Outlines
\nNycirkus\/Performance med nyskriven livemusik
\nAv Face First kompaniet
\nPremi\u00e4r p\u00e5 S\u00f6dra teatern den 8 februari 2020
\nMusik Mikaela Hansson
\nLjusdesign Hannele Philipson<\/p>\n
I det f\u00f6rtryckta programmet till f\u00f6rest\u00e4llningen, skriver man att kompaniet vill ge uttryck f\u00f6r att vara en konstform som \u201dutspelar sig i periferin av det medvetna och ser det omedvetna rakt i ansiktet\u201d. Dessutom anser man, att man ger uttryck f\u00f6r handl\u00f6sa kast i verkligheten, f\u00f6r att man sl\u00e4nger sig ut i det ok\u00e4nda.<\/p>\n
Ingen kan ta ifr\u00e5n kv\u00e4llens akt\u00f6rer att de \u00e4r enormt skickliga och starka cirkusartister. De utf\u00f6r under i kroppsr\u00f6relser, i vigheter och styrka n\u00e4r de jonglerar, balanserar, snurrar i ringar och kl\u00e4ttrar i band\/rep. Man kan inget annat \u00e4n imponeras av kraften och smidigheten. Att kvinnorna inte enbart \u00e4r lyftande objekt \u00e4r ett stort plus att gl\u00e4dja sig \u00e5t n\u00e4r alla kl\u00e4ttrar p\u00e5 varandra och h\u00e4mtar kraft genom varandra.<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen inneh\u00e5ller ocks\u00e5 en del f\u00f6rs\u00f6k till s.k. happening med intensioner av intellektuella undertoner. Tyv\u00e4rr blir det mest lite effektfullt men aldrig mer \u00e4n s\u00e5. Man blandar friskt mellan det ironiska, det l\u00e4ttsamma och det ytliga i snabba kast, utan f\u00f6rankring. Eftersom publiken f\u00e5r lov att vara fr\u00e5n 7 \u00e5r, h\u00f6r jag hur barnen framf\u00f6r mig (som \u00e4r yngre \u00e4n 7 \u00e5r) inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r nyansskillnaderna i f\u00f6rest\u00e4llningen och sj\u00e4lvklart h\u00f6gt st\u00e4ller fr\u00e5gor, n\u00e4r de inte de blir f\u00f6rvirrade.<\/p>\n
Artisterna f\u00f6rs\u00f6ker mestadels, mellan sina scener, att f\u00f6rflyta sig i lugn tempo. Spelar de sig sj\u00e4lva, \u00e4r de enbart sitt jag eller f\u00f6rs\u00f6ker de vara en roll ut\u00f6ver det? Jag f\u00e5r inte riktigt n\u00e5gon klarhet under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng. Det finns inte n\u00e5gon direkt r\u00f6d tr\u00e5d, \u00e4ven om man mestadels f\u00f6rs\u00f6ker skapa antigen mystik f\u00f6r sin egen skull eller lustighet genom taffligheter. Jag tror att artisterna skulle ha beh\u00f6vt en koreograf och\/eller en regiss\u00f6r som kunde ha hj\u00e4lp dem med en handling som kunde ha h\u00e5llit ihop begreppen. Den utm\u00e4rkta akrobatiken beh\u00f6vde fler syften, f\u00f6r att inte bli den massan av enbart skickliga kroppar utan mening. Tyv\u00e4rr blev de allt f\u00f6r mycket enbart kroppar i r\u00f6relse.<\/p>\n
Mest uppr\u00f6rd under kv\u00e4llen blir jag dock av publiken, som st\u00f6rde mycket av f\u00f6rest\u00e4llningen. Mammor pratade h\u00f6gt med sina sm\u00e5barn (under 7 \u00e5r), en baby b\u00f6rjade gr\u00e5ta och en pappa l\u00e4mnade lokalen efter en stund och folk filmade f\u00f6rest\u00e4llningen med sin mobil. Man skrev dessutom sms och lyser upp salen f\u00f6r oss andra. Dessutom appl\u00e5derades det livligt mellan varje upptr\u00e4dande och d\u00e4rmed f\u00f6rst\u00f6rds illusionerna och ber\u00e4ttelserna runt omkring som artisterna f\u00f6rs\u00f6kte skapa. Vad \u00e4r det f\u00f6r fel p\u00e5 m\u00e4nniskor?<\/p>\n
Musikaliskt hade jag lite sv\u00e5rt att h\u00e4nga med i syftena till scenografin och koreografin . M\u00e5nga g\u00e5nger var musiken mer frist\u00e5ende eller vid sidan av scenkonsterna. Kanske var det meningen? Enbart vid ett tillf\u00e4lle sj\u00f6ng artisten (Mikaela H). Trots det s\u00e5 stod hon uppe p\u00e5 scen och syntes under hela f\u00f6rest\u00e4llningen i en vacker r\u00f6d kl\u00e4nning. Jag f\u00f6rstod inte hennes tydliga och markanta sceniska n\u00e4rvaro. Kanske skulle hon lika g\u00e4rna ha kunnat varit p\u00e5 sidan av scenen och gett artisterna mer utrymme f\u00f6r kroppsr\u00f6relserna? Jag upplevde henne mallplacerad.<\/p>\n
Mest ber\u00f6rd under kv\u00e4llen blev jag i den scenen, n\u00e4r tv\u00e5 av de kvinnliga artisterna vara domare\/ konferencierer. Tv\u00e5 av m\u00e4nnen upptr\u00e4da och blir bed\u00f6mda framf\u00f6r dem. Kvinnorna menade att de beh\u00f6vde kl\u00e4 av sig mer och visa lite hud. De bossade runt med m\u00e4nnen. Jag misst\u00e4nker att scenen var satirisk och syftade p\u00e5 den verklighet som m\u00e5nga kvinnor i kulturbranschen uts\u00e4tts f\u00f6r, f\u00f6r att f\u00e5 en roll. Jag vet inte om det var meningen att vi i publiken skulle bli obekv\u00e4ma och reagera. Jag blev mycket illa ber\u00f6rd av att m\u00e4nnen beordrades att kl\u00e4 av sig \u201doch visa lite hud f\u00f6r det har publiken betalt f\u00f6r att f\u00e5 se\u201d. Illam\u00e5ende blev jag dessutom av att publiken av detta b\u00f6rjade busvissla, fl\u00e5sa h\u00f6gt och skrattade \u00e5t det hela \u2013 vilket jag inte tyckte var den r\u00e4tta reaktionen. Kanske ins\u00e5g publiken inte att det var satir? Var det inte \u00e5tminstone ironi, var det mycket taktl\u00f6st och smakl\u00f6st det som skedde p\u00e5 scen. Sk\u00e5despeleriet var inte tillr\u00e4ckligt professionellt i mina \u00f6gon och det gick inte att avg\u00f6ra scenens syfte ut\u00f6ver den avancerade akrobatiken. Att man dessutom pratade mycket behj\u00e4lplig engelska gjorde inte scenen mer sp\u00e4nnande och intressant ut\u00f6ver det som \u00f6gonen kunde ge en.<\/p>\n
Jag hade velat se cirkuskonst med djupare mening och syften. Tyv\u00e4rr fick jag inte det. Det blev kanske v\u00e5gade hopp ut i intet, men det k\u00e4ndes intellektuellt f\u00f6r hoppl\u00f6st platt i sina fall.<\/p>\n
Cirkusartisterna Anton Graaf, Sarah Lett, Manda Rydman, Oscar Karlsson och Gustav Rosell.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Outlines Nycirkus\/Performance med nyskriven livemusik Av Face First kompaniet Premi\u00e4r p\u00e5 S\u00f6dra teatern den 8 februari 2020 Musik Mikaela Hansson Ljusdesign Hannele Philipson I det f\u00f6rtryckta programmet till f\u00f6rest\u00e4llningen, skriver man att kompaniet vill ge uttryck f\u00f6r att vara en konstform som \u201dutspelar sig i periferin av det medvetna och ser det omedvetna rakt i […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[],"class_list":["post-132402","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132402","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132402"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132402\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132403,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132402\/revisions\/132403"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132402"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132402"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132402"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}