{"id":131407,"date":"2020-01-10T11:15:56","date_gmt":"2020-01-10T09:15:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131407"},"modified":"2020-01-10T16:47:00","modified_gmt":"2020-01-10T14:47:00","slug":"teaterkritik-bye-bye-bror-starkt-och-sjalvutlamnande-om-valdskapital-och-machoideal-i-orten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=131407","title":{"rendered":"Teaterkritik: Bye Bye bror – starkt och sj\u00e4lvutl\u00e4mnande om v\u00e5ld och machoideal i f\u00f6rorten"},"content":{"rendered":"
\"\"
Fotograf: Johanna Kallin<\/figcaption><\/figure>\n

Bye Bye bror
\nRiksteatern och Teater Fryshuset
\nRegi, manus och scenografi: Emil Ros\u00e9n Adsten och Ulf Stenberg
\nMedverkande: Robin Stegmar och Alexander Abdallah<\/p>\n

Bye bye bror \u00e4r ett rop p\u00e5 hj\u00e4lp och en desperat jakt efter mening och hopp i en kall och v\u00e5ldsam v\u00e4rld. Tv\u00e5 grabbar, ett scengolv. Och en vardag fylld av kriminalitet , droger och parra. Den st\u00e4ndiga stressen att inte leverera eller att n\u00e4r en minst anar det f\u00e5 en pistolmynning upptryckt i nyllet. Den enda utv\u00e4gen \u00e4r kniven mot strupen eller hj\u00e4lp utifr\u00e5n som kan hj\u00e4lpa dig att bryta cirkeln av destruktiva handlingar. Det \u00e4r unika erfarenheter men med en gemensam n\u00e4mnare – Maskuliniteten och masochismen som br\u00e4nsle till elden.<\/p>\n

Emil Ros\u00e9n Adsten och Ulf Stenberg ger oss uppfo\u0308ljaren till Klipp Han som spelades pa\u030a Dramaten under 2017\/2018. Efter flera intervjuer med kriminella personer bosatta i utsatta omr\u00e5den har Emil och Ulf omvandlat erfarenheterna till teater. Bye Bye Bror \u00e4r sj\u00e4lvutl\u00e4mnande och stark om en av v\u00e5r tids stora utmaningar, om v\u00e5ldet p\u00e5 gatorna och unga vilsna m\u00e4n som samh\u00e4llet l\u00e4mnat d\u00e4rh\u00e4n. Ber\u00e4ttat av m\u00e4nniskor vi s\u00e4llan h\u00f6r uttala sig. Personer som faktiskt upplevt v\u00e5ldet och kan f\u00f6rklara hur en kan hamna d\u00e4r. Nyanserat och direkt n\u00e4rmar de sig \u00e4mnet.<\/p>\n

I gestaltningen av m\u00e4nnens kamp anv\u00e4nds dansen som en f\u00f6rsonande akt. H\u00e4r i den subtila till\u00e5ts m\u00e4nnen att vara fysiska och omfamnande. Det hudn\u00e4ra kompletterar och ramar in deras livskr\u00f6nikor. Och det k\u00e4nns n\u00e4rmast dokument\u00e4rt n\u00e4r m\u00e4nnen skruvar sig och hummar fram sm\u00e4rtsamma sanningar p\u00e5 scen . Som att de talar fr\u00e5n hj\u00e4rtat och inte l\u00e4ser direkt fr\u00e5n manuskript. Efter \u00e5r av eskalerande v\u00e5ld i kriminella milj\u00f6er har de lyckats ta sig vidare och funnit en ny plats i samh\u00e4llet. Men med bristande tillit till andra m\u00e4nniskor och sv\u00e5righeter med att anpassa sig till det nya blir vardagen en fortsatt kamp. En av m\u00e4nnen ber\u00e4ttar hur hans r\u00e4ddning blir domen som f\u00e4lls \u00f6ver honom, straffet f\u00f6r att han planerat ett brutalt mord och vars direkta konsekvenser blir finkan. D\u00e4r och d\u00e5 bryts kopplingen till de kriminella g\u00e4ngen och han f\u00e5r hj\u00e4lp av samh\u00e4llet att ta sig vidare och hitta ett nytt sammanhang.<\/p>\n

Med monologerna tr\u00e4nger sig regiss\u00f6rerna djupare ner i pudelns k\u00e4rna som \u00e4r manligheten och dess of\u00f6rm\u00e5ga att se komplexiteten i saker. Likhetstecken dras mellan SD, Grekland, klimatf\u00f6rnekelse och machoideal. Man tar ett helhetsgrepp runt problematiken, men s\u00e5 fort vi l\u00e4mnar det n\u00e4ra tappas pj\u00e4sens nerv bort. Likas\u00e5 \u00e4r det nakna som bortbl\u00e5st.<\/p>\n

Historien om machom\u00e4n som aldrig gr\u00e5ter \u00e4r relevant, men har h\u00f6rts skanderas p\u00e5 scen m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rut. Det har inte m\u00e4nnens \u00f6den, om v\u00e5ldet p\u00e5 gatorna och det om\u00f6jliga i att bryta cirkeln. H\u00e4ri ligger pj\u00e4sens styrka. Det \u00e4r ocks\u00e5 dumdristigt hur pj\u00e4sf\u00f6rfattarna v\u00e4ljer oss vana teaterbes\u00f6kare som \u00e5sk\u00e5dare. Ist\u00e4llet <\/span>borde Bye Bye Bror rikta sin uppm\u00e4rksamhet mot de yngre, skolans elever och kriminella i f\u00e4ngelse som \u00e5ngrar sina livsval. Credd till regiss\u00f6rerna som lyckas nyansera debatten och se bortom siffrorna och statistiken om ett \u00f6kat v\u00e5ld i samh\u00e4llet, hur de s\u00e4tter ord p\u00e5 vad som det fakto sker d\u00e4r ute. Bye Bye Bror l\u00e4gger ansvaret inte som politiker enbart p\u00e5 polis utan p\u00e5 mannen som grupp och p\u00e5 akt\u00f6rer som skola, social omsorg och fritidsg\u00e5rdar. Tillsammans kan vi skapa en f\u00f6r\u00e4ndring och se till att hj\u00e4lpa vilsna m\u00e4n att hitta en ny tillvaro. Och f\u00f6r\u00e4ndringen b\u00f6rjar med dig.<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bye Bye bror Riksteatern och Teater Fryshuset Regi, manus och scenografi: Emil Ros\u00e9n Adsten och Ulf Stenberg Medverkande: Robin Stegmar och Alexander Abdallah Bye bye bror \u00e4r ett rop p\u00e5 hj\u00e4lp och en desperat jakt efter mening och hopp i en kall och v\u00e5ldsam v\u00e4rld. Tv\u00e5 grabbar, ett scengolv. Och en vardag fylld av kriminalitet […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750,20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-131407","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-dans","7":"category-film","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131407","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=131407"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131407\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":131434,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/131407\/revisions\/131434"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=131407"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=131407"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=131407"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}