{"id":132198,"date":"2020-02-05T06:39:57","date_gmt":"2020-02-05T04:39:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132198"},"modified":"2020-02-05T14:35:37","modified_gmt":"2020-02-05T12:35:37","slug":"goteborg-filmfestival-2020-en-slags-sammanfattning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=132198","title":{"rendered":"G\u00f6teborg Filmfestival 2020 – en slags sammanfattning"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Kulturbloggens skribent och Stig Bj\u00f6rkman – foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Nordens st\u00f6rsta filmfestival med totalt 400 filmer \u00e4r \u00f6ver. Mentalt tr\u00f6tt efter att ha matats med syn- och ljudintryck under eva dygn, samtidigt en ynnest att via kameralinsen f\u00e5 resa runt i v\u00e4rlden genom gl\u00e4dje och sorg. Blev f\u00f6r min del 30 filmer plus ett par \u00f6vriga programpunkter. \u00c4r f\u00f6rst\u00e5s om\u00f6jligt att redog\u00f6ra f\u00f6r varje upplevelse p\u00e5 ett helt\u00e4ckande s\u00e4tt. V\u00e4ljer d\u00e4rf\u00f6r att g\u00f6ra ett antal reflektioner och nedslag. Lyckades l\u00e4gga ett tillfredsst\u00e4llande schema med tillr\u00e4ckligt mycket luft. Bortsett fr\u00e5n Capturing The Devine<\/em> sk\u00f6nt nog inget strul p\u00e5 de nio st\u00e4llen jag bevistade f\u00f6r att se biofilm jag var nyfiken p\u00e5. Att varje festival jag f\u00f6rs\u00f6ker ta pulsen p\u00e5, s\u00e4llan eller aldrig k\u00e4nns som att befinna sig mitt i smeten, \u00e4r ett faktum man f\u00e5r l\u00e4ra sig att hantera.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5rets affisch var gjord av Karin Mamma Andersson. Hennes utstr\u00e4ckta pekfinger symboliserar viljan att l\u00e4sa av trender. Anna Odell stod f\u00f6r b\u00e5de en pr\u00f6va-p\u00e5-installation, j\u00e4mte vinjettfilmen med Jan Guillou i \u00f6verenskommen underkastelse. Fokusering l\u00e5g dels p\u00e5 Brasilien och klimatet f\u00f6r landets filmare, dels p\u00e5 beslutet att l\u00e5ta h\u00e4lften av utbudet ha kvinnor som regiss\u00f6rer. Stellan Skarsg\u00e5rd hade utsetts till hedersg\u00e4st, h\u00f6ll masterclass j\u00e4mte att flera av hans huvudroller kunde besk\u00e5das. Filmoraklet Stig Bj\u00f6rkman hade getts en retrospektiv med tidiga spelfilmer,samt ett Directors Talk d\u00e5 vi fick smakprov ur kommande portr\u00e4ttfilm om Joyce Carol Oates. N\u00e4r han intervjuades var anekdoten om hur Harriet Andersson \u00e4gde rummet vid en tagning, s\u00e4rskilt notabel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00c4r \u00f6vertygad om att Tjeckiens Oscarsbidrag The Painted Bird <\/em>kommer betraktas som ett m\u00e4sterverk. Manus bygger p\u00e5 en sj\u00e4lvbiografisk roman jag har i min \u00e4go, skriven av den judiske polsk-amerikanske f\u00f6rfattaren Jerzy Kosinski. I betydelsefulla biroller f\u00f6rekommer bland andra Stellan Skarsg\u00e5rd,Harvey Keitel och Julian Sands. I upp emot tre timmar av svartvita tabl\u00e5er utan musik, skildras en pojkes skr\u00e4ckfyllda vandring via hans uttrycksl\u00f6sa \u00f6gon, p\u00e5 flykt undan nazister, kosackers h\u00e4rjningar och \u00e4ven civilas ondska. Otrolig omsorg om detaljer – menande blickar och f\u00e5rade ansikten. F\u00e5 repliker! Grymhet av s\u00e5dan monumental art att varningsflagg m\u00e5ste hissas.<\/p>\n\n\n\n

Efter att precis ha st\u00e5tt pall f\u00f6r flera \u00e4ckliga scener, gav jag mig p\u00e5 kv\u00e4llen i kast med 1917<\/em>. Sam Mendes ruskigt p\u00e5kostade krigsfilm fr\u00e5n den vansinniga krigsf\u00f6ringen n\u00e4r miljoner unga m\u00e4n offrades stationerade i skyttegravar. Uts\u00e4tter mig f\u00f6r ett bombardemang av f\u00e4rger, upphetsade dialoger, effektfullt soundtrack och ett rafflande \u00e4ventyr i form av ett sm\u00e5tt om\u00f6jligt uppdrag f\u00f6r tv\u00e5 l\u00e4gre bef\u00e4l. Ett s\u00e4llan sk\u00e5dat bildfyrverkeri paras med gediget sk\u00e5despeleri med George MacKay i spetsen. Filmen som f\u00e5tt massvis av Oscarsnomineringar bygger p\u00e5 osannolikt hj\u00e4lted\u00e5d ber\u00e4ttat av farfar till Mendes. Producenten har inte h\u00e5llit igen p\u00e5 kostnader, ist\u00e4llet vr\u00e4kt p\u00e5 med statister och lik i olika stadier av f\u00f6rruttnelse. D\u00e4remot har man struntat i att ge MacKay ett utseende trov\u00e4rdigt hans oerh\u00f6rda umb\u00e4randen. Han f\u00f6rvandlas d\u00e4rmed till en mytisk gestalt; utan smuts och skr\u00e5mor.<\/p>\n\n\n\n

Kan ha andra orsaker, men efter n\u00e4mnda filmer drabbades jag av rej\u00e4l huvudv\u00e4rk. P\u00e5 v\u00e4g in till klassiska Draken hamnade jag i rekordl\u00e5ng k\u00f6 n\u00e4r biljetter skulle skannas<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Spelfilmer d\u00e4r relationer med barn utl\u00f6ste dramatik var ett tema i flera av de ber\u00e4ttelser jag rankar h\u00f6gst. Proxima <\/em>i regi av Alice Winocour handlar om en kvinnlig astronaut vars pr\u00f6vningar f\u00f6r att klara rymd\u00e4ventyret inte \u00e4r v\u00e4rst, trots att hon vomerar och tuppar av. I denna p\u00e4rla \u00e4r det ist\u00e4llet f\u00f6rh\u00e5llandet till den otrygga dottern som f\u00f6r astronauten (lysande portr\u00e4tterad av Eva Green), orsakar st\u00f6rst oro. Relationen dem emellan \u00e4r filmens t\u00e5rdrypande motor, fylld av t\u00e4t emotionell laddning. \u00d6ver spr\u00e5kbarri\u00e4rer f\u00f6renas bes\u00e4ttningen p\u00e5 ett jordn\u00e4ra s\u00e4tt. I l\u00e4tt karikerad bredaxlad roll syns Matt Dillon. Kongenialt soundtrack av Ryuichi Sakamoto.<\/p>\n\n\n\n

En annan skildring d\u00e4r barnen har stor inverkan \u00e4r Good Intentions <\/em> av Ana Garcia Blaya. I centrum f\u00f6r handlingen syns tre barn i skol\u00e5ldern vars tillvaro spenderas antingen hos ordentliga mamman eller den hoppl\u00f6sa slacker-pappan. Den fr\u00e5nskilda pappan \u00e4lskar fotboll, att r\u00f6ka p\u00e5 och indierock. Barnen stormtrivs i hans vilda v\u00e4rld vars centrum \u00e4r en ol\u00f6nsam skivbutik. Saker st\u00e4lls p\u00e5 sin spets n\u00e4r mamman aviserar att hon ska flytta med barnen fr\u00e5n Argentina f\u00f6r att f\u00e5 h\u00f6gre inkomst. En charmig historia med h\u00f6gt tempo och avsiktligt primitivt foto, handkamera och super 8. Os\u00e4ker p\u00e5 om den f\u00e5r svensk distribution.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Islands Oscarsbidrag av Hlynur P\u00e1lmason \u00e4r ytterligare ett i raden av ypperliga beskrivningar av hur m\u00e4nniskor kan umg\u00e5s \u00f6ver generationer. Vackert foto av svenska Maria von Hauswolff ber\u00e4ttar om morfars \u00f6msinta relation med snart 9-\u00e5riga barnbarnet, vars gl\u00e4dje efterhand f\u00f6rbyts till fasa, n\u00e4r han (formidabelt gestaltad av Ingvar Sigurdsson) fullst\u00e4ndigt \u00e4ndrar skepnad. Om en polis vars svartsjuka g\u00f6r honom fullkomligt livsfarlig. S\u00e5ledes ett narrativ med ot\u00e4ck v\u00e4ndning parat med hisnande vackra bilder. Of\u00f6ruts\u00e4gbart slut!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Julie Delpy \u00e4r en stj\u00e4rna verksam utanf\u00f6r de stora filmbolaget. I Zoe <\/em>st\u00e5r hon b\u00e5de f\u00f6r regi och agerar farmaceut och \u00e4ngslig mamma i huvudrollen. Vad som b\u00f6rjar som v\u00e5rdnadstvist utvecklas till en anklagelseakt n\u00e4r den ot\u00e4nkbara katastrofen intr\u00e4ffar. Just f\u00f6r att relationen med Zoe \u00e4r s\u00e5 tajt, blir man extra ber\u00f6rd av forts\u00e4ttningen frenetiska f\u00f6rs\u00f6k. Filmen skiftar fr\u00e5n lycklig vardagsrealism till g\u00e5tfullt experimenterande i kroppslig sci-fi anda, vilket \u00f6verraskar utan att dribbla bort publiken. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En film l\u00e4tt att tycka om \u00e4r betitlad A Beautiful Day In The Neighborhood<\/em>, efter ett \u00e4lskat barnprogram i USA. I ett verk av Marielle Heller m\u00e4rks en glimrande Tom Hanks i klockrent samspel med Matthew Rhys. Och i en avg\u00f6rande biroll syns Chris Cooper. En verklighetsbaserad dramakomedi om m\u00f6tet mellan en inv\u00e4rtes trasig tidskriftskribent och en fascinerande barn-tv karakt\u00e4r som vill ge tittarna trygghet. R\u00f6rande ber\u00e4ttelse som inpr\u00e4ntar vikten av goda g\u00e4rningar och f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00f6rl\u00e5ta.<\/p>\n\n\n\n

Ett antal amerikanska filmer fanns att se som pressvisningar. N\u00e5gra s\u00e5g jag p\u00e5 detta vis utan att beh\u00f6va f\u00f6rs\u00e4kra mig om biljetter, n\u00e5gra av dem s\u00e5g jag i ordinarie program. Att de mestadels var otextade var en nackdel, n\u00e4r det g\u00e4llde att h\u00e4nga med. Hysteriskt uppskruvade Uncut Gems <\/em>med Adam Sandler i intensiv action s\u00e4ttandes sv\u00e5rslaget rekord i antalet ”fuck”, k\u00e4ndes efter\u00e5t som t\u00e4mligen meningsl\u00f6s f\u00f6reteelse, \u00e4ven om den pumpade av adrenalin och tungt beat. Blev underligt nog hyllad av ansedda kollegan Hynek Pallas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En thriller av Todd Haynes vid namn Dark waters <\/em>\u00e4r en biopic som med r\u00e4tta s\u00e4gs ha Erin Brockovich-vibbar. Mark Ruffalo g\u00f6r antagligen sitt livs roll,har kring sig \u00f6vertygande insatser av Anne Hathaway, Bill Pullman, Tim Roth med flera. Ruffalo personifierar advokaten som blir uppvaktad om en milj\u00f6skandal av tv\u00e5 b\u00f6nder fr\u00e5n hans hembygd. Detta blir upptakten till en gigantisk, m\u00e5ng\u00e5rig utredning och domstolsf\u00f6rhandlingar. Den m\u00e4ktiga fienden drar sig f\u00f6rst\u00e5s inte f\u00f6r att obstruera r\u00e4ttvisan och s\u00e4tta kl\u00e4ppar i hjulet, vilket skr\u00e4mmer och pl\u00e5gar m\u00e5ls\u00e4gare, j\u00e4mte filmens hj\u00e4lte samt hans omgivning. Haynes & Ruffalo \u00e4r m\u00e4sterliga p\u00e5 att f\u00f6rmedla kusligt krypande obehag. Scenen n\u00e4r advokaten ska starta sin bil i ett parkeringshus, \u00e4r s\u00e5 otroligt laddad att den har f\u00f6ruts\u00e4ttningar att bli ikonisk.<\/p>\n\n\n\n

Ett verklighetsbaserat drama med episka dimensioner som oreserverat rekommenderas \u00e4r Harriet <\/em>av Kassi Lemons. Utspelar sig p\u00e5 1800-talet n\u00e4r slaveriet grasserade som v\u00e4rst. Despotiska gods\u00e4gare styrde med j\u00e4rnhand \u00f6ver vad de betraktade som sin egendom. Frihetsk\u00e4mpen Harriet Tubman har blivit en ikonisk f\u00f6rgrundsfigur i kampen mot slaveriet i sydstaterna. Hennes l\u00e5nga,tappra liv och osannolika \u00f6de skildras med passion av en makal\u00f6s Cynthia Eriva. Sp\u00e4nnande, ot\u00e4ckt och upplysande! Fantastiskt foto kombinerat med kraftfull musik f\u00f6rst\u00e4rkerr vad publiken erfar. Att somliga svarta agerade kollaborat\u00f6rer och d\u00e4rmed direkt eller indirekt orsakade dr\u00e5p p\u00e5 systrar\/ br\u00f6der, var en uppr\u00f6rande omst\u00e4ndighet att chockas \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vettiga manus p\u00e5st\u00e5s vara en bristvara, inte minst i Hollywood. The Peanut Butter Falcon <\/em>har rosats och vunnit publikpris, vilket \u00e4r gl\u00e4djande d\u00e5 det \u00e4r en rolig film med djupa insikter om m\u00e4nniskans natur. Alla kan vi utvecklas under r\u00e4tt f\u00f6ruts\u00e4ttningar, \u00e4ven en grabb med Down syndrom vars passion \u00e4r wrestling. Shia Labeouf gl\u00e4nser som h\u00e4ndig sm\u00e5kriminell bohem. Jagade fiskaren Tyler flyr sina motst\u00e5ndare, f\u00e5r likaledes flyende Zak p\u00e5 kroken. En feel good-historia som pendlar mellan Huckleberry Finn-liknande \u00e4ventyr och visst m\u00e5tt av romantisk saga. LaBeof flankeras f\u00f6rtj\u00e4nstfullt av Zack Gottsagen och Dakota Johnson.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 tal om att tvingas vara p\u00e5 rymmen en smidig \u00f6verg\u00e5ng till Queen & Slim<\/em>, vars tematik kallats f\u00f6r en Thelma & Louise f\u00f6r Black Lives Matter-r\u00f6relsen. Upprinnelsen \u00e4r att en trafikpolis grovt missbrukar sina befogenheter, varf\u00f6r det svarta paret som nyss tr\u00e4ffats p\u00e5 date drabbas av panik. Polisen skjuts ihj\u00e4l i sj\u00e4lvf\u00f6rsvar, vilket g\u00f6r dem till jagat villebr\u00e5d. De f\u00e5r i denna meningsfulla roadmovie, hj\u00e4lp att h\u00e5lla p\u00e5 fri fot av v\u00e4nner och sympatis\u00f6rer, men man \u00e4r \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rvissad om hur det kommer sluta. Den ansedda video-regiss\u00f6ren Melina Matsoukas (Beyonc\u00e9…) har \u00e5stadkommit en formfull\u00e4ndad estetik genom snyggt foto, lysande klippning, tillg\u00e5ng till duktiga sk\u00e5despelare samt ett fr\u00e4ckt soundtrack.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rflyttar vi oss till England p\u00e5tr\u00e4ffas en m\u00e5 bra-film fr\u00e5n samme regiss\u00f6r som gjorde Allt eller inget. <\/em>Peter Cattaneo, p\u00e5 plats p\u00e5 Stora Teatern f\u00f6r att ge oss mer k\u00f6tt p\u00e5 benen, k\u00f6r i Military Wives <\/em>p\u00e5 i snarlikt sp\u00e5r. Vi fick veta att id\u00e9n kom till honom efter en dokument\u00e4r p\u00e5 BBC,om k\u00f6rer som engagerat tusentals fruar till milit\u00e4rer uts\u00e4nda p\u00e5 uppdrag. De f\u00f6renas av samma villkor, fast olikheter i \u00f6vrigt skiner igenom. Kristin Scott Thomas och Sharon Horgan briljerar som rivaliserande initiativtagare. I potten f\u00f6r k\u00f6ren som k\u00e4nner sig hemma med 80-tals l\u00e5tar som Don\u00b4t You Want Me <\/em>och Shout, <\/em>ligger ett framtr\u00e4dande i Royal Albert Hall. Olika officersgrader p\u00e5verkar kvinnorna, liksom klasstrukturer. Komik utan att det blir f\u00e5nigt, som inte heller v\u00e4jer f\u00f6r yrkets risker- Tacksamt \u00e4mne att tackla f\u00f6r en lyh\u00f6rd filmskapare som Peter Cattaneo.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Varje dygn festivalen p\u00e5gick puffade jag f\u00f6r en de begivenheter,jag sett under dygnet p\u00e5 min facebooksida. En av dagarna f\u00f6ll valet p\u00e5 Once were Brothers <\/em>om den kreativa formtoppen hos the Band, d\u00e4r summan p\u00e5stods vara st\u00f6rre \u00e4n delarna. Robbie Robertson utg\u00f6r ciceron i ett v\u00e4rdefullt dokument d\u00e4r s\u00e5v\u00e4l hans fru, som k\u00e4nnare och kollegor s\u00e4tter in bandet med den magiska repertoaren i sitt sammanhang. Fl\u00f6dar av underbara l\u00e5tar, h\u00e4ngivelse, destruktivitet och unikt bildmaterial. R\u00f6rdes n\u00e5gra g\u00e5nger till t\u00e5rar av sk\u00f6nheten. Inte ov\u00e4ntat fungerar Martin Scorsese (The Last Waltz) <\/em>som exekutiv producent.<\/p>\n\n\n\n

Aprop\u00e5 musikfilmer s\u00e5g jag ocks\u00e5 Capturing The Devine – With Natacha Atlas<\/em>, en dokument\u00e4r i K-special format av Susanna Edwards. Den kompromissl\u00f6sa duon har i fjorton \u00e5r kivats om projektet, vars uppkomst \u00e4r att Edwards blev besatt av den flerspr\u00e5kiga divans arabiska toner. Med tanke p\u00e5 alla problem och nyckfullt beteende som kantat inspelningarna, trasslade typiskt nog visningen av urpremi\u00e4ren. Helt klart en f\u00e4ngslande artist jag inte sett sjunga, d\u00e4remot har cd med. Ansvariga teamet med dokument\u00e4rfilmaren sj\u00e4lv i centrum var n\u00e4rvarande vid vad som blev en lyckad testvisning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00c5tskilliga filmer t\u00e4vlar i olika sektioner. I nordiska avdelningen som t\u00e4vlar om v\u00e4rldens st\u00f6rsta prissumma vann Barn<\/em>. Har sin upprinnelse i att en elev f\u00f6rolyckas i ett br\u00e5k vid ett fotbollsm\u00e5l. Under tv\u00e5 och halv timma speglas familjerna hos offret respektive hos den v\u00e5llande, j\u00e4mte ber\u00f6rd skolpersonal. I regi av Dag Johan Haugerud har en ohanterlig situation v\u00e4vts in i en underlig stilblandning av sociologiskt drama och m\u00e4rkliga handlingar och dito relationer. Utan att filmen g\u00e5r p\u00e5 grund inneh\u00e5ller den en stor dos absurda inslag.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5g ytterligare tv\u00e5 norska filmer. Disco <\/em>med Josefine Frida (Nora i Skam) <\/em>var n\u00e5got av en besvikelse. I motsats till megasucc\u00e9n Skam <\/em>helt renons p\u00e5 erotik. Frida spelar en v\u00e4rldsm\u00e4stare i discodans vars kropp kollapsar under t\u00e4vling. Hela hennes familj \u00e4r drivande i en frikyrkof\u00f6rsamling, vilket inte huvudpersonen revolterar mot. Tv\u00e4rtom, v\u00e4ljer hon att underkasta sig en \u00e4n str\u00e4ngare l\u00e4ra,utan att man blir riktigt klok p\u00e5 varf\u00f6r. Filmens foto bel\u00f6nades under festivalen.<\/p>\n\n\n\n

Are You Leaving Already? <\/em>(se foto ovan) \u00e4r \u00e4nnu en i raden av filmer d\u00e4r genrer blandas. \u00d6verlag en komedi med tv\u00e5 underh\u00e5llande m\u00e5lare – en norsk och en svensk – som m\u00e5nar om en stackars tjej med m\u00f6rk bakgrund i egen l\u00e4genhet. En r\u00f6rande film om godhet och f\u00f6rm\u00e5gan att hitta ov\u00e4ntade l\u00f6sningar. Inst\u00e4mmer i marknadsf\u00f6ringen om att detta \u00e4r hj\u00e4rtev\u00e4rmande dramakomedi av en talangfull Dogma-f\u00f6respr\u00e5kare. Man fnissar mycket \u00e5t de t\u00f6ntiga irriterande hantverkarna, som mot alla odds \u00e4r kapabla att leverera. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Stannar kvar i Norden. Erfarna Lone Scherfig fr\u00e5n Danmark var med p\u00e5 galavisningen p\u00e5 Storan. I The Kindness Of Strangers <\/em>kretsar ocks\u00e5 hon kring aspekten godhet. En kvinna med tv\u00e5 s\u00f6ner l\u00e4mnar i all hast sin sadistiske make, som r\u00e5kar vara polis. Tyv\u00e4rr har hon ingen plan b, men efter att ha praktiserat kleptomaniska drag, blir familjen hj\u00e4lpt av v\u00e4lg\u00f6rare. Dels frivilligorganisationer, d\u00e4rp\u00e5 filantroper kring en fake-rysk restaurang vars \u00e4gare spelas av karakt\u00e4rsk\u00e5despelaren Bill Nighy. En egendomlig ber\u00e4ttelse fr\u00e5n New York om m\u00e4nniskor som antingen hamnat utanf\u00f6r skyddsvallarna, eller str\u00e4var p\u00e5 innanf\u00f6r. Hade trott att jag skulle uppskatta filmen mer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En uppslitande skildring som tog mig med storm var Algeriets Oscarsbidrag Papicha. <\/em> F\u00e5r jag bara n\u00e4mna tre favoriter i den 43.e upplagan av GFF, kan jag inte avh\u00e5lla mig fr\u00e5n denna omtumlande historia. Filmen borde vara obligatorisk f\u00f6r de v\u00e4lmenande opinionsbildare i Sverige som vill \u00f6ka toleransen mot extremism och fundamentalism. Lyna Khoudry briljerar full av iver och oppositionslust, beger sig nattetid ut i dansens virvlar med v\u00e4ninna, allt medan fundamentalistisk terror r\u00e5der. Korsningen mellan livslust och vidrig fanatism framst\u00e4lls l\u00e4skigt skickligt av Mounia Meddour. En fest f\u00f6r cineaster, trots att man efter\u00e5t blir fruktansv\u00e4rd nedst\u00e4md av f\u00f6rtryck och avskyv\u00e4rda d\u00e5d.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ingen blodspillan, men v\u00e4l ur\u00e5ldriga ideal l\u00e5ngsamt p\u00e5 v\u00e4g att uppl\u00f6sas pr\u00e4glar En kvinnas val. <\/em>Saudiarabiens omv\u00e4lvande Oscarsbidrag har samma avs\u00e4ndare som Den gr\u00f6na cykeln. <\/em>B\u00e5de denna och n\u00e4rliggande feministiska manifestet Papicha <\/em>har svensk distribution tack och lov. Vi f\u00e5r f\u00f6lja en v\u00e4lm\u00e5ende familj med tre vuxna d\u00f6ttrar vars stolta far \u00e4r turnerande musiker. I centrum st\u00e5r en l\u00e4kare tr\u00f6tt p\u00e5 att inte bli respekterad och \u00e4nnu tr\u00f6ttare p\u00e5 oasfalterade ytan framf\u00f6r sjukhuset som f\u00f6rsv\u00e5rar transporter. Maryam best\u00e4mmer sig f\u00f6r att kampanja som f\u00f6rsta kvinna i kommunalval. Med syskonens bist\u00e5nd genomf\u00f6rs en m\u00e5lmedveten strategi utan finansi\u00e4rer. Kanske dumt att avsl\u00f6ja hur det g\u00e5r, hintar bara om en magnifik slutscen. En otroligt viktig film med subtil humor, vars budskap f\u00f6rhoppningsvis p\u00e5skyndar positiva tendenser. F\u00e5r inte missas.<\/p>\n\n\n\n

En tredje film fr\u00e5n ungef\u00e4r samma region har den engelska titeln Chained. <\/em>Gripande socialrealism om en bufflig polis som tappar status hos sin familj och hos sin arbetsgivare efter en incident. F\u00e4rden mot botten utspelas i Tel Aviv. Fast Rashi \u00e4lskar sin fru, saknar han f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rst\u00e5 henne och hennes rebelliska dotter med modellambitioner. Paralleller har dragits till framg\u00e5ngsrika br\u00f6derna Dardenne.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kan inte minnas n\u00e4r\/ om jag tidigare sett brasiliansk film p\u00e5 bio. S\u00e5g Bacurau <\/em>sista kv\u00e4llen efter att ha st\u00e5tt i j\u00e4ttel\u00e5ng k\u00f6 av ackrediterade p\u00e5 Draken. Filmen har lockat rekordpublik i hemlandet, tagit hem jurypris i Cannes och betraktas som ett symboliskt motst\u00e5nd mot nuvarande president. Iphones finns med som ett b\u00e4rande inslag, liksom i flera andra filmer jag redogjort f\u00f6r. I likhet med m\u00e5nga andra verk dessutom en besynnerlig mix av stilar. Regiss\u00f6rsparet har bakat samman voodoo med korruption, westerndramaturgi med grotesk splatter. En avskuren by tar till alla till buds st\u00e5ende medel f\u00f6r att inte utpl\u00e5nas av ett perverst internationellt g\u00e4ng yrkesm\u00f6rdare, som tappat all heder och f\u00f6rsonande drag. Mitt i makabra v\u00e5ldsorgier sk\u00f6njer man referenser till politisk pragmatism och kulturhistoria. Distanserat och infernaliskt epos!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

And The Birds Rained Down <\/em>i regi av Louise Archambault bel\u00f6nades med publikens pris. En fin och drastisk historia om lockelsen i vildmarksliv, integritet, spirande k\u00e4rlek, \u00e5lderdomens begr\u00e4nsningar, trofasta hundar. Vidunderligt foto ger oss kanadensisk natur i sin prakt. M\u00e5leri, musik och st\u00e4rkande bad har sin givna plats. Sturgill Simpson framf\u00f6r en full\u00f6dig l\u00e5t live i en scen fr\u00e5n en pub. <\/p>\n\n\n\n

En film fr\u00e5n turkiska landsbygden har en lika autentisk input. Den heter Steppe. <\/em>Under halvannan timme h\u00e4nder inte s\u00e4rskilt mycket utan att det f\u00f6r publiken blir l\u00e5ngtr\u00e5kigt. K\u00e4nns som ett snitt ur verkligheten. F\u00f6rh\u00e5llandet som r\u00e5der \u00e4r att en gamling v\u00e4grar l\u00e4mna sin by som kommer dr\u00e4nkas av ett dammbygge. Under tiden \u00e4gnar sig hans olyckliga son och tv\u00e5 v\u00e4nner \u00e5t diverse f\u00f6rberedelser. En l\u00e5gm\u00e4ld typisk festivalfilm d\u00e4r himlens portar \u00f6ppnar sig. T\u00e4mligen h\u00e4ndelsefattigt ocks\u00e5 i belgiska Hellhole <\/em>d\u00e4r vi f\u00f6ljer n\u00e5gra personer som lever under pressade f\u00f6rh\u00e5llanden. Kameran f\u00f6ljer dem i elliptiska r\u00f6relse i olika milj\u00f6er i Bryssel, vars inv\u00e5nare pl\u00e5gas av minnen fr\u00e5n terrord\u00e5d. Intressant, kuslig film som jag \u00e4nd\u00e5 uppfattade som skissartad.<\/p>\n\n\n\n

Godk\u00e4nd men inte s\u00e5 mycket mer lovord, vill jag \u00e4gna italienska The Champion. <\/em>Trevligt \u00e4nd\u00e5 att regiss\u00f6ren fanns tillg\u00e4nglig f\u00f6r fr\u00e5gor efter\u00e5t. Filmens f\u00f6rlaga \u00e4r den oregerlige Mario Balotelli. Handlar om en genialisk forward i Serie A-klubben Roma, vars labila hum\u00f6r m\u00e5ste korrigeras. En privatl\u00e4rare anst\u00e4lls f\u00f6r att g\u00f6ra den odr\u00e4glige stj\u00e4rnan till duktig student. Ett annat sp\u00e5r \u00e4r en komplicerad k\u00e4rlekshistoria, j\u00e4mte en diskussion om \u00e4kta v\u00e4nskap och fixeringen vid lyx.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e4ntat s\u00e4tt en yvig, pratglad skildring av en dysfunktionell fransk familj. Vid rodret styr Catherine Deneuve en kvalificerad ensemble. Dialoger i uppr\u00f6rt tonl\u00e4ge varvas med n\u00e5gra f\u00e5 stillsamma andh\u00e4mtningar. Regiss\u00f6r Cedric Kahn tar ocks\u00e5 plats framf\u00f6r kameran, som den oansvarige brodern fast besluten att f\u00f6reviga moderns f\u00f6delsedag. Efterhand n\u00e4r instabila dottern dyker upp, blir st\u00e4mningen infekterad, gradvis alltmer okontrollerbar. F\u00f6rn\u00e4mligt ljussatt sk\u00e5despelartriumf, vars intrig uppvisar en krackelerande borgerlighet. \u00c4ldsta barnbarnet f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla ihop den br\u00e4ckliga farkosten med ett ambiti\u00f6st teaterstycke. Grundligt iscensatt kaotiskt tillst\u00e5nd, som jag inte fann lika lyckat som jag hade hoppats.<\/p>\n\n\n\n

Hade valt en till fransk film, n\u00e4mligen Thalasso, eller hur Houellebecq och Depardieu hittade meningen med livet igen <\/em>i regi av samme man som gjorde kidnappningsfilmen om den provokative f\u00f6rfattaren. Frestande att spekulera i vilken utstr\u00e4ckning de tv\u00e5 Helan & Halvan-liknande celebriteterna medverkar som sig sj\u00e4lva. Persongalleriet p\u00e5 den skinande blanka spa-anl\u00e4ggningen \u00e4r t\u00e4mligen abnormt avseende b\u00e5de beteende och fysionomi. Visst \u00e4r det kul att duon ibland f\u00e5r direktionens tysta medgivande att bryta mot befintliga h\u00e4lsoregler. Och visst \u00e4r resonemangen om d\u00f6da kroppars \u00e5terf\u00f6delse h\u00e4rligt mysko, liksom \u00e4rendet som uppdykande x-kidnapparna l\u00e4gger fram. Men filmen \u00e4r ganska trist, vilket man inte kan h\u00e4vda att H:s prosa \u00e4r (har med beh\u00e5llning l\u00e4st tv\u00e5 romaner plus recenserat scenversion av Underkastelse) <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Programpunkten Work In Progress presenterade ett fascinerande norskt-svenskt samarbete. Tv\u00e5 norska kvinnliga manusf\u00f6rfattare ber\u00e4ttade om hur det g\u00e5tt till v\u00e4ga f\u00f6r att med kvinnligt perspektiv skriva en remake p\u00e5 Utvandrarna. <\/em>Verkar kunna bli ett sp\u00e4nnande projekt. F\u00f6rhoppningsvis premi\u00e4r 20121.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

obs Urs\u00e4kta l\u00e4ngden p\u00e5 kr\u00f6nikan, dela g\u00e4rna upp l\u00e4sningen i omg\u00e5ngar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nordens st\u00f6rsta filmfestival med totalt 400 filmer \u00e4r \u00f6ver. Mentalt tr\u00f6tt efter att ha matats med syn- och ljudintryck under eva dygn, samtidigt en ynnest att via kameralinsen f\u00e5 resa runt i v\u00e4rlden genom gl\u00e4dje och sorg. Blev f\u00f6r min del 30 filmer plus ett par \u00f6vriga programpunkter. \u00c4r f\u00f6rst\u00e5s om\u00f6jligt att redog\u00f6ra f\u00f6r varje […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,44],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132198","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-chadie","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132198","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132198"}],"version-history":[{"count":97,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132198\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132349,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132198\/revisions\/132349"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132198"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132198"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132198"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}