{"id":130505,"date":"2019-12-05T16:46:13","date_gmt":"2019-12-05T14:46:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130505"},"modified":"2019-12-05T17:59:14","modified_gmt":"2019-12-05T15:59:14","slug":"hallbara-latar-i-omvaxlande-sydstatsgung-gabriel-kelley","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130505","title":{"rendered":"H\u00e5llbara l\u00e5tar i omv\u00e4xlande sydstatsgung – Gabriel Kelley"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto David McClister<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Gabriel Kelley<\/p>\n\n\n\n

utan titel<\/p>\n\n\n\n

4+<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Sound Emporium och Resistor Studio, Nashville USA<\/p>\n\n\n\n

Mixning och producent: Lex Price<\/p>\n\n\n\n

Mastring: Alex McCollough True East Mastering<\/p>\n\n\n\n

Egen utgivning<\/p>\n\n\n\n

28:13<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 14\/10 2019<\/p>\n\n\n\n

Vid m\u00f6ten med personer man inte tidigare tr\u00e4ffat \u00e4r f\u00f6rsta intrycket viktigt, om \u00e4n inte avg\u00f6rande. Ungef\u00e4r p\u00e5 samma s\u00e4tt fungerar det n\u00e4r jag placerar den runda plastbiten i cd-spelaren. Avvaktar ett antal sekunder f\u00f6r att instinktivt reagera p\u00e5 vad jag h\u00f6r. V\u00e4ldigt mycket kan h\u00e4nda och f\u00f6r\u00e4ndras n\u00e4r nya intryck fyller p\u00e5. Revideringar sker ofta n\u00e4r jag lyssnar igenom upprepade g\u00e5nger. Men faktum kvarst\u00e5r: om musiken stimulerar mitt sinnelag vid premi\u00e4rlyssning, d\u00e5 triggas lusten. Hos Gabriel Kelley m\u00e4rks omg\u00e5ende ett behagligt gung med str\u00e5kar, slide och utbroderad melodi via munspel. B\u00e5de r\u00f6stm\u00e4ssigt och musikaliskt verkar amerikanen influerad av Tony Joe White. <\/p>\n\n\n\n

Just nu befinner sig 35-\u00e5ringen p\u00e5 turn\u00e9 i Sverige. Han har vissa kopplingar hit. Talar v\u00e5rt spr\u00e5k, vilket beror p\u00e5 att han varit utbytesstudent i Lerum. Den sk\u00e4ggprydde hattf\u00f6rsedde mannen har till och med v\u00e5gat sig p\u00e5 att sjunga Ted Str\u00f6ms klassiska Vintersaga<\/em>. En cover som Shoreline <\/em>(Henrik Berggren) blev framg\u00e5ngsrik singel. B\u00f6rdig fr\u00e5n landsbygden utanf\u00f6r Athens i Georgia och numera bosatt i Nashville, medverkade han som bekant med band i SVT:s Jills veranda. Kelley \u00e4r en Grammynominerad singer-song writer som studerat klassisk gitarr och i ton\u00e5ren b\u00f6rjade skriva l\u00e5tar. Utan att vara bekv\u00e4m i rollen engagerades han i Nashville som l\u00e5tskrivare \u00e5t andra. Hoppade av f\u00f6r att bos\u00e4tta sig i Guatemala, bli involverad i ett musikaliskt v\u00e4lg\u00f6renhetsprojekt.<\/p>\n\n\n\n

Han lanseras som folks\u00e5ngare, vilket antagligen kunnat inordnas under den breda termen Americana. Senaste hyllade skivan Shades Of Blue <\/i>blev starten f\u00f6r ett omfattande turnerande. L\u00e5tskrivaren har varit f\u00f6rband till akter som Allman Brothers, Sturgill Simpson och Steve Earle. P\u00e5 nya skivan tillf\u00f6r han nya dimensioner. Stilen kan kallas tr\u00e4skrock eller sj\u00e4lfylld melodisk blues. En h\u00f6gst avsiktlig kurs\u00e4ndring som resulterat i en synnerligen gedigen produktion.<\/p>\n\n\n\n

Den elegant stuffande inledningen Red Tail <\/em>\u00f6verg\u00e5r i h\u00f6gre intensitet, mer dramatik, p\u00e5 bluesiga On Your Way Down. <\/em>S\u00e5ngen ljuder starkt med utm\u00e4rkt frasering, m\u00f6jligen en smula opersonlig. Tankarna g\u00e5r till Lyle Lovett, en vokalt sett j\u00e4mb\u00f6rdig kollega. Skivans sound \u00e4r en fulltr\u00e4ff, v\u00e4rt h\u00f6gsta betyg. Arrangemangen \u00e4r helgjutna, l\u00e5ter lagom ruffiga p\u00e5 ett h\u00e4pnadsv\u00e4ckande polerat s\u00e4tt. I Spell On Me<\/em> \u00f6ser man p\u00e5 med gnistrande gitarrer, fr\u00e4ckt munspel j\u00e4mte p\u00e5drivande komp. Melodin liknar en uppdaterad version av Polk Salad Annie<\/em>, sl\u00e4ktskapet g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Kelley verkar vara en artist vars mantra peace and love, medf\u00f6rt att han ser musik som medicin. Nya albumet bejakar denna hedrande inst\u00e4llning, vilket ska inbringa appl\u00e5der. (Missade tr\u00e5kigt nog konserten i G\u00f6teborg p\u00e5 grund av sjukdom.) I uppsluppna Lonesome And A Long Way From Home <\/em>blir det blue grass – tendenser. Energisk fiol, stompigt piano och tv\u00e5 kvinnor p\u00e5 k\u00f6r. F\u00f6red\u00f6mligt omv\u00e4xlande, starka l\u00e5tar f\u00e5r mig att associera ocks\u00e5 till en storhet som T Bone Burnett.<\/p>\n\n\n\n

Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00f6g kvalitet p\u00e5 ljudet. I studio spelade man in live med ytterst f\u00e5 p\u00e5l\u00e4gg, vilket blev Kelleys finaste minnen n\u00e5gonsin av att jobba i studio. Varje instrument samsas inte bara i en stimulerande helhetsmix, utan g\u00f6r sig ocks\u00e5 h\u00f6rda separat. Will Harrison spelar gitarr, Gabe Dixon piano, Billy Contreras fiol, Jon Radford trummor, Pat Bergeson munspel och Lex Price bas\/ slagverk f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra av de som lirar s\u00e5 str\u00e5lande. Blev rej\u00e4lt \u00f6verraskad av h\u00f6gklassiga l\u00e5tar, duktiga musiker och en str\u00e5lande produktion. \u00c4nnu mer personligt avtryck fr\u00e5n Kelley och fullpo\u00e4ngaren hade varit given.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gabriel Kelley utan titel 4+ Inspelad i Sound Emporium och Resistor Studio, Nashville USA Mixning och producent: Lex Price Mastring: Alex McCollough True East Mastering Egen utgivning 28:13 Releasedatum: 14\/10 2019 Vid m\u00f6ten med personer man inte tidigare tr\u00e4ffat \u00e4r f\u00f6rsta intrycket viktigt, om \u00e4n inte avg\u00f6rande. Ungef\u00e4r p\u00e5 samma s\u00e4tt fungerar det n\u00e4r jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130505","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130505","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130505"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130505\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130539,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130505\/revisions\/130539"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130505"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130505"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130505"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}