{"id":133043,"date":"2020-03-05T17:47:50","date_gmt":"2020-03-05T15:47:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133043"},"modified":"2020-03-05T17:59:54","modified_gmt":"2020-03-05T15:59:54","slug":"filmrecension-margaret-atwood-a-word-after-a-word-after-a-word-is-power-svindlande-om-en-av-vara-verkligt-stora-tankare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=133043","title":{"rendered":"Filmrecension: Margaret Atwood \u2013 A word after a word after a word is power – svindlande om en av v\u00e5r tids verkligt stora t\u00e4nkare"},"content":{"rendered":"
\"\"
IDFA<\/figcaption><\/figure>\n

Margaret Atwood \u2013 A word after a word after a word is power
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r V\u00e5ren 2020
\nVIsas p\u00e5 Tempo dokument\u00e4rfilmfestival
\nRegi: Nancy Lang<\/p>\n

”Jag planerade aldrig att bli en popul\u00e4r f\u00f6rfattare men en skicklig s\u00e5dan”. Margaret Atwood \u00e4r kanadensaren, den dystopiska sci-fi-f\u00f6rfattaren som flera g\u00e5nger om omtalats f\u00f6r nobelpris och som p\u00e5 senare tid i och med filmatiseringen av tv-serien The Handmaid’s tale med Elisabeth Moss i huvudrollen vunnit nya fans och byggt ny mark f\u00f6r sina dystopiska ber\u00e4ttelser.<\/p>\n

Som barn v\u00e4xer hon upp tillsammans med lilla-syster Ruth och broder Harold. Av en engagerad moder skolas de h\u00e5rt d\u00e4r hemma. Barnen mer eller mindre tv\u00e5ngsmatas med b\u00f6cker, som medicin f\u00f6r allt. F\u00f6r vissa biter det lite extra. P\u00e5 universitet \u00e4r Margaret utstickaren. Hon s\u00e4ger det hon t\u00e4nker och ber aldrig om urs\u00e4kt. Som kvinna \u00e4r hon f\u00f6rbjuden att vistas i skolans bibliotek d\u00e4r man f\u00f6rvarar verk av de stora manliga poeterna. Hon kommer fr\u00e5n en tid d\u00e5 kvinnors r\u00e4ttigheter var h\u00f6gst begr\u00e4nsade och det \u00e5terkommande mantrat var att kvinnans plats var i hemmet. Som kvinna finns det fem yrken att v\u00e4lja p\u00e5 – sekreterare, hemekonom, sjuksk\u00f6terska, l\u00e4rarinna eller textilarbetare. Margaret v\u00e4ljer endera. Hon vill bli f\u00f6rfattare och f\u00e5 skriva b\u00f6cker som kan f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden. Idag ligger hon bakom storverk som Alias Grace, Oryx och Crake och Tj\u00e4narinnans ber\u00e4ttelse, b\u00f6cker som var l\u00e5ngt f\u00f6re sin tid, som lyckades sp\u00e5 in i framtiden. I Tj\u00e4narinnans ber\u00e4ttelse (Boken som The Handsmaid Tale baseras p\u00e5) beskriver Margaret ett samh\u00e4lle d\u00e4r kvinnor enbart fungerar som surrogater. Enligt Margaret handlar det inte om sci-fi. Hon hittar aldrig p\u00e5, utan skriver om det som faktiskt sker runt ikring henne, om Ronald Reagan, Trump och den v\u00e5g av h\u00f6gerextremism som vi ser svalla \u00f6ver Europa. Feministiska v\u00e4rden har idag \u00e5sidosatts, menar hon, med inskr\u00e4nkt abortr\u00e4tt och HBTQ-personer vars existens ifr\u00e5gas\u00e4tts i flera l\u00e4nder v\u00e4rlden \u00f6ver.<\/p>\n

Idealisering \u00e4r en farlig sak. I fel h\u00e4nder kunde detta blivit platt fall, en dokument\u00e4r som enbart hyllar en legend och plikttroget i kronologisk ordning redovisar f\u00f6r hennes bravader. Men i och med smart regi undviker man de v\u00e4rsta fallgroparna. Framf\u00f6rallt stavas f\u00f6rtj\u00e4nsten Margaret Atwood. Hon \u00e4r en \u00e4lskv\u00e4rd dam med hundra str\u00e4ngar p\u00e5 lyran. F\u00f6rutom f\u00f6rfattarskapet \u00e4r hon en engagerad aktivist som k\u00e4mpar f\u00f6r alla kvinnors r\u00e4ttigheter. Hon \u00e4r komikern som drar roliga anekdoter och som syrligt skrattar \u00e5t de morbida s\u00e4tt flickor behandlades p\u00e5 f\u00f6rr i tiden. En i publiken fr\u00e5gar hur det kommer sig att hon kan tala om allt detta s\u00e5 l\u00e4ttvindigt. \u201cJag \u00e4r gammal, s\u00e4ger Margaret. S\u00e5 h\u00e4r \u00e4r hon Margaret. Alltid svar p\u00e5 tal och alltid en smart tanke att dela med sig om hur saker och ting h\u00e4nger samman, en riktig mansplainer, men en \u00e4lskv\u00e4rd och omt\u00e4nksam mansplainer som f\u00f6rtj\u00e4nar all credd i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Filmiskt \u00e4r detta inget extraordin\u00e4rt. Regiss\u00f6ren k\u00e4mpar i bakvatten med ett manus med f\u00f6r m\u00e5nga teman och kronologiskt v\u00e4l redovisande narrativ. Men det \u00e4r njutningsfullt p\u00e5 alla plan att f\u00e5 lyssna till en av v\u00e5r tids verkligt stora t\u00e4nkare, en siare som sk\u00e4nker hopp om att en b\u00e4ttre v\u00e4rld \u00e4r m\u00f6jlig och ett m\u00e5ste. Bara motkrafterna \u00e4r nog bastanta kommer alltid Revolution att vara ett faktum och l\u00e4ngst fram i ledet ser vi den snart 82-\u00e5riga Margaret. Vem sa att pension\u00e4rer inte kaunde kicka ass?!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Margaret Atwood \u2013 A word after a word after a word is power Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r V\u00e5ren 2020 VIsas p\u00e5 Tempo dokument\u00e4rfilmfestival Regi: Nancy Lang ”Jag planerade aldrig att bli en popul\u00e4r f\u00f6rfattare men en skicklig s\u00e5dan”. Margaret Atwood \u00e4r kanadensaren, den dystopiska sci-fi-f\u00f6rfattaren som flera g\u00e5nger om omtalats f\u00f6r nobelpris och som p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,13624],"tags":[],"class_list":["post-133043","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133043","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133043"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133043\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133051,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133043\/revisions\/133051"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133043"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133043"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133043"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}