{"id":132982,"date":"2020-03-03T05:34:01","date_gmt":"2020-03-03T03:34:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132982"},"modified":"2020-03-03T05:50:44","modified_gmt":"2020-03-03T03:50:44","slug":"fascinerande-dansverk-med-kvinnlig-kvintett-feardom-pa-3e-vaningen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132982","title":{"rendered":"Fascinerande dansverk med kvinnlig kvintett &#8211; Feardom p\u00e5 3e v\u00e5ningen"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84968135_3037603772931021_31760793527648256_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-132985\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84968135_3037603772931021_31760793527648256_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/84968135_3037603772931021_31760793527648256_o-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Malin Arnesson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Av Camilla Ekel\u00f6f<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 scen och medskapare: Johanna Bystr\u00f6m, Lisa Agby, Julie Dariosecq\/ Moa Sobelius, Caroline Rauf och Adriana Aburto Ess\u00e9n.<\/p>\n\n\n\n<p>Ljudkomposition\/ musik: Adriana Aburto Ess\u00e9n och Frangie<\/p>\n\n\n\n<p>Kostymdesign och scenografi: Karin Dahlstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p>Ljusdesign: H\u00e5kan Larsson och Malin Arnesson<\/p>\n\n\n\n<p>Med st\u00f6d av Rum f\u00f6r Dans, Riksteaterns Produktionsresidens, Dans 2019 och Teater Halland<\/p>\n\n\n\n<p>G\u00e4stspel p\u00e5 3e v\u00e5ningen Sockerbruket i G\u00f6teborg 27-29\/2 2020 (i samarbete med ONYX kulturproduktion)<\/p>\n\n\n\n<p>Har bara gett mig p\u00e5 att recensera dansverk n\u00e5gra f\u00e5 g\u00e5nger. Koreografer har d\u00e5 varit namn som Peter Svenzon, Benke Rydman samt Benedikte Esperi. Sist n\u00e4mnde m\u00e5ngsysslare satte f\u00f6r ett par \u00e5r sedan upp ett platsspecifikt verk betitlat <em>Mo(r)d. <\/em>Koreografen och hennes meddansare fick fram s\u00e4llsynt djupa k\u00e4nsloregister,  f\u00f6r  kringvandrande  publik i rum\/ korridorer, som  fram till f\u00f6rra seklets b\u00f6rjan utgjort kvinnof\u00e4ngelse. Resulterade i magisk konst, vars like jag tvivlar p\u00e5 kommer upprepas f\u00f6r mitt vidkommande. Minns att Esperi lycksaligt kommenterade  recensionen (h\u00e4vdade att texten gjorde henne fullkomlig r\u00e4ttvisa).,  &#8221;Medger&#8221; att den  f\u00f6rm\u00e5dde verbalisera vad jag upplevde. Till saken h\u00f6r att jag vid tidpunkten  \u00e5dragit mig s\u00f6mnproblem och d\u00e4rmed mental utmattning, vilket dr\u00e4nerade mig p\u00e5  energi. Efter kort tids sjukskrivning fr\u00e5n slitsamt  nattarbete,  klev jag rakt in i detta r\u00f6relsebaserade, exceptionella konstverk.<\/p>\n\n\n\n<p>  \u00c4ven om <em>Feardom <\/em>inte  var lika genomtr\u00e4ngande, har kulturskribenten i mig lust att f\u00f6rmedla tankar, om vad som intr\u00e4ffade p\u00e5  3e v\u00e5ningen en timma i slutet av f\u00f6rra veckan. Camilla Ekel\u00f6f har unders\u00f6kt &#8221;utsatthet, fruktan och den innersta avgrunden&#8221;. Hon har gjort produktioner som visats p\u00e5 flera av landets st\u00f6rsta teatrar och operahus. Enligt de nycklar till f\u00f6rklaringar vi tillhandah\u00e5lls, f\u00f6rkroppsligas o\u00f6nskade tillst\u00e5nd genom surrealistiska f\u00f6rvr\u00e4ngningar. Mycket av vad jag ser har drag av katharsis. Knyckiga m\u00f6nster som upprepas, f\u00f6rmodligen som besv\u00e4rjelser.<\/p>\n\n\n\n<p> Skeendet b\u00f6rjar i den spati\u00f6sa scenens bakre regioner med armr\u00f6relser, sprider sig till fingrarna.  Fem svartkl\u00e4dda kvinnor i yngre medel\u00e5lder illustrerar tematiken. F\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver i hur f\u00e5 sekvenser kvintetten agerar samf\u00e4llt. Ska po\u00e4ngteras att de utf\u00f6r n\u00e5gra originella formationer mot slutet, ett slut som mest indikerar en p\u00e5g\u00e5ende process. Individuellt eller parvis \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs merparten av budskapet. I \u00e5tskilliga moment intar en av medskaparna en icke-dansande roll, eller g\u00f6rs till betraktare. M\u00e4rkligt att iaktta! <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/87877139_10156722472571784_6425189917113974784_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133013\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/87877139_10156722472571784_6425189917113974784_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/87877139_10156722472571784_6425189917113974784_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Malin Arnesson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Of\u00f6ruts\u00e4gbar sp\u00e4nnande koreografi v\u00e4ver samman street med fridans, st\u00e4nk av balett med performance. Trots ett helt igenom kvinnligt team, ges  allm\u00e4ngiltiga erfarenheter. Verket l\u00e4mnar mig inte lika dyster som f\u00f6rutsp\u00e5tts, efter referenser till dystopi, misslyckanden och faror. Ett hastigt uppdykande inslag av hambo, visar p\u00e5 en lustig, hoppfull motvikt. I \u00f6vrigt r\u00e5der en kreativ brottning.  Bristande sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och r\u00e4dsla, mixas med kampmoment j\u00e4mte inslag av hoppfullt motst\u00e5nd. <\/p>\n\n\n\n<p>  Det sepiaf\u00e4rgade ljuset runtom sprider paradoxalt en varm, sensuell st\u00e4mning. Ljudlandskapet \u00e4r raffinerat skiktat.  Mer \u00e4n tacksamt pumpande beats f\u00f6rekommer. Strupar v\u00e4ser och st\u00f6nar,  bildar en slags understr\u00f6m. Och en av dansarna till och med sjunger st\u00e5ende p\u00e5 b\u00e4nk.  <em>Feardom <\/em>kompletteras, ovanligt nog, av ett oral dimension. Caroline Rauf fungerar delvis som mikrofonf\u00f6rsedd ber\u00e4ttare. Efterhand \u00f6verl\u00e4mnas mikrofonen till andra. P\u00e5pekandet att obehaget f\u00f6r att tala offentligt, inger st\u00f6rre \u00e5ngest  \u00e4n d\u00f6den hos m\u00e5nga, blev en komisk ing\u00e5ng i vad som kom att utspelas.  Tejpremsor \u00f6ver munnar anspelar n\u00e4ppeligen p\u00e5 den r\u00e4dslan, snarare p\u00e5 diktaturers f\u00f6rnekande av individens frihet.<\/p>\n\n\n\n<p>Genom ett filter av kvinnlig identitet f\u00f6rmedlas  tankev\u00e4ckande scenkonst. K\u00e4nd kontext styr koreografin, vilket avsev\u00e4rt underl\u00e4ttar f\u00f6rst\u00e5elsen,  g\u00f6r vad jag ser intressantare.. Likas\u00e5 att  duktiga dansare \u00e4gnar sig \u00e5t mer \u00e4n enbart r\u00f6relsebaserade uttryck. Tog till mig ett estetiskt helgjutet verk, med delvis annorlunda f\u00f6rlopp \u00e4n jag f\u00f6rest\u00e4llt mig.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"285\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/69650850_2418471638239122_6635451174961020928_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-133023\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/69650850_2418471638239122_6635451174961020928_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/69650850_2418471638239122_6635451174961020928_o-300x132.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto H\u00e5kan Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>obs P\u00e5 Internationella kvinnodagen kan <em>Feardom <\/em>ses p\u00e5 Fr\u00f6lunda Kulturhus<\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Camilla Ekel\u00f6f P\u00e5 scen och medskapare: Johanna Bystr\u00f6m, Lisa Agby, Julie Dariosecq\/ Moa Sobelius, Caroline Rauf och Adriana Aburto Ess\u00e9n. Ljudkomposition\/ musik: Adriana Aburto Ess\u00e9n och Frangie Kostymdesign och scenografi: Karin Dahlstr\u00f6m Ljusdesign: H\u00e5kan Larsson och Malin Arnesson Med st\u00f6d av Rum f\u00f6r Dans, Riksteaterns Produktionsresidens, Dans 2019 och Teater Halland G\u00e4stspel p\u00e5 3e [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132982","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-dans","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132982","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132982"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132982\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133027,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132982\/revisions\/133027"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132982"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132982"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132982"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}