{"id":132629,"date":"2020-02-20T02:53:32","date_gmt":"2020-02-20T00:53:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132629"},"modified":"2020-02-20T14:02:19","modified_gmt":"2020-02-20T12:02:19","slug":"rafflande-och-tankevackande-skadespel-om-olika-varldar-avatarer-pa-masthuggsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132629","title":{"rendered":"Rafflande och tankev\u00e4ckande sk\u00e5despel om olika v\u00e4rldar – Avatarer p\u00e5 Masthuggsteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av: Gustav Tegby<\/p>\n\n\n\n

Regi: Peter Elmers<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesign: R\u00e5ger Johansson<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Maria Ros<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign & komposition: Robin af Ekenstam<\/p>\n\n\n\n

Teknik: Philip Lithner<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Hans Brorson och Philip Lithner<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 11\/3 p\u00e5 Masthuggsteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 18\/2 2020<\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d, G\u00f6teborgs Stad och Sensus<\/p>\n\n\n\n

Har ett ovillkorligt kriterium f\u00f6r god teaterkonst. Vill generellt sett bli uppfylld, f\u00e5 p\u00e5fyllning. En k\u00e4nsla som kan infrias om nya tankar f\u00f6ds hos mig n\u00e4r dramatiska ber\u00e4ttelser f\u00f6rmedlas. En process som underl\u00e4ttas av extraordin\u00e4rt sk\u00e5despeleri. Omv\u00e4nt tappar jag lusten, om tomhet inv\u00e4rtes r\u00e5der efter\u00e5t. Ett tillst\u00e5nd som bildas d\u00e5 jag k\u00e4nner mig bortdribblad eller exkluderad. Detta f\u00f6r\u00f6dande tillst\u00e5nd skulle kunnat intr\u00e4ffa, efter premi\u00e4ren av Avatarer<\/em>, vars fr\u00e4msta m\u00e5lgrupp \u00e4r h\u00f6gstadieelever. <\/p>\n\n\n\n

Gustav Tegby (g\u00e5tt under min radar) har n\u00e4mligen skrivit en, enligt honom, f\u00f6rv\u00e4xlingsdramedy om att vara en gamer. Ett sjuttiofem minuter l\u00e5ngt relationsdrama med dr\u00e5pliga och kusliga inslag i familjemilj\u00f6. Handlar om Simon som p\u00e5 fritiden s\u00e4llan l\u00e4mnar pojkrummet. Han har gjort sig skyldig till ett virtuellt r\u00e5n. En f\u00f6rseelse vars konsekvenser blir genomgripande f\u00f6r b\u00e5de honom och hans pappa. Pappan reagerar inte bara med naturlig oro, utan blir omg\u00e5ende besatt av samma dataspel. Han uppslukas av att skapa sig en identitet i cyberrymden, f\u00e5 tilltr\u00e4de till allt h\u00f6gre niv\u00e5er, vilket ger en kick vars beroende f\u00e5r honom att \u00e5sidos\u00e4tta livets n\u00f6dv\u00e4ndiga m\u00e5sten. X -punkaren Rikard r\u00e4dd f\u00f6r att stelna i tillvaron, utvecklar samma asociala hikikomori-diagnos som sin son, fast saknar dennes spelm\u00e4ssiga f\u00f6rnuft.<\/p>\n\n\n\n

Ur sammantr\u00e4ffanden, missf\u00f6rst\u00e5nd och hierarkier stegras skeendet i ett omtumlande virrvarr. P\u00e5 v\u00e4gen fram mot uppl\u00f6sningen exponeras vi f\u00f6r ett par v\u00e4ndpunkter, en avg\u00f6rande twist samt tunga diskussions\u00e4mnen. F\u00f6rvisso en sm\u00e4rre inv\u00e4ndning, men anser att slutet borde stramats \u00e5t. Viss m\u00e4ttnad infinner sig hos rastl\u00f6sa ungdomar. Man b\u00f6rjar skruva p\u00e5 sig inf\u00f6r de sista scenerna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Har i motsats till de sjundeklassare som bes\u00f6kte Masthuggsteatern noll erfarenhet av dylika aktiviteter p\u00e5 n\u00e4tet. Trots det infrias med r\u00e5ge mitt kriterium p\u00e5 bra teater. Att f\u00f6rskjutningarna sker abrupt, ist\u00e4llet f\u00f6r att mer logiskt planteras gradvis; f\u00e5r skyllas p\u00e5 att en ung m\u00e5lgrupp fordrar snabba impulser, uppdrivet tempo. <\/p>\n\n\n\n

Den produktive dramatikern i yngre medel\u00e5ldern, har delvis specialiserat sig p\u00e5 att f\u00f6rmedla obehag, h\u00e4mtar g\u00e4rna stoff fr\u00e5n skr\u00e4ck- och fantasygenren. S\u00e5 \u00e4ven I Avatarer, <\/em>vars inramning ackompanjeras av avancerad ljudl\u00e4ggning och ruggigt effektiv ljuss\u00e4ttning fr\u00e5n tre h\u00e5ll. Tekniken triumferar! Allt i syfte att demonstrera v\u00e4xlingarna mellan parallella v\u00e4rldar. Blir ideliga skiftningar mellan krigiskt, egoistisk online-beteende och den krassa verkligheten; som ter sig futtigt prosaisk i j\u00e4mf\u00f6relse. Regiss\u00f6ren och teamet bakom produktionen har \u00e5stadkommit en raffinerad, noga genomt\u00e4nkt upps\u00e4ttning som biter sig fast i \u00e5sk\u00e5daren. H\u00e4rskarmentalitet demonstreras p\u00e5tagligt i gester, repliker och genom duons vapen och kostymering. Manusets latenta m\u00f6rker – plundra lik etcetera – p\u00e5visas bokstavligt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Brorson och Lithner tr\u00e4der fram som ett durkdrivet radarpar. Var f\u00f6r sig och i sitt gemensamma agerande, beh\u00e4rskar de fullkomligt vitt skilda situationer. Duon man\u00f6vrerar lysande mellan de motstridiga k\u00e4nslor som deras n\u00e4tkarakt\u00e4rer och komplexa far-son f\u00f6rh\u00e5llande genererar. Scenografin \u00e4r spartansk. En djup oval i mitten symboliserar den upphetsade action som p\u00e5g\u00e5r online. Pj\u00e4sens verklighet utspelas n\u00e4r akt\u00f6rerna befinner sig i sin bostad, st\u00e5r p\u00e5 tv\u00e5 avsatser i olika h\u00f6rn som ska f\u00f6rest\u00e4lla olika rum. Regiss\u00f6r och ljudansvarige har i brist p\u00e5 rekvisita, kompletterat sk\u00e5despelarnas repliker. Likt charader visas med handgrepp i luften att sprit h\u00e4lls upp och att meddelanden g\u00e5r i v\u00e4g p\u00e5 chat. Genom synkade r\u00f6relser och ljud f\u00f6rst\u00e5r publiken vad som f\u00f6rsigg\u00e5r. Borde rimligen vara en anstr\u00e4ngande p\u00e5laga att ombes\u00f6rja. Resultatet \u00e4r bl\u00e4ndande, liksom tajmingen i \u00f6vrigt. Gl\u00e4ds \u00e5t s\u00e4llsynt kvalificerat gestaltande. Brorson \u00e4r kollosallt imponerande, medan hans ”f\u00f6ljeslagare Lithner f\u00f6rn\u00e4mligt matchar kollegans f\u00f6rehavanden.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Finns s\u00e5 mycket att utvinna ur detta brokiga och civilisationskritiska manus. M\u00e4rkte att publiken ryggade tillbaka n\u00e4r Brorson, antingen som avatar eller desorienterad pappa, sl\u00e4nger ur sig diverse kontroversiella uttalanden. Han blir gr\u00e4nsl\u00f6s, f\u00f6rmedlar underg\u00e5ngstankar om en rutten v\u00e4rld och praktiserar prepping (bunkar upp och f\u00f6rser sig med \u00f6verlevnadskit) Multikultur, anarkism, raskrig och systemkollaps \u00e4r begrepp som svischar f\u00f6rbi. Somligt kan nog ha g\u00e5tt \u00f6ver huvudet p\u00e5 h\u00f6gstadieeleverna, beh\u00f6ver f\u00f6rklaras av vuxenv\u00e4rlden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Summa summarum suver\u00e4nt sk\u00e5despeleri, intelligent manus med massvis av infallsvinklar, smart regi och magnifika tekniska l\u00f6sningar. Best\u00e5ndsdelar som samverkar till en ytterst gedigen produktion. Ton\u00e5ringar som f\u00e5r se Avatarer <\/em>\u00e4r att betrakta som lyckostar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: Gustav Tegby Regi: Peter Elmers Scenografi & kostymdesign: R\u00e5ger Johansson Ljusdesign: Maria Ros Ljuddesign & komposition: Robin af Ekenstam Teknik: Philip Lithner I rollerna: Hans Brorson och Philip Lithner Spelas till och med 11\/3 p\u00e5 Masthuggsteatern i G\u00f6teborg Premi\u00e4r: 18\/2 2020 Med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d, G\u00f6teborgs Stad och Sensus Har ett ovillkorligt kriterium […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132629","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132629","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132629"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132629\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132666,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132629\/revisions\/132666"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132629"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132629"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132629"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}