{"id":132564,"date":"2020-02-17T20:03:38","date_gmt":"2020-02-17T18:03:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132564"},"modified":"2020-02-17T20:18:32","modified_gmt":"2020-02-17T18:18:32","slug":"larorikt-och-skarpsinnigt-kammarspel-saknar-det-dar-extra-sokrates-dod-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132564","title":{"rendered":"L\u00e4rorikt och skarpsinnigt  kammarspel saknar det d\u00e4r extra &#8211; Sokrates D\u00f6d p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/sokrates_hemsida_poe.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-132566\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/sokrates_hemsida_poe.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/sokrates_hemsida_poe-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Olivia Olsen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Efter texter av Platon och Franz Kafka<\/p>\n\n\n\n<p>Manus och regi: Hans Blomqvist<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi: Eva Lena J\u00f6nsson Lunde<\/p>\n\n\n\n<p>Kostym,: Johanna Van Heljster<\/p>\n\n\n\n<p>ljus: Kim Lech<\/p>\n\n\n\n<p>Ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand<\/p>\n\n\n\n<p>Medverkande: Erik \u00c5kerlind, Peter J\u00e4gbring, Madeleine Laine, Miia Rasku\/ Kim Lech, Ivar Wiklander (r\u00f6st) och \u00c5sa-Lena Hjelm (r\u00f6st).<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 9\/4 2020     adress;  Stigbergsliden 5B i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Urpremi\u00e4r: 15\/2<\/p>\n\n\n\n<p>Minnesgoda l\u00e4sare vet att Kulturbloggen skrivit uppskattande om en handfull upps\u00e4ttningar av G\u00f6teborgs Dramatiska Teater, i n\u00e5gra fall rent av varit lyrisk. En s\u00e5dan h\u00e4ndelse var  <em>Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l<\/em>. Fjodor Dostojevskijs misantropiska monolog iscensattes i f\u00f6rt\u00e4tad form av radarparet Hans Blomqvist (regi och bearbetning) och Eric \u00c5kerlind (huvudroll). L\u00e4ngre tillbaka i tiden genomf\u00f6rdes ytterligare ett framg\u00e5ngsrikt (inte sett och f\u00f6rlitar mig d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 ansedd kritiker i GP) samarbete p\u00e5  novell av Kafka. Nu har det blivit dags igen, denna g\u00e5ng p\u00e5 temat yttrandefrihetens gr\u00e4nser.  Eftersom filosofen Sokrates inte \u00e4gnade sig \u00e5t att s\u00e4tta sin l\u00e4ra p\u00e5 pr\u00e4nt, \u00e4r manus baserat p\u00e5 texter av l\u00e4rjungen Platon och n\u00e4mnde Franz Kafka. <\/p>\n\n\n\n<p>Under cirka en timme ges ett sk\u00e5despel, vars utg\u00e5ngspunkt \u00e4r den fatala processen mot filosofins urfader.  \u00c5klagaren Meletos anklagar honom f\u00f6r att f\u00f6rneka gudarnas gudomlighet, j\u00e4mte att ha d\u00e5ligt inflytande p\u00e5 ungdomen. Straffet f\u00f6r dessa f\u00f6rsyndelser ska sonas med d\u00f6den yrkar \u00e5klagaren p\u00e5.  Pj\u00e4sen uppeh\u00e5ller sig kring det f\u00f6rsvarstal Sokrates \u00e4r ber\u00e4ttigad till och hans stoiska h\u00e5llning. En h\u00e5llning som g\u00f6r Meletos besviken och dottern Aspasia uppr\u00f6rd. Lika sj\u00e4lvgod som \u00f6dmjuk p\u00e5st\u00e5r Sokrates att han \u00e4r den visaste av Athenare, eftersom han basunerar ut p\u00e5 gator och torg  att han inget vet. Paradoxer \u00e4r hans gebit!  N\u00e4r folkdomstolen p\u00e5 vaga grunder f\u00f6rklarat honom skyldig &#8211; ljuset t\u00e4nds i salongen f\u00f6r att demonstrera vilka som utg\u00f6r domstol &#8211; \u00e5terst\u00e5r till slut bara t\u00f6mmandet av giftb\u00e4garen. <\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p>  Blomqvist f\u00f6renar h\u00f6gtravande, klassicistiskt rotad  retorik med ett underfundigt unders\u00f6kande drag.. Allvarstyngda resonemang l\u00e4ttas upp av anakronismer. Exempelvis atmosf\u00e4risk musik som stundom p\u00e5minner om halvsekelgammal symfonirock\/ psykedelia. Ett \u00f6gonblick av teatermagi intr\u00e4ffar i samband med att Sokrates parafraserar Muhammed Alis mest omtalade uttalande.  En giftig replik av Aspasia inneh\u00e5ller en &#8221;dr\u00e4pande&#8221; generalisering: &#8221;<em>Kvinnor f\u00f6der, m\u00e4n sl\u00e5r ihj\u00e4l.&#8221; <\/em>  Roligaste referensen utg\u00f6r tvekl\u00f6st Sokrates kommentar om Aristoteles.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/84980336_2824730634215432_6345413760038993920_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-132579\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/84980336_2824730634215432_6345413760038993920_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/84980336_2824730634215432_6345413760038993920_o-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Olivia Olsen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Scenografin \u00e4r spartanskt funktionell. Sk\u00e5despelarna beh\u00f6ver f\u00f6rlita sig till texten och samspelet sinsemellan. Eric \u00c5kerlind tillh\u00f6r gr\u00e4ddan av karakt\u00e4rssk\u00e5despelare i regionen. Han har aktivt bidragit till flera av de succ\u00e9er jag hintade om inledningsvis. \u00c5kerlind  har scenisk karisma, vilket  \u00e5nyo bevisas. Gestaltningen av en fram\u00e5tlutad 70-\u00e5ring v\u00e4gandes sina ord,  n\u00e4r han inte befinner sig i affekt, har stora f\u00f6rtj\u00e4nster. Med sm\u00e5 medel som ett blinkade \u00f6ga eller hummande, kan han f\u00e5 fram sin po\u00e4ng. Tillsammans med regiss\u00f6ren har han utvecklat ett framg\u00e5ngsrikt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt d\u00e4r tajmingen styr, v\u00e4ntar in exakt r\u00e4tt l\u00e4ge att leverera sina repliker.<\/p>\n\n\n\n<p> Hans motspelare Peter J\u00e4gbring (Teater Albatross, ocks\u00e5 regiss\u00f6r, pianist) g\u00f6r en avm\u00e4tt beslutsfattare, lagom potent med ofr\u00e5nkomlig air av upph\u00f6jdhet. Och Madeleine Laine (showartist med mera) \u00e4r en vitamininjektion,  f\u00f6r in ett v\u00e4lkommet emotionellt register. Har en roll som inneb\u00e4r att ifr\u00e5gas\u00e4tta genom att h\u00e4vda sin uppfattning, i en tid n\u00e4r kvinnor inte hade n\u00e5gon talan. <\/p>\n\n\n\n<p>Ljuss\u00e4ttningen \u00e4r en annan detalj v\u00e4rd appl\u00e5der, liksom de inspelade r\u00f6sterna och ljudeffekterna. <em>Sokrates D\u00f6d <\/em>kan betecknas ses som en tillspetsad historielektion som med konstn\u00e4rlig frihet r\u00e4tar ut eventuella fr\u00e5getecken.<\/p>\n\n\n\n<p> Ser en gedigen, klart godk\u00e4nd upps\u00e4ttning. Men den g\u00f6r tyv\u00e4rr inte det best\u00e5ende intryck man bespetsat sig p\u00e5. Sv\u00e5rt att utr\u00f6na varf\u00f6r. En f\u00f6rklaring \u00e4r att konfrontationerna Sokrates har med sin lurade antagonist och sin f\u00f6rtvivlade dotter, stundom saknar den gl\u00f6dheta laddning en kunnat f\u00f6rv\u00e4nta sig. En annan orsak skulle kunna vara, att dramaturgin inte  \u00e4r konsekvent fokuserad p\u00e5 tragedin per se.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Efter texter av Platon och Franz Kafka Manus och regi: Hans Blomqvist Scenografi: Eva Lena J\u00f6nsson Lunde Kostym,: Johanna Van Heljster ljus: Kim Lech Ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand Medverkande: Erik \u00c5kerlind, Peter J\u00e4gbring, Madeleine Laine, Miia Rasku\/ Kim Lech, Ivar Wiklander (r\u00f6st) och \u00c5sa-Lena Hjelm (r\u00f6st). Spelas till och med 9\/4 2020 adress; Stigbergsliden 5B i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132564","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132564","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132564"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132564\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132593,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132564\/revisions\/132593"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132564"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132564"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132564"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}