{"id":132717,"date":"2020-02-24T05:49:23","date_gmt":"2020-02-24T03:49:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132717"},"modified":"2020-02-24T16:11:13","modified_gmt":"2020-02-24T14:11:13","slug":"fatalt-sanningssokande-i-sevard-parabel-misantroperna-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132717","title":{"rendered":"Fatalt sanningss\u00f6kande i sev\u00e4rd parabel – Misantroperna p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus och regi: Jens Ohlin<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och ljusdesign: Susanna Hedin<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Matilda Hyttsten<\/p>\n\n\n\n

Mask och perukdesign: Susanne \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Nina Haber, Amed Bozan, Sara Shirpey, Emma \u00d6sterl\u00f6f, Susanna Hultman, Lena B Nilsson, Sara Wikstr\u00f6m, Benjamin Moliner, Jonas Sj\u00f6qvist och Andrea Edwards<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 23\/4 2020<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 15\/2 p\u00e5 Folkteaterns Stora scen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Underrubriken p\u00e5 dramat lyder ”det farligaste som finns \u00e4r att s\u00e4ga sanningen. <\/em>T\u00e4nker att sanning l\u00e5ngt ifr\u00e5n alltid \u00e4r ett absolut begrepp. Den kan vara relativ ist\u00e4llet f\u00f6r entydig. Andra perspektiv kan ge motbilder, eller rent av kullkasta tidigare r\u00e5dande uppfattning.. \u00c4r t\u00e4mligen s\u00e4ker p\u00e5 att jag i egenskap av facklig redakt\u00f6r, varit den ende som intervjuat den gr\u00e4vande reporter p\u00e5 Uppdrag granskning<\/em> i SVT, som i flera program delgav tittarna de (mut)skandaler d\u00e4r (S) hade yttersta ansvaret i G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

I f\u00f6rra veckan publicerade AB en nyhetsartikel d\u00e4r en person d\u00f6md f\u00f6r avancerat grovt bedr\u00e4geri utm\u00e5lades som offer, vilket ledde till att man tvingades pudla. F\u00f6rh\u00e5llandet offer – f\u00f6r\u00f6vare och vem som egentligen \u00e4r vad, g\u00e5r som en understr\u00f6m genom Misantroperna.<\/i> Sanningsanspr\u00e5k m\u00e5ste vid minsta tveksamhet unders\u00f6kas och ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Dan Josefsson \u00e4r en ledstj\u00e4rna f\u00f6r s\u00e5dan sj\u00e4lvklar journalistisk etik. De chockerande avsl\u00f6jandena om de s\u00e5 kallade apatiska barnen, illustrerar hur illa det kan g\u00e5, n\u00e4r endast en st\u00e5ndpunkt till\u00e5ts. Antar att de som gjorde upps\u00e4ttningen p\u00e5 Folkteatern 2011, k\u00e4nner sig lika grundlurade av Gellert Tamas, Barnl\u00e4karf\u00f6reningen och media, som oss recensenter.<\/p>\n\n\n\n

Jens Ohlin, som tillsammans med bland andra Susanna Hedin r\u00f6nte stor framg\u00e5ng med Marie Antoinette <\/em>p\u00e5 Folkteatern, l\u00e4r ha sagt att hans nya pj\u00e4s bara p\u00e5minner om 1600-talsklassikern till titeln. Utan att ha exakt k\u00e4nnedom om Misantropen, <\/em>m\u00e4rker jag \u00e4nd\u00e5 v\u00e4sentliga gemensamma drag. Fem (sex om huvudpersonen Alice ska inkluderas trots) av rollfigurerna heter likadant som hos Moliere. Och den tioh\u00f6vdade ensemblen gestaltar i lika h\u00f6g grad dubbelnaturer. Liksom hos den franske m\u00e4staren f\u00e5r vi replikerna p\u00e5 rimmad vers. Tyv\u00e4rr \u00e4r flera av de yngre sk\u00e5despelarna inte tillr\u00e4ckligt h\u00f6rbara, varf\u00f6r man g\u00e5r miste om en del av dessa fl\u00f6dande alexandriner. Ett tacksamt undantag utg\u00f6rs av Sara Shirpey, vars sl\u00e4piga \u00f6verklassuttal roar.. Ibland \u00f6verges greppet att tala p\u00e5 vers. F\u00f6rst ut att tillf\u00e4lligt f\u00e5 avb\u00f6rda sig oket \u00e4r Sara Wikstr\u00f6ms rollfigur. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bevittnar f\u00f6rest\u00e4llning nummer tv\u00e5 (20\/2) som \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n sluts\u00e5ld. ”Auteuren” Ohlin har skapat ett m\u00e4rkligt drama om en kommun med m\u00f6rka hemligheter i en icke angiven tid, utspelas m\u00f6jligen i ett sm\u00e5skaligt 50-tal. Verket den rutinerade dramatikern ocks\u00e5 regisserar, har marknadsf\u00f6rts som ”utflippad slarvsylta p\u00e5 Moliere” \/ ”diskussionsteater f\u00f6rkl\u00e4dd till saga i gr\u00e5daskig skr\u00e4ckfilmstappning”. Sk\u00e5despelare g\u00f6r entr\u00e9 och sorti i samma statiska scenografi: en sinnrik trappkonstruktion \u00e1 la Spanska trappan i Rom eller den ikoniska trappan fr\u00e5n Pansarkryssaren Potemkin. <\/em>Filmreferensen \u00e4r ber\u00e4ttigad eftersom varje scen\u00f6verg\u00e5ng, markeras genom vinjettfanfaren fr\u00e5n filmbolaget 20th Century Fox. Max Richter f\u00f6rekommer ofta, men b\u00e4st minns jag Smile <\/em>j\u00e4mte ett stycke av R. Sakamoto.<\/p>\n\n\n\n

Alice ( en storartad Nina Haber) \u00e4r storasyster till oskuldsfulla Philente, vars tr\u00f6st \u00e4r konversationen med sin nallebj\u00f6rn. Syskonens mamma lever inte. Under en fernissa av civilisation – egendomliga poesit\u00e4vlingar med mera – frodas hyckleriet, n\u00e5got missn\u00f6jda Alice rotar i. Rebellens obekv\u00e4ma letande efter sanningen f\u00e5r ringar p\u00e5 vattnet. Systrarna utmanas av tv\u00e5 j\u00e4mn\u00e5riga flickor i identiska kl\u00e4der och frisyrer, vilka mest umg\u00e5s med varandra (n\u00e4mnde Shirpey och Emma \u00d6sterl\u00f6f) Vidare m\u00e4rks Amed Bozan som br\u00e5dmogen analytiker av ”dramaturgins process”. Hans motpol Benjamin Moliner klampar runt i grotesk freakframst\u00e4llning. Vuxenv\u00e4rlden \u00e4r ganska fr\u00e5nvarande. Representeras av en \u00e4ngsligt tafatt far (Jonas Sj\u00f6qvist) och ett komiskt tandempar, i form av den veliga, onyktra ordf\u00f6randen (Sara Wikstr\u00f6m) i s\u00e4llskap med en skenhelig mentor (Lena B Nilsson) med bildningsideal. Viljan att bli omtyckt ligger dem i fatet, de som anklagas f\u00f6r att ha bildat ”kommunala f\u00f6rljugenhetens slutstation”.\u00c4r de i maskopi? <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad som utl\u00f6ser en spiral av vederg\u00e4llning och skuldk\u00e4nslor, \u00e4r huruvida \u00f6vergrepp skett, \u00f6vergrepp att beteckna som pedofili. Har n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6kt agera visselbl\u00e5sare? Har en f\u00f6r\u00f6vare tidigare i sin tur varit utsatt f\u00f6r \u00f6vergrepp i denna upp och nerv\u00e4nda v\u00e4rld? Ob\u00f6nh\u00f6rliga svar levereras med skarp ammunition.. Vi f\u00e5r veta att kommunen med sin v\u00e4rdegrund, \u00e4nd\u00e5 saknar sj\u00e4lslig dimension. F\u00f6r\u00f6dande konsekvenser uppst\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

Mitt i andra akten \u00e4r dynamiken p\u00e5 v\u00e4g att erodera, blir f\u00f6r m\u00e5nga bollar i luften. Sedan samlar Jonas Sj\u00f6qvist ihop tr\u00e5darna, som han kunnat g\u00f6ra under \u00e5rens lopp i \u00e5tskilliga upps\u00e4ttningar p\u00e5 Folkteatern. Misantroperna<\/em> \u00e4r en intellektuellt sett stimulerande, kvick iscens\u00e4ttning, om en liten kommun som kapsejsar. Alice och \u00f6vriga som h\u00e4nger p\u00e5 utkr\u00e4ver ansvar, vilket g\u00f6r henne till b\u00e5de hj\u00e4lte och medveten om outforskad l\u00e4ggning. Ensemblens erfarna garde Sj\u00f6qvist, Wikstr\u00f6m och Nilsson infriar h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar. Av de yngre sk\u00e5despelarna ska f\u00f6rutom Haber, Emma \u00d6sterl\u00f6f, Sara Shirpey samt Amed Bozan (k\u00e4nd fr\u00e5n Kalifat <\/em>i SVT) framh\u00e5llas. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus och regi: Jens Ohlin Scenografi och ljusdesign: Susanna Hedin Kostymdesign: Matilda Hyttsten Mask och perukdesign: Susanne \u00c5berg Medverkande: Nina Haber, Amed Bozan, Sara Shirpey, Emma \u00d6sterl\u00f6f, Susanna Hultman, Lena B Nilsson, Sara Wikstr\u00f6m, Benjamin Moliner, Jonas Sj\u00f6qvist och Andrea Edwards Spelas till och med 23\/4 2020 Urpremi\u00e4r 15\/2 p\u00e5 Folkteaterns Stora scen i G\u00f6teborg […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132717","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132717","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132717"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132717\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132797,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132717\/revisions\/132797"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132717"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132717"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132717"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}