{"id":130288,"date":"2019-11-24T20:09:02","date_gmt":"2019-11-24T18:09:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130288"},"modified":"2019-11-24T20:09:03","modified_gmt":"2019-11-24T18:09:03","slug":"operarecension-la-traviata-vackert-samspel-fantastiska-roster-men-for-minimalistisk-scenografi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130288","title":{"rendered":"Operarecension: La Traviata – Vackert samspel, fantastiska r\u00f6ster men f\u00f6r minimalistisk scenografi"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

La Traviata<\/strong>
\nMUSIK Giuseppe Verdi
\nTEXT Francesco Maria Piave
\nREGI Ellen Lamm
\nSCENOGRAFI, KOSTYM & MASK Magdalena \u00c5berg
\nLJUS Torben Lendorph
\nDRAMATURG Katarina Aronsson
\nKOREOGRAFI Ambra Succi
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Kungliga Operan i Stockholm 23 november 2019<\/p>\n

La Traviata f\u00e5r man v\u00e4l s\u00e4ga \u00e4r operornas opera, st\u00e4ndigt spelad runt om i v\u00e4rlden p\u00e5 grund av sin od\u00f6dliga musik. Och den tidigare b\u00e4st-f\u00f6rest\u00e4mplade handlingen om hedersproblematik \u00e4r ju pl\u00f6tsligt riktigt h\u00f6gaktuell. Violetta \u00e4r en lyxprostituerad och lungsjuk kvinna som lever f\u00f6r stunden och byter k\u00e4rlek f\u00f6r materiella ting. M\u00e4nnen avgudar henne men sj\u00e4lv har hon aldrig engagerat sig speciellt mycket i n\u00e5gon man. F\u00f6rr\u00e4n hon tr\u00e4ffar Alfredo. Hon l\u00e4mnar livet i sus och och satsar p\u00e5 k\u00e4rleken till honom. N\u00e4r Alfredos syster ska gifta sig kr\u00e4ver pappan av Violetta att hon ska l\u00e4mna Alfredo – allt f\u00f6r familjens heder och anseende. Det g\u00e5r ju inte att ha en fallen kvinna i sl\u00e4kten. Violetta blir f\u00f6rtvivlad men lyder fadern. Hon s\u00e4ger till Alfredo att hon l\u00e4ngtar efter sitt gamla liv och att hon \u00e4r k\u00e4r i sin gamle \u00e4lskare, baronen Duphol vilket g\u00f6r Alfredo f\u00f6rtvivlad och fylld av h\u00e4mndbeg\u00e4r.<\/p>\n

\"\"I sista akten \u00e4r Violetta d\u00f6ende. Hon har \u00e5ngest f\u00f6r hon vet att ingen kommer att sakna henne. Men s\u00e5 kommer Alfredo och fadern till hennes d\u00f6dsb\u00e4dd f\u00f6r att be om f\u00f6rl\u00e5telse och f\u00f6rsoning. Violetta och Alfredo betygar varandra sin k\u00e4rlek och b\u00f6rjar hoppas p\u00e5 en gemensam framtid, men det \u00e4r f\u00f6r sent och Violetta d\u00f6r.<\/p>\n

Musikaliskt \u00e4r upps\u00e4ttningen h\u00e4rlig. Huvudpersonerna, Ida Falk Winland som Violetta, Bror Magnus Todenes som Alfredo och Karl-Magnus Fredriksson som Alfredos pappa har alla fantastiska r\u00f6ster f\u00f6r rollerna och Violetta och Alfredos pappa k\u00e4nns helt sj\u00e4lvklara i sina karakt\u00e4rer. K\u00f6ren \u00e4r str\u00e5lande, och Verdi kunde ju verkligen det h\u00e4r med att skriva f\u00f6r k\u00f6r. \u00d6ronen f\u00e5r allts\u00e5 sitt. Det man saknar \u00e4r kanske n\u00e5got ocks\u00e5 f\u00f6r \u00f6gat.<\/p>\n

Magdalena \u00c5berg, som har m\u00e5nga fina scenupps\u00e4ttningar bakom sig, st\u00e5r f\u00f6r scenografin. \u00d6ppningsscenen i form av en epilog \u00e4r magnifik. Rid\u00e5n h\u00f6js och vi m\u00f6ts av en anatomisk teater fullsatt av kostymkl\u00e4dda m\u00e4n. De har blickarna v\u00e4nda mot obduktionsbordet, mot Violettas d\u00f6da kropp. Det \u00e4r mycket effektfullt. Man riktigt k\u00e4nner Violettas utsatthet. I \u00f6vriga akter \u00e4r scenen i princip tom s\u00e5n\u00e4r som p\u00e5 ett bord och ett par stolar. Allt, \u00e4ven allas kl\u00e4der g\u00e5r i gr\u00e5tt och svart \u2013 f\u00f6rutom Violettas kl\u00e4nning som \u00e4r vampigt guldglansig.<\/p>\n

Kanske ska denna minimalistiska scenografi understryka \u201dden manliga blicken\u201d som man vill utforska i upps\u00e4ttningen. Men f\u00f6r mig fungerar det inte riktigt hela v\u00e4gen. De gr\u00e5 kostymerna och den avskalade milj\u00f6n g\u00f6r att min kanske skruvade hj\u00e4rna associerar till mingel p\u00e5 kontoret snarare \u00e4n till de glamour\u00f6sa fester och galna karnevaler som ju operans handling \u00e4r fylld av. Och k\u00e4rlekshistorien mellan Alfredo och Violetta k\u00e4nns inte heller riktigt \u00f6vertygande. Medan Violetta h\u00e4r \u00e4r en glamour\u00f6s Rita Hayworth-kopia som kan linda vilken man hon vill runt sitt lillfinger p\u00e5minner Alfredo mer om en Toyotaf\u00f6rs\u00e4ljare i sin ljusgr\u00e5 dressmankostym och sina bruna mockaloafers. Man f\u00f6rst\u00e5r \u00e4rligt talat inte riktigt vad hon ser hos honom.<\/p>\n

Nej, f\u00f6r mig blir den stora beh\u00e5llningen i den h\u00e4r upps\u00e4ttningen helt klart musiken. Men det r\u00e4cker \u00e5 andra sidan l\u00e5ngt. Det \u00e4r underbart att h\u00f6ra samspelet mellan Hovkapellet, s\u00e5ngarna och k\u00f6ren, allt dirigerat av den unge Venezulansk-schweiziske dirigenten Domingo Hindoyan. Och Verdi \u00e4r alltid Verdi!<\/p>\n

Man kan bli lite r\u00f6rd i hj\u00e4rtat av historien ocks\u00e5, men d\u00e5 snarare av pappans \u00e5nger n\u00e4r han ins\u00e5g hur fel han handlat och hur han uppriktigt och f\u00f6rtvivlat ber Violetta om urs\u00e4kt, \u00e4n av Violettas d\u00f6d i sig. Jag vet inte om det var ett medvetet grepp eller inte, men det g\u00f6r ju faktiskt historien lite mer dagsaktuell.<\/p>\n

Kungaparets loge var som vanlig tom. Synd p\u00e5 s\u00e5 fina platser.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

La Traviata MUSIK Giuseppe Verdi TEXT Francesco Maria Piave REGI Ellen Lamm SCENOGRAFI, KOSTYM & MASK Magdalena \u00c5berg LJUS Torben Lendorph DRAMATURG Katarina Aronsson KOREOGRAFI Ambra Succi Premi\u00e4r p\u00e5 Kungliga Operan i Stockholm 23 november 2019 La Traviata f\u00e5r man v\u00e4l s\u00e4ga \u00e4r operornas opera, st\u00e4ndigt spelad runt om i v\u00e4rlden p\u00e5 grund av sin […]<\/p>\n","protected":false},"author":72,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[3134,4147,12285],"class_list":{"0":"post-130288","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-opera","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-toppnytt","10":"tag-kungliga-operan","11":"tag-opera","12":"tag-recension","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130288","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/72"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130288"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130288\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130296,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130288\/revisions\/130296"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130288"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130288"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130288"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}