{"id":130434,"date":"2019-12-03T00:21:38","date_gmt":"2019-12-02T22:21:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130434"},"modified":"2019-12-03T20:20:10","modified_gmt":"2019-12-03T18:20:10","slug":"spannvidden-fangas-fornamligt-forever-young-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130434","title":{"rendered":"Sp\u00e4nnvidden f\u00e5ngas f\u00f6rn\u00e4mligt – Forever Young p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foton Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

G\u00f6teborgsmusiker och g\u00e4startister under ledning av Pablo Copa<\/p>\n\n\n\n

Forever Young<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

29\/11-30\/11 2019<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gra av musikerna och s\u00e5ngarna k\u00e4nde jag till, de flesta var obekanta f\u00f6r mig. Under cirka 1,45 betar man av ett p\u00e4rlband slitstarka l\u00e5tar signerade Neil Young. De som repat in repertoaren tillsammans med presentat\u00f6ren Copa heter Erik Ivarsson, Alexander Ringb\u00e4ck, Nils Dahl, Tony Martinsson och Malin Almgren. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt med Almgren \u00e4r att hon kommer fr\u00e5n jazzsv\u00e4ngen och \u00e4r mest k\u00e4nd f\u00f6r syskonduon Sisters of Invention. Att de uppr\u00e4knade haft tillg\u00e5ng till en enorm l\u00e5tskatt m\u00e5ste anses oomtvistat. Men jag saknade en motivering fr\u00e5n scen varf\u00f6r man best\u00e4mt sig f\u00f6r just detta storstilade projekt. Lite bakgrund kring l\u00e5tarna hade inte heller suttit fel.<\/p>\n\n\n\n

Som gitarrist, s\u00e5ngare och l\u00e5tskrivare b\u00f6r Young rankas som en av de fr\u00e4msta. Beh\u00e4rskar diametralt olika stilar, vilket m\u00e4rks i hans omfattande katalog. Av 74-\u00e5rige kanadensaren som tv\u00e5 ggr valts in i Rock and Roll Hall of Fame har jag uppemot ett tiotal skivor i olika format plus hans f\u00f6rsta sj\u00e4lvbiografi. 1993 bilade jag till Stockholm f\u00f6r att se honom p\u00e5 Sj\u00f6historiska, i en magisk konsert med Booker T Jones band inklusive Jim Keltner. Har ocks\u00e5 p\u00e5 bio sett en konsertfilm d\u00e4r Young turnerar med sitt Crazy Horse.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Elina Ryd, Alexander Ringb\u00e4ck (skymd), Erik Ivarsson och Matti Ollikainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inledningen av Forever Young <\/i>illustrerar kongenialt olika sidor hos upphovsmannen. Alexander Ringb\u00e4ck sl\u00e5r an den f\u00f6rsta tonen p\u00e5 akustisk gitarr, medan han sjunger den ikoniska strofen My My, Hey Hey<\/em> och i mellanrummen lirar munspel. \u00d6vriga i bandet \u00e4ntrar scen efter hand, fyller i med ett taggigare sound i samma medryckande melodi. F\u00f6rsta solot kommer fr\u00e5n Erik Ivarsson p\u00e5 hans typiska Gretsch-gitarr. Svajarmen \u00e4r ofta i drift. L\u00e5ter fr\u00e4ckt och bandet i \u00f6vrigt \u00e4r goda hantverkare, kompet okomplicerat och effektivt. Kvartetten som lirar str\u00e4nginstrument byter flitigt instrument. Ringb\u00e4ck \u00e4r mestadels basist, fast i slutet k\u00f6r han \u00e5nyo solo. D\u00e5 genom att vokalt framf\u00f6ra soundtrack fr\u00e5n slutscenen av Philadelphia <\/i>och ackompanjera sig p\u00e5 keyboard. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Malin Almgren, Anastasia G och Tilde Hjelm<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kan tyckas f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt att flera kvinnor gillar att g\u00f6ra Neil Young – kompositioner. Tv\u00e5 som ska ber\u00f6mmas stort och vars versioner jag njutit av live, \u00e4r Amanda Werne och Ida Sand. Den sist n\u00e4mnde har till och med gjort ett str\u00e5lande kontemplativt album med tolkningar. Deras niv\u00e5 \u00e4r n\u00e4ra att tangeras p\u00e5 Stora Teatern, men h\u00e5ren reser sig inte helt p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt. Av de f\u00f6rh\u00e5llandevis oetablerade vokalisterna \u00e4r Tilde Hjelm f\u00f6rst i raden. G\u00f6r en gripande ballad med akustiskt klingande band, j\u00e4mte gl\u00e4djechockar med sk\u00f6na vibbar \u00e1 la Steely Dan i Lotta Love. <\/em>Elina Ryd st\u00e5r f\u00f6r fina insatser i par med Matti Ollikainen p\u00e5 elpiano. Vill lyfta fram Mattis superba handlag och tolkningen av Only Love Can Break Your Heart. <\/em>Mest respons ger publiken Anastasia Grivogiannis som dessf\u00f6rinnan agerat k\u00f6r. De l\u00e5gm\u00e4lda hits hon tilldelats \u00e4r Old Man <\/em>respektive Heart Of Gold. <\/em>Registrerar tjusigt solo p\u00e5 keyboard i ett stick samt Anastasias extraordin\u00e4ra pipa med st\u00f6d av vibrato.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Anastasia Grivogiannis, Tilde Hjelm, Elina Ryd, Pablo Copa och Tony Martinsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av g\u00e4sterna \u00e4r det endast Damon Collum fr\u00e5n Texas som har engelska som modersm\u00e5l. Framf\u00f6r en coolt lunkande Long May You Run <\/em>och lap steel dominerade (eloge till Martinsson) ”honky tonk visan” Are You Ready For The Country? <\/em>Stefan Missios ( Hagatrion mm) s\u00e5g jag ett par g\u00e5nger i somras som kapellm\u00e4stare i husband p\u00e5 Br\u00e4nn\u00f6 V\u00e4rdshus. P\u00e5 Stora Teatern har han tacksamt nog,vokalt f\u00e5tt ta sig an n\u00e5gra \u00f6rh\u00e4ngen. Klarar sin uppgift v\u00e4l men utan tillr\u00e4cklig lyster. Uppskattar i min absoluta favorit Cinamon Girl <\/em>det p\u00e5drivande trumspelet ( associationen landar hos Moe Tucker) och riffen fr\u00e5n Ivarsson. Habilt groove ocks\u00e5 n\u00e4r Missios p\u00e5 munspel duellerar med Copa. Nils Dahl f\u00f6rtj\u00e4nar ocks\u00e5 att harangeras f\u00f6r snygga melodislingor. Arvid Nero \u00e4r en rising star. Han pluggar in sin elgitarr n\u00e4r han sjunger \u00f6siga Like A Hurricane<\/em> omgiven av andra distade gitarrer. Samtliga p\u00e5 scen varvar upp till ett taktfast beat. H\u00e4r och i Chicago <\/em>(Nash) skapas ett makal\u00f6st sug genom stimulerande soloutflykter av Erik Ivarsson. Kul att han ges utrymme att briljera! Sist n\u00e4mnda l\u00e5t \u00e4r en sn\u00e4rtig sak som studsar fram med emfas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pablo Copa, Malin Almgren, Damon Collum och Alexander Ringb\u00e4ck<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Visserligen f\u00f6ruts\u00e4gbart, men extranumret Rockin\u00b4in the Free World <\/em>\u00e4r s\u00e5 att s\u00e4ga oundvikligt. En entusiastisk publik hyllar de medverkande. Den andra av tv\u00e5 upplyftande kv\u00e4llar var till \u00e4nda. Ljudet lyckligtvis excellent. Vi slapp den mullrande bas som ofta \u00e4r ett st\u00f6rningsmoment p\u00e5 Pustervik. Som projekt ett sympatiskt och ber\u00e4ttigat initiativ, som f\u00f6r mig innebar uppt\u00e4ckten av flera f\u00f6rm\u00e5gor i G\u00f6teborgstrakten, som annars s\u00e4llan frontar i s\u00e5 h\u00e4r exklusiva sammanhang d\u00e4r biljetten kostar ett antal hundralappar.<\/p>\n\n\n\n

obs bilderna tagna av Leif Wivatt \u00e4r fr\u00e5n fredagens konsert.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

G\u00f6teborgsmusiker och g\u00e4startister under ledning av Pablo Copa Forever Young 4 Stora Teatern i G\u00f6teborg 29\/11-30\/11 2019 N\u00e5gra av musikerna och s\u00e5ngarna k\u00e4nde jag till, de flesta var obekanta f\u00f6r mig. Under cirka 1,45 betar man av ett p\u00e4rlband slitstarka l\u00e5tar signerade Neil Young. De som repat in repertoaren tillsammans med presentat\u00f6ren Copa heter Erik […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130434","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130434","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130434"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130434\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130489,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130434\/revisions\/130489"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130434"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130434"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130434"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}