{"id":133168,"date":"2020-03-09T20:05:43","date_gmt":"2020-03-09T18:05:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133168"},"modified":"2020-03-09T20:05:44","modified_gmt":"2020-03-09T18:05:44","slug":"recension-artemisia-med-operabyran-lyhort-samspelt-men-med-en-handling-som-vill-for-mycket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133168","title":{"rendered":"Recension: Artemisia med Operabyr\u00e5n &#8211; Lyh\u00f6rt, samspelt, men med en handling som vill f\u00f6r mycket"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_133171\" aria-describedby=\"caption-attachment-133171\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-133171\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/q5lsc4tgd2jbsohd8y2t.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"468\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/q5lsc4tgd2jbsohd8y2t.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/q5lsc4tgd2jbsohd8y2t-300x216.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-133171\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Elisabeth Ohlson<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Artemisia<br \/>\n<\/strong>F\u00f6r id\u00e9n st\u00e5r Operabyr\u00e5ns konstn\u00e4rliga ledare Christina Larsson Malmberg och Catalina Langborn<br \/>\nElisabet Ljungar \u2013 koncept, libretto och regi<br \/>\nHedvig Ljungar \u2013 scenografi och kostym<br \/>\nMedverkande<br \/>\nChristina Larsson Malmberg \u2013 sopran<br \/>\nCatalina Langborn \u2013 barockviolin<br \/>\nMime Yamahiro Brinkmann \u2013 barockcello<br \/>\nJonas Nordberg \u2013 lutor<br \/>\nMayumi Kamata \u2013 cembalo<br \/>\nArtemisia \u00e4r ett samarbete med Konserthuset Stockholm.<\/p>\n<p>Det \u00e4r inte helt l\u00e4tt att recensera f\u00f6rest\u00e4llningen Artemisia, Operabyr\u00e5ns senaste verk som uppf\u00f6rdes i Gr\u00fcnewaldsalen p\u00e5 Konserthuset kvinnodagen den 8 mars.<br \/>\nOperabyr\u00e5n bildades 2010 och har som id\u00e9 att lyfta ut historiska kvinnor ur skuggorna. Denna g\u00e5ng \u00e4r det tv\u00e5 kvinnor fr\u00e5n barocken under tidigt 1600-tal, den alltmer uppm\u00e4rksammade italienska m\u00e5laren Artemisa Gentileschi och den franska tons\u00e4ttaren \u00c9lisabeth Jacquet de La Guerre som man tar sig an.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen skildrar Artemisia som konstn\u00e4r och kvinna, d\u00e4r den v\u00e5ldt\u00e4kt som hon uts\u00e4tts f\u00f6r av sin m\u00e5larl\u00e4rare vid 19 \u00e5rs \u00e5lder \u00e4r central. F\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4ver ocks\u00e5 in de bibliska kvinnorna Esther, Susanna och Judith, vars \u00f6den de b\u00e5da konstn\u00e4rerna intresserat sig f\u00f6r och skildrat p\u00e5 varsitt h\u00e5ll i m\u00e5leri och i kantater. H\u00e4mnden p\u00e5, eller besegrandet av mannen, f\u00f6r\u00f6varen, \u00e4r allts\u00e5 det underliggande temat. Musiken framf\u00f6rs p\u00e5 cembalo, barockcello, barockfiol, l\u00e5nghalsad luta (teorb) samt av en sopranst\u00e4mma i kantaterna. Lutspelaren och violinisten spelar ocks\u00e5 rollerna som l\u00e4raren respektive Artemisia p\u00e5 ett stiliserat, pantomimlikt s\u00e4tt. F\u00f6rutom musik av de La Guerre h\u00f6r vi ocks\u00e5 musik av andra tidiga barockkomposit\u00f6rer som Rameau och Lully.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-133173\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/5_Artemisia_Operabyran_foto-Elisabeth-Ohlson-291x300.jpg\" alt=\"\" width=\"291\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/5_Artemisia_Operabyran_foto-Elisabeth-Ohlson-291x300.jpg 291w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/5_Artemisia_Operabyran_foto-Elisabeth-Ohlson.jpg 631w\" sizes=\"auto, (max-width: 291px) 100vw, 291px\" \/>Hur fungerar d\u00e5 det hela? Sv\u00e5rt att s\u00e4ga, faktiskt. Det \u00e4r roligt att f\u00e5 h\u00f6ra ett s\u00e5 b\u00e5de friskt och lyh\u00f6rt samspel hos musikerna. Och luta, detta underbara instrument! Gr\u00fcnewaldsalen ger f\u00f6rest\u00e4llningen en intim och v\u00e4rdig inramning. Och det som Operabyr\u00e5n g\u00f6r \u00e4r ju en helt och h\u00e5llet positiv och viktig sak; b\u00e5da konstn\u00e4rerna f\u00f6rtj\u00e4nar sin r\u00e4ttm\u00e4tiga plats j\u00e4mte sina manliga motsvarigheter i historien och beh\u00f6ver lyftas fram. Men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got som inte fungerar fullt ut. Jag tror att man vill f\u00f6r mycket helt enkelt. Det spretar, det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00e5 ihop alla teman s\u00e5 att de bildar en fungerande helhet. Och man kan heller inte anklaga f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6r att vara l\u00e4ttillg\u00e4nglig.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-full wp-image-133174\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/uuubqmka0wqj669upmsm.jpg\" alt=\"\" width=\"220\" height=\"165\" \/>En presentation av verket och tankarna bakom hade varit en trevlig inramning om en avsikt \u00e4r att bjuda in publiken till att b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5 de b\u00e4gge kvinnornas konstn\u00e4rskap. Kanske kanske, tar Operabyr\u00e5n sitt uppdrag p\u00e5 lite f\u00f6r stort allvar den h\u00e4r g\u00e5ngen f\u00f6r att v\u00e5ga skapa en f\u00f6rest\u00e4llning som ber\u00f6r p\u00e5 riktigt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artemisia F\u00f6r id\u00e9n st\u00e5r Operabyr\u00e5ns konstn\u00e4rliga ledare Christina Larsson Malmberg och Catalina Langborn Elisabet Ljungar \u2013 koncept, libretto och regi Hedvig Ljungar \u2013 scenografi och kostym Medverkande Christina Larsson Malmberg \u2013 sopran Catalina Langborn \u2013 barockviolin Mime Yamahiro Brinkmann \u2013 barockcello Jonas Nordberg \u2013 lutor Mayumi Kamata \u2013 cembalo Artemisia \u00e4r ett samarbete med Konserthuset [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":72,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-133168","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133168","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/72"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133168"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133168\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133175,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133168\/revisions\/133175"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133168"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133168"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133168"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}