{"id":132356,"date":"2020-02-07T19:14:31","date_gmt":"2020-02-07T17:14:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132356"},"modified":"2020-02-07T20:59:46","modified_gmt":"2020-02-07T18:59:46","slug":"avskalat-broderande-av-garvad-jazzgitarrist-springtime-in-new-york-av-rolf-jardemark-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132356","title":{"rendered":"Avskalat broderande av garvad jazzgitarrist &#8211; Springtime In New York med Rolf Jardemark Trio"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"256\" height=\"256\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/rolf_jardermark.png.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-132357\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/rolf_jardermark.png.jpg 256w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/rolf_jardermark.png-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 256px) 100vw, 256px\" \/><figcaption>Coverdesign Peter Wetteus<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Rolf Jardemark Trio<\/p>\n\n\n\n<p>Springtime In New York<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i studio Epidemin G\u00f6teborg 16\/1 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Mix och master: \u00c5ke Linton i Svenska Grammofonstudion<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Rolf Jardemark<\/p>\n\n\n\n<p>Guitarlandrecords<\/p>\n\n\n\n<p>21:10<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 13\/12 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Rolf Jardemark \u00e4r n\u00e5got av en institution i musiklivet p\u00e5 V\u00e4stkusten. Den v\u00e4nlige mannen som s\u00e4llan \u00e4r utan hatt p\u00e5 scen, har varit yrkesverksam sedan mitten av 80-talet. Han har v\u00e4xlat mellan orkesterjobb i musikaler p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan till spelningar p\u00e5 jazzfestivaler, jamv\u00e4rd och anspr\u00e5ksl\u00f6sa kroggig. P\u00e5 meritlistan finns tio album i eget namn, varav jag har tv\u00e5. Har ofta h\u00f6rt honom live i fr\u00e4siga, alternativt eftert\u00e4nksamma melodier p\u00e5 sin Gibson i flera decennier. Vid ett par tillf\u00e4llen har det resulterat i positiva recensioner, exempelvis konserter med  Gilbert Holmstr\u00f6m och med Margaretha Evmark. Av samarbeten kan n\u00e4mnas Michael Ruff, Per Hovensj\u00f6, John Stowell och Bohusl\u00e4n Big Band. Duoskivan <em>Cosmology<\/em> (2016) med amerikanske gitarristen Stowell \u00e4r en l\u00e5gm\u00e4ld p\u00e4rla.  Minns ocks\u00e5 med gl\u00e4dje en &#8221;str\u00e4ngb\u00e4ndarorgie&#8221; p\u00e5 Nef n\u00e4r Rolf var medlem i Guitars Unbelieveable.  <\/p>\n\n\n\n<p>Den v\u00e4lutbildade musikern \u00e4r aktuell med en ep best\u00e5ende av fyra egna l\u00e5tar. I Rolfs trio ing\u00e5r Olli Rantala p\u00e5 akustisk bas och unga stj\u00e4rnskottet Adam Ross p\u00e5 trummor, tv\u00e5 f\u00f6rn\u00e4mliga musiker jag frapperande ofta kunnat lyssna p\u00e5 live. F\u00f6r att ringa in gitarristens stil kan n\u00e4mnas att han i uppv\u00e4xten influerades av tungviktarna Larry Carlton och Pat Metheny (honom s\u00e5g jag  sent 80-tal). Vill l\u00e4gga till ikoniska namn som Rune Gustavsson och Joe Pass, vilka f\u00f6rmodligen utgjort f\u00f6rebilder f\u00f6r en fin instrumentalist som l\u00e4mnat f\u00e4blessen f\u00f6r fusion bakom sig.<\/p>\n\n\n\n<p>Tror att varje ackord, varje grepp p\u00e5 gitarrens hals, g\u00e5r att urskilja f\u00f6r lyssnare som beh\u00e4rskar noter. Rolf spelar b\u00e5de elektriskt och akustiskt. L\u00e5ter genomg\u00e5ende v\u00e4ldigt snyggt, oftast eftert\u00e4nksamt. Titelsp\u00e5ret tycks mig inledningsvis ha p\u00e5verkats av <i>As Times Goes By. <\/i>Hantverkskunnandet m\u00e4rks! Jardemark har kn\u00e5pat lagom mycket med att f\u00e5 snits p\u00e5 melodierna. <em>Expanded Play <\/em>heter en sm\u00e5struttig  sak med hit-potential. Den medryckande slingan accentueras  av det ypperliga ankaret Rantala.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"600\" height=\"428\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/Scan13.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-132382\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/Scan13.jpg 600w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/Scan13-300x214.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/><figcaption>foto Rolf Ohlson ok\u00e4nt \u00e5rtal<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Att skriva l\u00e5tar med tillr\u00e4cklig substans och egenart \u00e4r en utmaning. En av de fyra l\u00e5tarna lyfter aldrig, stannar vid att vara en trevlig och anonym skapelse. Adam Ross charmanta spel \u00e4r h\u00e4r den st\u00f6rsta f\u00f6rtj\u00e4nsten. Lyckligtvis \u00e4r avslutande <em>Togetherness<\/em> \u00e4nnu en presumtiv hit, om inte i radion s\u00e5 \u00e5tminstone live.  Uppfyller f\u00f6ruts\u00e4ttningarna.  Blir stimulerad av en vilsam, avskalad ballad, vars komp beter sig  str\u00e5lande n\u00e4r de backar upp sin solist Finns n\u00e5got mycket sympatiskt i Jardemarks s\u00e4tt att portionera ut sin utomordentliga teknik, j\u00e4mte f\u00f6rm\u00e5gan att hitta r\u00e4tt sammanhang.<\/p>\n\n\n\n<p>Ska medge att jag inte sprungit benen av mig f\u00f6r att h\u00f6ra g\u00f6teborgaren lira. Han har \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rn\u00f6jt mig och andra med god smak, genom att dyka upp lite \u00f6verallt under \u00e5rens lopp. Dessutom tillh\u00f6r han den skaran som g\u00e4rna g\u00e5r ut f\u00f6r att h\u00f6ra p\u00e5 kollegor. Och viktigast av allt: musikern och l\u00e5tskrivaren Rolf Jardemark har aldrig gjort mig besviken.<\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Rolf Jardemark Trio Springtime In New York 4 Inspelad i studio Epidemin G\u00f6teborg 16\/1 2019 Mix och master: \u00c5ke Linton i Svenska Grammofonstudion Producent: Rolf Jardemark Guitarlandrecords 21:10 Releasedatum: 13\/12 2019 Rolf Jardemark \u00e4r n\u00e5got av en institution i musiklivet p\u00e5 V\u00e4stkusten. Den v\u00e4nlige mannen som s\u00e4llan \u00e4r utan hatt p\u00e5 scen, har varit yrkesverksam [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132356","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132356","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132356"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132356\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132386,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132356\/revisions\/132386"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132356"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132356"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132356"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}