{"id":131413,"date":"2020-01-15T14:55:13","date_gmt":"2020-01-15T12:55:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131413"},"modified":"2020-01-16T20:45:19","modified_gmt":"2020-01-16T18:45:19","slug":"anna-kruse-portratteras-extraordinar-kompositor-och-sangare-med-poetisk-mission","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131413","title":{"rendered":"Anna Kruse portr\u00e4tteras – extraordin\u00e4r komposit\u00f6r och s\u00e5ngare med poetisk mission"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
livefoton Gustav Kruse\/ Susanna Fred\u00e9n<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I h\u00f6stas (september 2019) cyklade jag en regnig torsdagskv\u00e4ll till Nefertiti efter att ha varit p\u00e5 teaterpremi\u00e4r. Minns jag r\u00e4tt blev jag inbjuden till en tillst\u00e4llning som lockade. Anna Kruse skulle tillsammans med sitt band g\u00f6ra ett program med Edith S\u00f6dergrans dikter, tonsatta i divergerande musikaliskt skrud. Kom in i handlingen n\u00e4r de befann sig i slutet av f\u00f6rsta akten. Blev trollbunden av anslaget och soundet. De f\u00f6rtr\u00e4ffliga lyh\u00f6rda musikerna hon omgav sig med heter Thomas Markusson, Jeppe Holst och Nicholas Kingo De tv\u00e5 sist n\u00e4mnda ing\u00e5r i Edith Band. Enda som fanns att anm\u00e4rka p\u00e5: en pinsamt f\u00e5talig publik, n\u00e5got som artister brukar tycka illa om att det rapporteras om. Desto st\u00f6rre anledning att publicera detta portr\u00e4tt i ”spread-the-word” anda. Damen , som om jag minns r\u00e4tt kommer fr\u00e5n \u00d6sterg\u00f6tland, \u00e4r n\u00f6jd med \u00e5ret som g\u00e5tt. Ett sk\u00e4l \u00e4r att man kunnat genomf\u00f6ra lyckade premi\u00e4rspelningar p\u00e5 konstmuseet Louisiana, Dunkers Hus, Nefertiti och Fasching.<\/p>\n\n\n\n

Efter\u00e5t tackade jag f\u00f6r vad jag f\u00e5tt vara med om och presenterade mig. Kruse utbildade sig vid Rytmiskt Musikkonservatorium i K\u00f6penhamn. Nu har hon under tjugo \u00e5r bott i metropolen i v\u00e5rt s\u00f6dra grannland. Fick f\u00f6r k\u00e4nnedom vad som i stort sett utg\u00f6r hennes samlade skivutgivning. Fyra cd jag i omg\u00e5ngar lyssnat p\u00e5. Orkar ni l\u00e4sa mitt ymnigt fl\u00f6dande portr\u00e4tt baserat p\u00e5 m\u00e5nga timmars skivlyssnande, f\u00e5r ni en personlig genomg\u00e5ng och bed\u00f6mning. I och med att det blivit en livsg\u00e4rning att sprida dikter av en pionj\u00e4r som varit d\u00f6d i snart ett sekel, utg\u00e5r samtliga dessa skivor sl\u00e4ppta 2010-2017 fr\u00e5n Edith S\u00f6dergrans epokg\u00f6rande lyrik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Har en samlingsvolym med Edith S\u00f6dergrans dikter j\u00e4mte manuset till Magnus Nilssons pj\u00e4s Guds dj\u00e4rvaste \u00e4ngel <\/em>om ett mytomspunnet m\u00f6te mellan tv\u00e5 finlandssvenska genier, S\u00f6dergran och Elmer Diktonius. Och i somras s\u00e5g jag Molly Sand\u00e9n, popularisera den stolta kvinnan, vars alltf\u00f6r korta tillvaro pl\u00e5gades av sjukdom. I \u00f6vrigt inte \u00e4gnat mig s\u00e5 mycket \u00e5t f\u00f6rfattarskapet. \u00c5 andra sidan har jag lyssnat desto mer p\u00e5 hennes ord p\u00e5 senare tid, s\u00e5 som de framst\u00e4lls ur en enast\u00e5ende tonkonstn\u00e4rs mun. Live f\u00f6rmedlar Kruse brottstycken av sin djupa kunskap. Enligt henne var den enormt spr\u00e5kbeg\u00e5vade poeten, som bodde med sin mor under fattiga omst\u00e4ndigheter, rebellisk, lite kaxig, hade humor och anv\u00e4nde sina erfarenheter i skrivandet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mette Johnsen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Debuten inneh\u00e5ller fjorton sp\u00e5r, och har en speltid p\u00e5 64 minuter. Sju delikata musiker medverkar. Kruse har sagt att det finns musik f\u00f6r varje situation vi befinner oss i, varje st\u00e4mning i livet. H\u00e5llningen som f\u00f6respr\u00e5kas m\u00e4rks sannerligen p\u00e5 Lyckokatt. <\/em>S\u00e5 m\u00e5nga stilblandningar att albumet ter sig om\u00f6jligt att s\u00e4tta etikett p\u00e5. H\u00e4r finns prydlig kammarmusik, fantasifullt jazzst\u00f6k, vismelodier i konventionell tappning, tango i optimistisk riktning, beat med b\u00e5ngstyrigt groove, vemodig pop, behaglig ambient, valstakt och blues med en sj\u00e4lfull shouter.<\/p>\n\n\n\n

Vanligtvis f\u00f6redrar jag sammanh\u00e5llna alster, men nu ”kapitulerar” jag inf\u00f6r hejdl\u00f6s m\u00e5ngfald. Man kliver in i andra v\u00e4rldar, ljus\u00e5r fr\u00e5n skval och f\u00f6ruts\u00e4gbarhet. Anna uttolkar Ediths existentiella formuleringar, antingen utdraget m\u00e4rgfullt eller sn\u00e4rtigt och komprimerat. Hon st\u00e5r som ensam komponist till allt material p\u00e5 tre full\u00e4ngdsalbum med S\u00f6dergran-tolkningar.<\/p>\n\n\n\n

Tons\u00e4ttningarna tillh\u00f6r de mest originella som gjorts n\u00e4r dikter kl\u00e4s i toner. Inte bara m\u00e5ngfalden frapperar, utan ocks\u00e5 den lekfulla seriositeten. Nocturne <\/em>s\u00e4tter omg\u00e5ende ribban h\u00f6gt med sin fabul\u00f6sa innerlighet parad med en suggestiv lyster. Adjektiv som totalt sett definierar de fyra albumen. Lika minnesv\u00e4rd \u00e4r titell\u00e5ten, pr\u00e4glad av sprudlande kontraster. Diers har en avg\u00f6rande inverkan p\u00e5 det sp\u00e4nnande soundet, liksom Kingos rhodes j\u00e4mte Eva Mallings flexibla basspel. Sissel Vera Pettersens saxofon befinner sig i framkant p\u00e5 flera sp\u00e5r, vilket berikar p\u00e5 ett h\u00f6gst angen\u00e4mt s\u00e4tt. Dialogen som uppst\u00e5r i S\u00e5ngen om oceanen <\/em>mellan bl\u00e5sinstrumentet och percussions \u00e4r en njutning. N\u00e4r str\u00e5lande musiker f\u00e5r utrymme f\u00f6r solon, g\u00e5r tankarna till exempelvis Jan Garbarek, Chet Baker eller Chick Corea. Genom varsamt inf\u00f6rlivande av elektronik tillf\u00f6rs en extra dimension. Ljuvligt dr\u00f6mska klanger uppst\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mette Johnsen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett kritikerrosat album med femton tons\u00e4ttningar som klockar in p\u00e5 56:37. Samma musiker som p\u00e5 debuten tre \u00e5r tidigare plus Flemming Agerskov p\u00e5 trumpet, cellisten Soma Allpass och i underst\u00f6djande roller Jesper Uno Kofoed, Mette Outzen samt John Fomsgaard. Anna vet intuitivt hur r\u00e4tt st\u00e4mningar byggs upp. S\u00e5ngen antar skiftande kul\u00f6rer, hela tiden med tydligt textfokus. Oklanderlig frasering \u00e4r en stor tillg\u00e5ng. Av n\u00f6dv\u00e4ndighet blir hon expert p\u00e5 betoningens sv\u00e5ra konst, en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att g\u00e5 i land med detta avancerade projekt. N\u00e5gon enstaka g\u00e5ng reciterar hon. Ibland kan det uppenbara noteras. S\u00f6dergrans dikter har inte alltid s\u00e5ngbara kvaliteter. Att det n\u00e5gra g\u00e5nger kan f\u00f6refalla kantigt och osmidigt, st\u00f6r emellertid inte \u00f6ver h\u00f6van. Desto oftare jublar man inv\u00e4rtes \u00f6ver underfundiga kompositioner. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Gustav Kruse\/ Susanna Fred\u00e9n<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter att ha lyssnat i h\u00f6rlurar \u00e5tskilliga g\u00e5nger p\u00e5 Champagnef\u00f6tter <\/i>resulterar den koncentrationen i en m\u00e4ngd stimulerande intryck. F\u00e4ster mig vid det intima tilltalet, hur r\u00f6st och instrument harmonierar genom att tvinnas ihop, fruktbara lusten att experimentera och av sammans\u00e4ttningen av ord. S\u00f6dergrans dikter k\u00e4nns fr\u00e4scht tidl\u00f6sa, appellerar till alla utrustade med \u00f6ppna sinnen. Man f\u00e5r uppfattningen att Kruse uppt\u00e4ckt en fr\u00e4nde av samma k\u00f6n, en syster hon kan spegla sig i. <\/p>\n\n\n\n

Det fylliga, avskalade ljudet m\u00e5ste framh\u00e5llas. Sl\u00e5s \u00e5terigen av att musiken spretar \u00e5t alla m\u00f6jliga h\u00e5ll utan att avsedd nerv f\u00f6rsvinner. I ena v\u00e5gsk\u00e5len meditativ impressionism, i den andra Curtis Mayfield-sv\u00e4ng. Finns s\u00e5 mycket mer h\u00e4r \u00e4n vackra visor. Befriande att svensk-danskan s\u00e5 p\u00e5tagligt tagit fasta p\u00e5 devisen om att det finns musik f\u00f6r varje situation i livet, olikartade f\u00f6rh\u00e5llanden att konfronteras med.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Nicholas Kingo fr\u00e5n Nefertiti – foto Gustav Kruse\/ Susanna Fred\u00e9n<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musikerna \u00e4r fantastiska, turas om att ha features. P\u00e5 ett smakfullt, ofta graci\u00f6st s\u00e4tt ackompanjeras d\u00e4rtill verser och vad som gjorts till refr\u00e4ng. Champagnef\u00f6tter <\/em>kryddas av ett antal magianstrukna passager i stick och mellanrum Fleming Agerskovs lyriska trumpet i S\u00e5ngen p\u00e5 berget <\/em>och Du som aldrig g\u00e5tt ut ur ditt tr\u00e4dg\u00e5rdsland, <\/em>Sissel Vera Pettersens saxofon i En f\u00e5ngen f\u00e5gel<\/em>, harmonikan i Jag tror p\u00e5 min syster<\/em> j\u00e4mte l\u00e5tar pr\u00e4glade av snitsigt varma ackord p\u00e5 gitarr, pedal steel respektive banjo fr\u00e5n Jeppe Holst. R\u00e5der en uts\u00f6kt balans mellan melodi och rytm. Lyssnaren bibringas ett kalejdoskop av k\u00e4nslor, fr\u00e5n l\u00e5gm\u00e4lt ber\u00f6rande med dystra st\u00e4nk till gl\u00e4djestr\u00e5lande berusning. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mette Johnsen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tredje albumet Himlens Rand<\/em> kom 2017, inneh\u00e5ller tolv sp\u00e5r och p\u00e5g\u00e5r i fyrtionio minuter. I likhet med tidigare ”S\u00f6dergran-album” har Kruse producerat i samarbete med ljudteknikerna John Fomsgaard och August Wanngren. Stommen musiker \u00e4r densamma. Kompletterar Diers, Malling och Kingo g\u00f6r Gunnar Halle p\u00e5 trumpet och effekter, Gustaf Ljunggren p\u00e5 gitarr, basklarinett och fl\u00f6jt och Mia Engsager p\u00e5 trombon. Jesper Uno Kofoed spelar percussion och utg\u00f6r k\u00f6r tillsammans med August Wanngren och John Fomsgaard. \u00c5tskilliga arr har skrivits av ovan n\u00e4mnde Ljunggren. En annan nyhet \u00e4r att Stina Ekblad \u00e4r engagerad som uppl\u00e4sare, en passande uppgift med tanke p\u00e5 hennes finlandssvenska tonfall. Hon fanns med live redan i begynnelsen j\u00e4mte sakkunnige professor Ebba Witt-Brattstr\u00f6m (som jag r\u00e5kar ha tr\u00e4ffat vid ett par tillf\u00e4llen).<\/p>\n\n\n\n

Inleds av en ih\u00e5llande omslutande synthslinga och Kruses st\u00e4mma i deklamerande stil. I slutet p\u00e5 En strimma hav <\/em>h\u00f6rs Ekblad. Hennes vibrerande ink\u00e4nnande r\u00f6st som nogsamt v\u00e4rderar varje tonfall, f\u00f6rekommer lite h\u00e4r och var. I n\u00e4sta l\u00e5t ligger varsamma basg\u00e5ngar i framkant, medan Ljusf\u00e4lten <\/em>har f\u00e5tt en vacker inramning med trumpetspel i centrum. En glimrande p\u00e4rla! Popjazz i prydligt up-tempo draperat i raka beats varvas p\u00e5 ett utstuderat s\u00e4tt med l\u00e5tar av experimentell natur. I de dikter som musikaliskt blivit mest tillg\u00e4ngliga, excellerar Kruse i repriser. Omtagningar som skulle beskrivits som refr\u00e4ng om de vore poptexter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Edith Band – foto fr\u00e5n Anna Kruses hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Gustaf Ljunggrens basklarinett tillsammans med f\u00e5gelkvitter i S\u00e5ngen om de tre gravarna, <\/em> utg\u00f6r utm\u00e4rkt exempel p\u00e5 den utforskande kategorin. F\u00f6ljs av Om h\u00f6sten <\/em>vars struktur kan liknas vid en sp\u00e4nnande hybrid. \u00c5tminstone en l\u00e5t har n\u00e5got \u00f6sterl\u00e4ndskt (Indien?) \u00f6ver sig. Pianisten ”huserar” p\u00e5fallande fritt i samspr\u00e5k med soft trumpet. Ska betonas att Gunnar Halle \u00e4r en stor tillg\u00e5ng, inf\u00f6rlivar ett f\u00f6rt\u00e4tat l\u00e5ngsamt sound. Dristar mig till en m\u00f6jligen ofr\u00e5nkomlig observation som antytts tidigare. P\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen saknas naturlig rytm. Uppst\u00e5r n\u00e4r fraseringen av texten l\u00e5ter knagglig ist\u00e4llet f\u00f6r smidig. Att g\u00f6ra somliga v\u00e4lk\u00e4nda dikter s\u00e5ngbara, visar sig vara alltf\u00f6r stor utmaning. Har sj\u00e4lvklart \u00f6verseende med marginella sk\u00f6nhetsfl\u00e4ckar. Helhetsintrycket \u00e4r ju minst sagt vederkvickande! <\/p>\n\n\n\n

Uppskattar Stina Ekbladhs medverkan, skiftande instrumentfokus och hur olika sinnesst\u00e4mningar blandas. D\u00e4rtill s\u00e5ngen i varierande styrka som tar lyssnaren i besittning. Kort och gott ett bra album, utan att vara lika \u00f6verv\u00e4ldigande som de f\u00f6reg\u00e5ende.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mette Johnsen\/ Nanja pontoppidan<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

2017 sl\u00e4pps ocks\u00e5 en mini-cd f\u00f6r att celebrera att Anna Kruse & Edit Band existerat i tio \u00e5r. P\u00e5 fjorton minuter levereras sex(!) versioner av Till fots (fick jag g\u00e5 genom solsystemen). <\/i>Startar med att sk\u00e5despelarveteranen Ekblad l\u00e4ser den himlastormande m\u00e4rkliga versen som f\u00e5tt klassikerstatus. Det uppseendev\u00e4ckande \u00e4r att bandmedlemmar f\u00e5tt skriva var sin version. I f\u00f6ljande ordning framf\u00f6rs musik skriven av Nicholas Kingo, Lisbeth Diers, Gunnar Halle, Eva Malling samt avslutningsvis deras ”chef”. F\u00f6r att vara fullst\u00e4ndig ska meddelas att \u00e4ven Gustaf Ljunggren och Uno Kofoed f\u00f6rekommer p\u00e5 plattan. Kul grepp att lansera olika tolkningar vars upphovspersoner, f\u00f6rst\u00e5s antagit erbjudandet om att pr\u00e4gla soundet. H\u00f6r bland annat jazzig pop, visa, en snutt ambient och kammarjazz. Min favorit \u00e4r signerad Eva Malling.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r info fr\u00e5n artisten se hemsida och f\u00f6lj henne p\u00e5 Facebook, Instagram och Youtube. OBS Texth\u00e4ften medf\u00f6ljer samtliga Edith S\u00f6dergran-album. <\/p>\n\n\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I h\u00f6stas (september 2019) cyklade jag en regnig torsdagskv\u00e4ll till Nefertiti efter att ha varit p\u00e5 teaterpremi\u00e4r. Minns jag r\u00e4tt blev jag inbjuden till en tillst\u00e4llning som lockade. Anna Kruse skulle tillsammans med sitt band g\u00f6ra ett program med Edith S\u00f6dergrans dikter, tonsatta i divergerande musikaliskt skrud. Kom in i handlingen n\u00e4r de befann sig […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44],"tags":[],"class_list":{"0":"post-131413","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-chadie","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131413","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=131413"}],"version-history":[{"count":56,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131413\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":131686,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131413\/revisions\/131686"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=131413"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=131413"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=131413"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}