{"id":130400,"date":"2019-12-02T04:14:41","date_gmt":"2019-12-02T02:14:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130400"},"modified":"2019-12-16T14:01:53","modified_gmt":"2019-12-16T12:01:53","slug":"paranoia-dominerande-drag-i-omskakande-horspel-vi-ar-den-har-platsen-eller-tillstandet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130400","title":{"rendered":"Paranoia dominerande drag i omskakande h\u00f6rspel – Vi \u00e4r den h\u00e4r platsen eller tillst\u00e5ndet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Sara Lindquist<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Text och regi: Johanna Gustavsson<\/p>\n\n\n\n

Klippning, ljudgestaltning och regi: Malin Holgersson<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir<\/p>\n\n\n\n

Mixning, mastering och trummor: Linus Andersson<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Karin Lycke och Alejandra Goic Albornoz<\/p>\n\n\n\n

G\u00e4stspel till och med 7\/12 2019 i l\u00e4genhet i Bergsj\u00f6n, ing\u00e5r i Folkteaterns satsning p\u00e5 ny och experimentell scenkonst<\/p>\n\n\n\n

I samarbete med Statens Konstr\u00e5d och Familjebost\u00e4der<\/p>\n\n\n\n

Mycket \u00e4r speciellt kring den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. Finns flera f\u00f6reteelser att notera. F\u00f6rst av allt valet av plats. Scenen \u00e4r f\u00f6rlagd till en 2:a p\u00e5 femte v\u00e5ningen byggd 1970 i G\u00f6teborgs, i konkurrens med Biskopsg\u00e5rden, mest \u00f6k\u00e4nda f\u00f6rort. Fick nu anledning att ta mig till ett omr\u00e5de jag aldrig bes\u00f6kt i vuxen \u00e5lder. Kr\u00e5ngel med sp\u00e5rvagnen och att hitta l\u00f6ste sig som tur var. P\u00e5 kuperade g\u00e5ngbanor beh\u00f6vde man g\u00e5 f\u00f6rsiktigt f\u00f6r att inte halka s\u00e4songens f\u00f6rsta vinterdag. Av praktiska orsaker \u00e4r publikkapaciteten extremt begr\u00e4nsad. Har tidigare varit med om att ha ing\u00e5tt i skara p\u00e5 cirka tjugo personer. I den l\u00e4genhet som konstn\u00e4rsparet Gustavsson & Holgersson f\u00e5tt disponera, spelas varje f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r \u00e5tta(!) personer. Vidare torde det vara premi\u00e4r f\u00f6r min del att ta del av h\u00f6rspel live. Vi utrustas med h\u00f6rlurar och s\u00e4ndare. P\u00e5 s\u00e4tt och vis som att lyssna p\u00e5 radioteater i h\u00f6rlurar, fast med fler dimensioner. <\/p>\n\n\n\n

Manus \u00e4r en f\u00f6rkortad version av Johanna Gustavssons roman med samma titel, vars redakt\u00f6r var Malin Holgersson. Holgersson \u00e4r bland annat dramatiker, ljudkonstn\u00e4r och radioproducent. Jobbar g\u00e4rna med dokument\u00e4rt material, vilket hon gjort f\u00f6r Backa Teater flera g\u00e5nger. Recenserade i positiva ordalag hennes DNA -dansa n\u00e4ra anh\u00f6rig <\/em>p\u00e5 n\u00e4mnda ungdomsscen. Gustavsson \u00e4r utbildad b\u00e5de i New York och G\u00f6teborg, jobbar som konstn\u00e4r och pedagog. Arbetar parallellt i teater- och konstv\u00e4rlden med teman som kropp och klass.<\/p>\n\n\n\n

Under cirka en timme ledsagas vi runt i l\u00e4genheten. Start och finish sker vid k\u00f6ksbordet, dukat med glas och en sk\u00e5l clementiner. Vi uts\u00e4tts f\u00f6r vad binaural inspelningsteknik kan \u00e5stadkomma, vilket ger tredimensionell effekt. Ett par g\u00e5nger \u00e4r jag frestad att ta av mig lurarna, f\u00f6r att f\u00f6rvissa mig om att inslungande ljud tillh\u00f6r verket och inte uppst\u00e5tt i rummet. Bevisar att Malin Holgersson h\u00e5ller h\u00f6gsta klass, n\u00e4r hon f\u00f6rvillar ett av v\u00e5ra mest vitala sinnen vi \u00e4r beroende av. Associerar till hallucinationer. Ytterligt avancerat stimuleras h\u00f6rseln, genom k\u00e4nslan av att vara hos huvudpersonerna Simone och Johanna. De som f\u00f6rsatt sig i en oh\u00e5llbar situation p\u00e5 grund av sitt narkotikaberoende. <\/p>\n\n\n\n

Som om de h\u00f6gl\u00e4ste ur dagb\u00f6cker f\u00f6rmedlas destruktiva tankar, olustiga anekdoter och omgivningens skoningsl\u00f6sa blickar. De kallas sprutluder och kommer inte undan blickarna p\u00e5 deras kroppar. Tjejerna k\u00e4nner sig bevakade, l\u00e4gger enormt mycket energi p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka ha koll. M\u00e4nniskors \u00f6nskan att bli sedda framh\u00e5lls ideligen. I f\u00f6religgande fall r\u00e5der det omv\u00e4nda perspektivet, eftersom kvinnorna tar in och uppf\u00f6rstorar stirrande omgivning, nedv\u00e4rderande blickar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Sara Lindquist<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna, dolda f\u00f6r publiken s\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5g\u00e5r, har Karin Lycke burit flera tidigare upps\u00e4ttningar (Breaking The Waves <\/em>med flera). Eftersom de bara h\u00f6rs lyckas jag inte urskilja dem. Konstaterar helt enkelt att duon \u00e4r ruggigt v\u00e4ltajmad. \u00c5ngesten sipprar ut via exakt r\u00e4tt betoningar och tonfall. Pauser i en ber\u00e4ttelse av domedagskarakt\u00e4r har lagts in f\u00f6r att information ska kunna sjunka in. Musiken \u00e4r en funktionell fulltr\u00e4ff best\u00e5ende mest av sp\u00f6klik ambient och en gnutta hoppfulla tong\u00e5ngar. Men ocks\u00e5 fragment av metal, punk, house och dataspelsmusik. <\/p>\n\n\n\n

Att f\u00f6rflytta sig i l\u00e4genheten formar upplevelsen, vare sig en sitter med andra i vinkelsoffa och sk\u00e5dar mot flyttkartonger och t\u00e4mligen kal bokhylla, eller p\u00e5 plaststol och tittar ut \u00f6ver h\u00f6jden och in i annan l\u00e4genhet. F\u00f6r att vara knarkarkvart \u00e4r interi\u00f6ren inte \u00f6verdrivet sunkig, \u00e4ven om det \u00e4r kalt inrett. Johanna Gustavsson anv\u00e4nder performance som ett medel i sin yrkesut\u00f6vning, vilket vi f\u00e5r ett okomplicerat smart prov p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Det kreativa paret har lyckats i sina ambitioner, vilka handlat om att \u00f6verskrida tid och rum genom att hamna i n\u00e5gon annans disharmoniska vardag. Som om l\u00e4get inte redan vore tillr\u00e4ckligt miserabelt och i b\u00e4sta fall banalt; har gotiska skr\u00e4ckreferenser inympats: Scarface, kickers, infekterade s\u00e5r, t\u00e4nder och naglar som lossnar. Som ett klarsynt tecken p\u00e5 fortskridande marginalisering, h\u00e4vdar Simone(?) ”f\u00f6r att vara utf\u00f6rs\u00e4krad m\u00e5ste man ha varit f\u00f6rs\u00e4krad.”<\/em> I sin mardr\u00f6mstillvaro \u00e4r de sammanboende trasiga kvinnorna inriktade p\u00e5 att lindra lidandet. N\u00e5gon probleml\u00f6sning \u00e4r de inte kapabla till p\u00e5 egen hand, \u00e4ven om de intalar sig att de \u00e4ger gatorna i orten. De vet att livet inte m\u00e5ste vara enbart sorgligt och tragiskt, fyllt med m\u00e4nniskor som hela tiden markerar avst\u00e5ndstagande. Frustrerade l\u00e4mnar vi dem \u00e5t sitt \u00f6de. En stark och dyster iscens\u00e4ttning! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Text och regi: Johanna Gustavsson Klippning, ljudgestaltning och regi: Malin Holgersson Komposit\u00f6r: Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir Mixning, mastering och trummor: Linus Andersson Sk\u00e5despelare: Karin Lycke och Alejandra Goic Albornoz G\u00e4stspel till och med 7\/12 2019 i l\u00e4genhet i Bergsj\u00f6n, ing\u00e5r i Folkteaterns satsning p\u00e5 ny och experimentell scenkonst I samarbete med Statens Konstr\u00e5d och Familjebost\u00e4der Mycket […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130400","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130400","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130400"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130400\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130798,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130400\/revisions\/130798"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130400"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130400"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130400"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}