{"id":133178,"date":"2020-03-10T18:18:32","date_gmt":"2020-03-10T16:18:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133178"},"modified":"2020-03-10T18:19:15","modified_gmt":"2020-03-10T16:19:15","slug":"gibrish-sam-jimmy-musik-som-andas-hangivenhet-pa-kom-bar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133178","title":{"rendered":"Gibrish\/ Sam & Jimmy – Musik som andas h\u00e4ngivenhet p\u00e5 KOM Bar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Karin Forsman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Konsertkv\u00e4ll med Gibrish och Sam & Jimmy<\/p>\n\n\n\n

KOM Bar p\u00e5 Karl Johansgatan i Majorna i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

7\/3 2020<\/p>\n\n\n\n

Sedan h\u00f6sten 2013 driver systrarna Karin och Maria Forsman sin livescen i en rymlig lokal off-city i G\u00f6teborg. Inga grannar st\u00f6rs och bes\u00f6ken hit sker i best\u00e4mt syfte. Man droppar inte in spontant. H\u00e4r har jag sett exempelvis Anders F R\u00f6nnblom , Filip Jers & Emil Ernebro och Bengt Bygren band feat Bengan Blomgren. G\u00e5r utm\u00e4rkt att \u00e4ta h\u00e4r. Krogen har f\u00f6rst\u00e5s fullst\u00e4ndiga r\u00e4ttigheter. Det h\u00e4nder ibland att systrarna upptr\u00e4der som vokalister i sitt countryband. <\/p>\n\n\n\n

Tackade ja till inbjudan , eftersom jag var nyfiken. Ville komma bort fr\u00e5n den f\u00e5niga och sl\u00f6saktiga hysteri vars smeknamn \u00e4r Mello. )Varf\u00f6r r\u00f6ner detta utdragna l\u00e5gvattenm\u00e4rke s\u00e5 mycket uppm\u00e4rksamhet?) Huvudakten Gibrish fr\u00e5n Sundsvall lirade tv\u00e5 set. Bandet bottnar i i svensk vistradition, cabaretmusik och amerikansk rootsy. I samtal med mig n\u00e4mner frontmannen Christer Suneson, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande, Stefan Sundstr\u00f6m och Tom Waits som referenspunkter. Influenserna inramas ofta av dansant beat, s\u00e5som polska, vals och tango. Har turnerat i Finland, England samt USA och samarbetat med Anna Stadling. Med tanke p\u00e5 att de sedan starten 2008 sl\u00e4ppt fyra skivor, rankar Suneson Gibrish som landets mest ok\u00e4nda band. F\u00f6ljaktligen var inte publiken p\u00e5 KOM talrik, d\u00e4remot naggande god i och med livligt bifall. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gruppens medlemmar \u00e4r Christer Suneson p\u00e5 s\u00e5ng och theremin(!), Erik Barthold (trummor), Olle Melkerhed (bas), Thomas \u00d6stensson (gitarr) samt Klas Ullerstam p\u00e5 keyboards och dragspel. Eget material med skarpa och muntra texter p\u00e5 svenska framf\u00f6rs. Dessutom sj\u00f6ngs en vers ur Satuma <\/em>p\u00e5 finska och en l\u00e5t fr\u00e5n Rain Dogs <\/em>(Waits) har f\u00e5tt beh\u00e5lla originalspr\u00e5ket. Musiken draperas g\u00e4rna i en suggestiv v\u00e4v. Ibland blir det galet r\u00f6jigt, ibland hisnande avantgarde med m\u00e5nga taktbyten. Of\u00f6ruts\u00e4gbar h\u00e4ngivenhet g\u00f6r dem sp\u00e4nnande. P\u00e5 skiva kan de enstaka g\u00e5nger l\u00e5ta konstigt, men live finns ypperliga f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r succ\u00e9 vid festival. Sunesons Lars Demian-aktiga r\u00f6st har g\u00e4rna ett teatralt uttryck. En smaksak om hans st\u00e4mma uppfattas som attraktiv, eller stundom f\u00f6r p\u00e5tr\u00e4ngande.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gillar det frimodiga botaniserandet i olika stilar. Ofta h\u00f6rs ett luftig gung vars konturer broderas ut p\u00e5 klaviatur eller gitarr, med fr\u00e4ckt reverb fr\u00e5n effektboxar. Musikerna \u00e4r skickliga och samspelta, f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Marc Ribot och soundet hos Tom Waits p\u00e5 80-talet. Basisten v\u00e4xlar ofta till en r\u00f6d anm\u00e4rkningsv\u00e4rd elkontrabas. M\u00e4rker i andra set att duktige Barthold (The Kristet Utseende) styr mycket av skeendet fr\u00e5n sin aktiva position. Andra set \u00f6ppnas bombastiskt med Dylan-l\u00e5t i svensk tappning. I Ingen som tror p\u00e5 mig, bara Jesus <\/em>med sin karismatiska hook, f\u00e5r jag genom Ullerstam en Ray Manzarek-vibe. Stimuleras d\u00e4rtill av hans s\u00e4tt att traktera dragspel. Blir upplivad av snyggt riffande och rullande basg\u00e5ngar. Uppiggande med skeva melodier utanf\u00f6r boxen, utanf\u00f6r mainstream.<\/p>\n\n\n\n

Texterna \u00e4r ibland kul nonsens, oftast finns dock ett angel\u00e4get budskap. L\u00e5tskrivare Suneson r\u00e4ds inte att ta st\u00e4llning och att markera mot empatil\u00f6shet. Ur aftonens medryckande repertoar ska framh\u00e5llas Gud g\u00e5tt och fiskat, <\/em>finska nationaltangon Satuma, <\/em>det skenande tempot i Ingens v\u00e4n, <\/em>en trolskt laddad visa av Hellsing\/Riedel, hoppfulla balladen Vilse bland stj\u00e4rnorna <\/em>samt ett sjok med dansl\u00e5tar som fick det att spritta i benen. Extranumret blev en repris som kapitaliserade p\u00e5 det kopi\u00f6sa sv\u00e4ng Gibrish har f\u00f6rk\u00e4rlek till. Alltid trevligt att uppt\u00e4cka vad som f\u00f6r en sj\u00e4lv \u00e4r ny musikalisk bekantskap.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Inga mindre \u00e4n Sam & Jimmy utgjorde mellanakt. Sam Vesterberg med f\u00f6rflutet i den alternativa musikr\u00f6relsen (Nynningen med mera) har k\u00e4nt ljudteknikern och basisten Jimmy Olsson (Globetrotters) sedan 1966. (Jag har intervjuat b\u00e5da var f\u00f6r sig. ) De har lirat ihop or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger. Med p\u00e5 scen finns Bengt Kristensson (inte spelat med Sam p\u00e5 trettio \u00e5r) bakom trumsetet och som en maffig bonus Tobias Grim p\u00e5 gitarr. Vi bj\u00f6ds p\u00e5 v\u00e4l valda egengjorda l\u00e5tar av stors\u00e5ngaren Vesterberg fr\u00e5n hans tre skivor i eget namn. Ska s\u00e4gas att jag nog h\u00f6rt honom live uppemot tio g\u00e5nger p\u00e5 2000-talet. Vokalt har han tv\u00e5 diametralt olika l\u00e4gen. Antingen ett svindlande genomslag i r\u00f6sten \u00e1 la Jimmy Witherspoon, eller en v\u00e4n, innerlig st\u00e4mma som ber\u00f6r. Det \u00e4r naket, renons p\u00e5 f\u00f6rst\u00e4llning. L\u00e5ter inledningsvis som en besv\u00e4rjelse och reningsprocess, n\u00e4r han delger oss ett relationsdrama. <\/p>\n\n\n\n

Minst tre g\u00e5nger undf\u00e4gnas vi blixtrande solon fr\u00e5n Tobias Grim, en underskattad virtuos. I enormt h\u00e5rdsv\u00e4ngande P\u00e5 andra sidan bron <\/em>satte Olsson ett omotst\u00e5ndligt beat, vilket upprepades i Ett original. <\/em>H\u00e4r kan man verkligen snacka om intensivt rullande bluestema. Givetvis kryddat av inspirerat solo fr\u00e5n Grim. En fin melodi som studsar fram \u00e4r \u00c4lskade Cowboy<\/em>, vars text skrevs till basisten p\u00e5 hans 50-\u00e5rs dag. Visan Tr\u00e4det<\/em> <\/i>sl\u00e5r an en andlig v\u00f6rdnadsfull str\u00e4ng, medan titell\u00e5ten fr\u00e5n solodebuten V\u00e4g 45<\/em> sveper oss med i nytt arrangemang. En stark och kraftfull shuffle-variant. Lyssnar p\u00e5 tajt och omv\u00e4xlande konsert bel\u00e4gen p\u00e5 den h\u00f6ga niv\u00e5 jag f\u00f6rutsp\u00e5tt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lyxigt att s\u00e5 att s\u00e4ga f\u00e5 en s\u00e5dan h\u00e4r st\u00e4rkande extraupplevelse p\u00e5 k\u00f6pet. Lyckligtvis f\u00f6rdelaktigt ljud! N\u00f6jd efter tre set vandrar jag backen ner mot n\u00e4rmaste sp\u00e5rvagnsh\u00e5llplats. Befinner ni er i G\u00f6teborg och \u00f6nskar genuin livemusik av fr\u00e4mst afrikansk-amerikanskt snitt ska ni absolut man\u00f6vrera er till avl\u00e4gsna KOM Bar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Konsertkv\u00e4ll med Gibrish och Sam & Jimmy KOM Bar p\u00e5 Karl Johansgatan i Majorna i G\u00f6teborg 7\/3 2020 Sedan h\u00f6sten 2013 driver systrarna Karin och Maria Forsman sin livescen i en rymlig lokal off-city i G\u00f6teborg. Inga grannar st\u00f6rs och bes\u00f6ken hit sker i best\u00e4mt syfte. Man droppar inte in spontant. H\u00e4r har jag sett […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-133178","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133178","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133178"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133178\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133216,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133178\/revisions\/133216"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133178"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133178"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133178"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}