![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/Malin-Fezehai-Sri-Lanka.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
H\u00e4nderna. L\u00e4ngst ut p\u00e5 v\u00e5ra armar. De finns d\u00e4r och vi anv\u00e4nder dem dagligen, st\u00e4ndigt, konstant utan att egentligen l\u00e4gga m\u00e4rke till dem. Vad de g\u00f6r, vad de kan g\u00f6ra, vad de gjort. H\u00e4nderna som redskap, som verktyg, som kroppsdel, som uttryck. De \u00e4r r\u00e4tt otroliga n\u00e4r man b\u00f6rjar t\u00e4nka p\u00e5 det och \u00e4nnu tydligare blir det n\u00e4r de gestaltas p\u00e5 bild.
\n”Power of hands” heter utst\u00e4llningen som visas p\u00e5 Fotografiska och den g\u00f6r verkligen sk\u00e4l f\u00f6r sitt namn. Kraften g\u00e5r att ta p\u00e5. Den \u00e4r om\u00f6jlig att inte k\u00e4nna. Bara genom att l\u00e4sa titeln p\u00e5 utst\u00e4llningen g\u00f6r att allt fokus sedan ligger p\u00e5 h\u00e4nderna n\u00e4r man kollar p\u00e5 bilderna. \u00d6gonen dras dit. \u00c4ven p\u00e5 de mer vidgade bilderna d\u00e4r h\u00e4nderna inte \u00e4r i fokus s\u00e5 s\u00f6ker blicken efter dem.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/Malin-Fezehai-IDP-camp-Batticaloa-Sri-Lanka-300x300.jpg\")
Malin Fezehai \u00e4r en eritreansk-svensk fotograf baserad i New York men har v\u00e4rlden som sitt motiv. F\u00f6r bilderna till ”Power of hands” har hon rest runt p\u00e5 fyra kontinenter och fotat m\u00e4nniskor i olika situationer och konstellationer. Allt ifr\u00e5n det vardagliga till det mer extravaganta. Till det bra som h\u00e4nderna kan g\u00f6ra men ocks\u00e5 det d\u00e5liga. Denna utst\u00e4llningen har hygien- och h\u00e4lsof\u00f6retaget Essity som kunskapspartner och enligt deras rapport \u201dHygiene and Health Report 2018-2019\u201d kan upp till 70% av sjukv\u00e5rdsrelaterade infektioner reduceras med hj\u00e4lp av b\u00e4ttre hygienrutiner. Den kraften har det. Den kraften har de.<\/p>\n
Att ha ett s\u00e5 smalt och fokuserat tema p\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 enkelt som en kroppsdel \u00e4r v\u00e4ldigt slagkraftigt. De blir inte bara den yttersta spetsen p\u00e5 en arm, de blir n\u00e5got mycket st\u00f6rre. H\u00e4nder som fl\u00e4tar, skjuter en cykel, baddar en panna, kramar om en v\u00e4n. Som lyfter upp varandra, h\u00e5ller varandra uppe, drar varandra upp. Det \u00e4r fint att t\u00e4nka p\u00e5. Alla de h\u00e4nder som har r\u00f6rt vid en och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt ber\u00f6rt en. De fyller s\u00e5 m\u00e5nga funktioner och det gestaltas s\u00e5 vackert i bilderna. Som i ”New York” d\u00e4r en pojke har lindat armarna kring sig sj\u00e4lv. Som i ”Washington D.C, USA” d\u00e4r fr\u00e4mlingar hj\u00e4lper en demonstrant att tv\u00e4tta \u00f6gonen rena fr\u00e5n t\u00e5rgas. Som i ”Port Antonio, Jamaica” d\u00e4r den lilla, tunna handen \u00e4r balansen som f\u00e5r flickan p\u00e5 t\u00e5 att kunna st\u00e4lla sig i de mest otroliga st\u00e4llningarna.<\/p>\n
”Mina h\u00e4nder \u00e4r mina redskap i bildskapandet, men det betyder ocks\u00e5 mycket n\u00e4r jag fotograferar m\u00e4nniskor. Hur deras kroppsuttryck f\u00e5ngas \u00e4r lika viktigt som ansiktsuttryck. F\u00f6r att det kan kommunicera s\u00e5 mycket olika saker som \u00f6mhet, stolthet, gl\u00e4dje eller ledsamhet” s\u00e4ger Malin. Jag ser ner p\u00e5 mina egna h\u00e4nder n\u00e4r jag skriver den h\u00e4r texten. Allting h\u00e4nger ihop. Det \u00e4r hennes h\u00e4nder som tar bilder p\u00e5 andras h\u00e4nder, det \u00e4r mina h\u00e4nder som skriver om hur hennes h\u00e4nder tar bilder p\u00e5 andras h\u00e4nder. ”M\u00e4nniskor \u00e4r lika och olika \u00f6ver hela v\u00e4rlden p\u00e5 samma s\u00e4tt som individer \u00e4r lika och olika. Vi alla lever i samma v\u00e4rld men med olika verkligheter och jag f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e4ndigt l\u00e4ra mig om olika m\u00e4nniskors liv, vare sig en person \u00e4r en flykting, politiker eller musiker. Jag jobbar i m\u00e5nga olika verkligheter och f\u00f6r mig \u00e4r den m\u00e4nskliga kontakten det viktigaste” forts\u00e4tter hon. Hennes syns\u00e4tt p\u00e5 m\u00e4nskligheten \u00e4r inspirerande och hoppfull. Bilderna fr\u00e5n v\u00e4rldens h\u00f6rn fl\u00e4tas samman till en och jag vill tro, och m\u00e5ste tro, att oavsett var vi kommer ifr\u00e5n, vad vi b\u00e4r med oss, vart vi ska, kan vi alltid – alltid – str\u00e4cka ut v\u00e5ra h\u00e4nder och n\u00e5gon kommer fatta tag i dem.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/Malin-Fezehai-Chihuahua-Mexico.jpg\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
H\u00e4nderna. L\u00e4ngst ut p\u00e5 v\u00e5ra armar. De finns d\u00e4r och vi anv\u00e4nder dem dagligen, st\u00e4ndigt, konstant utan att egentligen l\u00e4gga m\u00e4rke till dem. Vad de g\u00f6r, vad de kan g\u00f6ra, vad de gjort. H\u00e4nderna som redskap, som verktyg, som kroppsdel, som uttryck. De \u00e4r r\u00e4tt otroliga n\u00e4r man b\u00f6rjar t\u00e4nka p\u00e5 det och \u00e4nnu tydligare […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-132077","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-litteratur","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132077","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132077"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132077\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":132086,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132077\/revisions\/132086"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132077"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132077"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132077"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}