i den tekniska personalen som drabbades av hj\u00e4rnbl\u00f6dning. <\/p>\n\n\n\n<p>Vokala, ytterst imponerande, bedrifter i superb omgivning bekr\u00e4ftar Lisas storhet och allsidiga status. Den strida str\u00f6mmen av f\u00f6rbluffande formuleringsf\u00f6rm\u00e5ga vidgar den, framf\u00f6r allt i otroligt dr\u00e5pliga, dialektala imitationer. <\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e5tlista (ej komplett): 1. Kvinnan som \u00e4r jag   2. You Make Me Feel Like A Natural Woman   3. Himlen runt h\u00f6rnet   4. Varje g\u00e5ng jag ser dig   5. Rising to the top   6. S\u00e4g det igen   7. Bara lite k\u00e4rlek   8. N\u00e4r jag var gift med Herrman   9. I Have Nothing   10. People   11. Kvinnan som \u00e4r jag II   12. Och skulle det s\u00e5 vara    <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Lisa &#8211; kvinnan som \u00e4r jag 5 Id\u00e9 och manus: Lisa Nilsson Regi och koreografi: Anna St\u00e5hl Kostymdesign: Camilla Thulin ljusdesign: Johan Sund\u00e9n R\u00e5dig r\u00e5dgivare: Sisela Kyle Dansare, musiker och sidekick: Nikola Stankovic Musiker: P\u00e5l Svenre (kapellm\u00e4stare), Per Lindvall, Mattias Torell, Fredrik Jonsson och Bj\u00f6rn Ark\u00f6 9\/3 2020 P\u00e5 turn\u00e9 till Lorensbergsteatern i G\u00f6teborg 9-11\/3 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-133225","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133225","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133225"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133225\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133245,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133225\/revisions\/133245"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133225"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133225"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133225"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}