{"id":132659,"date":"2020-02-20T12:22:04","date_gmt":"2020-02-20T10:22:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132659"},"modified":"2020-02-20T12:22:07","modified_gmt":"2020-02-20T10:22:07","slug":"teaterkritik-prydh-pa-playhouse-teater-samlivet-skildras-med-behovlig-standaktighet-och-eftertanksamhetens-igenkannande-skratt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132659","title":{"rendered":"Teaterkritik: Prydh p\u00e5 Playhouse Teater – samlivet skildras med beh\u00f6vlig st\u00e5ndaktighet och eftert\u00e4nksamhetens igenk\u00e4nnande skratt"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Carl Thorborg<\/figcaption><\/figure>\n

Prydh
\nAv Antony Neilson
\nRegi Stefan Marling
\n\u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson
\nMusik Daniel Douhan
\nScenografi Pia Wiik
\nLjusdesign Kevin Wyn-Jones
\nLjuddesign Daniel Douhan
\nPremi\u00e4r den 19 februari 2020 p\u00e5 Playhouse Teater, Stockholm<\/p>\n

Att relationer inte \u00e4r l\u00e4tta, \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst. De flesta av oss har haft en och annan relation som havererat och de som vi har kvar, f\u00e5r vi k\u00e4mpa f\u00f6r. Kv\u00e4llen premi\u00e4r ger oss en aktuell insikt i hur komplicerat en intim relation kan vara och blir n\u00e4r man beh\u00f6ver problematisera allt.<\/p>\n

Vi samlas med kv\u00e4llens par Jessica och Jens i deras hem. En k\u00e4nsla av pretenti\u00f6s planering och allt f\u00f6rstora f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 varandra, blandas med intrycken av att man inte f\u00f6rst\u00e5r grundprinciperna f\u00f6r ett v\u00e4lfungerande samliv. Samtidigt v\u00e5gar sk\u00e5despelarna driva med sig sj\u00e4lva och karakt\u00e4rerna p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att distanseringen g\u00f6r det uth\u00e4rdligt att lyssna p\u00e5. Upps\u00e4ttningen f\u00f6rlorade ett och annat gapskratt eftersom det komiska och det medm\u00e4nskliga gick i en n\u00e4ra tr\u00e5dlinje bredvid varandra. Det gjorde mig imponerad att man v\u00e5gade g\u00f6ra s\u00e5, eftersom de stora h\u00e5nskratten \u00e4r l\u00e4ttare att trycka ned i halsen p\u00e5 en hungrande publik som till varje pris vill bli underh\u00e5llen.<\/p>\n

Dramat tillk\u00e4nnager att sex helt enkelt var l\u00e4ttare f\u00f6rr och jag f\u00f6rst\u00e5r vad de menar. Det kanske inte var helt politiskt korrekt innan metoo men m\u00e4n och kvinnor hade tydligare roller kring vem de skulle vara och f\u00e5 lov att vara. Att f\u00f6rsv\u00e5ra n\u00e5got som tidigare varit sj\u00e4lvklart genom att belasta varandra med f\u00f6rutfattade krav p\u00e5 att leva upp till nya roller, f\u00f6rsv\u00e5rade f\u00f6r deras kommunikation. Jens och Jessica g\u00e5r som tv\u00e5 katter kring het gr\u00f6t och kommer bokstavligen knappt till skott. I deras turer fram och tillbaka st\u00e4ller jag mig fr\u00e5gan om de verkligen \u00e4lskar varandra eller \u00e4r attraherade av varann. N\u00e5gonstans har jag sv\u00e5rt att helt f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r de inte bara h\u00e4nder \u2013 man \u00e4r ju inte mer \u00e4n en m\u00e4nniska. Men Jens f\u00f6rklarar det ganska bra genom att ge sin mansroll ett behov av att analysera varje del av deras gemensamma sexualitet f\u00f6r att inte uppfattas som en vidrig man. Han tar p\u00e5 sig en allm\u00e4n manlig skuld och skam och g\u00f6r sig sj\u00e4lv impotent i processen. Jessica vill bara ha sex rakt av, vilket kanske inte \u00e4r n\u00e5got alla kvinnoroller till\u00e5ts och g\u00f6r hennes karakt\u00e4r mycket innerlig. F\u00f6r varf\u00f6r ska inte en kvinna f\u00e5 lov att vilja mer \u00e4n en man?<\/p>\n

Vad h\u00e4nder i en relation n\u00e4r vi kommit igenom f\u00f6r\u00e4lskelsen? Hur tar vi oss vidare f\u00f6r att beh\u00e5lla k\u00e4rleken? Det var sk\u00f6nt att upps\u00e4ttningen inte kom med enkla metaforer p\u00e5 den stora fr\u00e5gan, men trots allt v\u00e5gade \u201d \u2026l\u00e4gga korten p\u00e5 bordet\u201d. Man v\u00e5gade till och med leka med det makabra, att folk nog s\u00e4kert bara lutar sig tillbaka och t\u00e4nker p\u00e5 skidskytte eller n\u00e5got annat och l\u00e5ter den andra ta f\u00f6r sig och f\u00e5 det gjort. En skr\u00e4mmande tanke.<\/p>\n

Jag uppskattade den samtalston och direkt kommunikation som karakt\u00e4rerna hade med oss i publiken. Det var m\u00e5nga snabba infiltrerande kast mellan det som fick lov att h\u00e4nda i samtal med publiken och det som skedde enbart mellan de tv\u00e5 karakt\u00e4rerna. Ljuss\u00e4ttningen hj\u00e4lpte till att enkelt bryta ner och bygga upp enskildhet och kollektivitet. Kanske skulle jag ha valt att l\u00e5ta hela scenen vara n\u00e5got l\u00e4ngre bak. Rummen och avst\u00e5nden blev n\u00e5got f\u00f6r n\u00e4ra f\u00f6r min bekv\u00e4mlighet. En k\u00e4nsla av att jag tjuvtittade p\u00e5 n\u00e5got jag inte borde se. Dock gick sk\u00e5despelet inte \u00f6ver n\u00e5gra gr\u00e4nser och all intimitet var balanserad mellan fr\u00e4ckhet och s\u00e4kerhet. Jag hade enbart beh\u00f6vt lite andningsutrymme helt enkelt.<\/p>\n

Ska inte intimitet, n\u00e4rhet och k\u00e4rlek vara enklare \u00e4n s\u00e5h\u00e4r? Tydligen inte enligt f\u00f6rest\u00e4llningen. Kanske \u00e4r det de som g\u00f6r att vi str\u00e4var efter den och g\u00e4rna vill ha det I v\u00e5ra liv. F\u00f6r om sanningen ska fram s\u00e5 \u00e4r det ju sexet man vill \u00e5t, f\u00f6r riktig \u201dv\u00e4nskap har man en hund till\u201d.<\/p>\n

P\u00e5 scen Louise Ryme, Peter Eggers<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Prydh Av Antony Neilson Regi Stefan Marling \u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson Musik Daniel Douhan Scenografi Pia Wiik Ljusdesign Kevin Wyn-Jones Ljuddesign Daniel Douhan Premi\u00e4r den 19 februari 2020 p\u00e5 Playhouse Teater, Stockholm Att relationer inte \u00e4r l\u00e4tta, \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst. De flesta av oss har haft en och annan relation som havererat och de […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-132659","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132659","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132659"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132659\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132663,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132659\/revisions\/132663"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132659"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132659"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132659"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}