{"id":133144,"date":"2020-03-09T03:06:14","date_gmt":"2020-03-09T01:06:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133144"},"modified":"2020-03-09T03:06:15","modified_gmt":"2020-03-09T01:06:15","slug":"overtygande-skadespelare-ger-kropp-at-stralande-manus-sommarnojen-av-teater-bauer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133144","title":{"rendered":"\u00d6vertygande sk\u00e5despelare ger kropp \u00e5t str\u00e5lande manus &#8211; Sommarn\u00f6jen av Teater Bauer"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"285\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/82987161_2933267066693109_1152109077183070208_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133145\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/82987161_2933267066693109_1152109077183070208_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/82987161_2933267066693109_1152109077183070208_o-300x132.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>fr\u00e5n Teater Bauers facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus: H\u00e5kan Johnsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Erik St\u00e5hlberg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljus, ljud och teknik: Otto B\u00e5th<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musik: Pelle Bolander <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kostym: Frida Dufwa<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sk\u00e5despelare: Anna Persson, Josephine Bauer, Pelle Bolander, Patrik Dufwa och Lars Magnus Larsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">G\u00e4stspel p\u00e5 Kulturhuset Vingen, i G\u00f6teborg (Torslanda)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Teater Bauer bildades 2015 i G\u00f6teborg p\u00e5 initiativ av Josephine Bauer, leds av henne och Erik St\u00e5hlberg. Man har gett sig sj\u00e4lva i uppdrag &#8221;att bredda och f\u00f6rdjupa teaterkonsten i en samh\u00e4llelig och social kontext&#8221;. Deras ledord \u00e4r texten, sk\u00e5despelare och publiken. <em>Sommarn\u00f6jen &#8211; en m\u00f6rk komedi <\/em>hade premi\u00e4r i H\u00f6gan\u00e4s i februari och pj\u00e4sen har varit  p\u00e5 miniturn\u00e9. Textleverant\u00f6ren H\u00e5kan Johnsson har bland annat skrivit f\u00f6r SVT, Lisebergsteatern,  Gunnebo Slottsteater och Folkteatern i G\u00f6teborg. D\u00e4r har ocks\u00e5 regiss\u00f6ren och Lars Magnus Larsson haft l\u00e5nga anst\u00e4llningar. Av Johnsson har jag tidigare recenserat revyn R\u00d6VA och den mindre lyckade komedin <em>Liljebrinks, <\/em>b\u00e5da p\u00e5 Folkteatern.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sitter p\u00e5 fullsatt l\u00e4ktare, blickar ner mot scenen som g\u00e5r i vitt, liksom sk\u00e5despelarnas kl\u00e4der. Sparsamt med scenografi.  Fyra kl\u00e4dda stolar  och n\u00e5gra tillh\u00f6rande avsatsbord. Tv\u00e5 systrar befinner sig med sina respektive i det \u00e4rvda sommarhus som den ena av dem \u00e4ger, efter att ha k\u00f6pt ut sin syster. Bea (Josephine Bauer) har blivit f\u00f6rm\u00f6gen genom att vara varum\u00e4rkesexpert, medan Frida (Anna Persson) \u00e4r ett matematiskt snille.  Det \u00e4r kanelbullens dag, 4 oktober.  Att vistas utomhus l\u00e5ter sig inte g\u00f6ras, vore fatalt d\u00e5 temperaturen stigit till 65 grader.  Mantrat fr\u00e5n karakt\u00e4ren Mats lyder: &#8221;snart v\u00e4nder det&#8221;. \u00c4ven om paren \u00e4r utrustade med stor vana att umg\u00e5s, t\u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 relationerna att klimatet tempor\u00e4rt(?) helt ballat ur. Vattenransonering, hamstring av konserver och ac utg\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00f6verlevnadsl\u00f6sningar. Mentalt \u00e4r man inte lika v\u00e4l rustade, n\u00e4r det s\u00e5riga f\u00f6rborgade f\u00f6rflutna avsl\u00f6jas.  Skissade f\u00f6ruts\u00e4ttningar skapar  ett lika underh\u00e5llande som thrillerbetonat driv<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fem ytterst erfarna sk\u00e5despelare &#8211; k\u00e4nda fr\u00e5n film, tv och betydande teaterscener &#8211; h\u00e5ller publiken i sitt grepp. L\u00e5ter oss njuta av f\u00f6rmedlad yrkeskunskap, av att iaktta  rollfigurers irritation och r\u00e4dsla, sturskhet och bek\u00e4nnelser. I r\u00e4tt br\u00e5kdel levereras repliker. N\u00e4r giftpilar viner  undras om situationen kommer eskalera till handgripligheter. Regiss\u00f6r St\u00e5hlberg har renodlat rollfigurernas absurda beteenden, skickligt tagit fasta p\u00e5 den dr\u00e5pliga tonen.  \u00c4nd\u00e5 rymmer satiren  en rad sp\u00e4nningsmoment. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84250487_2991021677584314_3232069255105085440_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133157\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84250487_2991021677584314_3232069255105085440_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84250487_2991021677584314_3232069255105085440_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Fr\u00e5n premi\u00e4ren &#8211; foto fr\u00e5n Teater Bauers facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Duktiga sk\u00e5despelare f\u00e5r oss att byta fot, ta st\u00e4llning f\u00f6r eller emot.   Drastiskt  sker st\u00e4ndiga omf\u00f6rhandlingar av maktf\u00f6rh\u00e5llanden. En b\u00f6ljande process som \u00e4r en avg\u00f6rande styrka i ber\u00e4ttelsen. Handlingen \u00e4r framflyttad mer \u00e4n fyra decennier, vilket g\u00f6r att v\u00e5r tid kan ses i backspegeln. Dramatikern tar givetvis chansen att predika om missf\u00f6rh\u00e5llanden, fr\u00e4mst i form av utl\u00e4ggningar fr\u00e5n den l\u00e4tt hysteriske Anton (Pelle Bolander). Han sv\u00e4nger sig med  ord som extrapolera. Domderar om s\u00e5v\u00e4l missn\u00f6jespolitik som ekosystemets kollaps och angriper sin vinsamlande sv\u00e5ger (Patrik Dufwa).  N\u00e5gon g\u00e5ng \u00e4gnar sig dramatikern \u00e5t att sl\u00e5 in \u00f6ppna d\u00f6rrar, men helheten imponerar kolossalt.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84210699_3035949306424884_6280172304869621760_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133158\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84210699_3035949306424884_6280172304869621760_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84210699_3035949306424884_6280172304869621760_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>Anna Persson och Josephine Bauer<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">S\u00e4llsynt med nya svenska pj\u00e4ser som inte entydigt  l\u00e5ter sig inordnas i best\u00e4md kategori. Visserligen blir publiken i stora stycken snuvade p\u00e5 det utlovade roliga, \u00e4ven om snobben och bohemen inbjuder till flera skratt. Systrarna framst\u00e5r som mer beklagansv\u00e4rda, trots stolt h\u00e5llning. Josephine Bauer och Anna Persson (tidigare verksam vid G\u00f6teborgs Stadsteater) fyller pricks\u00e4kert sina karakt\u00e4rer med uppblossande stingslighet. H\u00e5kan Johnssons beg\u00e5vade pj\u00e4s fungerar p\u00e5 flera plan. Hetsiga uppg\u00f6relser fr\u00e5n par som h\u00f6r ihop, st\u00e4ller v\u00e4sentliga fr\u00e5gor om altruism och \u00f6verlevnadsinstinkt.  Hotfulla tendenser dras ut till drastiska, rent av brutala konsekvenser i denna vassa dystopi. Inte minst n\u00e4r Lars Magnus Larsson roll i andra akten f\u00e5r symbolisera det diffusa hotet utifr\u00e5n. Han excellerar i ett resonerande uttryck, en spelstil han ofta anammat. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Pelle Bolander har gjort musiken som inleder b\u00e5da akter, vars sound f\u00f6respeglar konflikth\u00e4rdar. Till elektronisk bakgrund ses violinisten gnida str\u00e5ken s\u00e5 att det knyckfullt slutar i k\u00e4r barnvisa. Roas av v\u00e4lspelat och sammantaget riktigt bra manus. Teater Bauer klarar galant att vara dr\u00e5pliga, dramatiska och angel\u00e4gna.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus: H\u00e5kan Johnsson Regi: Erik St\u00e5hlberg Ljus, ljud och teknik: Otto B\u00e5th Musik: Pelle Bolander Kostym: Frida Dufwa Sk\u00e5despelare: Anna Persson, Josephine Bauer, Pelle Bolander, Patrik Dufwa och Lars Magnus Larsson G\u00e4stspel p\u00e5 Kulturhuset Vingen, i G\u00f6teborg (Torslanda) Teater Bauer bildades 2015 i G\u00f6teborg p\u00e5 initiativ av Josephine Bauer, leds av henne och Erik St\u00e5hlberg. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-133144","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133144","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133144"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133144\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133159,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133144\/revisions\/133159"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133144"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133144"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133144"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}