{"id":133068,"date":"2020-03-07T16:53:19","date_gmt":"2020-03-07T14:53:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133068"},"modified":"2020-03-08T23:25:44","modified_gmt":"2020-03-08T21:25:44","slug":"sprider-gladje-med-slickad-och-svangig-soul-jamte-hits-fran-forr-bo-kaspers-orkester-pa-lorensberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133068","title":{"rendered":"Sprider gl\u00e4dje med slickad och sv\u00e4ngig soul j\u00e4mte hits fr\u00e5n f\u00f6rr – Bo Kaspers Orkester p\u00e5 Lorensberg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bo Kaspers Orkester <\/p>\n\n\n\n

Konsert p\u00e5 Lorensberg i G\u00f6teborg 5\/3 2020 (den f\u00f6rsta av fem spelningar p\u00e5 Lorensberg)<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5g\u00e5ende p\u00e5kostade turn\u00e9 har d\u00f6pts till Hj\u00e4rtat h\u00e5ller takten<\/em>. Den fokuserar p\u00e5 Bo Kaspers t\u00e4mligen f\u00e4rska album 23:55<\/em>, vars ambition handlat om att lyfta fram soul-influenserna som kvartetten sagt sig h\u00e4rb\u00e4rgera i sina DNA. Bandet som funnits i 28 \u00e5r p\u00e5st\u00e5r sig ha kommit in i b\u00f6rjan av tredje perioden.Live anv\u00e4nder de sig av en xl-upplaga. Som vanligt senaste \u00e5ren m\u00e4rks en samtrimmad bl\u00e5sarkonstellation i form av Jonne Bentl\u00f6v (trumpet) & Bj\u00f6rn Jansson (tenorsax) plus Robert \u00d6stlund p\u00e5 elgitarrer. D\u00e4rut\u00f6ver ytterligare f\u00f6rst\u00e4rkningar i och med slagverkaren Pablo Cepeda och Ida Sandlund(!) p\u00e5 k\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Nio personer p\u00e5 scen k\u00f6r Blues Brothers-looken minus solglas\u00f6gon. F\u00f6r att vara korrekt bejakar man med Bo Sundstr\u00f6m som anf\u00f6rare f\u00f6rebildernas moves, men l\u00e5ter bli att g\u00e5 all in avseende cool attityd. Ist\u00e4llet premieras en befriande sj\u00e4lvironisk distans och goda relationer med salongen (n\u00e4stan fullsatt extrakonsert). G\u00f6r entr\u00e9 med handklapp och hummande i h\u00f6gtalarna. Det f\u00f6rsta sjoket best\u00e5r av fartfyllda l\u00e5tar fr\u00e5n 23:55<\/i>, vilka avrundas med en lugnare sak betitlad Nu blev det dumt igen. <\/em>Snygga melodier och sk\u00f6nt riffande g\u00f6r att det sv\u00e4nger friskt. Deras lyckade s\u00f6kande efter beats, att bygga texter p\u00e5 svensk vardagsrealism kring, har styrt dem tillbaka till 70-talet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Referenser haglar till soulgiganter och sv\u00e4ngg\u00e4ng inf\u00f6rlivade i mitt DNA. I en l\u00e5t h\u00f6rs uppenbara likheter med introt till People Get Ready <\/em>(Curtis Mayfield). F\u00f6r de omistliga bl\u00e5sarnas vidkommande associerar jag till Average White Band, Brecker Brothers och Tower of Power. Betr\u00e4ffande soundet fr\u00e5n Robert \u00d6stlund respektive Mats Schuberts rhodes, hamnar jag hos det groove som emanerade ur Herbie Hancock\u00b4s Headhunters. <\/em>Att b\u00e5de perfektionisterna Steely Dan och studior\u00e4varna p\u00e5 Hi Records (Al Green, Ann Peebles med flera) ocks\u00e5 poppar upp hos mig, \u00e4r ett bevis p\u00e5 att BKO besitter ett avsev\u00e4rt hantverkskunnande.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta balladen Semester<\/i> tillfogas p\u00e5 slutet distinkta ackord av \u00d6stlund. Samme man levererade strax f\u00f6re enda solot. L\u00e5ten om ett lyckligt tillst\u00e5nd \u00e4r ett bra exempel p\u00e5 varf\u00f6r man appellerar till en oidentifierbar stor publik. H\u00e4r samsas det sofistikerade med det of\u00f6rargliga utan att det n\u00e5gonsin blir menl\u00f6st, m\u00f6jligen alltf\u00f6r l\u00e4ttuggat vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen. Erk\u00e4nner att jag ibland \u00f6nskar att de vore vildare. Men det \u00e4r inte deras grej. Och det sv\u00e4nger ordentligt n\u00e4r dansmusikens gyllene era hyllas. Bl\u00e5sarna och kompet briljerar. Det smittar av sig p\u00e5 \u00f6vriga. Rekryteringen av Cepeda p\u00e5 congas tillf\u00f6r rytmisk energi.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

J\u00e4mf\u00f6rt med den framg\u00e5ngsrika krogshowen \u00e4r det sparsamt med mellansnack. F\u00f6rutom att presentera musikerna g\u00f6r Bo Sundstr\u00f6m n\u00e5gra f\u00e5 tillbakablickar. Kommenterar oron i v\u00e4rlden genom att undra vilken v\u00e4rld vi l\u00e4mnar \u00f6ver. ”Vi lever i en skakig tid<\/em>”! En l\u00e5t till\u00e4gnas en skolstrejkande sjutton\u00e5ring. R\u00f6rande visan Brev<\/em> framf\u00f6r han med Fredrik Dahl, passar p\u00e5 att n\u00e4mna skilsm\u00e4ssor, utflugna barn och ny k\u00e4rlek. Rolig blir han genom att st\u00e5 i mitten bland n\u00e4mnde trumslagare, klaviaturspelaren Mats Schubert och Michael Malmgren. Publiken inser d\u00e5 att det stors\u00e4ljande sm\u00e5jazziga popsoulbandet med inslag av latin och visa, leds av en Pite\u00e5bo utan de andras kroppsliga pondus. Sundstr\u00f6ms nasala r\u00f6st funkar. Han \u00e4r bra p\u00e5 att accentuera s\u00e5v\u00e4l deras schwung som sv\u00e5rmod. Och koreografin han lanserar var en kul nymodighet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En l\u00e4ngre avdelning genomf\u00f6rs uteslutande av medlemmarna i BKO. Man placerar sig l\u00e4ngst fram p\u00e5 scen. Anv\u00e4nder primitivt trumset, rhodes, akustisk gitarr samt Malmgrens fender bas. Till stadiga basg\u00e5ngar g\u00f6rs ett medley och en underbart nedtonad version av Undantag. Sm\u00e5tt smakar gott <\/em>vaggar suggestivt fram featuring vissling. H\u00e4r ungef\u00e4r anspelar Sundstr\u00f6m p\u00e5 tiden de spenderade i G\u00f6teborg i samband med krogshowen p\u00e5 Rondo (Kulturbloggen recenserade). Registrerar en sekvens med fint samspel vispar – keyboards. En annan oemotst\u00e5ndlig toppnotering uppst\u00e5r n\u00e4r Schubert p\u00e5 sin tre v\u00e5ningar h\u00f6ga keyboardarsenal introducerar Allt ljus p\u00e5<\/em> mig<\/em>, vars melodislinga instrumentalisterna livfullt broderar ut. Att Ida Sand (en stj\u00e4rna jag recenserat i Kulturbloggen), tilldelas en perifer biroll \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nande, ett sl\u00f6seri med resurser.<\/p>\n\n\n\n

Publiken beh\u00f6vde bara glida med och stampa takten. BKO blev till slut f\u00f6rh\u00e5llandevis vilda. Michael Malmgren s\u00e5g till att deras groove bottnar i svarta hj\u00e4ltar. Spontant k\u00e4nde jag till och med en JB:s vibe. S\u00e5 enormt bra l\u00e4t det. Bj\u00f6rn och Jonne h\u00f6rdes och s\u00e5gs tydligt in action, f\u00f6rmedlade mycket njutbart gnistrande toner oavsett var de befann sig p\u00e5 scen. . Mikael \u00e5tf\u00f6ljd av Robert \u00d6stlund blinkade till storheter som funkm\u00e4starna Bernard Edwards & Nile Rodgers. Tre l\u00e5tar fr\u00e5n f\u00e4rska plattan briserar. H\u00e4rligt gungande sl\u00e4pigt sound som Fredrik Dahl injicerar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter sj\u00e4lvklara ovationer tre inplanerade extranummer med skiftande kontur. Samtliga \u00e4ger avsev\u00e4rd densitet och s\u00e4rpr\u00e4gel. F\u00f6rst lanseras en maffig ljudbild, vars konturer, m\u00e4rkligt nog, g\u00f6r att jag refererar till avvecklade Kent. Allra sist den romantiskt l\u00e5ngsamma Nu ska jag g\u00e5<\/i>, en kongenial beskrivning av ett f\u00f6rest\u00e5ende avsked. D\u00e4remellan det nummer som frammanar ett okontrollerbart k\u00e4nslorus hos mig. Denna g\u00e5ng har det utf\u00f6rliga, himmelska trumpetintrot till Vi kommer aldrig att d\u00f6 <\/em>flyttats in mellan textens verser. Jonne Bentl\u00f6v lirar bed\u00f6vande vackert med fin assistans av Schubert. BKO bevisar p\u00e5 Lorensbergsteatern sitt l\u00e5nglivade varum\u00e4rke, under p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9n med fokus p\u00e5 ”hederlig” soul: Genomg\u00e5ende h\u00f6g l\u00e5tkvalitet, musikalisk pluralism av minst sagt duktiga proffs samt beg\u00e5vade texter. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tlista: 1. Gud ger ingen allt 2. Det rullar p\u00e5 3. Vill du dansa 4. I baren 5- Nu blev det dumt igen 6. Semester 7. Brev 8. Dansa p\u00e5 min grav 9. Medley: K\u00f6penhamn\/ Undantag 10. Cigarett (request) 11. Mindre smakar mer 12. Finaste 13. Det smartaste jag gjort 14. Allt ljus p\u00e5 mig 15. Diskotek 16. Min k\u00e4rlek 17. Den sista resan \/ extra 18. En sl\u00e4ndas andetag 19. Vi kommer aldrig att d\u00f6 20. Nu ska jag g\u00e5<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bo Kaspers Orkester Konsert p\u00e5 Lorensberg i G\u00f6teborg 5\/3 2020 (den f\u00f6rsta av fem spelningar p\u00e5 Lorensberg) 4 P\u00e5g\u00e5ende p\u00e5kostade turn\u00e9 har d\u00f6pts till Hj\u00e4rtat h\u00e5ller takten. Den fokuserar p\u00e5 Bo Kaspers t\u00e4mligen f\u00e4rska album 23:55, vars ambition handlat om att lyfta fram soul-influenserna som kvartetten sagt sig h\u00e4rb\u00e4rgera i sina DNA. Bandet som funnits […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-133068","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133068","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133068"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133068\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133141,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133068\/revisions\/133141"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133068"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133068"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133068"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}