{"id":132905,"date":"2020-02-29T16:48:51","date_gmt":"2020-02-29T14:48:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132905"},"modified":"2020-03-01T20:31:22","modified_gmt":"2020-03-01T18:31:22","slug":"rorande-finlir-av-sammansvetsat-team-kontrabasen-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132905","title":{"rendered":"R\u00f6rande finlir av sammansvetsat team – Kontrabasen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Patrick S\u00fcskind – i \u00f6vers\u00e4ttning av Hans Axel Holm<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning & regi: Eva Bergman<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & Kostym: Tofte Lamberg<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Bernt Andersson (kapellm\u00e4stare), Anders Blad\/ Bo Stenholm, Daniel Ekborg, Michael Kr\u00f6nlein, Per Melin och Stefan Sandberg<\/p>\n\n\n\n

I rollen: Tomas von Br\u00f6mssen<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 28\/2 p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 29\/4 2020<\/p>\n\n\n\n

Patrick S\u00fcskind \u00e4r ber\u00f6md fr\u00e4mst f\u00f6r sin filmatiserade b\u00e4sts\u00e4ljare Parfymen (<\/em>l\u00e4st i lustl\u00e4sarcirkel). Fler romaner har han inte skrivit. Hans enda pj\u00e4s Kontrabasen, <\/i>har blivit k\u00e4nd i Sverige genom Henric Holmbergs f\u00f6rsorg. Monologen skrevs ursprungligen f\u00f6r radioteater, varifr\u00e5n jag minns denna tragikomiska ber\u00e4ttelse om l\u00e4ngtan efter ett annat liv. Enligt den tyske f\u00f6rfattaren ligger egna erfarenheter till grund f\u00f6r den ensamme musikerns tankar och tillvaro. Typiskt d\u00e5 att eremiten S\u00fcskind synes vara lika skygg som J.D Salinger p\u00e5 sin tid. O\u00f6nskad ensamhet, kanske v\u00e5rt lands mest f\u00f6rr\u00e4diska folksjukdom, \u00e4r den klangbotten ber\u00e4ttandet utg\u00e5r fr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

En stund in i Tomas von Br\u00f6mssens man\u00f6vrerande uppst\u00e5r tvivel hos mig. Har Eva Bergman tagit sig vatten \u00f6ver huvudet? Stora scenen i princip renons p\u00e5 scenografi,tyckts alltf\u00f6r stor f\u00f6r en radioteatermonolog. Utrymmet upptas av den sammansvetsade lilla orkestern j\u00e4mte deras instrument. Inledningsvis intar de en avvaktande position, bevittnar ist\u00e4llet hur kontrabasisten, livstidsanst\u00e4lld i operadiket, l\u00e4gger ut texten med ett fyrverkeri av svindlande paradoxer. Utl\u00e4ggningar d\u00e4r han demonstrerar sitt instrument, dess f\u00f6rh\u00e5llande i relation till orkesterfamiljen och ger tv\u00e4rs\u00e4kra omd\u00f6men om tons\u00e4ttare.<\/p>\n\n\n\n

Tvivlen skingras allt eftersom musikerna involveras och publikkontakten etableras. I k\u00e4nslosamma svallv\u00e5gor gestaltas en kufisk, tragikomisk individ. Han engagerar ju mer han l\u00e5ter det sippra ut om sin bel\u00e4genhet, sitt miserabla privatliv. Framst\u00e5r som en t\u00e4mligen osympatisk man, vars obesvarade k\u00e4rlek till sopranen riskerar g\u00f6ra honom desperat. I \u00f6vrigt utg\u00f6r kluvenheten inf\u00f6r arbetsredskapet det komiska fundament, liksom alla anspelningar p\u00e5 tyska. Till sist k\u00e4nner vi med ber\u00e4ttaren och hans l\u00e4ngtan, vilket m\u00e5ste betecknas som en enast\u00e5ende prestation av Tomas von Br\u00f6mssen. M\u00e4rks hur noggrant han tagit in rollen och utmaningen att som ensam sk\u00e5despelare \u00e4ga scenen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Den 76-\u00e5rige veteranen f\u00f6rlitar sig p\u00e5 publikdragande knep fr\u00e5n tiden som legendarisk revymakare och clown, en tacksam fatabur. Utvinner attityd till portr\u00e4ttet ocks\u00e5 fr\u00e5n milstolpar p\u00e5 scen: Peer Gynt, P\u00e5kl\u00e4daren, Pygmalion och Karl Gerhard. De tre sist n\u00e4mnda upps\u00e4ttningarna gjorda i nutid p\u00e5 samma scen med samma regiss\u00f6r och i fler fall samma musiker. Att man k\u00e4nner varandra s\u00e5 v\u00e4l har gynnat upps\u00e4ttningen. Den vibrerar av liv f\u00f6rmedlat av en uppbl\u00e5st, sk\u00f6r enst\u00f6ring som finner mycket djupt or\u00e4ttvist. Publikmagneten Br\u00f6mssen har lyckats igen. N\u00e4r man tror att han snubblar i manus, \u00e4r det sannolikt s\u00e5 att \u00f6verenskommelse slutits med suffl\u00f6sen. Det besk\u00e4ftiga och det \u00e4ngsliga i hans rollfigur, f\u00f6rkroppsligas i genialt medvetet kroppsspr\u00e5k.<\/p>\n\n\n\n

Har \u00f6verseende med kvinnligt underskott i den sexh\u00f6vdade orkestern. Med kapellm\u00e4stare Bernt Andersson vid osynligt roder exponeras kunnandet. Ofantlig kapacitet resulterar i v\u00e4lljud i skiftande genrer.(Andersson, Stefan Sandberg och Michael Kr\u00f6nlein har undertecknad njutit av ett otal g\u00e5nger i skilda sammanhang ocks\u00e5 utanf\u00f6r teaterv\u00e4rlden.) Smakproven fr\u00e5n klassiska komposit\u00f6rer i all \u00e4ra. Den rytmiska musik kontrabasisten ratar \u00e4r den som f\u00e5r publiken att gl\u00e4djas mest. Sl\u00e4pande swing, tysk schlager med huvudpersonen sj\u00e4lv p\u00e5 charmig s\u00e5ng samt en h\u00f6jdarversion av Haitian Fight Song <\/em>(Mingus). Roligt att se dem till\u00e5ta sig hyss, som vore bannlysta i en orkester d\u00e4r maestro heter Claudio Abbado. Att fler kontrabasar f\u00f6rekommer \u00e4n det finns behov av, \u00e4r en kul id\u00e9.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bernt Andersson river ner oplanerade appl\u00e5der ett par g\u00e5nger, n\u00e4r ber\u00e4ttaren \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att huvudstupa kasta sig in en ny redog\u00f6relse. H\u00f6r en nordisk juniorm\u00e4stare i dragspel ta sig an stycken av Bernard Herrmann respektive Astor Piazzolla. Magiska moment! Sandberg och Ekborg ska ocks\u00e5 harangeras f\u00f6r svidande vackert spel tillsammans p\u00e5 sina bl\u00e5sinstrument. Emotionellt stark kontrast uppst\u00e5r n\u00e4r en \u00f6mklig besserwissers infall kantas av s\u00e4llsamt sk\u00f6na toner. Melankoliska pauser i ordfl\u00f6det som var ljuvliga. <\/p>\n\n\n\n

Patrick S\u00fcskinds text fr\u00e5n 1981 fascinerar. Kombinerar jagets n\u00f6rdiga docerande, med sinnrik belysning av \u00e5 ena sidan hierarki och kollektivt t\u00e4nkande, \u00e5 andra sidan st\u00f6rningar fr\u00e5n vardagen som tr\u00e4nger sig p\u00e5. (fr\u00e5n ess\u00e4 av Magnus Haglund). Kvinna hos frigrupp avsl\u00f6jade f\u00f6r mig h\u00e4rf\u00f6rleden att hon ans\u00e5g Eva Bergman vara f\u00f6ruts\u00e4gbar. Man vet vad man f\u00e5r”.<\/em> Delar inte uppfattningen. Blev mycket n\u00f6jd och sammantaget lika ber\u00f6rd som en kunnat f\u00f6rutsp\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Bet\u00e4nk rollfigurens credo. ”M\u00e4nniskor kan ha universum i sig, men inte f\u00e5 det ur sig.” Den enormt erfarna regiss\u00f6ren, lika garvade orkestern och fenomenalt k\u00e4nsligt str\u00e4ngade Tomas von Br\u00f6mssen hade inte bara intentionerna, utan fick med r\u00e5ge ut vad de ha f\u00f6r avsikt att leverera. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Patrick S\u00fcskind – i \u00f6vers\u00e4ttning av Hans Axel Holm Bearbetning & regi: Eva Bergman Scenografi & Kostym: Tofte Lamberg Musiker: Bernt Andersson (kapellm\u00e4stare), Anders Blad\/ Bo Stenholm, Daniel Ekborg, Michael Kr\u00f6nlein, Per Melin och Stefan Sandberg I rollen: Tomas von Br\u00f6mssen Premi\u00e4r: 28\/2 p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater Spelas till och med 29\/4 2020 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-132905","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132905","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132905"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132905\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132981,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132905\/revisions\/132981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132905"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132905"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132905"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}