{"id":130279,"date":"2019-11-25T17:10:10","date_gmt":"2019-11-25T15:10:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130279"},"modified":"2019-11-25T22:49:49","modified_gmt":"2019-11-25T20:49:49","slug":"stjarna-fods-i-omtumlande-musikal-narmare-kanten-av-patrick-rydman-och-martin-schaub","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130279","title":{"rendered":"Stj\u00e4rna f\u00f6ds i omtumlande musikal &#8211; N\u00e4rmare kanten av Patrick Rydman och Martin Schaub"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"299\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/46521780_523349498133770_3733049564953837568_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-130280\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/46521780_523349498133770_3733049564953837568_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/46521780_523349498133770_3733049564953837568_n-300x138.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Omslag Mirella Hetekivi <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Artistens musikalutbildning, stiftelsen Gyllenkroken, Martin Schaub, Patrick Rydman, Axel M\u00e5rdsj\u00f6 med flera<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4rmare Kanten<\/p>\n\n\n\n<p>3<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelning, mix och mastering av Hans Olsson Brookes i Svenska Grammofonstudion<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Martin Schaub<\/p>\n\n\n\n<p>Rooftop Music   (med st\u00f6d av Arvsfonden)<\/p>\n\n\n\n<p>48:57 \/ 39:43<\/p>\n\n\n\n<p>Release: 22\/11 2019   (Original Cast Recording, f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik i G\u00f6teborg hade urpremi\u00e4r i v\u00e5ras)<\/p>\n\n\n\n<p>Jag gillar musikaler s\u00e5 pass att det blivit flera recensioner fr\u00e5n G\u00f6teborgsOperan. Tidigt 80-tal hade jag n\u00f6jet att se n\u00e5gra minnesv\u00e4rda produktioner p\u00e5 West End och i Stockholm gillade jag <em>Saturday Night Fever.<\/em>  Tror man m\u00e5ste vara bl\u00f6dig, kunna acceptera det svulstiga formatet. Ibland st\u00f6rs jag av att den narrativa berg och dalbanan, vars brist p\u00e5 nyanser premierar trubbig, grovkornig dramaturgi. Att vara h\u00e4nvisad till lyssna p\u00e5  en upps\u00e4ttning, inneb\u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att g\u00e5 miste om en avg\u00f6rande visuell dimension. St\u00e5r det man h\u00f6r p\u00e5 egna ben? Sj\u00e4lvfallet blir dubbel-cd:n en bekr\u00e4ftelse f\u00f6r de som upplevde musikalen p\u00e5 Artisten och f\u00f6r de som k\u00e4nner n\u00e5gon som st\u00e5tt p\u00e5 scen.  Har man p\u00e5 sin arbetsplats eller i bekantskapskrets k\u00e4nnedom om personer med suicidal problematik, d\u00e5 blir man  s\u00e4rskilt tagen.  Mig veterligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag st\u00e4lls inf\u00f6r utmaningen att bed\u00f6ma en musikal utifr\u00e5n en skivinspelning. <\/p>\n\n\n\n<p><em>N\u00e4rmare kanten <\/em> har regisserats och skrivits av Mattias Palm, efter workshops med personer fr\u00e5n stiftelsen Gyllenkroken i G\u00f6teborg. En tragedi f\u00f6r sexton \u00e5r sedan \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att upprepas.   Psykisk oh\u00e4lsa och lidandet det medf\u00f6r, f\u00f6r den direkt drabbade och dennes n\u00e4rst\u00e5ende utg\u00f6r tema. Man \u00e4r inte annorlunda som m\u00e4nniska f\u00f6r att man har demoner  som tankem\u00e4ssiga f\u00f6ljeslagare, fast f\u00f6rm\u00e5gan att prestera givetvis p\u00e5verkas. Denna slutsats har varit central i arbetet  som p\u00e5gick under fyra terminer. Storyn som v\u00e4xte fram \u00e4r f\u00f6rankrad i verkliga h\u00e4ndelser, \u00e4ven om historien \u00e4r fiktiv.<\/p>\n\n\n\n<p> I m\u00f6dosamma resan fr\u00e5n ax till limpa har m\u00e5nga involverats,  ifr\u00e5n projektledaren Annica Engstr\u00f6m, programansvarige Nina Norblad p\u00e5  H\u00f6gskolan  och Hans Olsson Brookes p\u00e5 Svenska Grammofonstudion till s\u00e5ngcoacher, regiss\u00f6ren Mattias Palm, ett engagerat sexmannaband och musiker som g\u00e4stat p\u00e5 enskilda sp\u00e5r. De tio rollerna har f\u00f6rdelats till studenterna, varav sju \u00e4r kvinnor. D\u00e4rtill utg\u00f6r de k\u00f6r tillsammans med ensemblen ur stiftelsen Gyllenkroken under ledning av Jenny Schaub. Musik och s\u00e5ngtexter ansvarar Patrick Rydman och Martin Schaub  f\u00f6r. Den sist n\u00e4mnde har haft m\u00e5nga bollar i luften. S\u00e5ng- och orkesterarrangemang har ocks\u00e5 legat p\u00e5 hans bord. Vad g\u00e4ller arr f\u00f6r orkester har sysslan delats med Axel M\u00e5rdsj\u00f6.<\/p>\n\n\n\n<p>M\u00e4ktigt intro!  Det unga paret f\u00f6rsta duett ger oss  f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Hurtfrisk yta st\u00f6rs av huvudpersonens oro. I <i>Allt som jag dr\u00f6mt om <\/i>exponeras en fin r\u00f6st som l\u00e5ter autentisk. Det \u00e4r David Lindell som pojkv\u00e4nnen Gabriel. S\u00e5 befriande att han ratar ett tillgjort s\u00e4tt att sjunga, alltf\u00f6r synonymt med genren. \u00c4nd\u00e5 hamnar han i skuggan av Karoline Dons, vars sk\u00e4lvande genomtr\u00e4ngande r\u00f6st \u00e4r musikalens fr\u00e4msta beh\u00e5llning . Otroligt ber\u00f6rande  \u00e5terger hennes st\u00e4mma vad som gnager  Jonna, vars namn \u00e5tskilliga g\u00e5nger oroligt adresseras. H\u00e4r serveras ett stj\u00e4rnskott vars tontr\u00e4ff och hundraprocentiga satsning m\u00e5ste locka castingfolk. Vad m\u00e5nde bliva?  Vokalistens passionerade f\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r av den magnitud att tankarna otvivelaktigt g\u00e5r till Helene Sj\u00f6holm (antagligen ett ideal f\u00f6r Dons). En av rollerna g\u00f6rs f\u00f6rresten av Frida Linnell, som fixar att ha fullt upp i Stadsteaterns Brechtsatir i h\u00f6st.  Noterar goda r\u00f6stresurser, tillika imponerande patos hos k\u00f6ren. Hade g\u00e4rna h\u00f6rt fler k\u00f6rpartier.<\/p>\n\n\n\n<p>I <em>(Vi talar aldrig om) Det d\u00e4r <\/em>m\u00e4rks ett tungt n\u00e4rvarande beat. F\u00e4rgas snyggt och massivt av keyboards, elgitarr och inte minst Maja Molanders cello j\u00e4mte klarinettspelet av M\u00e5rdsj\u00f6. De omv\u00e4xlande arrangemangen pr\u00e4glas av finess och f\u00f6red\u00f6mliga klanger. I vissa recitativ (framsjungna pusselbitar) fyller piano och str\u00e5kar en oumb\u00e4rlig, st\u00e4mningsskapande funktion. <i>Bara sl\u00e4pp det <\/i>sticker ut som ett \u00f6sigt, sn\u00e4rtigt nummer. Bjuder p\u00e5 musikalatmosf\u00e4r n\u00e4r den \u00e4r som mest \u00f6vertygande. F\u00f6rsta akten avslutas med en hisnande urladdning. <\/p>\n\n\n\n<p>Andra cd:n inleds storartat. I en flammande hit featuring Mats Jens\u00e9us p\u00e5 gitarr, Petra Lundin p\u00e5 cello samt otvetydigt Per Svenner som rytmleverant\u00f6r; h\u00f6rs hur huvudrollsinnehavaren Karoline Dons nails it f\u00f6r att anv\u00e4nda en engelsk term p\u00e5 modet. Ofantligt mycket energi har investerats i ett dramatiskt ber\u00e4ttande i ord och ton. Intensivt upptrappade melodier varvas med finst\u00e4mda ballader i moll. L\u00e5gan h\u00e5lls brinnande hela tiden! V\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i k\u00f6ren, vars st\u00e4mmor kryper under huden. Samma uppskattning hyser jag f\u00f6r avsnitt med isolerade instrument, s\u00e5som piano, cello och olika bl\u00e5sinstrument. I den l\u00e5nga uppl\u00f6sningsfasen repriseras vissa s\u00e5nger, j\u00e4mte att en portion n\u00f6dv\u00e4ndigt mod ingjutes som slutkl\u00e4m.<\/p>\n\n\n\n<p>   En frank bed\u00f6mning landar \u00e4nd\u00e5 i slutsatsen att resultatet \u00f6ver 2 cd \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis oj\u00e4mnt. Somliga s\u00e5ngscener blir lite platta, n\u00e4rmast banala. Suckar exempelvis \u00f6ver texten och framf\u00f6randet p\u00e5 tangosm\u00e4ktande <i>Perfekt. <\/i>N\u00e5gra g\u00e5nger till tippar det tyv\u00e4rr \u00f6ver kanten n\u00e4r man lyssnar i h\u00f6rlurar. \u00c5terigen beh\u00f6ver p\u00e5pekas att musikaler skall ses. Formen \u00e4r en audiovisuell helhet med scenografi, mimik, kroppsspr\u00e5k, interaktion f\u00e4rger, kostym och dylikt som skivlyssnare g\u00e5r miste om.. Samtidigt som det ing\u00e5r i uppdraget att vara smakdomare,  k\u00e4nns det s\u00e5ledes en smula h\u00e4nsynsl\u00f6st att peta i ett storstilat projekt. H\u00f6gsta ber\u00f6m utdelas f\u00f6r val av \u00e4mne. Att skildra \u00e5ngest och f\u00f6rtvivlan, i ett land d\u00e4r en miljon s\u00e4gs k\u00e4mpa mot depression av och till, hedrar samtliga som bidragit till <em>N\u00e4rmare kanten<\/em>.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artistens musikalutbildning, stiftelsen Gyllenkroken, Martin Schaub, Patrick Rydman, Axel M\u00e5rdsj\u00f6 med flera N\u00e4rmare Kanten 3 Inspelning, mix och mastering av Hans Olsson Brookes i Svenska Grammofonstudion Producent: Martin Schaub Rooftop Music (med st\u00f6d av Arvsfonden) 48:57 \/ 39:43 Release: 22\/11 2019 (Original Cast Recording, f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik i G\u00f6teborg hade urpremi\u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130279","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130279","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130279"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130279\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130313,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130279\/revisions\/130313"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130279"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130279"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130279"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}