{"id":130314,"date":"2019-11-26T03:45:14","date_gmt":"2019-11-26T01:45:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130314"},"modified":"2019-12-16T02:59:48","modified_gmt":"2019-12-16T00:59:48","slug":"klezmer-med-enorm-substans-vayter-av-anne-kalmering-stahlhammer-klezmer-classic","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130314","title":{"rendered":"Klezmer med enorm substans – Vayter av Anne Kalmering & Stahlhammer Klezmer Classic"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Karl Gabor<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Anne Kalmering & Stahlhammer Klezmer Classic<\/p>\n\n\n\n

Vayter<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelning och mixning: Martin Ehrencrona Studio Cobra och Calle Nilsson UR 2015 – 2016 (sp\u00e5r 7 och 9 mix Andreas Almqvist)<\/p>\n\n\n\n

Mastring: Cleas Persson CRP Mastering<\/p>\n\n\n\n

Producent: Tove Jonstoij och Anne Kalmering (exekutiv)<\/p>\n\n\n\n

Kakafon Records<\/p>\n\n\n\n

40:32<\/p>\n\n\n\n

Release: 30\/8 2019<\/p>\n\n\n\n

Trots en r\u00e4cka av framtr\u00e4danden i diverse sammanhang under flera \u00e5r, \u00e4r Vayter <\/em>(= vidare, fram\u00e5t) gruppens debut. De best\u00e5r av s\u00e5ngerskan och centralgestalten Anne Kalmering som kommer fr\u00e5n rysk-judisk familj och har sjungit i b\u00e5de gympasalar och riksdagshuset, Semmy Stahlhammer p\u00e5 violin vars sl\u00e4ktmedlemmar spelade i klezmerorkester i Polen under mellankrigstiden, Miriam Oldenburg p\u00e5 dragspel samt cellisten Isabel Blomm\u00e9. Kvartetten \u00e4r var f\u00f6r sig s\u00e5v\u00e4l som tillsammans ofantligt meriterade. Oldenburg har medverkat i teve, radio, teaterproduktioner j\u00e4mte turn\u00e9er i skilda sammanhang som kabar\u00e9 och Cirque de Soleil. Blomm\u00e9 har arbetat med Kungliga Operan, Sveriges Radios symfoniorkester samt st\u00e5tt p\u00e5 scen under m\u00e5nga internationella festivaler. Stahlhammer har varit anst\u00e4lld som f\u00f6rste konsertm\u00e4stare p\u00e5 Kungliga Operan, undervisat p\u00e5 KMA och en av landets mest anlitade p\u00e5 sitt instrument. Kalmering, Stahlhammer och Oldenburg lirade ihop f\u00f6rsta g\u00e5ngen redan 1999. <\/p>\n\n\n\n

Finns all anledning att dryfta sp\u00e4nnvidden, eftersom den avspeglas p\u00e5 skivan med sitt judiska koncept. V\u00e4rldsmusik p\u00e5 jiddisch och ladino m\u00f6ter kabar\u00e9ns gl\u00e4dje och influenser fr\u00e5n kammarmusik. Det judiska arvet, en kultur n\u00e4ra att f\u00f6rintas, f\u00f6rs vidare genom folks\u00e5nger och musik i ashkenazisk och sefardisk tradition. Merparten av albumets tolv l\u00e5tar har arrangerats av olika medlemmar. F\u00f6r den som vill f\u00f6rdjupa sig h\u00e4nvisas till l\u00f6stagbart texth\u00e4fte inuti ett p\u00e5kostat album, vars tre sidor illustreras av Anne Kalmering & Stahlhammer Klezmer Classic i vinterlandskap. F\u00f6rutom att inneh\u00e5ll f\u00f6rklaras \u00e4r s\u00e5ngerna tryckta p\u00e5 originalspr\u00e5k, engelska samt svenska. Snacka om service f\u00f6r den vetgirige. Och skivan st\u00f6ds av Katz judiska kulturfond.<\/p>\n\n\n\n

Munter inledning n\u00e4r passionerad s\u00e5ng backas upp av virtuosa musiker. Cuando El Rey Nimrod <\/em>blir ett framg\u00e5ngsrecept p\u00e5 en vass komposition, vars k\u00e4nnetecken \u00e4r mixen av toner fr\u00e5n f\u00e4lten folk- och kammarmusik. Avl\u00f6ses av en v\u00e4ldigt vacker l\u00e5t som str\u00e4cker p\u00e5 sig, t\u00f6jer ut formatet featuring violin. Utan att mottagaren tyngs ner rullar det stora vemodet in i ett av rekommenderade radiosp\u00e5r, vars svenska titel \u00e4r V\u00e5r (en s\u00e5ng fr\u00e5n Vilna getto). <\/p>\n\n\n\n

Klezmer med sedvanligt schwung interfolieras uts\u00f6kt av utdragna melodier. Hade inte rytmisk nerv infogats och accentuerats lite varstans, skulle albumet kunna bli segt f\u00f6r ovana \u00f6ron. Och vill man s\u00e4tta sig in i vad de traditionella s\u00e5ngerna handlar om, l\u00f6ses det enkelt genom att ta fram n\u00e4mnda texth\u00e4fte.<\/p>\n\n\n\n

Varje musiker tar vara p\u00e5 m\u00f6jligheter att gl\u00e4nsa. Vilken ekvilibristisk f\u00f6rm\u00e5ga de besitter uppenbaras d\u00e5 och d\u00e5. Ljuvligt att h\u00f6ra hur de i en l\u00e4ngre sekvens l\u00e4gger solon efter varandra. En randanm\u00e4rkning skulle kunna vara att Stahlhammer tar t\u00e4ten lite v\u00e4l ofta. Vaggvisan Durme Durme <\/em>\u00f6ser p\u00e5 med k\u00e4nslor av sorg och saknad. Ett gripande tema som er\u00f6vrar lyssnaren. Konstmusik av den mest sm\u00e4ktande sort tar vid. Toner av diskant sk\u00e4r igenom alla hinder, sl\u00e5r n\u00e4stan knut p\u00e5 melodin. Blessing Nigun <\/em>\u00e4r l\u00e4ngsta sp\u00e5r, tillika ett instrumentalt stycke s\u00e5 full\u00f6digt att det skulle platsa p\u00e5 soundtracket till Zigenarnas tid.<\/em> En fin s\u00e5ng p\u00e5minner till sitt sound om Kavaljersvisa fr\u00e5n V\u00e4rmland.<\/em> Som finish en yster vals fullproppad med ord, fast refr\u00e4ngen \u00e4r ordl\u00f6s. S\u00e5v\u00e4l det vokala som musikernas samspel tas till sin spets.<\/p>\n\n\n\n

Anne Kammerling har g\u00e5tt i sin farfars fotsp\u00e5r som sk\u00e5despelare och s\u00e5ngare. Hennes karismatiska r\u00f6st \u00e4r kongenial med traditionen hon verkar i. Och som redan framg\u00e5tt beh\u00e4rskar Stahlhammer Klezmer Classic fullkomligt sitt uttryck. Att sent om sider ta beslut om att upplysa om albumet, har inneburit en mognadsprocess f\u00f6r undertecknad. Det oberoende skivbolaget i Dalarna ska ha en j\u00e4tteeloge f\u00f6r att de investerar i musik bortom det g\u00e4ngse. Befogat att kalla produktionen viktig kulturg\u00e4rning! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Anne Kalmering & Stahlhammer Klezmer Classic Vayter 4 Inspelning och mixning: Martin Ehrencrona Studio Cobra och Calle Nilsson UR 2015 – 2016 (sp\u00e5r 7 och 9 mix Andreas Almqvist) Mastring: Cleas Persson CRP Mastering Producent: Tove Jonstoij och Anne Kalmering (exekutiv) Kakafon Records 40:32 Release: 30\/8 2019 Trots en r\u00e4cka av framtr\u00e4danden i diverse sammanhang […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130314","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130314","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130314"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130314\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130793,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130314\/revisions\/130793"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130314"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130314"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130314"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}