{"id":130715,"date":"2019-12-13T03:01:58","date_gmt":"2019-12-13T01:01:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130715"},"modified":"2019-12-13T03:01:59","modified_gmt":"2019-12-13T01:01:59","slug":"valavvagd-rorelsebaserad-teater-for-de-minsta-bararna-pa-masthuggsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130715","title":{"rendered":"V\u00e4lavv\u00e4gd r\u00f6relsebaserad teater f\u00f6r de minsta &#8211; B\u00e4rarna p\u00e5 Masthuggsteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_2577-web.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-130716\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_2577-web.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_2577-web-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Koncept: Anne Jonsson, Kristina Roos och R\u00e5ger Johansson<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Anne Jonsson och teamet<\/p>\n\n\n\n<p>Text &amp; dramaturg: Kristina Roos<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi &amp; kostymdesign: R\u00e5ger Johansson<\/p>\n\n\n\n<p>Musik &amp; ljuddesign: Anna Gustavsson<\/p>\n\n\n\n<p>Medverkande: Helen Hansson, \u00c5sa Bodin Karlsson, Anna-Carin Henricsson \/ Tove Wir\u00e9n<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas p\u00e5 Masthuggsteatern i G\u00f6teborg till och med 7\/2 2020 (d\u00e4refter eventuella g\u00e4stspel)<\/p>\n\n\n\n<p>Smygpremi\u00e4r 27\/11 i Stenungsund<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r \u00e5ldrarna 4 &#8211; 7 \u00e5r (med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d, G\u00f6teborgs Stad,  VGR och Sensus)<\/p>\n\n\n\n<p>Blev inbjuden till en f\u00f6rmiddagsf\u00f6rest\u00e4llning 11\/12 som visades f\u00f6r en m\u00e5ngkulturell grupp av f\u00f6rskolebarn. Trots att s\u00e5v\u00e4l flickor som pojkar var exalterade innan de intagit sina positioner p\u00e5 golvet, lyckades tre karismatiska sk\u00e5despelare stilla deras  iver.  En bedrift i sig av samma team som skapade hyllade <em>Signalisterna<\/em> (uttagen till Scenkonstbiennalen f\u00f6r unga 2018). <\/p>\n\n\n\n<p>Vad vi ser \u00e4r f\u00f6rsta upps\u00e4ttningen i projektet <em>R\u00f6relsen<\/em>, vars syfte \u00e4r att inspirera till f\u00f6r\u00e4ndring och samarbete. Handlar om att f\u00e5 till intressant och rolig koreografi, att ta ut riktningar och jobba med en metod kallad viewpoints. Sk\u00e5despelarna manifesterar metoden genom att slingra sig in i varandra, ta spj\u00e4rn, frig\u00f6ra sig. Blir mycket stirrande blickar, periskopformade fingrar och b\u00f6jda kn\u00e4n. Explicit f\u00f6rundran f\u00f6rmedlas p\u00e5 ett bepr\u00f6vat in\u00f6vat s\u00e4tt, vilket  v\u00e4cker lusten hos de som f\u00f6ljer dramatiken.<\/p>\n\n\n\n<p>Vill p\u00e5st\u00e5 att <em>B\u00e4rarna <\/em>best\u00e5r av en smart pendelr\u00f6relse. Inneh\u00e5ller mycket entusiasm och hopp n\u00e4r en ny tillvaro gemensamt m\u00e5ste byggas p\u00e5 grund av en katastrof.. Samtidigt \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs f\u00f6rst\u00e5s en dyster utg\u00e5ngspunkt  f\u00f6r \u00f6verlevarna p\u00e5 flykt, fint gestaltade av tre akt\u00f6rer i gr\u00e5a identiska dr\u00e4kter. F\u00f6r att l\u00f6sa situationen fordras mod och gemensamma insatser. S\u00e5 det  blundas  sj\u00e4lvfallet inte f\u00f6r  kusliga str\u00f6mningar.  Moment av oro finns ju i olika ot\u00e4ck grad, b\u00e5de i sagans v\u00e4rld och den unga m\u00e5lgruppens liv. Man har lyckats f\u00e5 till en k\u00e4nslom\u00e4ssig berg och dalbana, d\u00e4r  tillst\u00e5ndet i f\u00f6rl\u00e4ngningen  andas tillf\u00f6rsikt. T\u00e4nker att  temat uppbrott och f\u00f6rlust av invand trygghet, rimligen s\u00e4tter ig\u00e5ng en uppsj\u00f6 tankar hos publiken. Pedagoger erbjuds m\u00e5nga goda tips  p\u00e5 \u00f6vningar i l\u00e4rarhandledning, f\u00f6r att locka fram funderingar. Vad  f\u00f6rest\u00e4llningen g\u00f6r \u00e4r att \u00f6ppna upp, v\u00e4dja till v\u00e5r inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_8548-web.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-130728\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_8548-web.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_8548-web-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Scenen utg\u00f6r st\u00f6rre delen av rummet. Publiken sitter l\u00e4ngst in mot bortre v\u00e4ggen. Scenografin \u00e4r t\u00e4mligen kal, helt inriktad p\u00e5 en m\u00e4rklig konstruktion i fyra kopior byggd av tre personer. Ett maskinliknande lampstativ p\u00e5 hjul, vars utseende p\u00e5minner om de varvskranar som kunnat sk\u00e5das i hamnen p\u00e5 andra sidan Masthuggstorget. Denna i\u00f6gonfallande rekvisita g\u00e5r b\u00e4rarna i n\u00e4rkamp med,  utforskar p\u00e5 olika s\u00e4tt. De finurligt konstruerade sf-liknande &#8221;ljuskranarna&#8221;, uppmuntrar sannolikt barnens fantasi. Mer rakt p\u00e5 v\u00e4djar b\u00e4rarna till deras fantasi, genom att imitera m\u00e5sar och grodor. Gissa vad som blev popul\u00e4rast efter\u00e5t? Under den halvtimme f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5g\u00e5r f\u00f6rekommer s\u00e5ng och musik, \u00e4ven om det \u00e4r marginellt.<\/p>\n\n\n\n<p>Produktionen \u00e4r visuell till den grad att man hade planer p\u00e5 att helt slopa repliker. Spr\u00e5ket \u00e4r l\u00e4ttfattligt och associativt.  Bortsett fr\u00e5n fyndiga titeln och uttrycket &#8221;str\u00e4ngen som brast&#8221;,  \u00e4r det allra mesta som s\u00e4gs entydigt.  En rysk klassiker med stark nostalgifaktor om att ber\u00f6vas det mest dyrbara, har fungerat som en fond p\u00e5 planeringsstadiet.Tyckte det slutade abrupt utan att s\u00e4cken kn\u00f6ts ihop, fast det kan ocks\u00e5 ha varit jag som var tr\u00f6g i hj\u00e4rnan beroende p\u00e5 tidig uppstigning efter otillr\u00e4cklig natts\u00f6mn.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_8477-web.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-130730\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_8477-web.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Bararna_8477-web-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Sk\u00e5despelarna kan sin sak, bildar en tajt enhet.  F\u00e5ngar in sin purunga publik med precis de f\u00f6rv\u00e4ntade tydliga grepp som \u00e4r norm inom barnkultur. Genom att anv\u00e4nda testpublik vet de att konceptet funkar.  Producenter av barnteater st\u00e4lls inf\u00f6r st\u00f6rre utmaningar idag \u00e4n f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan, med tanke p\u00e5 all stimuli som sm\u00e5 m\u00e4nniskor bombarderas av. Stort att de trots  dylika f\u00f6ruts\u00e4ttningar lyckas. Inst\u00e4mmer i Masthuggsteaterns beskrivning att man ber\u00e4ttar en lite underlig, sorglig, rolig och vacker ber\u00e4ttelse.  Vill l\u00e4gga till dess uppenbara kvalitet att \u00f6ppna upp f\u00f6r samtal.<\/p>\n\n\n\n<p>.  <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Koncept: Anne Jonsson, Kristina Roos och R\u00e5ger Johansson Regi: Anne Jonsson och teamet Text &amp; dramaturg: Kristina Roos Scenografi &amp; kostymdesign: R\u00e5ger Johansson Musik &amp; ljuddesign: Anna Gustavsson Medverkande: Helen Hansson, \u00c5sa Bodin Karlsson, Anna-Carin Henricsson \/ Tove Wir\u00e9n Spelas p\u00e5 Masthuggsteatern i G\u00f6teborg till och med 7\/2 2020 (d\u00e4refter eventuella g\u00e4stspel) Smygpremi\u00e4r 27\/11 i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130715","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130715","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130715"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130732,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130715\/revisions\/130732"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}