{"id":131743,"date":"2020-01-19T12:59:07","date_gmt":"2020-01-19T10:59:07","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131743"},"modified":"2020-01-19T12:59:08","modified_gmt":"2020-01-19T10:59:08","slug":"teaterkritik-determinism-pa-dramaten-realism-och-symbolism-mots-i-en-stark-skildring-av-var-tid","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131743","title":{"rendered":"Teaterkritik: Determinism p\u00e5 Dramaten – realism och symbolism m\u00f6ts i en stark skildring av v\u00e5r tid"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Determinism<\/strong>
\nAv och i regi av: Mattias Andersson
\nMusik: Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir
\nScenografi och kostym: Julia Przedmojska
\nPeruk och mask: Nathalie Pujol
\nLjusdesign: Charlie \u00c5str\u00f6m
\nMedverkande: Evin Ahmad, Th\u00e9r\u00e8se Brunnander, Hannes Meidal och Alexanders Salzberger
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Dramaten 18 januari 2020<\/p>\n

\u00c4r allt i livet f\u00f6rbest\u00e4mt eller har vi en egen vilja? Hur mycket kan vi p\u00e5verka, egentligen? Mattias Andersson tar upp dessa fr\u00e5gor i pj\u00e4sen Determinism. Det \u00e4r en fascinerande upps\u00e4ttning som ocks\u00e5 tar upp flera andra viktiga fr\u00e5gor kring dagens v\u00e4rld och samh\u00e4lle. Ett \u00e5terkommande tema \u00e4r tankarna kring vem vi \u00e4r och hur lika eller olika varandra vi \u00e4r. Det \u00e4r ett drama som b\u00e5de \u00e4r realistiskt och samtidigt symboliskt och d\u00e4rf\u00f6r blir mycket starkt och ber\u00f6rande. Emellan\u00e5t k\u00e4nns det djupt in i magen och samtidigt skulle Brecht s\u00e4kert appl\u00e5dera, f\u00f6r som publik h\u00e5ller jag \u00e4nd\u00e5 en distans till karakt\u00e4rerna och g\u00e5r hem fylld av tankar om vad jag sett och hur det kan p\u00e5verka mig och vad jag kan g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet.<\/p>\n

\"\"Tv\u00e5 ganska unga personer \u00e4r pj\u00e4sens huvudkarakt\u00e4rer. De tar sig igenom en dimma och sl\u00e5r s\u00f6nder glaset i ett f\u00f6nster f\u00f6r att ta sig in i ett f\u00f6r att stj\u00e4la. Enligt den information de tagit reda p\u00e5 f\u00f6re inbrottet ska \u00e4garna vara bortresta i flera veckor. De tv\u00e5 tjuvarna, en ung man och en kvinna (v\u00e4lspelade roller av Evin Ahmad och Alexanders Salzberger) tar d\u00e4rf\u00f6r tid p\u00e5 sig och b\u00f6rjar njuta lite av att vistas i det v\u00e4lf\u00f6rsedda lyxiga huset och de b\u00f6rjar spela olika roller. Allt flyter d\u00e5 in i varandra. Vem \u00e4r vem? Och ett m\u00f6jligt liv spelas upp.<\/p>\n

P\u00e5 ett s\u00e4tt \u00e4r det olika scener som kan ses som scener ur olika m\u00e4nniskors liv och d\u00e5 sk\u00e5despelarna g\u00e5r in och ut ur olika kan samma sk\u00e5despelare vara en \u00f6verklassm\u00e4nniska med resurser och makt f\u00f6r att i n\u00e4sta scen ha fr\u00e5ntagits allt och blivit en maktl\u00f6s underklass-m\u00e4nniska.<\/p>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r fylld av symbolik och jag vill se den minst en g\u00e5ng till, f\u00f6r det \u00e4r s\u00e4kert massor jag kommer att uppt\u00e4cka d\u00e5 jag ser den fler g\u00e5nger.<\/p>\n

Vissa delar av pj\u00e4sen talade mycket till mig. N\u00e5gra scener d\u00e4remot, framf\u00f6r allt en scen, tycker jag blev bortfuskad. Jag t\u00e4nker p\u00e5 scenen d\u00e5 den unga kvinnan blivit ensam, hennes man har f\u00f6rts bort, troligen i f\u00e4ngelse och hon st\u00e5r d\u00e4r fr\u00e5ntagen sitt barn ocks\u00e5 och \u00e4r helt utfattig. En \u00e4ldre kvinna blir hennes r\u00e5dgivare och b\u00f6rjar tala om att hon m\u00e5ste se sig sj\u00e4lv som en resurs, fundera p\u00e5 hur hon kan f\u00e5 inkomster genom att s\u00e4lja vad hon \u00e4r bra p\u00e5. Det \u00e4r resonemang som ofta f\u00f6rs inom dagens samh\u00e4lle d\u00e4r m\u00e5nga ska starta egna f\u00f6retag f\u00f6r att s\u00e4lja sina tj\u00e4nster, f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv. Tyv\u00e4rr mynnar den scenen ut i att hon f\u00f6resl\u00e5s att s\u00e4lja sex. Jag upplevde det som ett billigt s\u00e4tt att avsluta scenen. En intressant knorr fanns dock i att det var en kvinna som begick \u00f6vergrepp f\u00f6r en kvinna. Men annars var de flesta scenerna b\u00e5de starka, talande och m\u00e5ngtydiga p\u00e5 ett enast\u00e5ende vis.<\/p>\n

N\u00e5gra av de delscener som gjorde starkast intryck p\u00e5 mig var n\u00e4r barnet blev sjukt och omh\u00e4ndertogs. Hur myndigheternas representanter skuldbelagde f\u00f6r\u00e4ldrarna och inte gav n\u00e5gra riktiga svar. Scener som tyv\u00e4rr upprepar om och om igen i samh\u00e4llet, speciellt n\u00e4r det \u00e4r barn till f\u00f6r\u00e4ldrar som inte kl\u00e4ttrat h\u00f6gt p\u00e5 samh\u00e4llsstegen som drabbas av problem med sina barn.<\/p>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r en timme och 45 minuter, ungef\u00e4r som en film p\u00e5 bio i l\u00e4ngd. Jag tycker det \u00e4r en perfekt l\u00e4ngd p\u00e5 den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen och en av dess styrkor \u00e4r att den ber\u00f6r flera omr\u00e5den av livet i dagens v\u00e4rld men den ger inte svar utan det f\u00e5r vi s\u00f6ka sj\u00e4lva. Och den kan tolkas p\u00e5 flera s\u00e4tt, vilket jag ser som en styrka.<\/p>\n

<\/a>
\n<\/a>
\n<\/a><\/a>
\n<\/a>
\n<\/a>
\n<\/a>
\n<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Determinism Av och i regi av: Mattias Andersson Musik: Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir Scenografi och kostym: Julia Przedmojska Peruk och mask: Nathalie Pujol Ljusdesign: Charlie \u00c5str\u00f6m Medverkande: Evin Ahmad, Th\u00e9r\u00e8se Brunnander, Hannes Meidal och Alexanders Salzberger Premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Dramaten 18 januari 2020 \u00c4r allt i livet f\u00f6rbest\u00e4mt eller har vi en egen vilja? Hur […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,12285,4955,7643,12289],"class_list":{"0":"post-131743","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-recension","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teaterkritik","15":"tag-teaterrecension","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131743","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=131743"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131743\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":131754,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131743\/revisions\/131754"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=131743"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=131743"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=131743"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}