![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Cyrano och jag<\/strong> En film om konsten att skriva ett m\u00e4sterverk p\u00e5 tre veckor.<\/p>\n \u00c5ret \u00e4r 1897 i Paris. Edmond Rostand (Thomas Soliv\u00e9r\u00e8s) \u00e4r en ung pj\u00e4sf\u00f6rfattare med ekonomiska problem och en familj att f\u00f6rs\u00f6rja. Efter en misslyckad pj\u00e4s f\u00f6r den ber\u00f6mda aktrisen Sarah Bernhardt har inspirationen \u00f6vergivet honom. N\u00e4r han en dag kontaktas av den store Constant Coquelin (Oliver Gourmet) som vill ha huvudrollen i hans n\u00e4sta pj\u00e4s t\u00e4nds hoppet. Problemet \u00e4r bara att pj\u00e4sen m\u00e5ste ha premi\u00e4r om tre veckor och att allt som \u00e4r klart \u00e4r titeln, Cyrano de Bergerac. Men naturligtvis accepterar han och han skapar ett m\u00e4sterverk som har blivit en av fransk teaters mest spelade pj\u00e4ser. En klassiker med fem akter p\u00e5 rimmad vers (som alexandrinen) och med en ordrik huvudroll som m\u00e5nga sk\u00e5despelare sedan tagit sig an. En pj\u00e4s som blivit f\u00f6rlaga till m\u00e5nga andra verk, b\u00e5de p\u00e5 opera och film.<\/p>\n Cyrano och jag skildrar hur Edmond skriver sin pj\u00e4s vecka f\u00f6r vecka inspirerad av sin f\u00f6r\u00e4lskade v\u00e4ns k\u00e4rleksproblem. I en desperat kamp mot klockan och p\u00e5hejad av Coquelin och hela ensemblen skapar han akt efter akt. Medan arbetet fortskrider dyker hela tiden nya problem och f\u00f6rvecklingar upp. Allt fr\u00e5n scenkl\u00e4der, obetalda skulder, ovilliga sk\u00e5despelare och en svartsjuk hustru st\u00e4ller till problem. Ja, \u00e4nda fram till premi\u00e4ren d\u00e5 salongen endast \u00e4r glest besatt och det f\u00f6rv\u00e4ntas att en premi\u00e4r skall vara fullsatt. Men alla problem \u00e4r till f\u00f6r att l\u00f6sas.<\/p>\n Filmen \u00e4r en fantasifull historia och den skildrar tillblivelsen av pj\u00e4sen om Cyrano med humor och v\u00e4rme. Det \u00e4r en charmig skildring av 1897 och Paris teaterv\u00e4rld. Det \u00e4r en komedi mer \u00e4n ett drama och m\u00e5nga olika karakt\u00e4rer bidrar till att roa. Att skildra m\u00e4nniskor fr\u00e5n sekelskiftet till v\u00e5r tid \u00e4r inte helt l\u00e4tt. Det som var normalt d\u00e5 kan k\u00e4nnas v\u00e4ldigt f\u00f6rlegat i v\u00e5r tid, till exempel kvinnornas roll. Bortsett fr\u00e5n det \u00e4r den trassliga intrigen i och utanf\u00f6r scenen engagerande och sk\u00e5despelarna \u00e4r fantastiska. Fantasin och flytet h\u00e5ller filmen igenom. D\u00e4remot visar den inte n\u00e5gon djupare bild av en f\u00f6rfattares arbete. F\u00f6rfattarens bekymmer skildras mer som praktiska problem att l\u00f6sa \u00e4n att skapa text och drama i historien. Eftersom bristen p\u00e5 verklighetsskildring n\u00e4r det g\u00e4ller f\u00f6rfattarskap \u00e4r s\u00e5 tydlig saknar man djupet. Det \u00e4r annars en riktigt fransk film med kulturen i h\u00f6gs\u00e4tet omringad av k\u00e4rlek och hj\u00e4lted\u00e5d. En film som roar och intresserar och f\u00e5r mig att sm\u00e5skratta n\u00e4stan hela tiden. En v\u00e4rmande historia i h\u00f6stm\u00f6rkret ackompanjerad av Ravels Bolero.<\/p>\n
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 6 december 2019
\nRegi Alexis Michalik<\/p>\n