{"id":132421,"date":"2020-02-12T17:10:15","date_gmt":"2020-02-12T15:10:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132421"},"modified":"2020-02-13T14:45:45","modified_gmt":"2020-02-13T12:45:45","slug":"rutinerade-och-tajta-hardingar-levererar-bitvis-oemotstandligt-tunggung-humans-passinthru-av-future-elephants","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132421","title":{"rendered":"Rutinerade och tajta ”h\u00e5rdingar” levererar bitvis oemotst\u00e5ndligt tunggung – Humans Passin\u00b4Thru av Future Elephants?"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Mats Lefvert<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Future Elephants?<\/p>\n\n\n\n

Humans Passin\u00b4Thru<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Cosmic Penguin Recordings Stockholm januari 2019 och i Crunch Studio i Solna mars 2019 av Anders Oredson<\/p>\n\n\n\n

Mix: Anders Oredson<\/p>\n\n\n\n

Produktion: Future Elephants? och Anders Oredson<\/p>\n\n\n\n

S-Rock<\/p>\n\n\n\n

44:51<\/p>\n\n\n\n

Release: 31\/1 2020<\/p>\n\n\n\n

En volymstark platta som f\u00f6r mitt vidkommande blev ett intressant sticksp\u00e5r, vilket blir uppenbart om man vet n\u00e5got om vad jag h\u00e5llit p\u00e5 med senaste \u00e5ren. Ing\u00e5r ju i Gyllene Skivan – juryn (\u00e5rets b\u00e4sta svenska jazzalbumet), bes\u00f6kt folkmusikkonserter, recenserat fr\u00e5n m\u00e5nga jazzfestivaler, kammarmusikfestival, Clandestino med mera. <\/p>\n\n\n\n

Med tanke p\u00e5 den musikaliskt h\u00e5rdf\u00f6ra 70-tals sf\u00e4r Future Elephants? h\u00f6r hemma, \u00e4r det relevant att n\u00e4mna att jag p\u00e5 Liseberg sett akter som Hellacopters, Union Carbide, Ian Hunter, The Nomads, Mc5, TSOUL och p\u00e5 annat h\u00e5ll Wishbone Ash-influerade Hollow Ships. Har d\u00e4rtill p\u00e5 WOW gett h\u00f6gsta betyg till Iggy Pop och Th\u00e5str\u00f6m. En annan referens med direkt b\u00e4ring p\u00e5 bandet \u00e4r boogierockarna Wasa Express, som jag har flera skivor av och sett p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Errols 1978 som Stampen i n\u00e4rtid. Den som sjunger p\u00e5 Humans Passin\u00b4Thru <\/em>, \u00e4r n\u00e4mligen Roger Holeg\u00e5rd k\u00e4nd fr\u00e5n bland andra Wasa Express och Neon Rose.<\/p>\n\n\n\n

Detta \u00e4r uppf\u00f6ljaren p\u00e5 debutalbumet fr\u00e5n 2016. Bandet best\u00e5r av n\u00e4mnde Holeg\u00e5rd p\u00e5 s\u00e5ng, rytmgitarr och mellotron. Han \u00e4r omgiven av gitarrvirtuosen Dante Holmberg med bakgrund i exempelvis Strix Q (ursprungligen Magnus Ugglas kompband), Sigvard Frenzel (trummor, percussion och keyboards) vars rytmiska bedrifter h\u00f6rts med s\u00e5v\u00e4l Mikael Rickfors som Johnny Thunders samt p\u00e5 bas och st\u00e4ms\u00e5ng Anders Lundquist (etablerad som musikjournalist i fr\u00e4mst Rock\u00b4n Roll Magazine). Bandet odlar en muskul\u00f6s charm, fungerar utm\u00e4rkt tillsammans likt en enormt slipad enhet. Vissa svulstiga drag ska inte f\u00f6rnekas.<\/p>\n\n\n\n

Man har skrivit albumets \u00e5tta l\u00e5tar (bonussp\u00e5r p\u00e5 CD-utg\u00e5van) i olika konstellationer. Utan att tillh\u00f6ra hardcoregenren (Refused – ett flaggskepp inom genren), framf\u00f6rs k\u00f6ttig, progressiv rock med f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00e5 taktbyten, vars heavy metal – influenser st\u00e4ndigt antyds. De engelska texterna som bifogas i separat texth\u00e4fte h\u00e5ller m\u00e5ttet, utan att vara uppseendev\u00e4ckande. Beh\u00e4ndigt att \u00e4mnet f\u00f6r varje l\u00e5t f\u00f6rklaras i pressutskicket. Till saken h\u00f6r att jag s\u00e4llan f\u00e4ster avseende vid vad som sjungs, d\u00e4remot hur en l\u00e5t framf\u00f6rs vokalt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pressfoto Mats Lefvert – fr\u00e5n bandets facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vill f\u00f6ra in ett resonemang om Led Zeppelin, en ikonisk kvartett som Future Elephants? ”medger” \u00e4r en tydlig inspirationsk\u00e4lla, vilket inte g\u00e5r att ta miste p\u00e5. Jag inser storheten hos Led Zeppelin, inklusive de enskilda medlemmarna. \u00c4nd\u00e5 har jag inte tilln\u00e4rmelsevis lyssnat lika mycket p\u00e5 dem som The Who. Medan jag \u00e4lskar Roger Daltreys st\u00e4mma har jag haft sv\u00e5rt f\u00f6r den ljusa alt Robert Plant f\u00f6rfogat \u00f6ver. Av vokalister stockholmarna listat uppskattar jag den r\u00e5a urkraften hos Eric Burdon och Steve Marriott likv\u00e4l som nerven hos den unge Peter Gabriel. Min po\u00e4ng \u00e4r att jag inte \u00e4r s\u00e4rskilt f\u00f6rtjust i Roger Holeg\u00e5rds lika v\u00e4lartikulerade som teatraliska s\u00e5ng. Somliga bed\u00f6mare h\u00e4vdar s\u00e4kert motsatsen, men trots att man slipper det typiska h\u00e5rdrocksylandet kvarst\u00e5r min tveksamhet.<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r \u00e4nd\u00e5 ett otvetydigt positivt helhetsomd\u00f6me? Jo, tack vare graden av spelskicklighet och samh\u00f6righet. Varje pusselbit passar exakt, inga skarvar m\u00e4rks i detta autentiska, feta sound. N\u00e4stan mytomspunne producenten och ljudteknikern Anders Oredson ska ha en j\u00e4tteeloge f\u00f6r sitt formidabla hantverkskunnande. (Han har under fem decennier varit ljudansvarig f\u00f6r en salig blandning av produktioner, flera omistliga s\u00e5dana \u00e4ger jag.) L\u00e5tarna \u00e4r grundade i en sammanh\u00e4ngande formel om \u00e4n av oj\u00e4mn standard.<\/p>\n\n\n\n

Andra halvan som inleds med Free World\u00b4s Fallin\u00b4Down <\/em>h\u00e4rb\u00e4rgerar frapperande bra l\u00e5tar. Sv\u00e4ngfaktorn \u00e4r p\u00e5taglig, liksom nyanserna genom originella ackordf\u00f6ljder och dito tempov\u00e4xlingar. De medryckande melodierna \u00f6ppnar upp, hookarna sitter galant, liksom dynamiken n\u00e4r man g\u00e5r ner i varvtal. Sk\u00f6njer lysande element av boogie och blues, softa st\u00e4mningar och symfoniska ansatser. Kan f\u00f6rest\u00e4lla mig hur avancerade str\u00e4ngb\u00e4ndaren Dante Holmberg live har en personlig hejaklack. Eminenta solon tippar aldrig \u00f6ver och han tillf\u00f6r i \u00f6vrigt glimrande stringens, lockar fram leenden. Trevligt att han tagit intryck av en m\u00e5ngsidig gigant som David Gilmour.<\/p>\n\n\n\n

Kompet f\u00f6rtj\u00e4nar ocks\u00e5 att hyllas stort. De alternerar lyh\u00f6rt emellan att vara underst\u00f6djande och p\u00e5drivande. Basg\u00e5ngarna och den sl\u00e4piga rytmen i Magic Window <\/em>f\u00e5r mig att jubla. Betr\u00e4ffande vokala insatser ska n\u00e4mnas att Alicia Frenzel k\u00f6rar p\u00e5 Free World… <\/em>samt att Oscars kyrkok\u00f6r sk\u00e4nker A Last Farewell <\/em>dess h\u00f6gtidligt suggestiva inramning. En episk l\u00e5t som hyllar musikhj\u00e4ltar som nyss g\u00e5tt ur tiden, exempelvis Gregg Allman, Chuck Berry, Tony Joe White, Tom Petty, Ginger Baker och Walter Becker. ( Alla sexton som n\u00e4mns inuti cd-fodralet \u00e4r m\u00e4n.) <\/p>\n\n\n\n

Efter de inledande, ganska konventionella l\u00e5tarna som toppas av \u00f6lh\u00e4vars\u00e5ng, uppst\u00e5r gradvis organiskt attraktiva m\u00f6nster. F\u00f6r\u00e4ndringen smyglanseras i den kusliga peter_17<\/em>, vars viktiga budskap signaleras med mellotron. Of\u00f6ruts\u00e4gbarheten \u00f6kar, nyanser g\u00f6r sig g\u00e4llande och originella riff tar vid. Tvekade mellan 3+ och det slutgiltiga betyget, som motiveras av att jag efterhand rycks med allt mer av ett knippe titlar som l\u00e5ter kanon. Leveransen av energi och spelgl\u00e4dje \u00e4r exceptionell. Bet\u00e4nk att jag \u00e4r en kr\u00e4vande lyssnare, konsumerar inte regelbundet musik som s\u00e5 h\u00e4r of\u00f6rblommerat, bek\u00e4nner sig till ett extremt potent sound med naturlig hemvist i en raka-r\u00f6r-rocktradition. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Future Elephants? Humans Passin\u00b4Thru 4 Inspelad i Cosmic Penguin Recordings Stockholm januari 2019 och i Crunch Studio i Solna mars 2019 av Anders Oredson Mix: Anders Oredson Produktion: Future Elephants? och Anders Oredson S-Rock 44:51 Release: 31\/1 2020 En volymstark platta som f\u00f6r mitt vidkommande blev ett intressant sticksp\u00e5r, vilket blir uppenbart om man vet […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132421","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132421","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132421"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132421\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132455,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132421\/revisions\/132455"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132421"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132421"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132421"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}