{"id":131964,"date":"2020-01-24T15:27:08","date_gmt":"2020-01-24T13:27:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131964"},"modified":"2020-01-24T15:27:09","modified_gmt":"2020-01-24T13:27:09","slug":"filmrecension-catwalk-en-stark-och-arlig-dokumentar-om-en-vag-fran-drom-till-erovring","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131964","title":{"rendered":"Filmrecension: Catwalk – en stark och \u00e4rlig dokument\u00e4r om en v\u00e4g fr\u00e5n dr\u00f6m till er\u00f6vring"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Charlie Bennet<\/figcaption><\/figure>\n

Catwalk<\/strong>
\nBetyg: 4
\nSvensk biopremi\u00e4r: 31 januari 2020<\/p>\n

Str\u00e5lkastarljuset t\u00e4nds. Scenen \u00e4r tom p\u00e5 s\u00e5n\u00e4r en ensam flicka i vit tv\u00e5ngstr\u00f6ja. Hennes blick \u00e4r nedst\u00e4md, nedtryckt, nerslagen. Hon kramar sig sj\u00e4lv, men inte p\u00e5 det s\u00e4ttet man vill att n\u00e5gon ska h\u00e5lla om sig sj\u00e4lv p\u00e5. Hennes steg fram\u00e5t \u00e4r tunga. B\u00e4r p\u00e5 vikten av vad m\u00e4nskligheten har gjort mot s\u00e5dana som henne. Som har ansetts annorlunda. Avvikande. Fel. I takt med att musiken \u00f6kar blir hennes r\u00f6relser livligare. Framf\u00f6r publikens \u00f6gon bryter hon sig loss och avslutar numret med segergesten; En knuten n\u00e4ve, rakt upp i luften – revansch!<\/p>\n

Allting b\u00f6rjar i Sverige, i Gislaved, d\u00e4r Emma \u00d6rtlund har en dr\u00f6m. Hon vill bli fotomodell och f\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 en riktig catwalk. Hon s\u00e4ger att hon har utstr\u00e5lningen som kr\u00e4vs och att hon kan bidra med n\u00e5got st\u00f6rre till modeindustrin. S\u00e5 hon skriver ett brev till Glada Hudik-teaterns grundare P\u00e4r Johansson. Det \u00e4r starten p\u00e5 en resa som tar Emma \u00d6rtlund, Alexander R\u00e5dlund, Ida Johansson, Kitty Jonsson och Nicklas Hillberg fr\u00e5n Sverige hela v\u00e4gen till New York fashion week.<\/p>\n

Vi f\u00e5r f\u00f6lja deras repetitioner, utveckling och h\u00f6ra bakgrundshistorien till deras liv. De har alla n\u00e5gon form av funktionsneds\u00e4ttning och \u00e4ven om dokument\u00e4ren \u00e4r ljus och h\u00e4rlig och ligger oerh\u00f6rt n\u00e4ra till skratt s\u00e5 finns gr\u00e5ten d\u00e4r ocks\u00e5. De vittnar alla om mobbning, trakasserier, f\u00f6rdomar, h\u00e5rda ord, f\u00f6rutfattade meningar och det k\u00e4nns sv\u00e5rt att t\u00e4nka att dessa fantastiska m\u00e4nniskor som bara vill lysa och skina har f\u00e5tt utst\u00e5 s\u00e5 mycket hat.<\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e5got som P\u00e4r vill ta fasta p\u00e5. Att deras visning ska ber\u00e4tta n\u00e5got, inte bara inneh\u00e5lla vackra kreationer. S\u00e5 visningen tar avstamp ur Sverige 1920. D\u00e4r Vipeholmsexperimenten st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren. D\u00e5 de med funktionsneds\u00e4ttning blev satta p\u00e5 anstalt och f\u00f6r\u00e4ldrarna blev uppmanade att gl\u00f6mma bort sina barn. F\u00f6r att de var annorlunda, f\u00f6r att de inte passade in. Han visar bilder fr\u00e5n f\u00f6rr och det v\u00e4cker starka minnen, ”jag k\u00e4nner igen de d\u00e4r blickarna” s\u00e4ger Kitty med t\u00e5rar rinnandes ner f\u00f6r sina kinder. Hon vet ocks\u00e5 hur det k\u00e4nns n\u00e4r livslusten slocknat. Det blir tydligt vilken resa de har gjort n\u00e4r hon lite senare s\u00e4ger ”Jag \u00e4r h\u00e4r och vill ge ger gl\u00e4dje. Ta emot den nu!” och str\u00e5lar mot kameran, en uppmaning som \u00e4r om\u00f6jlig att inte fullf\u00f6lja.<\/p>\n

Hela dokument\u00e4ren \u00e4r en vacker mosaikblandning av att \u00e5tervinna frihet, ta tillbaka makten, \u00f6vervinna r\u00e4dsla, och ocks\u00e5, som Laleh sjunger i soundtracket som spelas p\u00e5 h\u00f6gsta volym bakom – Att bara f\u00e5 vara sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

De korsar till slut atlanten (Lalehs ”Goliat” i bakgrunden – Vi ska ta \u00f6ver, vi ska ta \u00f6ver v\u00e4rlden) och Kitty f\u00e5r sin efterl\u00e4ngtade kl\u00e4nning som \u00e4r full med fj\u00e4rilar, en symbol f\u00f6r frihet. Alexanders l\u00e4xa att balansera en bok p\u00e5 huvudet har gett resultat och han har en s\u00e5 stolt h\u00e5llning d\u00e4r han g\u00e5r att ingenting kan tynga ner honom. Nicklas glittrande kl\u00e4nning \u00e4r maffigare \u00e4n himlavalvet. Idas ballerinakl\u00e4nning med hennes tillh\u00f6rande r\u00f6relsespel sprakar. Och s\u00e5 Emma, vars dr\u00f6m och brev som startade allt det h\u00e4r, skrider ner f\u00f6r Catwalken som hon inte hade gjort annat, som hon inte skulle g\u00f6ra n\u00e5got annat. Fr\u00e5n 1920-talets tv\u00e5ngstr\u00f6ja, med nerslagen blick och kuvad person som helt saknar livsgnistan till att explodera ut i ett glittrande, sprakande sammelsurium av k\u00e4nslor, kl\u00e4nningar, v\u00e4rdighet och revansch. Det \u00e4r helt otroligt!<\/p>\n

”Imorgon \u00e4r den h\u00e4r staden v\u00e5r” s\u00e4ger Emma till P\u00e4r n\u00e4r de st\u00e5r och blickar ut \u00f6ver Manhattans skyline, kv\u00e4llen innan visningen. ”Imorgon \u00e4r den h\u00e4r staden v\u00e5r”. Imorgon \u00e4r den h\u00e4r v\u00e4rlden er.<\/p>\n