{"id":131687,"date":"2020-01-22T02:21:25","date_gmt":"2020-01-22T00:21:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131687"},"modified":"2020-01-24T15:11:08","modified_gmt":"2020-01-24T13:11:08","slug":"intensiv-saxofon-tar-overhand-peace-of-mind-av-martina-almgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131687","title":{"rendered":"Intensiv saxofon tar \u00f6verhand &#8211; Peace Of Mind av Martina Almgren"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/28151561-YW9km.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-131688\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/28151561-YW9km.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/28151561-YW9km-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/28151561-YW9km-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Coverart Kaja Nilsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Martina Almgren<\/p>\n\n\n\n<p>Peace Of Mind<\/p>\n\n\n\n<p>3<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad och mixad av Janne Hansson i Atlantis studio i februari 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Mastrad av Henric Als\u00e9r i Svenska Grammofonstudion<\/p>\n\n\n\n<p>Producerat av Oh Yeah Records<\/p>\n\n\n\n<p>Oh Yeah Records<\/p>\n\n\n\n<p>45:41<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 6\/9 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Har sett Martina Almgren spela i Ystad och Falkenberg, G\u00f6teborg och M\u00f6lndal. Kanske p\u00e5 n\u00e5gon mer ort jag inte kommer p\u00e5 just nu. Hon \u00e4r en ekonomisk trumslagare, l\u00e4gger p\u00e5 st\u00e4mningar genom att hush\u00e5lla med  rytmisk tillf\u00f6rsel. Ytterst s\u00e4llan levereras snabba kaskader. Detta \u00e4r andra skivan i eget namn f\u00f6r 57-\u00e5ringen. F\u00f6reg\u00e5ende pr\u00e4glades av ett stramare, \u00f6sterl\u00e4ndskt sound d\u00e5 den baserades p\u00e5 dikter av Tagore. <em>Peace Of Mind <\/em>har en friare struktur, balanserar enligt skivbolaget mellan det noterade och improvisation. I vad som beskrivs som \u00f6ppen kommunikation och p\u00e5g\u00e5ende samtal omger sig Martina med sin make Owe Almgren p\u00e5 elbas, Blacknuss Allstars -riffande gitarristen Mattias Torell samt Elin Forkelid (tidigare Larsson) p\u00e5 saxofoner som st\u00e5tar med egen grupp och ing\u00e5r i exempelvis Sol Sol. <\/p>\n\n\n\n<p>Tilltalande \u00f6ppning med sammanh\u00e5llen melodi, vars f\u00f6rgrening med sax i t\u00e4ten sker med bibeh\u00e5llen linje.  Samtidigt v\u00e4cks en ber\u00e4ttigad oro f\u00f6r obalans, eftersom tenorsaxofon dominerar med eftertryck. F\u00f6rsta vindlande solot i titell\u00e5ten borde kortats. <em>Fly Eagle<\/em>, byggd p\u00e5 traditionell jojk, inneh\u00e5ller ett hetsigt, suggestivt tema. L\u00e5ter mycket angen\u00e4mt och p\u00e5minner om Rena Rama f\u00f6r fyrtio \u00e5r sedan, n\u00e4r alla fyra  f\u00f6rh\u00e5llandevis j\u00e4mlikt bidrar. L\u00e5ten f\u00f6rdjupas av makarna Almgren, varefter Forkelid anf\u00f6r \u00e5nyo. Tippar  \u00f6ver kanten n\u00e4r hennes intensiva sopransax l\u00e4mnar \u00f6vriga bakom sig. <\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rutom Anna Lund (synts mycket i SVT senaste tiden), kan det inte finnas s\u00e4rskilt m\u00e5nga kvinnliga trumslagare inom svensk jazz som skriver musik. Av skivans \u00e5tta kompositioner har Martina skrivit samtliga utom n\u00e4mnda jojk och <em>Tenderfoot Chant <\/em>(Lennart Kullgren) Balladen <em>Strax f\u00f6re solnedg\u00e5ngen <\/em>\u00e4r namngiven efter dikt av Werner Aspenstr\u00f6m. I introt h\u00f6rs s\u00e5v\u00e4l s\u00e5ng i bakgrunden som pianospel.  Behagligt utstr\u00e4ckta slingor avl\u00f6ses av vad som liknar skal\u00f6vningar p\u00e5 saxofon. Torells l\u00e4ckra ackordf\u00f6ljder f\u00e5r tyv\u00e4rr en alltf\u00f6r undanskymd roll som helhet. Ska framh\u00e5llas att jag \u00f6verraskas av hans n\u00e4rvaro, han som jag f\u00f6rknippar med Eric Gadd, Lisa Nilsson och Caroline af Ugglas. Hans gitarrspel blir grovt diskriminerat av frenetiska saxofoner. Lyckligtvis ges han m\u00f6jlighet att f\u00e4rga melodin p\u00e5 <em>Kindred Spirits<\/em>, en l\u00e5t d\u00e4r jag mycket uppskattar temat.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/Group-Peace-of-Mind.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-131928\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/Group-Peace-of-Mind.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/Group-Peace-of-Mind-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Janne Hansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>H\u00f6r subtila stadiga basg\u00e5ngar fr\u00e5n Owe Almgren, vars position  borde placerats l\u00e4ngre fram fler g\u00e5nger. I en l\u00e5t tilldelas han, till min f\u00f6rtjusning, b\u00e5de intro och solistutrymme. D\u00e5 tassar kvartetten runt i strumpl\u00e4sten. Kul och snyggt utf\u00f6rt med en trumslagare inte ute efter att briljera, f\u00f6redrar ist\u00e4llet att agera samordnande kraft vilket hon g\u00f6r med bravur. Ett slags basalt sv\u00e4ng uppst\u00e5r. Lusten att g\u00e5 loss, sprida r\u00e5barkat  \u00f6s omkring sig, f\u00e5r sitt utlopp i <i>Oh. <\/i>L\u00e5ten utvecklas till euforisk &#8221;eargasm&#8221; genom fr\u00e4cka riff och dito basgroove. De fyra spr\u00e4cker ramarna i en frenetisk urladdning. F\u00f6r en g\u00e5ngs skull funkar balansen eftersom samtliga befinner sig p\u00e5 samma exalterade v\u00e5gl\u00e4ngd. Man avrundar genom att g\u00e5 ner i varv och f\u00f6rmedla vackra klanger.  Fin dialog emellan sax &#8211; gitarr. Suck av l\u00e4ttnad n\u00e4r ingen sticker iv\u00e4g p\u00e5 egna \u00e4ventyr.  Skivbolagsdirekt\u00f6ren Martina kommer kanske mer till sin r\u00e4tt n\u00e4r balans och lika villkor r\u00e5der.<\/p>\n\n\n\n<p>Har lyssnat ett antal g\u00e5nger, b\u00e5de via h\u00f6rlurar och h\u00f6gtalare. <em>Peace Of Mind <\/em>har v\u00e4xt under resans g\u00e5ng,  har funderat p\u00e5 h\u00f6gre betyg. Landar efter visst grubbel \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 3+. Ett sk\u00e4l att alla l\u00e5tar inte \u00e4ger samma tyngd och b\u00e4righet.  Ett annat albumets markanta oj\u00e4mnvikt. Jag har live vid flera tillf\u00e4llen tagit till mig uttrycksfullt, oklanderligt musicerande fr\u00e5n Elin Forkelid, vars dragning till frijazz \u00e4r p\u00e5taglig. Dock, s\u00e4llan  p\u00e5 en svensk nutida produktion, h\u00f6rt en instrumentalist i s\u00e5dan utstr\u00e4ckning dominera p\u00e5 n\u00e5gon annans skiva. Det \u00e4r och f\u00f6rblir min huvudsakliga inv\u00e4ndning. En kuri\u00f6s detalj med familjen Almgren (d\u00e4r Bj\u00f6rn ing\u00e5r i Augustifamiljen), \u00e4r att jag p\u00e5 sistone recenserat tre skivor som involverat n\u00e5gon eller n\u00e5gra ur familjen.  <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Martina Almgren Peace Of Mind 3 Inspelad och mixad av Janne Hansson i Atlantis studio i februari 2019 Mastrad av Henric Als\u00e9r i Svenska Grammofonstudion Producerat av Oh Yeah Records Oh Yeah Records 45:41 Releasedatum: 6\/9 2019 Har sett Martina Almgren spela i Ystad och Falkenberg, G\u00f6teborg och M\u00f6lndal. Kanske p\u00e5 n\u00e5gon mer ort jag [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-131687","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131687","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=131687"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131687\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":131956,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131687\/revisions\/131956"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=131687"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=131687"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=131687"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}